När vi diskuterar dyoismen med personer som ännu inte riktigt förstått vad vi vill förmedla finns det några saker vi bör betänka.
Dyoismen är inte statisk, utan förändras i takt med att nya vetenskapliga och andliga upptäckter göres.
Dyoisten har inte "sanningen" om DYO, utan använder beteckningen Den Yttersta Orsaken om det som han/hon anser skapade/orsakade vårt universum. Detta begrepp är både en skapande kraft i sig samtidigt som det inrymmer denna skapande kraft. Man kan därför säga att DYO inrymmer sig själv i sig själv.
DYO låter sig naturligtvis inte beskrivas på ett sätt som gör en fanatisk motståndare och/eller en obalanserad vetenskapsman nöjd. Att på nuvarande utvecklingsplan förklara dyoismen för en person som är fientligt inställd och inte vill förstå är en omöjlighet. Det blir som att försöka förklara färgen GRÖNT för en person som varit blind sedan födseln.
Det är både dumt och slöseri med tid att sträva efter att övertyga en person vars tänkande är bundet av snäva "vetenskapliga" ramar och i de flesta fall endast strävar efter att "vinna" diskussionen.
"Argumentera aldrig med en dåre, ty han kommer att dra ned dig till sin egen nivå och besegra dig med sin erfarenhet."
Det enda vi med säkerhet hävdar är att bortom allt finns DYO - vad DYO än är. Och att beviset på DYOs existens är vår existens. Om någon vägrar att acceptera denna förklaring, är det inte mycket vi kan göra åt saken, utan vi bör istället ägna oss åt dem som har en mer öppen inställning. De andra kan vi ändock aldrig övertyga. Låt oss istället betrakta dem som våra "negativa" motpoler.
Betrakta gärna förhållandet mellan vårt universum och DYO, som en isbit i ett oändligt och evigt hav. Isbiten är en del av detta oändliga och eviga hav, men med en annan "täthet", som gör att den samtidigt är "självständig". Förr eller senare kommer dock isbiten att smälta ned och åter bli en del av det eviga havet.
Skillnaden mellan till exempel gamla testamentets Gud och DYO, är främst dyoismens tydligare markering att inget annat väsende, ja, ingenting överhuvudtaget, existerar utanför DYO. ALLT inrymmes i DYO och ALLT är delar av DYO.
"Ont" som "Gott" - "Gott" som "Ont".
Vilket inte per automatik behöver betyda att inte IHVH kan vara DYO - feltolkad av människor.
Det är detta som gör att dyoisten inte OBJEKTIVT sätter en lära framför en annan, men utifrån sin personliga värdegrund kan välja att SUBJEKTIVT göra detta.
En vanlig invändning mot dyoismen är att dyoisten är "vankelmodig" och inte har samma starka TRO som den som väljer en väg och anser att denna väg är en OBJEKTIV sanning.
Det förhåller sig naturligtvis på direkt motsatt vis. Detta "vankelmod" är istället ett bevis på styrka och insikt, ty de olika religioner och trossystem som inrymmes i DYO är precis lika "sanna" och lika "falska" oavsett vi betraktar dem som objektiva respektive subjektiva "sanningar".
Men om vi väljer ett andligt system och lever efter detta, så kommer detta systems magiska möjligheter - om dylika finnes - oss till godo.
Oavsett vi till exempel väljer att betrakta Qabalah som en "absolut sanning", så fungerar detta system som en "sanning" ifall vi dedikerar oss till detsamma. Det viktiga är inte att systemet ÄR en objektiv sanning, utan att vi använder det SOM OM vore det en objektiv sanning.
Detta påstående bekräftas av alla de magiker som genom tiderna uppnått resultat genom att använda sig av olika system utan att betrakta det enskilda systemet som den enda "absoluta sanningen".
"Nothing is True - All is Permitted"
Man kan säga att den största skillnaden mellan en dyoist (vars "tro" är ett subjektivt val inom en objektiv "ram") och en "troende" religionsutövare (övertygad om att hans eller hennes tro är den enda objektiva "sanningen") är den äkta toleransen.
Den dyoistiska vägen öppnar porten till möjlig verklig tolerans och samarbete med olika - subjektivt valda och utövade - system, religioner och/eller ideologier - om viljan därtill finnes.
Glöm aldrig hur de som inbillar sig vara bärare av den ENDA "sanningen", uppfyllda av enögd fanatism och självrättfärdigande, i alla tider haft krig, förföljelse och tortyr i släptåg. Vilket enligt de flestas subjektiva värdegrund är någonting felaktigt.