När dyoisten talar om "absoluta sanningar" syftar dyoisten på alla befintliga regler och åsikter gällande socialt och sexuellt beteende, preciserad religiös övertygelse, politisk ideologi etc.

En "absolut sanning" är inte en OBJEKTIV sanning - eftersom en dylik inte kan finnas när det gäller dylika ting - utan fastmer någonting människor skapat. De flesta människor, grupper och länder inser dock inte att deras "sanningar" endast är avspeglingar av deras subjektiva värderingar.

Eftersom det inte finns några absoluta sanningar, skapar/väljer dyoisten sina egna "sanningar", inspirerade av personliga upplevelser, kunskaper, känslor och intryck och betraktar dem därefter som absoluta - i medvetande om det motsatta.

Menar ni att det inte spelar någon moralisk roll vilken "sanning" man väljer, eftersom det ändå inte finns några absoluta sanningar?

Det spelar ingen OBJEKTIV moralisk roll vad du väljer, eftersom det inte finns några OBJEKTIVA moraliska värderingar. Däremot spelar de naturligtvis en oerhört stor roll för umgänget mellan människor.

Alla moraliska värderingar är subjektiva. Men eftersom de flesta västerländska människor har en likartad värdegrund, har vi också en likartad subjektiv moral.

Det är för att DYO (Den Yttersta Orsaken) existerar, som det inte finns någon objektiv grund för moral, ty DYO inrymmer och genomsyrar ALLT. DYO är både Den Ytterska Ondskan och Den Ytterska Godheten och allt däremellan. DYO är i perfekt balans.

Vad än DYO är, så är vår existens beviset för dess existens.

Alla som förespråkar en "sanning" gör det utifrån en idé, om vad som bäst främjar dem själva, deras grupp, deras folk, deras intressen etc. Det är naturligt.

Det finns alltså ingen "sann" moral?

Nej, endast det du själv och dina fränder VÄLJER att upphöja till moral. Det är därför begreppet "moral" skiftar över hela världen. Naturligtvis är till exempel inte vår västerländska moral - objektivt sett - "sannare" än någon annan kulturs moral, men det är VÅR moral - grundad i våra upplevelser och med rötter i vår urgamla värdegrund. Det är alltså en "sanning" för de flesta av oss. Och som en sådan är den för oss viktig att bevara.

Vad som komma skall beror helt på oss själva, ty om man anser sin "sanning" värd att bevara, gäller det att kämpa för den, ty endast HANDLINGEN skapar och bevarar "sanningen". Innehavarna av andra "sanningar" kan naturligtvis säga detsamma om sina "sanningar". Däremot är ingen "sanning" objektivt sett mer rättfärdig än någon annan "sanning".

Det händer naturligtvis att människor från olika kulturer är bärare av samma "sanning" i vissa frågor.

Men då faller väl talet om att vissa åsikter är "absolut onda" respektive "absolut goda" platt till marken?

Talet om att vissa åsikter skulle vara "absolut onda" respektive "absolut goda", är en helt subjektiv värdering. Många makthavare använder dock polariseringensmetoden, för att göra medborgaren mer lättmanövrerad genom att få denne att känna SKULD för ett eventuellt "felaktigt" tänkande.

Det gäller att kämpa för det man instinktivt upplever som "sanning", oavsett vad andra människor anser.

På vilket sätt skiljer sig den litterära dyoismen från andra kunskapsläror?

Dyoismen skiljer sig från andra "ismer" genom insikten att de egna "sanningarna" varken är gudasända eller absoluta - men trots detta inte mindre fullvärdiga. Vi accepterar att vi har präglas av våra egna upplevelser och insikter, och förkastar inte vår subjektiva värdegrund. Denna värdegrund är dock stadd i ständig utveckling. Vår öppenhet inför andra åsikter gör oss tillgängliga för vänskapliga samtal, nya insikter och framåtskridande - om vi inte VÄLJER det motsatta. Allt beror på tiden och platsen hur vi agerar.

Vem skapade dyoismen?

Dyoismen skapades av Det Röda Lejonets grundare, då denne insåg att det saknades en filosofi som faslog att allt - ur objektiv moralisk synvinkel - är tillåtet, och endast begränsas av den enskilda människas subjektiva ställningstagande.