Rarotonga, Cook Islands
Sedan några månader tillbaka går det direktflyg till Cook Islands huvudö: Rarotonga. Naturligtvis kunde vi inte låta bli att passa på att resa dit på en kort-semester, Matilda och jag!
Att flyga dit från Amerikanska Samoa är som att starta i Kiruna och sedan flyga över öppet vatten hela vägen till Skåne för att landa på en ö som är 1 mil i diameter……och det är den största av öarna…!
Planet kommer från Hawai’i och mellanlandar på ”Pago Pago International” för att flyga vidare de två timmarna till Rarotonga. Vi var 6 personer som klev på här och totalt var vi 18 passagerare. Planet, en Boeing 737 rymmer drygt 120…
Vi bodde i Arorangi på ”the sunset side”. Avarua är ”huvudstad”.
Det är 3 mil runt hela ön.
I passkontrollen satt en äldre kvinna med blomkrans i håret, kontrollerade våra pass och hälsade oss välkomna till Cook Islands. Trots tiden – efter 2 på morgonen – kände vi oss välkomna: detta är semesterparadiset nr 1! Allt är inriktat på turism – allt är prydligt, rent och snyggt. Alla är trevliga och vänliga (fast det är ju folk som regel här på Samoa också, förstås). Det finns massor av restauranger, caféer, båtuthyrningar, dykfirmor, utflyktsfirmor mm mm.
Men lite bakgrund kanske behövs:
Cook-öarna består av 15 öar inom
ett område stort som hela Indien och här bor 18.000
människor. (Ytterligare 37.000 från öarna bor i Nya Zealand och Australien fr a) Det
talas tre språk: Maori, engelska och pukapuka
(besläktat med språken på Samoa, Niue och Tokelau). På en av öarna, Palmerston, talas engelska med Gloucestershire-dialekt(!).
Det beror på att William Masters från Gloucestershire
1862 slog sig ner på den då obebodda ön med sina tre polynesiska fruar och
stannade tills han dog 1899. En son tog över "styret" av ön fram till
1956 då en sonson tog över. Nästan alla invånare på ön heter Marsters i
efternamn (någon la till ett "r" någon gång under årens lopp....)
Cook-öarna tros ha varit bebodda
sedan c:a 800 e Kr då polynesier från andra, överbefolkade öar slog sig ner där.
Första kontakten med européer skedde 1595 då spanjoren Alvaro de Mendana landsteg på en av öarna.
Det var ryssar som första gången
kallade öarna "Cook-öarna" efter kapten Cook när dom började rita
sjökort över området. Kapten Cook hade under åren 1773-79 besökt flera av
öarna.
Huvudön, Rarotonga, besöktes av
européer första gången 1813. Vid en expedition till ön 1814 uppstod bråk och
ett flertal både sjömän och invånare dödades. Kaptenens flickvän åts upp av
kannibalerna på ön och är den enda kända europeiska kvinna som fallit offer för
kannibaler i Söderhavet. Hennes ben är begravda vid Muri
på östra Rarotonga. Det är en väldigt vacker strand i Mauri – se Matildas kort.
Några kannibaler såg vi inte till (fast priserna på resaturangen
kunde kanske äta en ända inpå benen….)
När franska styrkor tog över Tahiti, Sällskapsöarna, sökte hövdingarna på Cook-öarna hjälp av engelsmännen för att skydda sig mot en fransk attack. Under senare hälften av 1800-talet styrdes Cook-öarna av Queen Makea som önskade att öarna skulle bli brittiskt protektorat för att skyddas mot fransmännen som man upplevde som ett ständigt hot. Européer i området ville att Nya Zealand skulle ta över öarna. Till slut blev de annekterade av Nya Zealand 7 oktober 1900. De förblev under Nya Zealändskt styre fram till 1965 då allmänna val hölls och första egna regeringen bildades. Öarna är sedan dess självstyrande "in association" med Nya Zealand. Associationen innebär bl a att Cook-innevånare har automatisk rätt till Nya Zealändskt medborgarskap (det här gäller även invånare på Niue och Tokelau).
Matilda på Rarotonga. Det är vackra stränder
runt
nästan hela ön.
Muri beach. Kannibaler i sikte?
Det finns 100 meter
järnväg och ett ånglok som körs
på lördagar fram och tillbaka.
Foton: Matilda (utom det på henne själv)