Campbells Ryska Dvärghamster är den största sorten av de 4 Dvärghamsterarterna (vilka förutom Campbells också är Rysk Vintervit - ibland felaktigt benämnd Sibirisk Dvärghamster - Roborovski samt Kinesisk Dvärghamster). Campbells är i konkurrens med den Ryska Vintervita den vanligaste och mest populära sorten av dvärghamster som sällskapsdjur just nu.

I vilt tillstånd finner man Campbells i Norra Ryssland, Mongoliet, Norra Kina samt övriga delar av Centralasien, där den lever i sanddynerna.

Till skillnad mot Guldhamstrar blir hos Campbells hanarna ngt större än honorna, och en vuxen Campbells brukar bli omkring 8-10 cm.
En Campbells ska vara rund och satt, huvudet ska vara kort och trubbigt. Ögonen ska vara stora och öronen små. Om man jämför benen och fötterna hos en Campbells Dvärghamster med en Guldhamster, så det första man lägger märke till är att fötterna och benen på en Campbells är helt täckte med mjuk och mycket tät päls. Levnadslängden för en Campbells är vanligtvis 1½-2 år, även om vissa små skillnader förekommer.

Campbells ursprungsfärg, dvs färgen som Campbells har i det vilda, är den grå-bruna Agoutifärgen, eller Normalfärg som man också kallar den. Mellan öronen och hela vägen bak till svansroten löper en mörkgrå/svart strimma, en s.k. "ål" eller rygglinje, som ska vara rak och tydlig och väl markerad, och hos en enfärgad (dvs ej Brokad) Campbells ska rygglinjen vara obruten.
Magfärgen är beigeaktig, och på sidorna finns 3 bågar som har samma färg som hamsterns undersida, dessa tre bågar ska vara jämna, väl avgränsade och tydliga.

Flera färger har uppstått genom åren, t.ex Argente som egentligen är en blekt normalfärgad, där det grå-bruna har blivit gulbrunt, rygglinjen är mörkbrun/brun och ögonen är röda.

Albinon, där namnet talat för sig självt, ska vara kritvit med röda ögon och inte ha några missfärgningar eller fläckar i sin kritvita päls. Har man en albino som man vill åka på utställning med måste man vara uppmärksam på att man inte ger hamstern någon mat som kan missfärga pälsen - det är inte så lyckat om hamstern kommer till utställning med orange morotsfläckar i sin annars så vita päls till exempel.

Platina som är en relativt ny färg, betyder att djuret är tickat i vitt, dvs den ytterst spetsen på pälsstråna har en annan färg än den i botten, i det här fallet vitt. Jämför t.ex med en Normalfärgad hamster som är tickad i svart dvs är svart längst ut på pälsstråna.

Andra färger som finns hos Campbells är exempelvis Svart, Svartögd Argente, Opal, Umbrous och genom att kombinera dessa olika färger med varandra kan man få fram ännu fler färgvarianter.

Det finns också en teckningsvariant som heter Mottled, eller på svenska Brokad. Dessa hamstrar är alltså tvåfärgade och kan vara tecknade på många olika vis, allt ifrån mycket små inslag av vita fält till att vara nästan helvita med bara lite färg på huvudet och/eller små färgade fält på resten av kroppen. Det är en mycket vacker teckningsvariant tycker jag, och jag har själv svarta Brokade Campbells. Kragad är en annan typ utav teckning hos Campbells, det är ett djur med en vit krage, precis som namnet antyder.

Campbells är än så länge vanligast som korthår, men ytterligare två hårlag finns; Satin samt Wavy (Långhåriga). Satin hos Dvärghamstrar ger inte riktigt samma vackra effekt som hos Guldhamstrarna, hos en Campbells Satinized ser pälsen närmast våt eller fet ut, vid en första anblick. För att de ska få en vacker satinlyster krävs att de har tillgång till fin sand (Köp Chinchilla-sand i zooaffärerna, det är den allra finaste sanden och den sliter inte på pälsen) att rulla och bada sig i i buren, sätt in en liten skål med sand i som du sedan byter regelbundet, och de små djuren älskar verkligen att rulla sig och bada i sanden!

I USA och Storbritannien finns även Långhåriga, s.k. "Wavy", Campbells men jag har ingen kännedom om att dessa hamstrar nått Sverige än.

Campbells är ett populärt husdjur bland både barn och vuxna, och de är relativt lättskötta. Många tycker det är trevligt att ha Campbells eftersom de till skillnad mot Guldhamstrar inte behöver leva en och en, utan trivs oftast bäst i par eller t.o.m. i små grupper om fler individer.

Campbells är vanligtvis lätthanterliga, men man stöter då och då på djur som gärna vill bitas. Det gör sällan ont, även om det kan vara lite obehagligt. Vissa djur kan man få helt tama och "bit-fria" medan andra fortsätter att smaka på fingrarna då och då även i vuxen ålder. För att om möjligt undvika detta gäller det att man hanterar de unga djuren mycket redan från det att dem är små, och naturligtvis är det även uppfödarnas ansvar att enbart avla på snälla och tama djur som inte bits!

Moonlight's Toto, Agouti. BIS-vinnare.

En bur till Campbells skiljer sig inte så värst mycket ifrån en bur åt en Guldhamster. Campbells är så pass stora att oftast kan de inte rymma ur en gallerbur avsedd för en Guldhamster. Däremot som ungar kan de kila ut genom gallren i en vanlig gallerbur, och då är det allra bästa alternativet ett helt vanligt akvarium som man inreder med hus, klätterpinnar, ett motionshjul m.m. - garanterat rymningssäkert! Har man en hona som ska ha ungar gör man säkrast i att sätta henne i ett akvarium en tid innan hon ska ha ungar, så att man inte råkar ut för en olycka med små ungar som fallit ut genom gallren i en vanlig hamsterbur.

Den Ryska Vintervita Dvärghamstern, inte helt olik Campbells, härstammar ifrån Sydvästra Sibirien och östra Kazakstan där den lever på gräs-stäpperna. Ett vanligt namn som man hör på Vintervit är "Sibirisk Dvärghamster" men det korrekta namnet är Rysk Vintervit.

Vintervita dvärghamstrar introducerades på 1970-talet som sällskaps- och så småningom utställningsdjur.

Hanarna blir liksom hos Campbells större än honorna, och Vintervit är den näst största rasen av dvärghamster och den blir ca 8-10 cm som fullvuxen. En Rysk Vintervit har en kompakt, rund kropp. Liksom Campbells har Vintervit också hårbeklädda ben och fötter.

Varför kallas den för Vintervit?

Namnet har kommit genom att de vintervita hamstrarna i det vilda byter färg på vintern och blir då mer eller mindre vita, ibland nästan helvita. I fångenskap är det inte alltid de vintervita hamstrarna byter färg, men då de gör det så gör de oftast ett uppehåll i aveln, så om man har ett avelspar levande tillsammans kan man oftast vara beredd på att inte få några ungar under tiden de har bytt till sin vinterpäls.

Vintervit lever ensamma eller i par/små grupper, det sistnämnda förutsätter oftast att individerna levt tillsammans sedan tidig ålder. Vintervita är trevliga, sociala och lätta att tämja och utgör trevliga husdjur samt utställningshamstrar.

Vintervita finns numera i en hel del olika färger, som exempelvis Safir, Pearl, Pearl Safir, Pearl Agouti och Pearl. Levnadslängden är vanligtvis ca 1½-2 år.

Ett akvarium är det bästa alternativet att ha som bur åt Vintervita, då de kan rymma genom gallerburar avsedda för Guldhamstrar. De tycker om att gräva sina bon och gångar i spånen och man kan inreda buren med mycket olika leksaker åt djuren då de är aktiva och gärna motionerar i motionshjul.

Den minsta arten av Dvärghamster heter Roborovski och härstammar ifrån Västra och Östra Mongoliet och Norra Kina. Roborovski anlände till England för första gången på 1960-talet då de importerades av Londons Zoo.

"Robbarna", som man brukar kalla de små liven i vardagligt tal, är inte lika vanliga som sällskaps- och utställningsdjur som de övriga hamsterraserna, och är oftast inte lika lätta att hantera och få tama som exempelvis Campbells eller Vintervit. "Robbarna" är extremt snabba och kvicka, och med tanke på deras ringa storlek (ca 4-5 cm) så förstår man att de är lätta att tappa bort!

De är väldigt aktiva små djur, och kanske mer intressanta att ha för att studera deras beteende än som rena keldjur. Som sällskapsdjur åt små barn är de oftast inte speciellt lämpligt, just med tanke på att de är svårare att hantera och hålla i än de övriga Dvärghamsterarterna.

Färgen är brun-orange med vit mage och vita små "ögonbryn" vilket ger dem ett lite lustigt men gulligt utseende. Robbarna har hårbeklädda ben och fötter och en väldigt liten och kort svans.

Eftersom "Robbarna" är så små rekommenderas inte att ha dem i vanliga gallerburar, utan det är nödvändigt med ett akvarium eller en "plasttank", s.k. Pet-box, om man inte vill ha hamstrar på rymmen. De klämmer sig nämligen enkelt igenom gallren i en gallerbur. Eftersom de är så aktiva krävs det dock en rejäl bo-yta för de små djuren, trots att de inte är så stora själva. De vill ha gott om spån i buren där de kan gräva ner sig och göra gångar att gömma sig i.

Man kan hålla Roborovskis levande ensamma eller i par/grupper, förutsatt att djuren fått bo ihop sedan tidig ålder.

En Roborovski lever vanligtvis i ca 2-3 år.