DYOISM är den gemensamma benämningen på AKTIV DYOISM och LITTERÄR DYOISM.
AKTIV DYOISM är det insiktsfulla TILLSTÅND, vilket sanktionerar den filosofi eller specifika form av ideologisk, andlig, politisk eller magisk väg du väljer att vandra. Du kan till exempel vara en dyoistisk wiccan (olika traditioner), dyoistisk magiker (olika skolor), dyoistisk politiker (olika ideologier), dyoistisk satanist (olika former) etc.
LITTERÄR DYOISM är tankar om det otänkbara förmedlade av en DYOIST.
Att acceptera Den Yttersta Orsaken - DYO (Den Första Orsaken, Chaos, Intet, Dao, Gud, Oloddumare, Slumpen, The Trigger etc.) innebär att du inser existensen av en yttersta orsak - vad än denna orsak kan vara - bortom och bakom allt.
ALLT som någon mänsklig tanke kan omfatta är en del av DYO - och ALLT utanför vad någon mänsklig tanke kan omfatta är DYO.
Det finns inga absoluta sanningar vad gäller religion, filososofi, politik och/eller mänskligt beteende, alla dylika "sanningar" är skapade av människan i dennes fåfänga försök att tolka DYOs utstrålningar i det manifesterade universum.
Den Yttersta Orsaken är INTET.
Den Yttersta Orsaken inrymmer ALLT som ÄR.
Den Yttersta Orsaken inrymmer ALLT som ännu icke ÄR.
Den Yttersta Orsaken inrymmer ALLT som aldrig kommer vara.
Vi måste komma ihåg att i samma ögonblick som vi accepterar DYO fullt ut, kan vi för första gången under detta liv förverkliga våra innersta önskningar - det vill säga önskningar befriade från skuld, självrannsakan, skygglappar, ångest, skuldkänslor och samvete (överjag). Detta innebär även befrielse från tvånget att befria sig från dem.
Frånvaron av "äkta" sanningar gör att vi SKAPAR och/eller VÄLJER våra egna dylika, och upphöjer dem att gälla som varande "absoluta". Denna process är AKTIV DYOISM.
En dyoist kan naturligtvis även avstå helt från att välja livsväg, om han eller hon så önskar.
Om vi till exempel tar en dyoistisk "asatroende" - det vill säga en dyoist som valt att vandra den nordiska vägen - så arbetar denne dyoistiske anhängare av den forna seden - i likhet med andra dyoister (som i likhet med vårt exempel funnit och VALT sin "sanning") för denna valda "sanning", som VORE den en "absolut sanning". Detta trots att dyoisten innerst inne vet att den ideologi/kunskapsväg hans/hennes hjärta klappar varmast för (i detta fall den forna seden) inte nödvändighetsvis är den enda "sanningen". Vi kan dock på nuvarande utvecklingsnivå inte komma sanningen närmare än genom HANDLING.
När du har erhållit kunskapen om DYO, befinner du dig i ett tillstånd av yttersta - ofta euforisk - insikt. Du bör dock acceptera att detta tillstånd av insikt är ett "övergångstillstånd", ty i samma ögonblick du tar verklig ställning för något, lämnar du den AKTIVA DYOISMEN bakom dig, och övergår till att bli - vid sidan av ditt val - en (litterär) dyoist.
Om du väljer att istället utnyttja kunskapen om DYO till att göra ett medvetet val att KVARSTÅ i själva insiktens tillstånd, så har du paradoxalt nog också lämnat detsamma, och istället valt DYOISTENS VÄG.
Dyoismen är INTE en traditionell "ism" - utan fastmer ett TILLSTÅND av absolut insikt, utifrån vilket du sedan VÄLJER en befintlig - eller SKAPAR din egen - ideologi, religion, filosofi, organisation etc. Dock kommer för evig tid ditt tänkande att vara påverkat av dyoismen, ty du har gått igenom INSIKTENS PORT, och ingen återvändo finns.
Kunskapen om DYO utmynnar i paradoxen att först när man inte längre bryr sig om balansen - så har man accepterat balansens princip.
Även om vårt val av tillhörighet i andra människors ögon, kan tyckas omoget, trivialt, gammeldags etc. så är även detta - att medvetet följa sin irrationella längtan - ett tecken på absolut insikt.
Eftersom vår väg till insikt och beslut gått via kunskapen om DYO, så blir den väg vi väljer knappast någonting annat än en YTTRE väg - en yttre väg som vi skapat/valt därför att vi tror att den kan åstadkomma eller befästa NÅGONTING för oss själva och/eller - om vi så önskar - andra människor.
Vi är i vår fulla kosmiska "rätt" att utnyttja kunskapen om DYO, som språngbräda till det vi högst av allt åstundar. Vi bör dock komma ihåg att det vi väljer/skapar eller "upphöjer" till "sanning", inte är någon absolut sanning, utan endast någonting vi väljer/skapar därför det inte finns några absoluta sanningar. I denna frihet ingår att vi också - "rätt" eller "fel" - tvingas ta det fulla ansvaret får våra handlingar.
När vi slutligen tar steget fullt ut, och helhjärtat - utan att låta oss nedtyngas av nedärvda/nyskapade skuldkänslor - vågar följa vår innersta längtan och lockelse, ger vi vår verksamhet en adekvat benämning - traditionell eller ny - som tecken på vår insikt. Men oavsett hur vi benämner vår valda tillhörighet, förblir vi alltid dyoister - delar av en universell - och av själva tiden obunden - gemenskap.