Det
råder valfeber i Israel. Väljarna har ett övermått av alternativ att rösta
på. Drygt 50 partier är registrerade inför valet till Israels parlament den
17 maj i år. Det är dock ”endast” ett femtontal partier som har en
teoretisk chans att få plats i Knesset. Dessutom finns det nu mer än två
kandidater som vill bli landets nästa premiärminister.
För många kandidater och inga lösningar, sade Israels överrabbin,
Israel Meir Lau, nyligen. På samma sätt som vid förra valet, kommer väljarna
att använda sig av två valsedlar. Med den ena väljer de parti och med den
andra premiärminister.
De båda stora partierna, konservativa Likud och socialdemokratiska
Arbetarpartiet, ”Ha avoda”, brottas med tendenser till inre splittring.
Disharmonin är särskilt allvarlig inom Likud. Av allt att döma kommer båda
partierna att förlora röster till det nybildade Centerpartiet.
Förre sovjetdissident, Natan Sharanskis immigrantparti, ”Israel BeÁlia”
utmanas av Netanyahus f d kanslichef, Avigdor Liebermann, som nyligen bildat
ett konkurrerande parti för invandrare från Ryssland.
Biten av ”egna hundar”
Några dagar efter att Netanyahus nära medarbetare, Dan Meridor, lämnat
Likud, följdes han av förre konservative premiärministern Menachem Begins
son, Benny Begin, till det tillika nybildade högerinriktade Eretz
Israel-partiet. Även Begin kandiderar till premiärministerposten.
Ytterligare problem för Netanyahu framkallades av en uppenbarligen otacksam
Likud-ledamot i Knesset. Denne Uzi Landau, som visserligen stannar kvar i
partiet, kommer ändå att utmana Netanyahu vid nästa ordförandeval. Därutöver
har även Rafael Eitan, ordförande för högerpartiet Tzomet, ett parti i
Netanyahus koalitionsregering, deklarerat sin avsikt att kandidera till
landets högsta politiska ämbete.
Skadar vänstern
Även Netanyahus försvarsminister, Jitzhak Mordechai, har lämnat Likud
och anslutit sig till ex-överbefälhavaren, Amnon Lipkin-Shahaks nya
centerparti. Det socialistiska Arbetarpartiets ordförande och huvudkandidat,
Ehud Barak, har anledning att vara mest bekymrad över det nya centerpartiets
tillkomst. Det blir förmodligen vänsterpartierna som kommer att förlora röster
till Lipkin - Shahaks parti.
Oslo-avtalet är en fundamental del av partiets politiska grundval, sade
Shahak, som ända till för sju månader sedan gick klädd i uniform.
Enligt samtliga opinionsundersökningar är Shahak populärare än
arbetarpartiets Barak, som har svårt att nå folk med sin sakliga, men
onekligen något stela image. För att bidra till Netanyahus fall, blandade
till och med Israels president Eser Weizman sig i dagspolitiken. Han vädjade
både till Barak och Shahak att de ska ställa upp inom arbetarpartiets ram.
Ingen av kontrahenterna vill dock ge avkall på att få första platsen i
partiets ledning.
Andra omgången avgör
Enligt opinionsundersökningar har Netanyahu fortfarande ett försprång före
Ehud Barak och ex-general Amnon Lipkin-Shahak när det gäller premiärministerposten.
27 procent skulle välja Netanyahu, 25 procent Barak och 20 procent skulle föredra
Shahak. Ingen tror att någon kandidat får den erforderliga majoriteten i första
valomgången.
Därför tror arbetarpartiets valstrateger att avgörandet faller vid den
andra valomgången, när de flesta av Shahaks väljare förhoppningsvis återvänt
till ”fadershuset” och ger Barak den nödvändiga majoriteten.
Det finns emellertid fler än tre kandidater. Den israeliska valrörelsen har
en häftig inneboende dynamik. Våldsamma händelser vid Israels gränser
eller terrordåd riktade mot judar påverkar valrörelsen i högsta grad.
Palestiniernas ledare Jassir Arafat meddelade den 23 februari att han, i
motsats till tidigare tillkännagivanden, inte kommer att utropa en palestinsk
stat den 4 maj. Grundandet av en palestinsk stat en vecka före det israeliska
valet skulle vara en skänk från ovan för Netanyahu.
Under tiden har ”Bibi”, som premiärministern kallas i folkmun, utnämnt
den mycket populäre Meir Shitrit till en ny finansminister. Denne ständigt
ungdomligt leende marrokanske jude är Netanyahus senaste trumfkort i kampen
om rösterna.
Mycket kan alltså hända före valet den 17 maj.
© Tidningen Broderskap och Markku Björkman
1999
