ockult_dyoism

OCKULT DYOISM
av Frater Ay

Mitt arbete riktar sig till dom som redan har kunskap om det ockulta och en uppfattning av vad dyoism handlar om. Jag är inte intresserad av att förklara eller försvara detaljer utan lämnar det som det är att uppskattas eller förkastas.

Ordet ockultism är latin och betyder fördold visdom och dyoismen är dess yttersta form. Det avhandlar läran och filosofin om den otillgänglige skaparen, som ockultister genom alla tider har strävat efter att avslöja. Detta är en, tillsynes, envägs kommunikation där det enda säkra är det osäkra och det enda sanna är det osanna. Det är som att stå på en avsats omgiven av vidsträckta berg med djupa dalar, där vädjans rop efter skaparen svaras blott av den förutfattade meningens förvirrande eko. Men som narren mitt i språnget, som vågar allt utan sorg, för det okända, så kan resan blott ta sin början då man slutar betrakta efter egna bekväma, begränsande ideal och istället ger sig hän... på samma sätt som DYO hängivit sig i - för, av och genom - oss. Vi är dess säd, dess barn, dess stjärnor, avkomma och avbild.

Världen runtomkring oss är av människor förklarad på människors vis, men det människor inte förstår, behärskar eller uppskattar som en behaglig och foglig världsbild, avfärdas lätt som nonsens. I det okända och mystiska finns magin som genom årtusenden har existerat, tveklöst sen mänsklighetens gryning och följt kulturen och där utvecklats från primitiva världsuppfattningar till nutida och accepterade vetenskaper.

Många grenar av den moderna vetenskapen har mycket att tacka sina företrädare för, vilka hade en betydligt mer ockult inställning till kunskapen. Men när magin passerar tröskeln från det okända till det kända och accepterade så blir det plötsligt ”vetenskap”. Dessvärre (kanske) har inte vetenskapsmännen de rätta redskapen för att kunna förstå och analysera hur magin fungerar men det är ingenting som förändrar faktum att ockultism och magi existerar. Därtill vill jag påstå att den moderna vetenskapen är i många avseenden långt ifrån lika pålitlig och hållbar i större sammanhang än vad vi korrekt blir intalade att tro. Då vi betraktar tillvaron möts våra sinnen av en ordning och ett sammanhang. Men ser man djupare, bakom ytan av lugn och förutsägbara mönster så bryts illusionen och ersätts med kaos. Men för den som söker än djupare, vilket man får göra med andra redskap än de traditionella, så finner man slutligen en annan ordning – ett fotspår och signatur, en förnimmelse av DYO.

Människans tidlösa dilemma är att försöka svara på frågorna, vem man är, vad man är, var man är och - varför man är, som ställs av varje generation och av varje människa om än på sina egna sätt och med sina egna formulerade svar. Detta är en resa efter den egna identiteten och syftet, rollen vi spelar. Tveklöst är det så att gener, kultur och samhälle präglar individen och svaren kan sinsemellan verka motstridiga. I vår värld och i vår tid finns många religioner som var och en förklarar att dom allena äger ”sanningen” och alla andra blott representerar villfarelse och illusioner. Det lönar sig inte att diskutera det absurda i faktumet att, av miljoner, kanske miljarder, som i någon form är troende så skulle bara en lära vara sann och alla andra vara fel.

De flesta tar det som en personlig förolämpning om man förklarar sin egen tro och säger att man anser att den är rätt. De flesta känner sig underlägsna och mindre intelligenta om de skulle erkänna att de kunde lära sig något av sin meningsmotståndare och låser sig istället till den grad att det angränsar till fanatism. De flesta av dessa förväxlar debatt med att propagera. De föreläser och har aldrig haft för avsikt att ta till sig av vad som sägs utan mer förklara hur fel meningsmotståndaren har.

Dyoismen säger att det inte finns någon yttersta - för människan - greppbar sanning men däremot en personlig värdering som i sin ärlighet och strävan är lika god som om det vore Den Yttersta Sanningen. En dyoist försöker inte konvertera sina meningsmotståndare utan accepterar att det finns lika många alternativa sätt att uppfatta världen som det finns genuina människor. Dyoisten vet att den yttersta sanningen vilar ouppnåelig i DYO men genomsyrar allt och alla vilket legitimerar varje form av tro, tanke och handling.

Här ställs vi inför ett dilemma, inte ett dyoistiskt men ett mänskligt dilemma i relation till den dyoistiska filosofin. Om dyoismen legitimerar alla handlingar så vad hindrar egentligen oss från att begå kallblodiga mord?

Om vi ser det ur dyoistisk synvinkel - ingenting, men ur mänsklig betraktelse - förhoppningsvis vår moral och vår empatiska förmåga.

En dyoist låter tiden och platsen avgöra hur han eller hon agerar. Här och nu är vi människor underordnad en kollektiv lag men det som är av människor skapat kan också av människor förstöras och dyoisterna inrättar sig aldrig under uppenbart förtryck av sin frihet.

För att återknyta och avsluta religions frågan så vill jag jämföra dyoismen med andra former av tro för att peka ut dess suveränitet (medan jag lämnar de så kallade brister till dem som känner sig manade).

Många religioner strävar efter att svara på de stora frågorna och göra jobbet åt oss, de strävar efter att peka ut, förklara och personifiera Skaparen. Detta är enligt dyoistiska principer helt omöjligt då en evig skapare omöjligen kan förklaras och begripas av ändliga varelser. DYO är Den Yttersta Orsaken, det är Kraften som satte skapelsens sten i rullning utan att själv vara satt i rörelse, det är i sin essens bortom vår värld och vi kan blott förnimma dess närvaro genom vår egen existens. Att personifiera är att skapa och återigen, det människan skapat kan människan förstöra… Nej, religionerna hör hemma i illusionens konungarike - Yesod. Dyoismen har två lager/skikt. Det första lagret är det ytliga som är för ytliga människor förtäljt. Det andra lagret, det djupa, inrymmes i det första men kan bara befrias av människor med djupets flexibla tanke.

En fråga man ofta får och som är rimlig är huruvida man överhuvud taget bör ta sig tid att försöka bevisa DYOs existens med tanke på dess oberörbara natur. På detta svarar jag likt min gode vän och mentor – "Vi finns, alltså finns DYO". Och är inte det är solklart så har man missuppfattat hela begreppet. DYO är ju förkortningen av Den Yttersta Orsaken, en orsak vi INTE försöker förklara utan enbart konstatera. För vilken natur det än har så är det ju fortfarande en orsak oberoende av omskrivningar och ombud (allt från slump till öde). Därtill väljer vi som tagit filosofin till våra hjärtan, att upphöja vår vision av DYO som om det vore Den Yttersta Sanningen och det gör vi med passion och stolthet.

Även om DYO alltid håller sig utom synhåll, så kan den uppmärksamme se spår som låter honom eller henne förnimma närvaron. En sådan förnimmelse ligger ingjuten i följande korta berättelse.

När jag i nattimman bevittnade de magnifika stjärnorna i universums djup höll jag två ord i tankarna, det ena var slump och det andra var öde. Skådade ut och fängslades av frågor som inte tycktes generera svar utan istället tvang mig fråga än fler frågor. Varför finns jag? Är det slump eller öde? Båda kan ju inte vara sanna så jag utgick från att ett av dem borde vara en illusion. Det är ett tidlöst dilemma, vad kan man egentligen med säkerhet hävda vara sant? I mitt liv har slumpen tidigare varit en okuvlig demon som fyllt mig med skräck. Det kändes så meningslöst och grymt att först födas för att sen bara tyna och dö.

Jag hade letat länge och sökt det "övernaturliga" som skulle försäkra mig om att det fanns mer än bara det förgängliga. Tid tog det att förstå hur väl invävt det var i vardagen, och hur fullkomligt naturligt det var. Jag nötte och stötte frågan länge och väl från olika vinklar och perspektiv så plötsligt kom jag att tänka på något.

Ensam i natten ser jag nu ut över stjärnhimlen och förundras. Se där brinner miljarder av miljarder stjärnor, var och en ett solsystem och någonstans kring en gnistrande kula av eld snurrar en boll av stoft. Ja där uppå detta sandkorn vi kallar jorden ryms miljarder av miljarder än mindre livsformer, var och en ett medvetande! Aldrig har jag känt mig så liten som i trängseln med allt och alla, men aldrig heller så stor, så utvald under samma villkor. För säg mig sannolikheten att just det egna medvetandet ska väckas ur den enorma världsrymden som inte bara är ofantligt stor men också ofattbart gammal. Finns där något mer sublimt än det egna medvetandet? Kanske det är naturligt att liv uppstår men att man själv gör det känns som mer än bara simpel tur. För mig är osannolikheten för stor att kunna viftas bort... för stor för slumpens ramar.

Ja, i bråddjupet av de storslagna vidder, i tystnaden som tidigare varit min källa till rädsla fann jag nu en obeskrivlig tillfredställelse och tillit. Slumpen kom att blekna och ge företräde till ödet. Min existens var menad...

Det slår mig, tanken att vara speciell, att vara utvald. Jag existerar på grund av DYO och det påvisar enligt mig, att någon form av sinnesbild, ide, plan och uppfattning om min person och själ (precis som om allt annat och alla andra, från det ytterst kända till det ytterst okända) finns djupt i DYOs minne och medvetande. Det är en fascinerande tanke men kanske epitetet "DYOs fantasi" är en bättre association just nu. DYO besitter ett oändligt antal idéer kombinerat i ett oändligt antal uttryck, och allting är på förhand redan utstakat och bestämt.

Är det inte en otrolig tanke att vår existens alltid varit förborgad i DYO och genom det evig. Är det inte en fantastisk tanke att alla våra upplevelser alltid har funnits och snarare än att vara ögonblickliga och sen passé, borta och utplånade, alltid har existerat och istället kan ses som universella vägar.

Och om det nu är så som jag hävdar så innebär det två saker – att också jag existerar i alla former och uttryck och därför genom det blir en version av DYO, dess avbild samt faktum att vad jag än tänker och berör med mitt medvetande så förnimmer jag alltid någon form av sanning som oberoende hur vag den är för mig alltid bottnar i en solid sanning!

På ett sätt så skapar jag inte längre nya tankar utan drar istället någonting som alltid har funnits närmare mig. Medvetandet blir en portal varigenom jag attraherar förhoppningsvis önskvärd sanning och utförs det rätt så kommer den gällande och önskade sanningen att korsas och blir en hybrid. Vad vi har här är - DYOISTISK MAGI!