november 2000
september - november - december
tillbaka till dagboken
001101 GRÅ ONSDAG
onsdag
Bråkade med therese i natt
det är kontigt att jag säger
saker som jag inte menar
det gör ont. Förlåt.
Har sovit konstigt inatt, med ett spännt hjärta
liksom. Har bestämt för mig att jag vaknade och
hyperventilerade, eller om jag bara drömde det.
Tror att jag gick i sömnen. Men Therese minns det inte.
Förlåt.
Drömde inatt om en 91:an sida. 91:an hade kommit
på att man kunde gå ute i kylan med madrasser
bundna kring magen. Men när han väl
kom fram till festen så hade alla gått. Då
tog han av sig madrasserna och gick hem. Hi Hi.
Drömde också att jag såg 91:an på riktigt
alltså inte tecknad. Såg ut som Johan Ulvesson med stor
näsa och riktigt stora öron. Drömde också
- och det här kanske är det mest bisarra -
att jag var Kim Sulocki.
Fick mail av elin igår, jag saknar henne väldigt mycket.
Hon ligger på topplistan. Väldigt, väldigt högt.
Har haft en jättefin dag med Tessan idag
vi har myst med varandra
och jag har känt mig
älskad.
Jag hoppas att Therese också har känt sig
älskad.
Therese har ont i magen.
Hon har inte plumsplumsat på en vecka.
Det låter smått otroligt i mina öron.
Hon borde se ut som en uppblåst ballong!
Jag kan inte riktigt glömma
att jag ibland är riktigt taskig
mot den jag älskar mest.
Förlåt.
Jag tycker att Therese är vacker
och väldigt charmig
när hon ler.
001102 TACO-KVÄLL
torsdag
Sov lite oroligt i natt
det var väldigt dålig luft här
samtidigt som jag är mörkrädd
är therese ljusskygg.
Drömde om sex i natt
igen, Jag kanske är hämmad.
Jag är fortfarande sugen
på nya skivor
med nya artister.
I dag ska vi till Åsa och Per. Vi ska äta
Tacos. Maria och Kalle kommer också dit.
Har kommit på att inte "imma i form av ett namn"
är klar. Neverville behöver också en putsning.
Imma känns lite tråkig eftersom det bara är
ackord ett-två-ett-två-ett-två hela tiden. Måste
berika den. Det vore ju inte fel med en spelning snart.
Dagens artist är Saska
som har lyckats med en ruggigt bra
remix av Thåströms "Städer där jag blöder"
Tyvärr är låten lite så där "hip-hop-ful"
med lite fula skrik. Men när Thåströms sång
är med så är den mycket bättre än på skivan
"de e ni som är de konstiga de e jag som är normal"
I går mailade jag och therese till
till ett företag som värvade röstaktörer. För datorstyrda
röstväxlar. Hoppas. Vi fick svar idag. Jag togs emot
jättepositivt medan therese fick svaret att det
var fullt. Det kändes lite lömskt.
Something in the way you walk little darling.
Gjorde mig fin och åkte till Åsa.
Träffade Åsa, Per, Maria och Kalle
Hyvens prickar allihop.
Åt tacos
lyssnade på John Denver
och Nick Drake.
Åkte hem med buss
fick springa
det kräktes en kille på bussen
men jag var snygg iallafall.
Therese såg ett stjärnfall.
Det var inte jag.
001103
fredag
Om två dagar åker therese hem.
Tråkigt.
Om en vecka åker jag till Jocke.
Det är ju desto roligare.
Drömde att jag köpte en el-gitarr i natt
och nu har jag lust att köpa en på riktigt.
Jag brukar vara sån
som 10 juni.
Lyssnar på Mogwai
de är så bra
snart kommer jag säga meningar som
"det låter som om du säger enformigt
som något negativt."
Fredrik ringde förut
Jocke ringde förut
han liksom jag vet vilken smärta
som ligger i
skäggväxt.
Jag spånar på en ny låt
som kommer att låta lite fräscht
även dimma låten utvexklas.
Filmen schack matt som jag varit
scripta och ljud i gick vidare från en
tävling i örebro till Novemberfestivalen.
Gick ut och gick en promenad
snart åker therese hem
001104
lördag
Drömde inatt att jag var på Augustibuller. Det kändes
lite som nysäters marknad. Alla var där. Jocke var där.
Henrik försökte elektrifiera mig men la sig att
sova vid väg kanten istället.
Funderade på en låt igår, undrar om det
inte var Hal Berg som jag tänkte på.
Nej, det var det inte.
Smokie är en rätt så värdelös grupp
ändå har kulten runt "Alice" pågått
sen låten kom
jag försökte så här på morgonkvisten
tänka ut en lista på
"5 personer jag hellre skulle vilja ha reda på vilka de är"
1. Mary Jane / Hazey Jane i diverse låtar - "Nick Drake"
2. Annie i "Annies song" - John Denver
3. Anna i "Varför är du så tyst" - Thåström
4. Martha i "Martha" - Tom Waits
5. okänt namn i "Hon har ett sätt" - Jakob Hellman
Dessutom kan väl vem som helst komma på att
Alice inte existerar. Det är ingen sentimentalitet
eller ångest i den låten. Vilket borde vara rätt så
tydligt om man bott granne i 30 år med den man
hemligt är förälskad i. Kanske ska sluta
analysera smokie. Men usch ändå.
Dagens artist är härliga gamla Gordon Lightfoot. Jag
har fastnat i Amerikansk folk/country. Gordon tillhör
samma skola som John Denver men ändå inte riktigt
samma kung. Magin finns inte där på samma sätt. Men
känslan finns där. "Rich man spirituals", "Long river",
"Early morning rain". Kan inte motstå sånger
om morgonen och höst. När han inte spänner sig så mycket
är han en go kille. Hans kvitter i underbara "Steel Rail Blues".
Som en blandning av John Denver och Elvis Presley.
Som man kan förstå så funkar inte det alltid. Det är i låtar
som "sixteen mile" där han försöker sjunga så fint som det
inte funkar. Mer kvitter. Det funkar för vissa att ge sig ifrån
vissa obskyra ljud. Visst är det underbart när John Denver
halv-joddlar i Calypso men inte Klasse Möllberg.
Gordon lightfott är en typisk blandbandsartist. Som aldrig lämnar
ifrån sig ett helgjutet album men har släptt några riktigt
höjdarlåtar.
Bob Log III's album ger mig ångest.
Jag måste få tag på den japanska versonen av hans debutalbum
där låten c'mon snakes finns med på.
I morgon ska therese hem
det har varit en fin vecka
men nu är vår fantasi slut
dagen springer bara förbi.
I was born to love magic.
Therese och jag har levt nära in på varandra
i tio dagar och vi har bara bråkat en gång. Och
det var egentligen mitt fel, men det var nåt
jag tänkt på ibland. Det behövde komma ut. Men
det var inte så allvarligt, inte ens allvarligt
men det urartade.
Jag har ätit hela dagen idag.
001105 DEN SISTA DAGEN
söndag
Drömde inatt om lite erotiska eskapader
på en söderhavsö och om en flicka som mindes
mitt namn som jag kollade på och lite vanligt
apokalyptiska vibbar. I en senare dröm återkom
ön, lite erotik och hör och häpna, de officiella
olympiska spelen för sportkommentatorer.
Idag är sista dagen då Therese är här
och även sista dagen på slicksnslide-tävlingen.
Ska skicka in den och skicka hem therese.
Lyssnar på John Denver, orginalversionen av
Leaving on a jet plane är helt ok. Inte helt
finslipad som på den andra versionen jag har men det är
lite skönt också. Det har helt klart sin poäng.
Den nya kalle-filmen börjar växa fram. Kalles hjärna
skapar en hallucination i form av en schlager-Hitler.
Konstnärligt och kul. Härligt.
Håller på och översätta "Imma i form av ett namn"
Det går framåt, den engelska titeln blir "highway ocean".
Känns som ett bra sätt att skriva engelska titlar, att
inte slösa bort bra melodier.
Therese har åkt hem. Det känns tomt utan henne. Men det
känns rätt skönt att bara få rå om sig själv. Jag äter
och äter. Skulle vara glad om therese kom tillbaka ikväll
däremot. Hon borde vara närmare iallafall. Men ibland behöver
man en dag ledigt.
Dagens artist är härliga fina
Bukka White. Blues. Hoppigt. Personligt.
Påminner lite om Bob Log III.
Har skickat hem therese
och skickat in slicksnslide resultaten
i morgon kommer sammanställningen
och förhoppningsvis en ny tävling snart.
Nytt att bita i.
001106
måndag
Knappt hinner therese hem förrän
man fastnar i gamla vanor. Sitter uppe för länge
och har varit uppkopplad för länge. Hittade lite roliga
saker däremot.
Jag har fått besök av två blandbandshungriga damer
den ena vill jag verkligen byta med. Mycket flum.
Fick beröm för min diktsamling. Tack.
Jag saknar Jocke
det ska verkligen bli roligt att träffa honom igen
till helgen. Jag har inte träffat honom sen juli
det borde vara tre och en halv månad sen. Det är
en bit sen. Men det känns inte så långt.
Oktobers dagboksanteckningar slutade på 28 sidor.
Kan det vara sant. Att jag skriver ett gymnasiespecialarbete
i månaden. Bara om mig. Förra månaden kändes det som om jag
fick utrett rätt så mycket. Dödsångestens orsaker och dämpningsmetoder,
blandbandsreglerna, förklaring att punken är död,
en kärlekslista, lite tjejslagsmål, skillnaderna mellan
thomas- och jockemusik, jocke blev uthängd i pressen p.g.a av
den där killen, restaurangbesök, romantik och lite sånt.
the flaming lips är apbra
Jag inser nu att nästa gång jag kommer att ha så här lång
ledighet är om jag lyckas bli pensionär. Det kan bli sånt.
Alla saker som jag ska ha hela livet andas helt klart död
om det vill sig fel. Jag menar, jag kommer aldrig bli längre,
jag kommer inte utvecklas nåt mer fysiskt. Men det känns
ändå helt ok. Hoppas therese kommer vara kvar hela livet.
Nån gång ska jag upp till Elin i Östersund också.
Det år så långt bort bara. Jag vet iallafall att hon
finns kvar. Jag tänker på henne rätt så mycket. Hoppas
att hon mår bra och så.
När jag vaknar senare i dag
ska det bli tv för mig. South Park
och expedition robinson.
Om man tar alla artistnamn och gruppnamn så kan man märka
att en bokstav är helt klart underrepresenterad. Nämligen I.
Jag kan egentligen bara komma på Imperiet som riktigt bra grupp/artist.
Då har jag räknat bort James Iha och Incka. Imperial Teen har väl
sätt en och annan låt. Har inte hört Iodine Jupiter
Men om man ska slå igenom kanske man skulle
starta ett band eller kalla sig själv något på I. En gitarr,
ett par ray-bans och ett coolt artistnamn på I. Eller helt enkelt
"I" (jag på engelska).
När man har haft ett förhållande ett tag så börjar man ibland
se igenom det glittrande skimret av sin älskling och börjar
upptäcka saker som man inte riktigt gillar. Ironiskt nog kan
det vara såna saker som man förr charmades av men nu bara tycker
är för mycket och orepresentativt. Jag funderar på vad som är
bäst, att antingen försöka bättra sig och bli ontaturligt hämmad
eller att fortsätta så ens partner antingen vänjer sig eller
får acceptera fakta. Det är inte så svårt att välja om man ser
det på det sättet.
Jag och therese skippar novemberfestivalen
i år också.
Vi har inte råd.
För ett år sen så var jag i Varberg
och jag frågar mig
var jag lycklig
eller blev jag lycklig
i och med sommaren.
Jag tror det. Arvikafestivalen, Norbergfestivalen med Jacob
och Frida, Träffa Jocke och komma nära honom igen och senast
att fira ett och ett halvt år med therese med romantik.
Jag känner
mig säker nu.
God natt
(02:43)
God morgon
Det var svårt att sova i natt
jag hade så mycket ambitioner men så lite
energi.
Har fått resultaten från slicksnslide-tävlingen. Jag startade
med en meriterande sjätte plats. På de 6 banorna kom jag
5:a på en, 6:a på fyra och 7:a på en. Sammanlagt gick jag in
på en 30:e plats på världsrankningen. Nu är det bara uppåt.
från bästa placering
1: 11.08 ( + 0.62) 6
2: 11.17 ( + 0.52) 6
3: 05.96 ( + 0.14) 6 (5 hundradelar från andra)
4: 12.01 ( + 0.33) 5
5: 05.74 ( + 0.19) 6
6: 09.87 ( + 0.43) 7
totalt: 234 p (1. 300p - 2. 267p - 3. 260p)
Dagens artist är soundtrack of our lives
för den där ockulta känslan i flummeriet.
En soldyrkan, en glädje med mörk botten och
för en underbar konsert på barncancerfondsfestivalen
förra året. Serpentine age queen, Safety Operation,
Jehovah Sunrise.
Saknar therese.
001107
tisdag
Jag har fått mail av Bob Log III igen. Det blir ingen
kändisträff däremot så blir vårt samarbete av. Jag får
ett förhoppningsvis signerat ex av den japanska versionen
av "school bus" med låten c'mon snakes och han får negativet
till fotot som han gillade. Kan ju säga att jag kommer skicka
med ett hyvens blandband också.
Har mailat bandet edson också angående bilderna jag tog.
Och Adi Lukovac & Ornamenti har gjort en skiva jag vill ha.
Det här är skivorna jag vill ha just nu:
1. Pomjeranja - Adi Lukovac & Ornamenti
2. Secret South - 16 horsepower
3. Time of no reply - Nick Drake
4. No Education / No future - Mogwai
5. Thee Uultra Bimboos - Four fans can't be wrong
6. Gremlins have pictures - Roky Erickson
Lite tråkigt att att tre av dem inte finns släppta i sverige
(1, 3, 5,6) utan måste beställas utomlands, det har jag inte
råd med. Men 16 horsepower och Mogwai ska jag ta och beställa
snart. RL Burnside är jag lite intresserad av också. Nyfiken.
Så även Grandaddy.
Det känns som om min musiksmak har mognat och tagit ett kliv
till.
Therese har historiaprov idag. Hon har pluggat hela veckan.
Hon var ju här hela förra veckan, hon hade lov. Så jag hoppas
att det går bra. Kanske enbart för att skänka mening åt alla
timmar som humöret prövats av Kalmarunionen, Engelbrekt Engelbrektsson
och kungar hit och handel dit. Hur det än går så har jag lärt
mig en hel del av medeltiden.
Therese sa att hon saknade att ligga och prata och mysa före man
somnar. Jag med.
Dagens artist är Adi Lukovac & Ornamenti. Det här är ett bosniskt
band som jag såg på Arvikafestivalen och ända sen dess så gnager
lusten att ha skivan i hjärtat. Idag hittade jag deras hemsida
och fick höra lite från en låt. Hur bra som helst. Här kan man
prata om suggestivt. Alltså en grupp som jag egentligen skulle
vilja kalla en av mina allra största favoriter men det känns ändå
inte riktigt rätt eftersom jag inte har skivan och den verkar
vara supersvår att få tag på. Iallafall är de ändå en av mina
allra största favoriter. Och Adi själv är hur skön som helst
med världens sämsta hållning men ändå med ett utseende som man
skulle kunna dö för. Lite smått Kurt Cobain men mycket mer manlig
haka. Underbart.
När jag läser gamla dagboksanteckningar kan jag inte riktigt känna
igen mig själv. Det verkar som om jag fortfarande utvecklas och
mer och mer hittar den jag vill vara. Jag vill vara en bra
pojkvän åt therese. Vi ska gifta oss.
Jag tycker det är lite roligt att höra att det fortfarande finns
folk som går ner på knä och frågar chans.
Man älskar bäst andra om man älskar sig själv.
Drömde i natt att jag skulle på simning och therese
var som vanligt lite avig vad gäller sport. Hur som helst
med cowboy-hatten på lyckades jag slå rekordet på 200 meter
från Robinson-Freddy. Yeah. Jag undrar om inte rosita var med
på ett hörn av drömmen också. I slutet skulle jag iallafall
simma lite till då plötsligt inte längre vattnet bar utan
jag föll tio meter i ett väldigt grönt vatten ner mot kakelbottnen.
Krasch.
Har fått mail av bandet Edson. De har sett bilderna och frågar
mig om de får använda dem. Coolt. Om allt vill sig väl så kanske
två riktigt bra artister använder mina bilder.
001108 GOD BLESS AMERICA
onsdag
Har fixat hem en låt med Adi Lukovac, det känns bra.
Har fått mail från Känguru, Humanistiska föreningens tidning
vid Stockholms Universitet. De ska ha med en artikel om Bob
Log III och mailat honom om det fanns några bilder och Bob
hänvisade dom till min sida. Maxat.
Jag föreslår att de fyra låtarna som Nick Drake gjorde till
sitt nya album borde sammanställas på en maxi-singel. Jag menar.
Rider on the Wheel, Hanging on a star, Voice from a mountain och
vidunderliga Black dog calling.
Om jag var rockstjärna juli, augusi och september
och arbetslös oktober så är jag - ta mig tusan -
fotograf november månad. Det börjar rulla lite
det kan vara härliga meriter angående ett framtida
fotograf-jobb. Foto eller radio. Det vill jag.
Tror jag ska köpa All that may do my rhyme med Roky Erickson
den verkar bara bra.
Jag håller på att följa det amerikanska presidentvalet på tv:n
alla verkar lite trötta. Jag hoppas på Gore. Men det är rätt så
vidrigt ändå att det ska finnas två stora kandidater som båda skulle
höra till extremhögern om det vore Sverige. Dagens skratt var när
Per Unckle sa att han gillade Bush för att han var så lik ronald
reagan, lite underskattad men med stora planer. Härligt att kunna
sabba ett land lite extra och sen få beundrare. Heja Ralph Nader.
Jag saknar helgerna. Vad skönt det brukade vara. Nu är ju allt ledigt
och jag har ingen kreativitet längre, ingen inspiration.
Jag ska skriva en låt med jocke i helgen är det tänkt. Jag hoppas
på det.
Jag vill spela in en ny demo. Det är tänk att det ska bli
runt fem låtar på en kassett. Ett steg till mot det
sound som jag vill ha och i bästa stunder också har.
Så här kan det tänkas att den kommer se ut.
1. Neverville
2. Döden flyr
3. Imma i form av ett namn
4. När dagen smyger sig på
5. Industripoesi
6. Leaving on a jet plane
Titeln får ge sig. Något med neverville-anknytning får det bli
men inte nån titel från någon låt. Något höst. Låtarna blir
raka sång och gitarr. Det vore ju inte dumt med Grums kultur-
stipendium om man säger så. Det som är klart att göra före jag
kan börja spela in är att skriva klart Imma i form av ett namn.
Alternativt att jag spelar in den på engelska "highway ocean".
Men det är inte troligt. Det får bli ett annat projekt. Det
engelska inslaget får bli en Denver-cover. Det känns som om
jag har gått ifrån "märk hur vår skugga" till "annie's song"
det känns fint. En annan sak som jag märker av är att de nya
texterna är mycket ärligare och personligare än de förra. Det
är min längtan. Inte längre min utmålat som någon fiktiv. Jag
vill inte vara någon som sjunger om andra. Jag vill inte vara
Mauro Scocco som sjunger en sång om alla ensamma utan jag vill
vara jag. Min längtan, min vilja.
Valvakan fortsätter, det är en kille som har färgat en
del av luggen vit. Inte för att vara taskig men det ser
ut som en mås har varit framme. Mats Wiklunds.
Somnade, vaknade av att det var en massa barn i huset. På
riktigt. Drömde nåt roligt. Kommer inte ihåg vad. Somnade
om. Gick upp, lyssnar på The flaming lips. Usas svar på Sive.
Bush eller Gore. Fortfarande oklart. Jag tror inte att det
spelar så stor roll vilken som vinner. Samma sak, tror jag.
Men en sak som är rolig är att Hillary Rodham Clinton blev
new yorks senator. Heja Hillary.
Dagens artist är Garmarna. Ett av mina absoluta favoritband
tillsammans av Roky Erickson, Nick Drake, The Donnas och
John Denver. Började med traditionell folkmusik iochmed
EP'n "Garmgny" (egentligen Garmarna) men hittade sitt sound
i och med den första fullängdaren Vittrad. Gjorde sen mästerverket
"Guds spelemän", vilket är den bästa moderna folkmusikskiva
överhuvudtaget. Därnäst kom skivan vedergällningen som först nu
börjar växa på allvar, trots att jag haft den i nära två år.
Med låtar som brutalt bra "Herr Holger", folk och rackare-"covern"
"Vänner och fränder", "Bläck", "Den bortsålda" och "Vedergällning".
En total energiexplosion gör dom till dagens underbara artist.
Bandet jag spelade in åt Bob Log brusar.
På kvällen åkte jag och såg rockmusikalen "from a jack
to a king". Den var lite cool. Även om manuset var lite
bristfälligt. Bästa numret var covern på "He's a rebel".
Det amerikanske presidentvalet verkar fortfarande
ovisst. Men det lutar mot Bush.
Den gamle fascisten.
Ändå.
Vem är jag att bry mig.
Det känns som sak samma som om Gore vunnit.
Amerikanjävlar.
001109
torsdag
Ja just jävlar.
Jag skulle ju ha skickat in mer bidrag till Postentävlingen.
Men å andra sidan. Det räcker med det jag skickat in.
I går drömde jag att jag var Carl
i "nya tider".
Jag har tagit första steget mot en ny demo. Jag har hört mig
lite för om jag kan hyra en dat-bandspelare någonstans.
Få se vad det resulterar i.
Ska skicka iväg brevet till Bob Log i dag
och så ska jag skicka iväg en demo till Östersund
och en till Stockholm.
Jag har börja skriva på en ny låt. Den ska bli en orgie i
stölder från det jag gillar av John Denver, Weeping Willows
och Simon and Garfunkel.
Amerikanska valet är fortfarande inte avgjort.
Jag tror inte heller att det spelade nån roll.
30 miljarder kostade valkampanjen enligt
officiella uppskattningar. Jag menar, hur kan
en upskattning var officiell. Det är väl
inofficiellt om det bara är en uppskattning.
Härligt också att tobaksbolagen och spritbolagen
köper presidenten. Sug Usa.
pratade lite med östersunds-Elin i går kväll på icq:n,
hon betyder en hel del för mig.
Fick underbart snygga Ocean Beach med Red House Painters
idag. Det har varit en lyckad beställning den här gången.
Dagens artist är Red House Painters. Suggestivt och
monotomt på ett bra sätt. Man får tid att tänka efter.
Jag älskar långa låtar. Därför rekommenderar jag "drop"
och det mesta från skivan "ocean beach". Ett av världens
snyggaste omslag också.
001110 DRÖMMAR OM FREKVENT EXPERIMENTERANDE
fredag.
I går postade jag brevet till Bob Log III. Med negativ
och ett fräckt blandband. Givetvis med mig och jari på.
På bandet står det "sju laxar i en laxask" och "packa
pappas packsäck". Hihi. Det var roligt att samla gräddan
av den svenska eliten. som passar in i bandet och som kan
glädja nån som inte kan svenska. Den lyckliga skaran svenskar
som åkte på export idag var: Robert johnson & Punchdrunks,
The $1000 playboys, Bob Hund, Soundtrack of our lives,
Weeping willows, Nicolai Dunger, Garmarna, Hedningarna,
Urga, First floor power, Jag, Jari och The Hives.
Dagens artist är Adam Zwierz. Om Las Vegas legat i Polen
så ät det så här det skulle ha låtit. Rysk kosacksång
möter maniska trumpeter. Och det roligaste är att killen
ser ut som en blandning av Renard Kowper, en skogshuggare
och en country-nisse. Tufft. Ur den späda pojkens röst kommer
det kraft. Adam Zwierz debutplatta, ett bortglömt guldkorn från
okänt år i polen.
Idag efter jag sovit åker jag till Jocke i Falun. Det ska bli
roligt.
Men först en lista
och dagens sådan är
"10 riktigt snygga omslag"
1. - Ocean Beach - Red house painters
Det här träffar verkligen mig direkt i hjärtat.
Som en älskare av suddiga, suggestiva bilder så
är den här betraktelsen av en väderkvarn både
genial och magnifik.
2. - Amerika - Bo Kaspers Orkester
Bilden på flickan som ligger i gräset med en kamera.
Hon är vacker på ett härligt somrigt sätt.
3. - Going places - Herb Alpert & The Tijuana Brass
Ännu en färgglad skiva. Herb sitter i ett litet flygplan
får en drink och är satans cool.
4. - Imagine - John Lennon
John Lennons mästerverk ramas in av moln.
5. - Pink moon - Nick Drake
Kanske är det för att det är min favoritskiva men också
för det stycke modern konst samt den kyla och melankoli
som fångas.
6. - Never say goodbye - Roky Erickson
Han är sliten men cool. Härlig sydstats-skrots-känsla.
7. - Istället för musik : förvirring - Bob Hund
Höst. Jag älskar höstbilder. Ovanlig skivomslagbild.
8. - Sgt Peppers lonely Heart Club band - The Beatles
Klassiker
9. - Blonde on Blonde - Bob Dylan
Som den älskare av suddiga bilder jag är så älskar jag
Bob dylans suddiga burr på det här omslaget.
10. - Five leaves left - Nick Drake
Kanske den allra bästa höst-bilden någonsin.
Ska skriva om ett projekt som börjar komma upp i mitt huvud.
Ett Space Cowboy-projekt. Jag har en idé att blanda Adi Lukovac-aktigt
ambientigt ljud med mitt. Jag menar dels en ljudmatta i bakgrunden
av lite elektronisk långsam kall gnistrande suggestiv melankolisk
tung monotom musik och på det min gitarr och sång. Mycket ljus och
mörker, och androgynt. Jag har kontaktat en kille i Trollhättan som
sysslar med sån sorts musik. Han har inte svarat än men han skulle
kunna vara den jag söker. Kanske. Man kan nog tycka att jag vill
göra för långsam musik. Har visionen om ljus som strålar ut från
synthen som längst upp på scen och längst fram står jag. Vitt ljus,
rök lite kajal och mascara. Androgynt. Det kunde vara ett roligt
projekt. Det är inte meningen att poppa upp mina låtar, snarare tvärtom,
att fylla ut dem på djupet och inåt. Sen så vill jag starta upp ett
eget band, men det ska vara ett mer normalt band. Drömmen skulle vara
ett svenskt lågmäld-country-lofi-mercury rev-cone whaley,nick drake-
john denver band med mig och en underbart vacker tjejröst på sång
och stråkpålägg. Sen åker vi på utlandsturnéer. Space Cowboy är inte
tänkt att sluta i en debut-skiva. Skivan kommer att bli akustisk
med lite studiomusiker och stråkpålägg.
Hur går det då med Usas Presidentval. Jo det kan dröja ända till
Tisdag. Jag vill ha Gore i Vita Huset.
Har rest hela dagen
gick på bussen till Falun 11.15
kom fram 16.50.
Köpte en tippentoppen skiva med Billy Bragg & Wilco
och en rätt så saggig Olle Ljungström-singel
På kvällen träffade jag Jockes flicka Matilda
och hennes kompis Helena.
Vi såg film
Go och Shine.
Båda var riktigt bra.
Katten var rolig.
Jocke bor med Lars-Erik.
001111
lördag
Herregud,
vad jag är trött
övertrött
Jocke snarkade såklart
Drömde om Arken och jag
drömde att jag vaknade och tänkte
att nu minsann när jag drömde kunde jag
dänga Jocke eller ännu värre... minst.
En topp10-dröm. Men jag gjorde inget.
Men jag kunde.
Träffade Matilda och Helena igen.
Jag bjöd dem på tårta och vi såg två filmer.
Girl, interrupted och De älskande vid polcirkeln.
Den första var seg men den andra var underbar.
Slutet var fel däremot. Underbar skildring av lycka och längtan
hursomhelst.
Dagens artist är på tal om underbart underbara
Songs of Soil. Känns som en normal forsättning
på Bob Martins "midwest farm disaster" och Neil Young
fast mycket underbarare än iallfall Bob Martin. Man
kan inte annat än sväva när man hör det. Perfekt.
Rocky IV är full av klassiker.
Saknar therese.
001112 PÅ CYKELTUR SOM I SISTA-NATTEN-MED-GÄNGET-STÄMNING
måndag
Jag känner mig sjuk. Min mage är inte vad den borde vara.
Jag känner mig utmattad och isolerad. Saknar therese. Ska
ringa henne när jag kommer hem, det har inte riktigt blivit
av när jag varit i Falun.
Har tänkt mycket på mig och therese och har kommit fram till
det nåt som jag måste snacka med henne om. Om var jag står:
på hennes sida.
Dagens artist är Weeping Willows. För att jag och Jocke sjöng
låtar med dom när han skjutsade mig på sin cykel till bussen.
Blue and alone, True to you, Louise, Broken Promise Land. Och
framför allt "under suspiscion.
Har åkt hela dagen
lyssnar på dunder-underbara Songs of soil.
Har lyssnat på ett super-blandband jag fått av Jocke för ett
tag sen.
Har sett en bild på östersunds-elin.
Har pratat med therese. Hon är världens bästa tjej.
000113 ATT ÄLSKA OCH ATT HÅLLA AV
måndag
Egentligen borde jag inte sitta uppkopplad en sekund till
på resten av månaden. Men vad tusan. Jag har råd.
Härligt är det att killen som jag kontaktade har hört av
sig och tänkt att ett litet projekt tillsammans inte är
otänkbart. Härligt.
Hade gått mail från trollhätte-elin. Jag saknar henne.
Jag hoppas att hon fortsätter vara min vän.
Jag ska skicka in ett synopsis till film i värmland om den
tredje kalle-filmen.
Och hör och häpna, lagom till avlöning ska jag beställa
följande skivor. 16 horsepower, Johnny Cash och Songs:ohio
Pratade med ösd-elin på icq:n. Hon tog till sig en text jag
skrivit. Jag känner mig lite stolt. Att det rörde upp
känslor. Det där med skrivandet är lustigt. Min första
flickvän lyckades jag charma med mina dikter, jag tror hon
kände igen sig i dom och therese har jag lyckats fått gråta
ibland. Jag gav henne en liten diktsamling med en massa
dikter till henne i när vi firade ett och ett halvt år.
Jag kan inte förstå att man bara blir mer och mer kär.
För varje dag blir man mer och mer inne i livet med therese
och för varje ser det känns det mer och mer ofattbart att
det skulle ta slut. Men det konstigaste är att om det tog slut
skulle jag i min ångest vara lite lycklig för det vi fått ha
tillsammans. Ändå ofattbar ångest. Och när man älskar någon
som älskande gör lär man sig hur man kan älska sina vänner också.
Och så klart märka vilka man älskar och inte älskar. Jag tror
jag älskar en del. Jag håller av en del. Jag tror att jag älskar
de som jag håller av. Det krävs nog det av mig. Att älska någon
innan jag kan hålla av dom. Det var därför det inte gjorde ont
att slitas från nallemördaren, jag höll inte av henne. Det gjorde
jag aldrig. Jag tror också att jag har svårare att älska killar
än tjejer och därmed håller jag inte av dem på samma sätt. Jag gillar
de, men de får samtidigt klara sig själv på nåt sätt. Jag vet inte om
det är nån mer än Jockeav killarna som jag håller av. Är det nån
attraktions sak det handlar om när det väl kommer till kritan.
Hormonerna. Jag tror egentligen bara - familjemedlemmar undantagna -
älskar Therese, Jocke, Jari och de två Elinarna som jag känner. Jag
tycker om en massa andra så klart. Men om man verkligen ska hårddra
är det en skara på sex som får min kärlek. De fem och jag själv.
Jag älskar också musik, min gitarr och makaroner. Det betyder
däremot inte att alla de sakerna och personerna samtidigt skulle
betyda maximal kärlek. Snarare en i taget. Therese älskar jag så
klart på ett speciellt sätt. Hon är en del av mig. Ibland, allt
oftare kan jag känna vad hon känner. Jag känner igenom henne de
smekningar jag ger henne. Jag håller på att bli en del av henne.
Och utan henne skulle jag inte kunna älska någon annan. Therese
fick mig också att älska mig själv. Och det var först när jag kunde
älska mig själv som min kärlek till Therese kunde upplevas helt
utan smärta. Sen finns det ikoner i livet som man aldrig kommer
att glömma och om man vill uttrycka sig så: älska. Saker och personer
som påminner en om kärlek, längtan, barndom, ja det finns flera saker.
Men det är inte att älska i den meningen som jag beskrev ovan. Det är
en annan slags kärlek. Den nostalgiska. Hur som helst, det här betyder
inte att jag inte tycker om andra, en del tycker jag om väldigt mycket.
Men jag gillar att analysera mig själv och är ärlig. Det är min dagbok.
Jag undrar om nån älskar mig. Jag vet att therese gör det, det känns
och det är så underbart så man tror man smäller av. Jag vet inte om
nån mer älskar mig, det vore faktiskt skönt att få reda på.
Det där med empati är svårt, jag lever rätt ofta i min egna värld men
det finns som sagt en liten grupp som skickar hem mig. Jag kanske inte
alltid finns där och jag kanske finns där när jag inte behövs, och jag
kanske inte ens behövs,
men jag tror det
för det känns så.
Som att känslan är besvarad.
Dagens Artist är Tori Amos. Jari fick mig att veta om henne,
det tog ett tag innan jag fastnade men nu älskar jag henne.
Otroligt vacker och skriver och framför underbara låtar.
Take to the sky, Jackies strength, Black Swan, Northern Lad,
Shes your cocaine, Playboy mommy. Som jag brukar beskriva det:
underbart.
Natten gick lugnt. Ingen dödsångest. Bara sömn.
Drömde däremot en massa. Än en gång figurerar "nya tider"
i mina drömmar. Denna gång "Filip". En mördare var också
ute efter mig till slut beväpnad med en lie. Drömde att jag
hade långt hår med fula blonda slingor. Alltså Hockey. Drömde
också att Bert Karlsson hjälpte mig hur man skulle sortera
skivor i en skivaffär. De bästa skulle sättas fel. Sist men
inte minst drömde jag minst tre fristående erotiska drömmar om
samma tjej i natt. en som är med på min lilla kärlekslista
där uppe. Inte therese. Konstigt nog brukar det vara hon,
och det tar ett tag innan man kan skaka av sig det.
Konstigt. Får nog räknas som en topp tio dröm och jag får nog
återuppta min teori om att hålla av nån och samtidigt attraheras.
Att älska.
Fick mail av Michael Östers om att han ville att jag skulle åka
ner till Köpenhamn och festa men jag skulle saknat therese så
mycket då. Det funkade lite dåligt. Jag fick ju inte reda på
det förrän idag heller.
Fick mail från [brus], han är lite intresserad på något
kollisions-projekt. Det är trevligt. Space-Cowboy.
Ni på kärlekslistan
jag älskar er.
001114 FÖDD, FÖRÄNDRAD, FÖRBÄTTRAD
tisdag
Idag måste jag skicka iväg Bob Log bilden till tidningen
Känguru. Glömde det igår.
Jag kan inte sluta lyssna på Songs of soil.
Henrik ringde igår om att jag har en groupie, en tjej
som på teatern som när hon fick reda på vem jag var vill
ha en demo. Givetvis sätter jag igång och spelar in
det hon vill ha. Hon satt dessutom i Juryn i Ungdomens
Kulturmönstring och ville ha mig vidare. Hur skönt känns det.
Superskönt.
Dagens artist är Billy Bragg & Wilco för de sköna Bob Dylan
och country doftande tolkningarna på Woody Guthries texter.
This machine kills fascists. "airline to heaven".
Det roligaste av subtil humor som jag nånsin skådat var när
jag såg Falun Gong i helgen. Alltså herregud, Falun Gong i Falun.
Bråkade lite med therese igår, men jag vet att jag var
egoistisk. Jag vet att jag bara tänkte på mig själv, det
var jag medveten om. Jag är inte omedvetet egoistisk
kanske bara elak. Men jag tror jag gjorde henne glad igen.
Hon gör mig varm.
Lyssnar på red house painters.
För ett år sedan så mådde jag rätt så kass, för två år sedan hade
jag självmordstankar. På så sätt kan man tänka sig att det har
blivit bättre. Eller också har jag blivit van. Det börjar nästan
bli dags att summera året. Förra året var ett år av förändring
i och med therese, börja komma ur en depression, första åter-
hånglet, första långa förhållandet, musiken, poesin. Året innan
det var ett slags födande, då det var dags att börja glida ur
mallen, massiv ångest, skärsår, blödande poesi, experimenterande
med preparat, utflippning, första kyssen, första trevande händerna
under någons kläder, första ogreppbara längtan, första riktigt stora
kärleken, inte längre lågmäld molande kär, neuros, psykos.
Alltså om förrförra året var födandet och förra året var förändring
så har detta året varit förbättringens år. Drömmar har börjat formas
om musiken och poesin, det är inte så mycket nytt som händer men det
förbättras så att det känns som nytt. Stora majoriteten av de sex på
kärlekslistan som jag skrev igår har jag träffat under de senaste
två åren, jag har fått festivalspelningar, jag har fått sålt fotografier,
jag tycker att förhållandet med Therese är bättre än någonsin i år,
alltså förändring förra året och förbättring i år. Det har ju varit
ångest i år också, mest när jag bråkat med therese, men även för döden
och för saknad. Som för malin och frida. Malin har jag ingen kontakt
med nu, Frida kommer jag inte att släppa även om vi hörs av mycket
sporadisk. Jag har lärt mig i år att bli vän. Att ta kontakt. Jag
börjar bli lite utåtriktad på riktigt. Men jag är väldigt okonventionell.
Jag är den jag vill vara. Den jag vill vara brukar inte passa in i den
vanliga världen, så jag lever mest i min egen värld även om jag gör
gästspel ibland.
Jag vill ha en spelning snart. Jag ska ha cowboyhatt och vara allmänt
blek och mager och plågad. Jag ska vara som nån slags marilyn manson
och sen sjunga magiska sånger om kärlek och längtan. Och alla ska
tänka att "oj, vad den där killen är vacker" bara för mina ords skull
för själv ska jag vara så blek och mager med mascara.
Har ju skrivit en låt i helgen. "Du får mig vilja dö". Den handlar
om gråtande längtan efter någon som aldrig kan se. Therese
frågade mig nån gång varför jag skriver om så sorgliga saker
och östersunds-elin gjorde samma sak igår. Visst, jag är lyckligt
kär men alla och främst therese måste förstå att det finns väldigt
mycket olycklig kärlek kvar i mig. Alltså, jag har alltid varit killen
som ingen ville ha. Det är ju för tusan hela mitt patos i poesin.
Skönheten och mager, tämligen orörd hud, tämligen okyssta läppar.
Har en låt till på lager, den ska handla om saknande längtan tror
jag. Skulle vilja fånga en erotisk känsla, en elektrisk känsla,
en känsla av hud mot läppar men också mil mellan ögon. Sen kan
jag inte tänka mig att det blir nya låtar på länge. När jag är
börjar bli lite tommare ska jag spela in en ny demo och översätta
det jag skrivit hittils till engelska, och repetera såklart.
Drömde inatt att jag brände skivor på nån slags offentlig
cd-brännare på ica. Gick däremot och flirtade med en tjej
som log mot mig. Jag tror att det var en viss Widén.
Tackade nej till Danmark. Alltså debuten utomlands.
Therese har en kompis som alltid försöker ge henne
dåligt samvete. Det är hennes specialtitet. Jag tycker
det är elakt mot Therese.
Therese ringde mig sent i kväll och sa alla de saker
som jag ville hon skulle säga. Det känns otroligt.
Idag mer än någonsin.
001115 FLIT OCH IDOGT SPARANDE FÖR FORTSATT KARRIÄR
onsdag
Aldrig har jag velat ha therese lika mgcket som nu.
Så här på de första raderna på min dagbok brukar jag
alltid erkänna något. Något som oroar. Idag är det
rätt så lugnt. Det är bara interneträkningen som känns
lite oviss. Men vad tusan. Och det här med danmark och
få spela. Men jag hinner inte. Som ulf lundell sa:
"en inställd spelning är också en spelning".
Jag har räknat ut att jag kommer att ha kvar sköna
typ 2.300 pengar när jag får nytt. De ska gå till en
studioinspelning har jag tänkt, eller en ny gitarr ifall
jag kan hyra en DAT nånstans. I alla fall två tusen att
investera i min framtid.
Edson har lagt ut mina bilder på nätet. På sin hemsida.
Det är lite tufft.
I dag är jag inte lika hormonstinn som i går. Jag känner
mig lite lycklig. Inte riktigt lycklig.
Dagens artist är Elliot Smith, beatlesdoftande singer/songwriter
med album som Either/or, x/o och figure 8 i bagaget. Bottle up
and explode, x/o, baby britain.
Den där kärlekslistan som jag formulerade i förrgår känns mer
och mer manifestal. Här kommer ett antal formuleringar.
Att älska av att hålla av.
(ännu en publicering av namnen är onödig,
det här är rent teroretiskt)
§1. för att kunna älska krävs inget annat än känslor men
för att kunna älska smärtfritt krävs det att man älskar
sig själv.
§2. Att älska är att hålla av någon. Håller man av någon älskar
man. (detta gäller att hålla av någon i första hand, jmfr
tillägg ett)
§3. Man kan även hålla av någon som är som en ikon för någon,
jag kommer alltid att hålla av min första flickvän som den
minnesbild av min första längtans explosion i frihet.
För mig kommer hon vara det. Hon skulle lika gärna kunna
vara en motsats, en ikon för hat. Men det känns aldrig som
hon hatade mig och vad som än är logiskt så håller jag av henne.
Därmed kan jag inte säga att jag älskar. Jag älskar infriad
längtan. På samma sätt är personer ikoner för barndomen på
postivit och negativt sätt. Många olika sorters ikoner kan
finnas, men i regel håller man av alla dom på grund av
sin egen nostalgi. Man vårdar minnen genom att hålla av dem
som man delade minnena med.
§4. Att ha flera som man älskar hos sig samtidigt behöver inte
innebära maximal lycka. Snarare "ju fler kockar...". Om man
märker allra extra tydligt att det börjar bli smärtsamt att
älska någon, då är det en rubbning i listan på gång.
tillägg 1: Man kan hålla av någon i andra hand. alltså de som
de jag håller av håller av. En flickvän till någon
man håller av, alltså älskar håller man av för att
den man älskar håller av den. Som om energin i ens
egen kärlek färgar av sig tillsammans med kärleken
hos den man håller av.
tillägg 2: Givetvis kan man hoppas det går bra för någon utan
att älska den. Att hålla av är mer att lägga ner energi
på att vilja någon det allra bästa nästan alltid.
tillägg 3: Listan är bara till för de det berör, inga andra ska
någon som helst anstöt då jag inte har avfärdat någon
de som är med har kommit klockrent med tanke på kriterierna.
tillägg 4: familjemedlemmar undantas i min studie.
Så för de fem plus jag som är med på min kärlekslista. Nu är det
praktiskt och teoretiskt bevisat att ni tillhör dom som betyder
allra mest för mig. Kärlek kan jag inte beskriva men enligt den
här teorin att de man alltid håller av och alltid vill deras bästa
älskar man. Nu återstår bara att reda ut begreppet att om man kan
älska utan att hålla av. Men jag tror inte det. En detalj som är
mycket relevant är att alla har varit involverade i blandbandsbytning
en del har både fått och gett och en del har bara fått. Men som alla
vet så är kärlek = blandband. Här kommer vi in på en annan sak,
ska de som man ibland fått lust till att bara spela in ett blandband
också räknas in till de man älskar. Eftersom jag har spelat in blandband
till alla de på listan. När man spelar in ett blandband till någon
så är den personen hela tiden i tankarna till tonerna till magisk
musik. I så fall ska man blanda iallafall två personer till och det
är Bob Log III och Frida. Bob log faller ju in i paragraf tre, att
vissa älskar man enbart för deras ikonstatus. Och Bob är kanske det
tydligaste exemplet för rockidolsikonen. Frida däremot är ju en som
jag alltid hoppas att det ska gå bra för och som jag håller av. Alltså.
Åkte in till karstad för att träffa Henrik idag. Men ingen Henrik
dök upp, vilken sopa. Karlstadsresan var däremot ändå en succé.
Det visar sig att det är en vinterfestival på kårhuset. Bland banden
märks First floor power och superunderbara songs of soil. Jag ska
försöka få fotografera där.
001116 ÅRSTID
torsdag
Dagens artist är underbara ride. för Birdman-låten.
Jag planerar att köpa en minidisc-spelare när jag
fått pengar så den fjärde demon kan bli klar nån gång.
Som vanligt blir det väl en long version och en short
version. Titeln verkar bli "årstid", en passande titel
med allt som rör ljus och mörker, sommar och höst, utomus
och inomhus.
Jag börjar äntligen komma till rätta i "när dagen smyger sig på"
även "imma i form av ett namn", "neverville" är så gott som
klara. Du får mig vilja dö är starkt på gång. Döden flyr
känns lite oklar men kan nog passa. Som det ser ut nu så ska
7 låtar spelas in på den långa versionen. Om jag köper minidiscen
och kan kräma ut bra ljud ur den så ska jag spela in nya versioner
av hela min repertoar och släppa en feting. Men min nästa release
ska vara en sprödare sak. Fritt från rock-cp. Så här:
1. industripoesi
Den här låten var visserligen med på förra demosen men i
en riktigt kackig version. Det var lite det som var grejen
med förra demon. Den var ofärdig. Samtidigt är det helt klart
den bästa demosen jag gjort. Så den hade kunnat bli mycket
bättre samtidigt som sommarens gitarrorgie har gjort mig säkrare
än någonsin. Industripoesi är en vinter.
2. Neverville
Neverville är den låten som känns mest jag. Höst.
3. Du får mig vilja dö
Olycklig kärlek. Den här är ett bevis på all längtan jag har kvar.
Kanske vår eller kanske höst-vinter
4. När dagen smyger sig på
Den andra låten efter förvandlingen. Den första var törst. Och när dagen...
är en sommarnattslåt. Textbearbetning pågår.
5. Imma i form av ett namn
Countrydängan om flykten är en gnistrande höstnattslåt.
Textbearbetning behövs.
6. Döden flyr.
Lite Nick Drakig, en av mina absolut bästa texter.
Låten behöver berikas lite.
Höst till kall vinter.
7. It must have been love.
Roxette-cover. Finstämd.
8. Johannesburg.
Så ska hela saken avslutas med ett sista poem
Ett mer långsiktigt projekt är engelska-projektet.
Alla låtarna ska översättas till
engelska. Och inte rakt av. Utan bli fristående
textverk baserade på samma händelser.
Fem låtar till en början ska skrivas klart.
1. Neverville
2. Highway ocean (imma i form av ett namn)
3. Breaking of the dawn
4. My skies are turning blue (döden flyr)
+ en ny låt som jag filar lite på.
De här låtarna blir nog mp3:or, kommer upp på hemsidan.
Senare kommer minidiscen att åka med mig på spelningar
och spela in live-låtar. Så kommer det nog en live-demo
så småningom. Kanske nästa höst. Jag tror det att om man
skulle få skivkontrakt så skulle jag fortfarande göra demosar,
varför inte en collection live-12":or. Mina egna foton ska
bli omslag om jag får kontrakt. Det är viktigt. Nummer två
är att jag inte ska vara den viktigaste saken på omslaget.
Jag kanske ska vara med men känslan ska vara det viktigaste.
Jag vill bli utgiven på vinyl. Det är så spännande för att
i och med den här demon så kan det bli något riktigt bra.
Därför har jag bestämt mig för att beställa minidiscen innan
rean på onoff tar slut. Alltså runt söndag-måndag och sätta
igång med projektet. Jag har 2500 kronor kvar. Efter helgen
kommer jag ha runt 2400 kronor kvar. Jag kommer alltså ha hela
700 kronor kvar och sen kommer nästa bidrag och då ligger jag
på 4000 kronor igen. Så för min egen njutnings skull så blir det
en demo-räddare som köps. Banne mig.
001117 ETT RASANDE SUG EFTER EN MINIDISC (VISST BLIR MAN)
fredag.
Jag känner ruset rusa i mig efter att få spela in den nya demon.
Jag undrar hur bra det kan bli. Jag ska se till att kolla priser
i morgon. Om de ligger jättehögt över de 1.700 som gäller så slår
jag till.
Drömde i går natt om en jättesöt kärlekshistoria som senare
visade sig ha Jocke och hans flicka i drömmen. I drömmen så
pussades dom sen jättesmackande. På riktigt: Jocke har varit
på Emmy Lou Harris i tisdags. Jag är lite avundsjuk men har ändå
min egen demo i första hand. Det lustiga är att jag är alldeles
för uppe i varv för att spela in bra nu, jag måste alltså först
bli överuttröttad och få ett besviket tillbakaslag och sen förhoppningsvis
har jag MD:n i min hand och kan koppla och dona. Det ska bli härligt,
det jag är lite orolig för är hur mycket brus det ska bli av min stärkare.
Inte så mycket antagligen. Det får vara rymdsus då. åh vad härligt.
Pratade med trollhättan-Elin på icq:n. Det kändes bra för att jag har
saknat henne väldigt mycket. Det var skönt att få berätta lite saker
jag velat berätta ett tag. Som att hon är väldigt viktig för mig.
wLite senare idag ska jag träffa ännu en väldigt viktig person
nämligen therese.
Den tredje kalle-filmen ska heta Stalingrad.
Usa:s presidentval är fortfarande inte avgjort.
Ska maila till Cissi snart tänkte jag.
Jag får fotografera på vinterfestivalen, ska fota underbara
Songs of Soil och First Floor power. Det ska väl nämnas att
Songs of Soils skiva brukar stå på repeat hela nätterna och
det mesta av dagarna. Jag lyssnar på den säkert fyra gånger
om dagen i snitt.
Rörande inspelningarna. Förutom demon ska jag spela in ny-versioner
av låtar. De här är med i planeringen.
- RocknrollJudas
Då sångrösten nu håller, samt att jag tagit bort en
vers och lagt till både tjo och tjim och ett rasande
inferno till rock solo så måste den spelas om.
- Herren på täppan
På min hittils enda anti-nazistiska låt ska jag lägga
in lite mer röst samt så ska introt börja med en slinga
från nationalsången.
- Våldtagen
Liksom Herren på täppan så håller orginalversionen av Våldtagen
men lite av melodin är annorlunda.
- Discoflicka på glid
Helt klart en röstfråga. Synd att säga det men jag kunde verkligen
inte sjunga på rocknrolljudas-demon. Ändå är den en milstolpe i
musikhistorien. Glimten finns där men nu ska även ljuskällan finnas.
Lite tyngre bas ska vara med också.
- Flickan med ljuset under ögonen
Refrängen ska bort och ersättas med en ny. Den ska vara apokalyptisk
som i orginalet men det där med a-brunnarna och svärdet ska bort.
- Badkar
Den allra första pop-hiten från tidigt 1999 känns som en fin låt
att skriva om. Lite av textraderna håller. Men det där med rimmen
och provhytten och de allt för många orden ska bort.
- Törst
Törst är en riktigt klassisk låt för mig, den innebar övergången
från tungt till svävande.
- Poet med gevär
- 30 dagar
Min enda vår-låt. Den här låten är kärlek. Den är längtan. Den borde
tas upp igen.
- Rockstjärna med tinnitus
Den här låten har äntligen fått sin slutgiltiga form. Lite surf.
- Andetag
Den måste jobbas med. Men den duger väl.
så förutom de sju låtarna på demon så ska tolv till spelas in.
Det börjar bli en liten repertoar minsann. Reinkarnation:John Lennon
borde dammas av också. Eller bli en dikt. Egentligen bara en strof
som är bra. Ska nog inte damma av den. Kanske kan lägga in den någonstans
i någon annan låt. I någon kommande. Som jag skrev igår så ska min demo
ha en long version till försäljning och en short version för promotion.
Den korta versionen kommer innehålla
1. Industripoesi
2. Neverville
3. Du får mig vilja dö
4. När Dagen smyger sig på
Fyra ståndpunkter. Kärlek, Tårar, Flykt, Saknad.
Härligt opolitisk. Mycket hummande.
Min dagbok kommer att bli en handbok för wannabies.
Godnatt.
Åkte ner med det tidiga tåget 08.50.
Kände mig inte trött trots obefintlig sömn.
Och ja, jag har kollat på minidiscar och KÖPT
en spelare. En sharp (prisnedsatt).
En sån som jag slarvade bort för skolan
för tre och ett halvt år sen, flippade ur
och sjöng "Girl from Mars" i mitt huvud väldigt
många gånger. Det kanske är mitt första
psykurflippning. Antagligen. Även om ångesten
började på allvar i tvåan. Molande.
SDen trötthet som jag inte hade tidigare idag
slog mig i ansiktet nu på kvällen.
Jag är trött. Och nästa vecka blir det inspelning.
Demo nr 4.
På Kassett och Cd.
001118 STULNA YEAH YEAH YEAH
lördag
Drömde om julen i natt, någon från Iran var med,
till och med therse var där men det var en dunkel stämning
i drömmen.
Vi åt någon konstig räkrätt och jag hade glömt
köpa julklapp.
Jag sov bra i natt. Gick pch la mig tio (!) och sov som en
stock tills klockan ringde klockan tio på morgonen. Jag kan
inte komma ihåg senast jag fick sova så mycket och bra sist.
Jag har varit på studentmässan idag med Therese, Susanna och
Malin. Jag vann en t-shirt och en västa. Efteråt var vi på
café. Jag köpte en sub med smörgåsgurka, rödlök, majonäs
och kalkon. Gott!
Har testat VR, det var rätt B.
Bjöd therese på bio, såg en film som heter
Dolt under ytan. Den var totalt värdelös,
en del riktigt rycka till-scener men iallafall
totalt meningslös. Poänglös.
Dagens artist är Stevie Wonder, för att de körde en
samlingsskiva med honom på Caféet.
Jag ska göra en cover på "She loves you"
yeah yeah yeah.
! ! !
001119 DOG I SÖMNEN (FÖRBANNELSEN ÖVER 4)
söndag
Therese drömde att jag dog,
hon var ledsen och kröp ner till mig ett slag i natt.
Själv sov jag lite oroligt, men jag kommer ihåg
att jag drömde nån dröm där jag åkte bil. Anna,
Therese och Jocke var med. Jocke är med oftare
och oftare nuförtiden.
Nu är jag på väg hem
med tåget. Det har varit en liten
latar-dag
idag.
Lite tv,
mycket historia-pluggande
mycket regn
med lite promenad i.
Mycket saknad
nu.
Dagens artist är härliga Wannadies. För festivalspelningen
i somras och albumet Bagsy me.
I morgon börjar antagligen inspelningen av demo 4
vars namn nu lutar åt "årstid i Stalingrad". Hoppas bara
att ljudutgången funkar som den ska.
Det här med fjärde utgåvan förresten, är inte det ett aber att
den ska finnas. Jag behöver ju inte oroa mig nu för jag ligger
ju på den nivån att varje demo är som en debut. Allt gammalt blir
väldigt gammalt väldigt fort. Det som kommer nu tror jag däremot blir
tidlöst. Men allvarligt talat, vem ser Hagnesta Hill som Kents viktigaste
album om man har hört debuten (kent), verkligen och isola. Vem blev
överraskad av MArilyn Mansons "Mechanical Animals". Det samma med
Bo Kaspers Orkesters "I centrum" och bob hunds "jag rear ut min själ,
allt ska bort". Fjärdeskivan är oftast en optimering av soundet
och tyvärr väldigt mycket tråkigare än de förra skivorna. Det är
också genom den fjärde skivan som den stora tråkiga massan tar till sig
skivan, som tracks-listplaceringarna börjar och det börjar bli dags
att lämna i från sig sin ögonsten till alla andra. Den fjärde skivan
är en summering av de första tre. Trilogitänkandet är ju väldigt
djupt inrotat hos oss. Därför blir den fjärde skivan tämligen neutral
och onödig. Den femte skivan måste sen leda bort från det som bandet
tidigare strävat efter och mot något nytt. Ta blur till exempel
lysande exempel. Thåström däremot är ett undantag, han har på ett
förvånansvärt sätt kringgått den här regeln när han efter tre skivor
Ebba Grön iochförsig gjorde ett knippe imperiet men forsatte med två
solo, tre peace love and pitbulls och sen ytterligare en solo (om man
räknar bort hans skiva med teatermusik). Thåström har genom detta
lyckats göra över tiotalet album men aldrig gjort ett fjärde album.
(möjligen med imperiet) Allvarligt talat, vad skulle Ebba Gröns fjärde
ha varit om inte otroligt tråkig och pretentiös. Tro mig. Alla band
som släpper strålande debutet borde därför bara får göra två skivor till
och sen upplösas, omorgnaiseras eller hitta något nytt. Tredje gången gillt,
inte fyra. Och samlingar, liveskivor och de flesta EP:s räknas inte. (bob hunds
första ep räknas däremot eftersom det är en debut på något konstigt sätt,
och eftersom inte låtarna förekommer på någon fullängdare.) Även om dessa
skivor skulle innehålla outgivna låtar.
Är hemma nu
saknar therese
hon saknar mig med
i morgon är hon praktikant
på SR.
Jag lyssnar på ett gammalt blandband
med goa patti smith, elvis presley, marilyn manson
johnny and the hurricanes. mmm....
Älskar therese
001020 INSPELNING AV MINA ORD SOM OM JAG VORE GUD
måndag
Dagens artist är Håkan Hellström. Underbara låten
Känn ingen sorg för mig Göteborg, underbara albumet
känn ingen sorg för mig Göteborg.
Underbara låten "ramlar". Som när smiths möter
Jakob Hellman. Det är som om allting var förlåtet
från 80-talet, men så är det inte. 80-talet var
ett otroligt destruktivt decennium. Jag menar, hur
många band överlevde 80-talet. Inga. Inte ett enda band
från 80-talet överlevde med hedern i behåll.
Idag ska det väl ske då. Den historiska inspelningen.
Om bara kablarna är rätt så är det jag. Det bedårandet
albumet "årstid i Stalingrad" nu med åtta låtar + en dikt. Jag ska
inleda med en mörk version av "she loves you" tror jag.
Industripoesi ska byta plats också. Inledningen är lite
oklar, det kan ju bli våldtagen, she loves you, fallen
angel från 1999, in the ghetto eller nån annan. Kanske ska
skriva nån monotom låt som heter "årstid i Stalingrad"
jag har lite text som skulle kunna passa in.
Gick upp klockan elva och lyckades utan större besvikelser
rigga upp dreten i mitt rum. Ja, det funkar. Härligt. Har
spelat in "industripoesi", jag vet inte om det blir den
slutgiltiga versionen. Den känns lagomt oslipad. Lite
oslipad kan vara bra. Nu är det bara sju låtar kvar. Efter
lite repande så blir det en beatles-cover på demon. Det
tog fem timmar att spela in en låt på tre minuter. Verkligen härligt.
I morgon ska jag ge mig på beatles-covern.
Firade starten med att köpa singeln "känn ingen sorg för mig GBG"
Underbar.
Sammanfattningsvis så har det varit roligare än vanligt att spela
in. Antagligen för att rösten och gitarren låter bättre. Det är
svårt att vara perfektionist när man var usel. Nu är jag inte
usel längre. Nu är jag faktiskt bra. Det känns så härligt att
all min demo-ångest nu är borta. Nu är det bara att spela in
och försöka få till det bra. Därmed har en del av önskelistan
slagit in. Det här är en del av min utveckling. Och de bästa låtarna
har jag inte spelat in än.
På kvällen, strax efter jag sagt god natt till therese så befäste
jag den nya demon genom att spela in "It must have been love",
en gammal roxette-cover. Härligt. Och därmed är en fjärdedel av
demon inspelad. De som återstår måste jag bearbeta lite innan jag
kan spela in. Alla låtarna är långa. Det är härligt.
001121 DEMOKASSETTER I MIN STEREO SPELAR MUSIK SOM INTE FINNS ÄN
tisdag
Dagens artist är Kristofer Åström & Hidden truck som tillsammans med
Nicolai Dunger och Songs of Soil bildar en grupp av alldeles för okända
svenska band. Kristofer Åström har med sin debutskiva "go, went, gone"
bevisat glimrande musik. Den här skivan är också en skiva som bär med
sig stora minnen för mig. Ett väldigt intensivt och nykärt möte mellan
mig och therese. Kristofer Åström blir dagens artist nummer sjuttiosju.
Jag sitter och är sugen på pannbiff så det gör ont. Men jag ska väl
gå och lägga mig. I min värld ska det finnas en nattöppen butik
precis så långt ifrån så man inte drar sig för att gå.
Therese är min tjej. Bara min i hela världens. Läse min dagbok och
det verkade knackigt mellan oss ett tag även om vi älskade varandra,
alltså inte så knackigt så vi inte älskade varandra men ändå knackigt.
Men allting vände i och med vårt största bråk hittils. Svart lördag.
Det är ett halvår sen.
Den här demon känns otroligt intressant. Så jag. Om den första demon
var födelsen med experimenterandet som grundbas. Skaparglädjen. Den andra
demon var rock-klyschornasskiva. Alla gamla jargonger förekom på ett
roligt sätt. Mycket av det jag står för nu kommer från den andra demon.
Rocknrolljudas och Discoflicka på glid är ju två stjärnljus-klassiker.
Den tredje demon var helt och hållet therese widéns. Hon och jag är lyckliga
nu och är ett. Men mina låtar förr var mest idéer och väldigt ogenomarbetade,
men det behövdes inte då med de musikaliska kunskaper jag hade. Det hade bara
blivit pretentiöst. Men det var något i den tredje demon som inte stämde och
det var helt enkelt det att den inte var klar. Det skulle egentligen aldrig
ha kommit ut nån demo då utan jag spelade in den för att jag inte skulle ha
tillgång till ljudprylar länge till. Men det var tur att den kom ut för det
är en del i min utveckling som aldrig annars skulle ha dokumenterats. Så
här i efterhand kan man väl inse att den demon borde ha spelats in i slutet
av sommaren. Så "Pappa är Elvis", "Rockstjärna med tinnitus" och "törst"
också kunde ha varit med. Tredje demon bjuder iallafall på två härliga låtar
"Våldtagen" och "Herren på täppan". Sen redan i augusti började jag bli sugen
på att spela in mer. Då som ett långt utdraget demoprojekt. Sen i september
kom en inspelning igen. men bara en låt. och den blev falsk. Den tredje oktober
formulerades meningen att jag ville spela in en ny demo. Sen fortsätter
drömmarna den 10/10, 13/10, 25/10, 8/11, 9/11, 10/11 och 15/11 mer och mer
desperat. Så kom therese att snacka om en minidisc-spelare och då var ju allt
löst. den 15:e berättade therse om det och jag hade inte tänkt på det fina i
det. Två dagar senare köpte jag en och ytterligare två dagar efter det så
började jag spela in. Där är historien. Och nu ska det leda fram till tre nya
projekt. Först demo-projektet, men också engelska-projektet och nyinspelnings-
projektet. En sån låt som rocknrolljudas, den skrevs i januari, men trots
berömmet jag fick så spelades den inte förrän i juli live och inte förrän i
september var den färdigskriven i den version som jag har den idag. Detsamma
med Industripoesi, texten blev skriven redan 1998, grunden till musiken
påbörjades genom inspelningen av "industriernas maskrosmord" där den finns
med i en väldigt oslipad version. grunden till den slutgiltiga versionen
skrevs under sommaren men inte förrän igår gjordes de sista ändringarna i
och med inspelningen.
Under mina inspelningar
brukar det också komma till nya låtar i det skaparrus man känner när man spelar
in, den kreativiteten ska jag försöka lägga ner på beatles-covern, såna där
impuls-låtar brukar bli dåliga. Jag behöver en rejäl idé innan det kan bli en
bra låt. Däremotfinns det några undantag, Rocknrolljudas och flickan med ljuset
under ögonen är två såna låtar.
Jag vann inte Grums Kulturstipendium
Schackmatt vann inga priser
Minidiscen i förening med förstärkaren har visat sig ge bättre kvalité
än vad jag vågat hoppas på. Jag trodde nog det skulle bli lite brusigt
men inte.
Idag fick post från Bobban. Det kändes schysst. Innehållande en hälsning
och skivan "School Bus". Hoppas nu att negativet kommer fram som det ska.
Bob Log !
Det börjar dra ihop sig till sjuhundra skivor i samlingen. Av dom är väl
50 bra och de övriga 650 är väl skräp-skivor som jag fått av Jocke. Allvarligt
är den rätt bra samlingen. Skulle vilja köpa lite nytt bara. Till nyår funderar
jag att köpa en negativ-scanner. Det vore ju guld.
Uttaget i gitarren lossnade. Åkte in till Åmål och fixade det.
Satt och filade på låten "du får mig vilja dö" i sju timmar idag. Men
jag har fått en fungerande version nu. Den blev mer och mer åttiotals-balladig.
När som helst skulle man kunna sampla "I can't liiive, living without you-o" Det
är lite coolt. Nu återstår egentligen bara countrydelen av skivan. Låten "du får
mig vilja dö" är mer som en haltande resa med simon and garfunkel-vibbar.
En smäktande ballad. Härligt. Jag har så svårt att ta in texten när jag
lyssnar på egna låtar. Det tar ett tag innan jag lär mig lyssna på både
texten och musiken.
Titeln blir: Årstider i Stalingrad
Alltså
demo 1: Pappa är Elvis
demo 2: Rocknroll-judas
demo 3: Industriernas Maskrosmord
demo 4: Årstider i Stalingrad
Hittils är alltså tre av åtta låtar inspelade och resultatet är bättre än
förväntat
det är ju skönt.
001122 SUMMERING AV MEMOARERNA FÖR JAG ÄR REDO ATT DÖ
onsdag
Dagens artist är underbara Robert Johnson & Punchdrunks. Ett supercoolt
surf-band med sveriges elvis som frontfigur. Robert Johnson startade sin
karriär med en live-skiva släppt på egen label. Men den riktiga debuten
"smells lika buzz aldrin" innehöll tjugotalet sandökentorra surf-låtar.
Tungt och bra. Därefter släpptes den andra studioskivan "Aloha from Havanna"
och är en av de bästa svenska skivor som gjorts. Stuck in tunisia, Spy vs spy,
Aloha from Havanna, Thrilla in Manilla med flera. Sen efter ett par års total
tystnad släpptes bob hund-producerade albumet "fried on the altar of good taste".
Mycket analogsynth, inte lika stompigt som förra albumet och inte lika bra.
Men ett likartat album skulle bara bli tråkigt och dessutom färga de förra
albumen med en sämre känsla. Det är härligt med förnyelse. För ett dussin
otroliga party låtar, för seden att ta av sig tröjan när man hör dom på
förfester, för ståbasliraren i fez och för robert johnson själv så blir de dagens
artist nummer
sjuttioåtta.
Var en sväng in på rosies hemsida. Hon hade skrivit nåt i stil med att tycker
du att jag är ful så tycker jag att du är... ful. Vad är ful egentligen.
Och vem är ful
om man kan sjunga vackert.
Inte jag iallafall.
Idag ska jag skicka iväg en demo till Trine. Jag har ju nästan glömt
bort att jag lovade henne en demo. Men jag ville vänta lite tills det
nya demo-dret-materialet blev klart. Och det börjar det bli nu ju.
Jag tänkte försöka med Neverville i morgon, eller när dagen smyger sig på.
Det är dags att mjuka till gitarr-ljudet lite i morgon.
Ju mer jag lyssnar på "Du får mig vilja dö", desto mer smälter den in.
Det skulle ha varit lite mer "The boxer" och lite mer kvitter annars är
den perfekt. Den är alltså så perfekt så att jag inte ska spela om den.
Jag skriver aldrig slut till mina låtar. Det är ett evigt ångestmoment.
Det är först nu som jag iallafall har intron.
Som det ser ut nu så kommer short-version demon att innehålla 4 låtar
kanske industripoesi också.
1. Neverville
2. När dagen smyger sig på
3. Du får mig vilja dö
4. It must have been love
Drömde inatt att en tand lossnade, en hörntand. Usch.
Lyssnar på Simon and Garfunkel så här på morgonkvisten, oj, vad bra allt är
på en samlingsskiva med Simon and Garfunkel.
Min dagbok är redan 26 sidor. Kanske blir rekord igen. Härligt att se hur
min dagbok har exploderat expansivt. Första dagboksmånaden låg på 8 Kb
men det var bara en halv. Den första hela månaden låg på 16 Kb. Den största
1999 var oktober som låg på 19Kb. Den så höll sig siffrorna ungefär så till
juni då det plötsligt hoppade upp till 31Kb, Juli 24Kb, Augusti nytt rekord
33 Kb, September ytterligare lite till 35 kb också oktober så fördubblades
det nästan till otroliga 62 Kb = 28 sidor. Det är en fyrdubbling från första
hela månaden (september 1999). Och nu den här månaden är dagboken redan uppe i
26 sidor. Det känns som 30 sidor är taket för vad som jag kan komma upp i.
I början vara dagboken som man kan förstå minimalistisk men tyvärr också
utelämnande. Så här i efterhand skulle jag vilja ha en bättre beskrivning av
året i molkom. Nu missar jag inte så mycket och dessutom har dagboken blivit
utredande och full med krönikor. Det är så mycket att det är svårt att sätta sig
in i om man inte är jag. Men om nån skulle läsa igenom allt och sätta sig in i
det (tro mig, det finns ledtrådar till att förstå allt förtäckt) så skulle han
eller hon veta allt om mig, nästan.
Det är med en stor glädje jag nu kan förkunna att oskuldseposet "neverville" nu
också är inspelat. Det är första gången jag spelat hela i ett svep och klockan
stannade på knappt elva minuter. Hela tiden med ny text. Och därmed är hälften
av demon inspelad. Jag måste skriva om "imma i form av ett namn" lite, den har
en väldigt bra text men den är för lik allt annat. Jag har stuvat om låt-
ordningen lite. nu ser den ut så här 1: (prel.) She loves you / 2: När dagen
smyger sig på / 3: Du får mig vilja dö / 4: Neverville / 5: Industripoesi /
6: It must have been love / 7: Imma i form av ett namn / 8: Döden flyr /
Det kan bli så att det bara blir låt nr 1-6 som kommer med på demon.
Det känns som om Neverville är väldigt lätt att ta till sig med sen vara
växer och växer.
Det är så underbart, det här är verkligen jag.
Hörde av Jocke på kvällen, det var välkommet.
Saknar therese
001123 EN MÅNAD TILL JULAFTON (SKYLL INTE PÅ MIG, JAG ÄR SVAG)
torsdag
En negativ scanner vore ett roligt sätt att fira min demo.
Den är inte klar än.
Min hand känns inte levande. Nånting hände i går, den börjar
domna bort och är jättekall. Det vore ju något att spela in min
demo och sen tvingas amputera min högra hand. Det sticker lite i
den.
Med halva demosen inspelad är det väl dags att dra en halvleksrapport.
De här fyra låtarna skulle kunna vara min demo ensamna. Det är inte
längre säkert att det blir åtta låtar men minst fem för när dagen smyger
sig på ska också vara med.
Det är en månad kvar till julafton,
ja nästan iallafall. I morgon är det det.
Jularna i tonåren var en evig vecka av
dödsångest. När nyår kom sen kändes allt
mycket bättre. Man kan inte dö den första januari.
En oskuldsfärgad dag. Alla människor dör i oktober,
november och december. I september känner de dödsdömda
att de inte ska leva längre. Jag drömde att jag hade
dödsångest i natt, det är väl inte rättvist.
Jag känner mig faktiskt ganska redo att dö,
jag har gått igenom en höst med maniska nätter
med tankar på att om man tror så
ska man få evigt liv. Men det är väl så
att man kan inte ändra på det som är. Det går
bara inte och om ingen upplevt att han varit död så
är det ingenting. Det kommer vara livets mest glödande sekund
så jag hoppas jag är vaken. Eller galen nog att njuta.
Jag har upplevt alla känslor. Jag har gjort alla saker.
Det enda som är kvar är att förbättra känslorna och sakerna
man upplevt. Jag menar, om jag skulle få skivkontrakt och
rikedom och berömmelse så är det bara fördjupningar av känslor
man redan mött. Men ändå. Jag vill fortsätta leva.
Och förbättringar kan väga tyngst. Säkerhetskänsla.
Men julen har varit dödsångest och pålagda känslor. Det
har varit stress så folk glömmer bort det viktiga med
julen. Att vara hyggliga mot varandra. Men jag måste
ändå säga att antagligen är det bara av lathet som vi
skapat den kommersiella julen. För det första så ges
den känslan att man köpa känslor och för det andra så
ger den känslan att om man är lite halvhygglig en dag
på året så behöver man inte lägga ner tankar på det resten
av året. Cyniker. Nej.
1998 års jul gick åt pipan. Jag var bakfull och ville bara
dö. Fick ett knippe bra cd-skivor som räddade känslan lite,
skrev något om död. Kände mig väldigt bortglömd och oälskad.
Och jag vet att det finns så många som nu när det nästan bara
är en månad kvar till jul att så många kommer att längta till
att alla helger är över och januari börjar. Att nyåret ska föda
något nytt oskuldsfullt som man kan leva på några månader.
En del kommer inte klara av det utan kommer faktiskt ta sitt liv
enbart för de pålagda känslorna som den kommersiella julen medför.
Alla kommer att veta att man inte kan dö i Januari.
Jag vet en flicka som säkert har tänkt samma tankar som jag
försökt tänka nu. Nu så här i efterhand hoppas jag att hon
vet att hon vet saker som ingen annan nånsin vet. Saker
om sig själv, om vilja och längtan. Om livet. Om bräckligt,
men ändå spännande. Om att börja ta sig ur en depression
och veta att det var bara en själv som gjorde det, jag tror
inte man kan riktigt tro på sig själv och tycka om sig själv
om man inte riktigt får uppleva hur mycket ens kropp och ens
psyke ställer upp på för att man ska överleva. Och trots att
det har funnits dagar då jag själv varit inlåst i min neuros
så har jag aldrig lämnat mig själv eller svikit det jag tror på.
I går natt så drömde jag om någon i "nya tider" kommer inte ihåg vem.
Det börjar bli skrämmande.
Är inte Eminems video lite väl pretto men ändå väldigt bra.
Och hon hip-hoperskan som heter Wrede i efternamn, hur skönt
är det att göra så fula låtar.
Moby är superskönast.
Drömde om snusk och en katt-maskin.
Dagens artist är underbara Tom Waits. "In the neighbourhood"
med flera. Framförallt "martha" och "tom trauberts waltz".
Megabra. Dagens artist nummer 79.
Håller på att spela in en bland-MD till Martin. Det är nytt media
för mig. 74 minuters-formatet är rätt så fint. Och om man skulle
känna för maraton-format så knappar man in mono och får oslagbara
148 minuter. Vilket är nära två och en halv timme. Ös. Har kommit
på att den där dunderbra låten som jag hörde på tv:n är "stars
all seem to weep" med underbara Beth Orton. Mitt space cowboy-
projekt har Beth Orton som förebild. Mina melodier
i ett tungt klubb-land. Men ändå fungerande som singer/songwriter.
MD:n är ett möte mellan favoriter. Helt klart. Det är roligare att
spela in MD än MC. Dubbelt så dyrt visserligen. Men cd-kvalité
knäcker. LP, CD, MD. De gör mig glad.
Så på demofronten har följande hänt. Jag är klar med det andra
eposet av tre. "Döden flyr" På sekunden lika lång som "neverville"
10:53. Den låten har jag spelat om idag. Nu känns den ok. Problemet
när jag lyssnar på det är att jag bara lyssnar på hur jag sjunger
när jag vill att de som lyssnar ska lyssna på vad jag säger. Iallafall,
"Döden flyr" , "Neverville" och "Imma i form av ett namn" är egentligen
tre epos av längtan och av flykt. Längtan. Tre subtila låtar och förmodligen
de tre bästa texterna jag skrivit. Döden flyr är ett depressions-epos
som tar upp faktiskt det som jag skrivit om ovan. Att man håller på att dö
om vintern. Neverville är ett epos om längtan, en viss form av dödslängtan
en bättre värld en stund. Den hittils oinspelade "imma i form av ett namn"
är ett regnfyllt flykt-drama, om att göra upp med sitt förflutna. Det finns
ett fjärde epos också, om man tänker till. Ett sommarnattkärleks-epos, den
där känslan när man har längtat sig igenom en hel natt. Det där febriga.
Och sen när sommarmorgonen välkomnar världen så lägger man sig och somnar
till. Man sover några timmar och vaknar till i sin säng. Tom. Inte lycklig
men ångesten är borta ett tag. Och i bröstet finns bara en djup känsla av
det man längtar man vill. Ens sinne är rent.
Titeln "årstider i stalingrad" ter sig mer och mer klockren.
Jag ska nog spela in "in the ghetto" istället för "she loves you"
eller jag vet inte. I morgon ska "när dagen smyger sig på" spelas in.
Idag har jag insett att min stärkare inte ger studiokvalité. Jag har
accepterat det. Och jag har också insett att det jag gör är rätt så bra.
Jag var tydligen hårdrockare i gymnasiet om man ska tro ryktet
jag hörde i dag. Jag är så rå.
Lyssnar på Oscar Danielsson
001124 KÄRLEK RENARE ÄN VATTEN, SVAL ÖVER MIN NAKNA HY,
fredag PRECIS SÅ SVAL ATT JAG INTE FRYSER
Ren kärlek.
Vad är det.
Är det nåt att eftersträva.
Är det målet.
Vad är rent.
Ögat
Halsen
Kinden
Känns som det renaste
på en kropp
Tillsammans med nacken
precis bakom örat
och överläppen.
Blickar och blek hud
nakenhet, tårar
och ett speciellt skratt
man kan få som ett tecken
på uppskattning.
En flirt är ren. Att vakna upp
en höst eller sensommarmorgon
i sin nakenhet med ens älskande.
Med en nyans av ren klar hög luft
Det verkar vara ren kärlek.
Ren kärlek är sval. Precis så svalt
så man inte fryser.
När omvärlden aldrig kommer att spela någon roll.
Den mest rena känslan är antagligen oskuldslängtan
efter någon och inte för att förlora oskulden. Utan
för kärleks skull. För en blick och för hud. För en punkt
bakom örat. Då menar jag inte oskuld som en slags
sexreferering. Jag menar alltid oskuld som att aldrig
ha blivit kysst, oälskad helt enkelt.
För osminkade ögons skull.
Jag vill hinna klart med demon snart. Det börjar kännas
ångestfullt. Som om ju längre jag håller på desto sämre blir
den. Den står mig upp i halsen på ett sätt. På ett sätt
känns det roligt.
Martins Minidisc är klar nu.
21 spår. Simon and Garfunkel, Bob Log III, Mogwai, Nick Drake,
Beth Orton. Med flera.
Det är exakt en månad kvar till julafton.
Jag önskar mig faktiskt ingenting.
Det där med döden flyr. Det är ingen bra titel. Ska nog rikta in mig
på någon annan. Till exempel
1. Betraktelser av fåglar
2. Dagboksrader
3. Man kan inte dö i Januari
4. För osminkade ögons skull.
Där har vi det. Nummer fyra. Jag skrev det ju nyss. Härligt att ha en låt
som heter så. Nästan som "vacker utan spackel". Underbart. Faktiskt.
Skriver dagbok för att låten handlar om längtan till ren kärlek och börjar
skriva om ren kärlek och kommer på det.
För kärlek renare än vatten
För osminkades ögon skull
För kärlek renare än allt
sval över min hud
precis så sval att jag inte fryser
för dig.
Dagboken är uppe i 30 sidor.
Om man räknar lite lågt med att en kilobyte är en
halv A4 så är hela dagboken uppe i över 200 A4.
Det mesta av dagboken skrivs på dagen före jag somnat. Runt klockan
tolv-ett-två. Det känns faktiskt bra att dagboken är mer en tankebok
nu.
Jag känner mig väldigt spännd. Lyssnar på Beth Orton. Underbar.
Senare idag kommer therese
om så där 18 timmar.
Men jag känner mig ont i magen
inte bara att jag har ont i magen
jag känner mig så också.
Moby sa en bra sak i senaste sen kväll med luuk som ligger och gror
hos mig. Att man inte ska spela videospel. Istället för att spela
videospel i 6 timmar så ska man göra musik. Det låter fint. För mig
blir det göra musik och skriva. Det som är angeläget är nu att skriva
musik i låten "imma i form av ett namn". Det finns ju redan grunden
men det måste bli klockrent. Jag undrar hur lång den blir. Funderar på
att ta bort refrängen i den låten. Ja, det gör jag. Och så tar jag texten
i refrängen och sätter i den sista versen istället för att humma.
Och varför säger man att man lyssnar i en freestyle eller på en stereo.
En freestyle? fristil? Och stereo är ingen sak utan ett ljud.
Fram för Walkman och Hi-fi. Eller vad satan, säg previs vad som helst.
Det gör ju jag.
Ska ta och lägga mig.
Jag mår inte riktigt bra.
Drömde i natt om en flott lägenhet
ocb visst, hon som jag brukar drömma att jag
är tillsammans med var med igen
och vi var tillsammans.
Therese är här nu.
På måndag börjar jag min utbildning. Det blir väl fräckt.
Hoppas jag.
Jag har väldigt mycket ångest i dag,
allt känns fel, låtarna känns allra mest fel.
Känner mig deprimerad.
Det är en känsla i magen som äter på mig.
Ger mig ärr.
Egentligen skulle jag behöva en stesolid
eller en och en halv
men det är inte så mycket panik i det
så jag klarar mig ändå.
Godnatt, Kosmonauter.
001125 LÅTSASTANKAR SKAPAR FANTASTISKA KREATIONER
lördag I MITT HUVUD
Jag hade en del ångest inatt, men det börjar gå över nu.
Therese skrek i sömnen i natt, alltså jättehögt,
NEJ, NEJ, STOPP, SLUTA!!!. Det visade sig att hon
drömde att jag skulle göra nåt dumt. Hon anklagade
mig lite surt därefter för vad jag skulle ha gjort i drömmen.
Själv drömde jag en riktigt topp-tio dröm inatt. Den började
i något varmt land, jag åkte ner i en buss och ställde mig upp var på någon
övervakare sa till mig att sätta mig igen. Sem var vi framme
och vi röjde runt lite i spanien eller var det var och några högstadie-
klasskompisar var där, tills det var dags att åka hem och när jag
väl kommit in i bussen så tror ni inte att en av mina bästa barn-
domskompisar sitter och snackar skit om mig. Att jag som trodde jag
var så smart nu gick arbetslös, att han bara har mage att säga så.
Så jag reste mig up och pekade finger var på en övervakare på bussen
sa till mig att sätta mig. Men när jag väl kom hem så gick jag hem till honom
och käkade upp lite av hans taxfree-godis. Hi hi. Sen skulle jag åka
upp till Norrland och antagligen hälsa på Elin tror jag. Men istället
för att komma dit så stannade jag till hos en liten kille som vunnit
massa pengar på lotteri och köpt lego för alla pengarna. Alltså, han
var besatt av lego och hade byggt ett helt hus av lego i anslutning
till hans riktiga hus. Jag vet för jag såg det, jag var inne där.
Jag såg också hans hund som skällde ashögt. Det kom ett voof ur
munnen på honom. Hela rummet darrade när han skällde. Jobbigt.
Efter jag blivit visad hans lego-hus så hände det något speciellt.
Staten ansåg att det var ett farligt bygge så de lille killens hus var
tvungen att plockas ner. Han blev ju såklart helt vansinning.
Och på en sekund så byggde han en sån där haj-ubåt som tintin hade
och skulle åka över till Amerika, jag vet, han var helt galen.
Hans föräldrar och hunden blev lite oroliga när han satte iväg.
Men efter honom kom en späckhuggare som helt resolut käkade upp honom
och han hamnade i hans mage där det låg en massa fiskar som låg och kved
och bröt sönder. De skrek på svenska, det är viktigt. Men lill-killen
blev inte sönderamält han åkte därifrån upp i valen och kom in till
ett vanligt rum. I säkerhet kanske ni tror men efter honom kom en
ond häxa (jag vet det är helt sjukt) som också hade en valbåt,
fast en liten och som också blev uppäten av späckhuggaren
som också åkte ner i magen och som också
åkte därifrån. Det blev en konfrontation som lill-killen vann. Spelet var
slut. Det stod the end tror jag. Drömmen av slutade med att jocke
var här.
På riktigt då: Therese och jag har skippat en fest idag. Knastret
firade 10 år men vi tyckte att vi hade alldeles för lite tid. Istället
så har vi sett ännu en dålig film. Det är utan tvekan så att jag och
therese har sett ett knippe riktigt dåliga filmer de senaste månaderna.
Med Scary Movies och dolt under ytan som främsta exempel. Och nu zagolikt
sopiga "järngänget" Ytlig film på alla sätt.
Vi har också gjort hemmagjord-pizza. Har smakat på spansk peppar.
Det var lite starkt.
Mår bättre idag.
I övermorgon startar utbildnings-dreten
jag känner mig inte riktigt redo. Men det
ska bli ändå rätt så skönt att vara lite
social och lära sig lite.
Jag har en liten mustach.
Mitt hår är risigt.
Jag har fått nytt synsätt på min demo igen
den är ok. Men Neverville och när dagen smyger sig på
bara måste spelas om. Therese har lyssnat lite.
001126 KONSERTER SNURRAR I MITT HUVUD
söndag (PSYKOFARMAKA HAR FÖRLORAT SIN KRAFT)
Bob Log III i Göteborg, Håkan Hellström i Karlstad
men jag är i Grums. Jag är rätt så less, Therese
har just åkt hem. Det känns jobbigt.
Det var en mycket jobbig natt i natt. Gick faktiskt
upp och svalde lite piller. Men stesolid är inte
min grej längre. Det kändes inte bra. Det kändes
kallt stål. Så jag fick kämpa mot mitt eget psyke
men somnade väl runt tre. Enda glädjeämnet
när therese bara flämtade till och sa "Therese Bjarneborg!"
Jag sover bra när jag sover nära therese.
Mörkrädda tankar försvinner i din utstrålning.
Har varit till Karlstad och än en gång varit med om en
storslagen förhållandetingest, att gå hand i hand på skylt-
söndagen. Men när man väl är tillsammans med nån så inser
man att inte skyltsöndagen är full av älskande par utan mer
skamfilade personer utan rykte eller smak. Där ser man.
Fata morgana. Inte luftslott för inte.
Therese och jag jobbade klart med hennes reklam-föredrag.
Dagens artist är James Brown. Härlig Funk. Köpte en samling
idag. Även om funkens egentliga mästare är sly and the family stone.
Med låtar som sex machine, mans world och andra härligt tillbakalutande
sexiga mästerverk blir han dagens artist nummer åttio.
Therese hittade ett cigarettpaket hos mig och blev orolig.
Nu är det så att det där paketet har legat där sen jag var
ute och feströkte på någon fest. Det är en cigarett borta.
Så det är ingen fara. Jag lovar dig. Jag har erkännt större
hemligheter för dig än det. Om jag skulle röka så skulle jag ha
sagt det. Utan tvekan. Kom ihåg det.
Så
psykofarmaka i dag
världen i morgon.
Jag behöver nog inte preparat
för att kunna tänka
utan snarare sådant
för att sluta känna.
Men det funkar inte med
den
rekommenderade dosen.
I've got soul
and I'm superBAD!!!
I morgon börjar den där elaka
utbildningen
jag känner rent spontant idag
att vad tusan
har jag där att göra.
001127 MINA ÖGON VILL INTE SOVA FÖR JAG ÄR FÖR TOM
måndag PÅ LJUS
Midnatt råder. Känner mig lite kackig. Jag har gått arbetslös
i hela 6 månader. Det känns då att man ska börja blandas med
folk igen. Till det översvämmade arvika och börja med nåt nytt.
Handels.
Det är väl dags för lite inspelning i morgon också kan jag tänka mig.
Det kunde ju vara skönt antar jag.
Jag trodde inte jag skulle kunna känna så här igen.
Tror att jag egentligen bara är nervös för i morgon.
Men jag vill inte. Jag är egentligen inte klok.
För det känns som om alla tittar på.
Jag vill bara göra Therese lycklig
och retroaktivt därför mig.
Usa:s presidentval är fortfarande inte slut. Men det verkar gå på
slutet.
Det är inte så mycket mer att be för.
I morgon är det arbetslösheten som är över.
Jag har en låtidé på gång. Som antagligen ska inleda demosen.
Den blir härlig. Mycket instrumentalt, lite kvitter och lite sång
Nya omstruktureringar sker. Det blir bara en cover
som ska ligga tidigare i bandet. Det ser ut ungefär (preliminärt exakt) så här:
1: Årstider i Stalingrad / 2: Du får mig vilja dö / 3: För osminkade ögons skull
/ 4: It must have been love / 5: När dagen smyger sig på / 6: Industripoesi
/ 7: Neverville / 8: Imma i form av ett namn
(Medel, medel, lång, medel, lång, kort, lång, lång.)
4 4 11 5 9 3 11 8
härligt att den långa demosen blir runt 55 minuter. Det måste bli på en skiva.
Den korta demosen blir inte lika lång. För den blir runt 20 minuter
och den är redan klar ju. Det är skönt. Det är snart dags att skicka iväg demos
till festivaler och skivbolag.
1: Du får mig vilja dö
2. It must have been love
3. För osminkade ögons skull
4. Våldtagen
Det är dags.
Festivaler ska bokas.
Till min fördel. Nu vill jag spela på arvika i år. Och norberg
och Emmaboda ochAugustibuller och PopDakar och Vestgöta och inte minst
storsjöyran. Turné tack. Hultsfreds demo-scen verkar ju inte fel heller.
Kanske skulle försöka få med en version av rocknroll-judas på demon också.
Den blev ju ändå rekommenderad på rockparty sist iallafall. Och nu är den
mycket bättre. Får börja spela in igen. Prioritera det viktigaste.
Nu känns allt mycket bättre. Jag ska bli något. I morgon är det jag
som skickar grejor till PopDakar och musikhuset i Östersund.
Tillsammans med meriten att ha spelat på Norbergfestivalen, Augustibuller
och Picassorocken kommer jag att börja få gig. Jag tror det.
Falun vore ju trevligt också. yes-a-roni.
Jag skulle vilja att min demo också blev rescenserad i NWY och Chili.
Äntligen adreanilin.
Kunde inte riktigt gå upp i morse
fan, slarvade bort min red house painters-skiva i natt.
Det rasade ner lite plattor och sen var den borta. Hur går
sånt till. Låg och lyssnade på Mogwai och somnade till i morse.
Har ju varit på den där saken till utbildning idag. Den är rätt
så skräpig. Ena säger si och andra säger så. Och traktamentet
man kan få till praktik räcker inte till. Inga coola personer
precis på utbildningen heller. Ännu ett grumsprojekt. Jippie.
Jag trivs inte i en sån musiktyst miljö. Det finns inte ens
en sleten bandspelare där.
Små låtar börjar växa fram i mitt huvud. En blev inspelad idag.
Ledmotivet ur demon "Årstider i Stalingrad" En liten aptitretare.
Jag börjar bli gladare. Depressionen ger vika.
Och genast känns utbildningen mer gynnsam.
4 dagar tills jag ska träffa therese
hon börjar komma tillbaka igen. I helgen var
det pinsamt vad mycket jag tänkte på mig själv,
jag hade så mycket ångest och glömde nästan bort henne.
Om man jämför med hur det ska vara.
001128 EN DAG GJORD FÖR ATT LYSSNA PÅ MOGWAI I NÅGONS KNÄ
tisdag (MEN ALLA VÄNNER ÄR FÖR LÅNGT BORT)
Ångesten vill inte riktigt släppa. I morgon ska jag till Arvika
igen - såklart. Men det är väl rätt så ok. Bara jag inte tappar
mitt liv här hemma så är det ju trevligt att göra något för
samhället.
I går drömde jag att jag tappade tänder. Framtänderna i underkäken
Martin trodde det berodde på att jag saknade min barndom. Har den
någonsin slutat.
Jag gör ett nytt försök att byta blandband.
Jag vill hitta min red house painters skiva. Desperat.
Dagens artist är underbara Tricky och för den ännu underbara
sångerska han har med sig på "pre millennium tension". "She
makes me wanna die".
Halva demon är nu klar. Det är inte helt omöjligt att "imma i form av ett namn"
slopas, istället ska en ny låt vara med. Om bara den blir klar. Annars finns det
även planer på att stoppa med "våldtagen" eller "rocknroll-judas". Den nya versionen
av rocknroll-judas vore ju iochförsig en otrolig häftig sorti. Imma i form av ett
namn är för oklar än så länge. Och grejen med den är att den kommer att bli så episk
så att den antagligen inte får plats på skivan. Sagt och gjort. Rocknroll-judas ska
med. Det kan bli att jag tar med våldtagen istället och kör rocknrolljudas som ett
härligt bonus-spår. Egentligen otroligt härligt att jag ska ha med en roxette-
cover. Det ska vara med en cover. På demosar och på spelningar. Jag känner mig
verkligen sugen på en spelning snart. Faktiskt i Grums och lite längre bort. Antingen
i Grums eller också typ i Falun. Jag vill slå avståndsrekord. För det krävs längre
än Norberg.
Saknar Elin
och Elin
båda två.
Min mikrofon är helt platt
jag tappade den i golvet.
Den är helt inbuktad.
Men den funkar. Som jag.
00
När jag mår lite nere är jag inte rädd för döden.
Även fast det svider att skriva en sån mening.
Undrar om det finns någon web-ring för folk med dagböcker på nätet,
någon nät-ring för artistsidor.
Vitaminic.se kräver att mp3:orna man laddar upp ska vara i stereo
så snart så ska våldtagen finnas uppe tillsammans med marilyn manson
ate my girlfriend
Har fått en rejäl låtidé.
En text iallafall.
Simon and garfunkel är alldeles för underbara.
Jag har fått lite texter av Martin W. Det blir jag glad för.
Extra härligt att en låt bara får framföras av mig och bara i syfte
för att stärka monarkin.
Jag vill vara så fin och berömd så att alla skulle vara intresserade av mig
och jag skulle visa alla att jag ändå skulle välja therese. Att möta
vuxenliv och evighet med. Stora ord men inte i närheten så stora som mina
tankar och mina känslor. Mina känslor för therese är så starka så de
mer än en gång gett mig både lycka, panikångest, och ren
kåthet. Skulle hon lämna mig skulle en stor del av mig dö och jag skulle
isolera mig i mitt rum, köpa en trummaskin+sampler och sätta mig och göra
världens bästa skilsmässo-album. Allt hon är värd bär ofta prefixet
världens största/mest perfekta/bästa. Jag kände väl på mig att jag nån
gång i livet skulle få uppleva perfekt kärlek. Nu dröjde det bara till när
jag skulle fylla 20. Förmodligen ska jag väl om allt fortsätter kännas minst
lika bra iallafall få 40 år med henne, minst. Kenneth ringde idag och undrade
om jag planerade att förlova mig med therese och så. Jag vill vara med om allt
jag har ju till och med fått therese att vilja gifta sig nån gång i livet med mig.
Jag vill känna allt. Mitt liv får inte stagnera. Så som livet har gjort för så
många redan i min ålder. Personlig utveckling och att göra nya saker är inte samma
sak. Folk kan gifta sig och skaffa barn och samtidigt aldrig utveckla sig.
Det ska jag göra hela livet.
Satsa på det bra, sträva efter det underbara.
Godnatt.
God morgon
Åkte till Arvika
spelade lite peps persson-reaggae
före jag gick
gick med freestyle
lyssnade på ramones
Fick lära mig hur en kassa fungerar
och lyckades tabba mig lite
jag är inte så bra på kassan
men i morgon är det helt min tur
det kommer bli dels skoj och dels ångestfyllt.
Åkte hem
gick hem
lyssnade på Patti Smith hem.
kom hem
pratade med therese
hon är för underbar tycker jag.
Försökte få fram "När dagen smyger sig på"
bokstavligen så hårt att jag spydde
nog om det.
Fick en knäpp och var tvungen att hitta red house painters
och tror ni inte att jag lyckades
äntligen.
Jag har en beskyddande buddha på min dator.
Han håller demonerna borta.
Se på fasen, tror ni inte jag blev lite full i fan
och spelade in en fungerande demo-version av "när dagen smyger sig på"
jippie.
Nu är det bara neverville och en till låt kvar.
Saknar therese
001129 SLÅ NER MIG OCH GE MIG ETT PRIS PÅ VÄRLDEN
onsdag JAG HAR REDAN BESTÄMT DET SÅ FÖRSÖK PÅ
Dagens artist är Peps Persson. För att skriva härliga
reagge-låtar på svenska. Underbart. Peps blir dagens artist
nummer 82.
Snart december.
I morgon ska jag sitta i kassan. Det ska bli roligt.
Min dagbok är uppe i 36 sidor. Antagligen ett
oslagbart rekord.
På demon då. Två låtar ska spelas in.
Dels neverville och dels en till. Eller varför inte
strunta i den åttonde låten och satsa på en sjua.
Isåfall är det bara en låt kvar. Neverville. Det låter
intressant. Det låter ju finemang det.
Demon alltså klar snart. Ny preliminär låtordning är:
// 1. årstider i Stalingrad // 2. När dagen smyger sig på // 3. Du får mig
vilja dö // 4. It must have been love // 5. För osminkade ögons skull //
6. Industripoesi // 7. Neverville //
Therese ringde sent igår. Det var skönt.
Det är något visst i att kunna säga godnatt.
Ännu mer till någon som finns i närheten
men kanske det känns skönast att säga det till
nån som inte brukar få höra det.
Jag har ångest för i morgon.
Satan i kassan. Jag vill inte sitta där.
I klistret.
Skrev tidigare att min demo inte skulle ha titeln från någon låt
men nu blev det en låt som fick demons titel. Är det samma sak.
nr 1 är mogwai, nr 2 är nick drake och john denver, nr 3 är thåström
och simon and garfunkel, nr 4 är roxette (!) och john denver, nr 5
är Nick Drake, nr 6 är thåström och john denver och nr 7 är enbart
stjärnljus-thomas. Korsbefruktningar av guldartisterna. Men ändå,
det är ju bara jag.
Däremot är en ny låt på gång. Med en väldigt fin text. Fragment
av en melodi också. Något som "if you're going to san fransisco,
dont forget to put a flower in your hair"
För att summera hur demon blir är att ljudkvaliten skulle kunna vara bättre
men den egentliga kvalitén har aldrig varit högre på texter, melodier,
sångskicklighet och gitarrkunskaper. Låtarna kanske har blivit lite
för långa men så här i slutskedet visar det ju sig att det blir en kort
tre medellånga och tre väldigt långa. Så det är ändå en form av balans.
Nu äntligen har demon blivit som jag velat. Årstiderna i Stalingrad är
bara sensommar, höst och vinter.
Så åkte jag iväg igen
och har suttit i kassan
det var faktiskt riktigt roligt.
Fick prata med lite kunder
klarade av kassaapparaten
men visst ibland tänker
jag
slynungar till några jag
expedierar
det känns skönt
det finns såna som aldrig når mig längre
som det aldrig känns
som jag aldrig tar till mig.
Jag tappade en mineralvatten i golvet idag
men ställde tillbaka den
jag vet precis vem som kommer köpa den
pyyys
hihi
Usas presidentval verkar vinnas av Bush
men vem bryr sig
egentligen.
Pratade med therese en sväng här på kvällskvisten
hon är så snygg tycker jag.
Ska försöka ladda upp våldtagen på vitaminic.se
idag. Nu ska det funka. Och då kommer jag att finnas på nätet
kanske med en möjlighet att nå fler lyssnare.
Pratde med therese om vår första sommar tillsammans när vi
bodde i sommarstugan. Badade i rent sjövatten, bara hon
och jag. En dag tog vi båten och rodde över till den andra
sidan. Therese brännde sig på benen. Det var en riktig sommar
då, så som det aldrig var i somras. Det var underbara förut-
sättningar då. Det blev ett förhållande vigt i himlen.
Det är där jag är. Jag älskar henne.
001130 19 MÅNADER MED THERESE
torsdag
Vågen av hiphop på svenska är totalt onödig. Melinda Wrede
spikar in sista skivan i nåt som ska kallas hiphop. Det här
är inte hiphop, det här är bara pop. Låten "relations-
teorin" äcklar mig. Inte för budskapet. Det är ju helt rätt.
Men texten och musiken är riktigt äcklig. Kanske världens sämsta
låt. Den får mig må intellektuellt illamående. Den är avskyvärd.
Som om Adolphson-Falk gjorde come-back med politiska ambitioner.
Så istället blir dagens artist (nr:83) bli en riktig höjdare,
nämligen The Ramones. Ett av världens bästa rockband med ett
knippe öslåtar. Blandbandets frälsare. "Sheena is a punkrocker",
"Blitzkrieg Bop", "Beat on the Brat", "the KKK take my baby away",
"Rocknroll High school", "Psycho therapy", "rocknroll radio" mfl.
Underbart. De gör mig glad.
Har varit till Arvika idag igen och sett på när en gris blivit styckad.
Det var lite äckligt när man tänkte på vad det var. Mina kläder luktar
gris nu. Annars har det varit teori och en förhållandevis kort snabb
dag även om det känns som evigheter sen jag gick upp i morse.
Idag är det nitton månader sen jag träffade therese, glömde nästan bort
det. Nästa månad är det 20 månader. Det känns som om man borde göra något
speciellt då. På nyår och allt.
Jag har haft på mig mascara idag. Det är snyggt.
Har ätit kokosnöt
det var äckligt.
Demoprojektet har tagit ett stort och viktigt steg. Materialet är inspelat,
huruvida jag än försöker mig på att spela om nån låt så finns det nu alla
låtarna i bra versioner. Det var en bra dag idag. Jag spelade in Neverville,
när dagen smyger sig på och Årstider i Stalingrad. Då är det väl bara att
vänta på folk som är intresserade.
Sitter och lyssnar på portishead och är rejält trött.
Ska ju vara i Arvika i morgon också men sen så smäller det
då är jag långt därifrån. Åker ner till Göteborg senare.
Det blir resor hela dagen. Men mer eller mindre behagliga.
Tåget är mer behagligt.
Min nya version av "årstider i stalingrad" är riktigt grym. En tre minuter
instrumental sak som verkligen är lite ryskt. Och pulserande. Det fortsätter
med när dagen smyger sig på som är så gott som felfri. Otroligt bra parti
från andra till tredje versen. Därefter "du får mig vilja dö", en låt som
jag tycker ha en alldeles utmärkt text. Lite brusig dock. Men det håller.
Efter det roxette-covern som är lite rolig. Sen eposet "för osminkade ögons
skull" som är perfekt efter den första refrängen. Sen den slutgiltiga versionen
av "industripoesi" och allting avslutas med en ganska nästäppt version av
"neverville". Thats'it. Den fjärde demon. Det går ju aldrig att få helt felfria
versioner på hemmainspelningar. Men det här är det bästa jag klarar av just nu.
Det är ju framförallt texterna som jag vill få ut. Men sångrösten håller bitvis
väldigt bra. Texter att citera. Det blir drygt 43 minuters underhållning. Ett
90-bands ena sida fylls av sju ybka låtar. Härligt med åtta-minuters låtar
Arbetsförmedlingen är totalt värdelös. Sen jag slutade vara arbetslös
har de krånglat som satan med mig och skickat fel saker och blandat ihop
saker. Det är faktiskt så att om inte pappa kunde hjälpa mig så
hade jag behövt vara arbetslös för att ha tid att ta hand om all dret
som de tvingar på mig.
Min Buddha hjälper mig att komma in på internet.
I morgon är det december.
Novemberdagboken slutar på 38 sidor.
Puss.
neverville 1939
|