Spoilern



Eftersom jag ändå skulle lacka motorhuven nån gång så kunde jag passa på att bygga en spoiler jag kunde lacka vid samma tillfälle.





Det tog en månad med 8 timmar arbete per dag. Det var den snyggaste spoilern folk sett, inte vad jag påstår men enligt mina kompisar. Den var ställbar i vinkel, och med kylkanaler till bromsarna.

Den var för låg så den tog livet av sig samma kväll den var klar. Det hände på en väldigt gropig väg med skarpa svängar. Det kändes som ett knivhugg i bröstet när jag såg hur sned den blev.

Den gick att laga, eftersom jag hade mallar till den. Jag höjde den naturligtvis.

Jag skulle svänga förbi min kusin en vecka senare, när jag kom dit var det ett väg gupp som var 23cm högt...snyft.



När jag repat mig byggde jag spoiler nr 3 mycket högt upp (Jag vet, det är helt sjukt.).



När jag haft spoilern i ett år utan ett enda problem. Började jag lägga på glasfiber för att få bort den kantiga looken. En dag när jag lustigt nog var helt färdig med spoilern så skulle jag till min kompis Fredrik. Utanför honom hade ett företag grävt ett stort hål, dom hade visst glömt att sätta upp skyltar...



AAAAAAAAAARGH!! förbannade #¤%#¤&#¤.



Spoilern var så hård att bilens stomme och plåtar fick sprickor i lacken av smällen. Generatorn slog också i. Jag garanterar att jag max körde i 20km/h just då. Jag hotade med att stämma företaget. Efter ett järdans ringande och diskuterande i ett helt år fick jag 10 000 Kr i skadestånd. Det låter mycket nu, men det kändes förbannat lite då.



Det tog verkligen månader att hämta sig från bortgången av min spoiler. Jag tappade lusten att bygga något alls någonsin igen.