Den som vill kunna förstå sin dvärgkanin måste också kunna förstå djurets kroppsspråk.
  
 
Det är sällsynt att den yttrar sig med ljud och när det händer är de mycket låga läten.
 
 
Läten från kaniner är nästan alltid mycket lågmälda. Ibland får man skärpa hörseln lite extra för att inte missa dem.
  
     
  Fräsande:Alltid ett tecken på aggression. Ett kort utstött väsande kan föregå ett angrepp. Låter inte alls som när katter fräser.

Kort grymtande eller morrande läte:Utstöts främst av hanen kort efter parningsakten

Kurrande:Kaninhonan kurrar då hennes ungar diar. Kaniner kurrar då de känner sig säkra, trygga och nöjda, ljudet påminner om duvors kurranden men hos duvor låter det mer oregelbundet och djupare.

Tyst eller högrepipande:Unga djur piper ibland när de är rädda eller hungriga.

Högt gnällt skri:Ustöter kaninen bara när den är rädd att dö eller när den plötsligt får fruktansvärda smärtor.
 

*Stark smattrande med tänderna i samband med en matt blick och allmän apati är alltid ett tecken på att det gör mycket ont t.ex. vid kaninpest.

*Man skall inte förväxla det tecknet med:
 Tyst malande ljud med käken:Uttryk för trivsel, som särskilt hörs när man kliar kaninen i nacken. Ljudet kan vara olika starkt framträdande hos olika kaniner.

  
Kroppsspråk
 

Markerar: Ofta kan man iaktta sin kanin när den gnider hakan mot föremål. Det är ett helt naturligt beteende. I naturen är det främst med nosens hjälp som kaninen uppfattar meddelanden. Det är därför den markerar sitt område för andra kaniner med hjälp av en doftkörtel under tungan, som via porer under hakan avger en doft som kaniner men inte vi människor känner. Vildkaninen markerar till exempel boets in- och utgångar, grästuvor och andra igenkänningsmärken som stenar, stubbar etc. I hemmet markerar den bordsben och stolsben, bur, matskål,och sovhus. Denna doft kan människan knappast uppfatta.

  
  Äter spillning: Bli inte upprörd om du ser kaninen ta spillning. Det är helt naturligt och viktigt för hälsan. Det ä fråga om spillning från blindtarmen, som i motsats till den vanliga spillningen inte är rund och torr utan fuktig, mjuk, glänsande och njur formad. Med denna blindtarmsavföring, som den ofta äter direkt från analöppningen, får kaninen i sig det livsviktiga vitamin B.  
  Trycker mot marken av rädsla: Om en plötslig fara dyker upp eller vid oväntade höga ljud trycker sig kaninen platt mot marken ch lägger öronen bakåt. Vid denna skyddställning bör man se upp, för kaninen kan fly panikartat och kan då lätt skada sig.  
 

Uppmärksamhet: Spänd kroppshållning, den lilla svansen vågrätt bakåt och huvudet framsträckt betyder uppmärksamhet, stegrad nyfikenhet och upphetsning. Lägger kaninen dessutom öronen bakåt är den beredd på angrepp. Nu skall man helst inte röra den, för då kan den bitas. Det är särskilt viktigt att man förklarar detta beteende för barn, ofta blir det tårar och besvikelse om den lilla krabaten plötsligt biter till.

 
Upprätt ställning sittande på bakbenen: På det sättet får kaninen en bättre överblick, till exempel i högt gräs. Den ställer sig upp för att nå läcker mat. Ställer den sig så i buren när du närmar dig är det en hälsning och ett sätt att visa glädje, eller ett tecken på att den antingen vill komma ut eller få mat. Vältrar sig: Det är ett tecken på att kaninen mår bra. Om du sätter fram en låda med torvmull eller sand vältrar sig kaninen förtjust i den. Det är ett nöje som du bör unna den ibland.  
(klicka på bild för större format)
 Sitter avspänd med nedfällda öron: Betyder att kaninen vill ta igen sig och inte bli störd. Ibland sitter den och på det sättet och mumsar belåtet. Så tillbringar dvärgkaniner gärna sina lediga stunder.  
  Ligger på sidan med halvslutna ögon och utsträckta ben: Det betyder att den vill sova och absolut inte störd. Om den är utmattad, av värme eller efter motion, lägger sig gärna kaninen ner på det viset och sträcker ibland också bägge bakbenen bakåt.  
  Sträcker på sig: Kaninen har för vana att precis som katter sträcka på sig när den har vilat. Det är typiskt för hela släktet, men inte för gnagare.  
  Lätt stöt med nosen: Är ofta bara ett sätt att hälsa. Men det kan också betyda att den vill bli klappad.  
   Häftig stöt med nosen mot ens hand: Betyder, att kaninen tycker att den har fått nog med smekningar. Det är bäst att följa ett sådant meddelande, annars kanske den nyper till.  
  Slickar handen: På det sätter vill kaninen säga tack och att den är belåten. Om många kaniner hoppar omkring tillsammans händer det att de slickar varandra på huvudet för att de är nöjda.  
  Stampande och trummande med bakbenen: Kan antingen vara ett uttryck för rädsla eller hot men också en varning. Om fiender närmar sig stampar vildkaniner häftigt med bakbenen mot marken och varnar på det sättet sina släktingar runt om, så att de snabbt kan fly in i sina bon.  
  Krafsar och bökar runt: Är en instinkt som kaninen bör få utlopp för också hemma hos dig. Då slipas klorna ner. Men att den gräver och bökar kan också betyda saker. Ibland uttrycker sig kaninen så när den vill känna mer tillgivenhet. Den gräver också runt i toalettlådan när den inte tycker om lukten i den. Hos honor kan det vara ett tecken på dräktighet, ibland också skendräktighet (Se nedan). Upphetsade hanar krafsar gärna upp marken när en rival närmar sig.  
     
  Skendräktighet: Ibland blir honan skendräktig. Hon börjar då samla hö, bär in det i "födelseboet" med munnen och krafsar upphetsat omkring iströet. Men av detta skall man inte låta sig luras. Endast den kraftigt rundade buken, de svullna spenarna och att honan fälleren del av pälsen som används att göra i ordningboet med starx innan det är dags att föda är säkra tecken på att honan verkligen är dräktig.  
 
"Tillbaka"