Rasinformation: Tibetansk Mastiff
TM hane, Foto
Linda Lidzén
Läs
om; Historia, Att äga en Tibetansk
Mastiff, Rasen i Sverige, Do-Khyi
i Tibet, Rasstandard, Källor
Den
Tibetanska Mastiffen är en ras med 5000-åriga anor, vilket gör
den till en av världens äldsta hundraser! Den är stamfader
till många storvuxna hundraser, såsom St:Bernard, Newfoundland,
Engelsk Mastiff, Sarplaniac, Bernersenner m fl.
Marco Polo var i Tibet under sina resor i central Asien. Han såg då
en stor svart hund som var lika stor som en åsna (den tibetanska åsnan
är mindre än den europeiska) och som jagade jakar. I norra Kina
hade Marco Polo tidigare sett Tibetanska Mastiffer som jagat björn och
hjortar och han tyckte att denna hundras var så fascinerande, att han
köpte en att ha som vakthund på sina resor.
Den första Tibetanska Mastiffen att komma till Europa var en hane vid namn "Brut". Han var en present från Lord Hardinge, en högt uppsatt indier, till drottning Victoria i England. Detta skedde år 1847.
Drottning Victorias TM, Brut
Den kungliga familjen tyckte mycket bra om rasen och år 1874 importerade prinsen av Wales (senare King Edward II) två Tibetanska Mastiffer till England, en tik och en hane. Tiken hette Siring och var en dam som alla hundmänniskor i England talade om. Hon var enligt alla mycket vacker och rastypisk. Idag finns hon avmålad för framtida generationer att se och hon finns även representerad i ett flertal gamla rasböcker.
Ett fåtal importer gjordes till Europa under de följande 43 åren, p g a första världskriget och brist på intresse. År 1928 återfanns intresset hos rasen i England. Löjtnant Bailey blev skickad till Nepal och Tibet som en politisk officer, där han hittade en hundras som han blev mycket förtjust i. Samma år importerade han fyra Tibetanska Mastiffer till sin fru Mrs. Bailey i England. Hon blev helt förälskad i rasen och 1931 grundade de den engelska Tibetanska Mastiff klubben i England. År 1943 skrev hon den första officiella rasstandarden, som än idag används (dock med vissa modificationer) av den globala hundorganisationen FCI.
Tibetanska Mastiffer är en älskvärd och omtyckt hundras! Den enda negativa sidan de har (vissa föredrar dock detta) är att de är mycket envisa. En TM ägare måste hela tiden vara envisare än sin hund för att man inte skall få problem. Speciellt i unghundsstadiet gäller det att hela tiden vara koncekvent för att inte den vuxna hunden skall vara problematisk.
Denna ras är från början en vakthund och i dessa hemsland Tibet vaktar den fortfarande hjordar och hus från inkräktare. I västvärlden används rasen dock främst som sällskapshund. Men de kan användas till så gott som vad som helst. Det har funnits/finns individer som arbetat som räddningshundar (bl a i bergen i Montana, USA), slädhundar, spår och tävlat i både agility och lydnad med framgång. Att tänka på att dock att då detta är en självständig hundras med en stark egen vilja kan det ibland vara svårt att ha dem lösa, vilket blir ett stort problem med agilityn och lydnaden. Tibetanska Mastiffer har mycket lätt för att lära. De kan lära sig lika mycket som en lydnadshund och glömmer aldrig bort vad de lärt sig. Däremot kan de vara väldigt envisa och inte alltid vilja genomföra det inlärda momentet - men det är en helt annan sak än att inte kunna lära sig! Sammanfattning: denna ras kan göra allt - bara de själva vill göra det! Det gäller att hitta en hund som passar till de ändamål man har.
Skillnaden mellan tik och hane är markant, Foto Bo Stenbeck
Personligheten varierar från individ till individ, precis som med alla raser, men en frisk TM skall vara snäll, modig, lojal, envis och skyddande. Vissa individer kan vara reserverade mot främlingar. Detta har mycket med generna att göra, men även hur ägaren tränar sin unghund. Tibetanska Mastiffer är perfekta familjehundar eftersom de är lugna och har ett mycket stort tålamod med barn. Om barnet t ex leker våldsamt med hunden och hunden misstycker om detta, går en TM helt enkelt därifrån, utan att morra eller bita barnet. Rasen kan även bo ihop med både andra djur och hundar utan problem.
Redan från början måste man som hundägare vara konsekvent och visa sin hund att det är DU som bestämmer, inte tvärtom! En Tibetansk Mastiff ägare måste vara snäll och kärleksfull, men samtidigt väldigt tuff. Detta är speciellt viktigt när hunden är mellan 1-3 år, d v s när den utvecklas som mest både psykiskt och fysiskt. Om inte en TM får en bra uppfostran när den är ung, blir den med största sannolikhet odräglig som vuxen.
Tikarna löper endast en gång per år (förutom ett fåtal individer som löper två ggr/år). Denna enda löpning, som sker på hösten, är väldigt bekväm för ägaren. Men den är inte alltid lika uppskattad hos uppfödare, som endast får valpar på vintern!
Den här hundrasen har mycket lätt att anpassa sig till dess ägares livsstil. Trots att rasen mår bäst av att bo i ett hus med en tomt (eftersom de älskar att vara utomhus) kan de trivas väldigt bra i en etta. Så länge de får ett kärleksfyllt hem och den motion de kräver (minst två timmar/dag). Denna ras är inget hinder för personer i rullstol, det finns ett flertal Tibetanska Mastiffer i både Europa och USA som bor med handikappade personer utan några som helst problem!
Tibetanska
Mastiffer är hypoallergiker, vilket betyder att många människor
med pälsdjurs allergier tål denna ras. Deras tjocka underpäls
lämnar inte ifrån sig lika mycket allergeniska ämnen som andra
hundraser och många allergiker kan därför ha dem! Dock skall
en pälsdjursallergiker alltid gosa ordentligt med en hund innan han/hon
köper den för att se att denne verkligen tål rasen. Det finns
aldrig en garanti för att en hundras är allergivänlig för
alla allergiker!
Bedårande Tibetanska Mastiff valpar, Foto Linda Lidzén
Fler och fler svenskar börjar intressera sig för den Tibetansk Mastiffen! Tyvärr är den fortfarande, trots sina ca 25år i landet, tämligen ovanlig och få människor känner till den. Detta är synd på en så fin ras! Dock har utvecklingen av rasen tagit ett ordentligt språng de senaste åren, då fler uppfödare har börjat avla på rasen och ett flertal importer har tagits in. Det finns idag ungefär 125 stycken Tibetanska Mastiffen i Sverige och det föds oftast mellan 1-3 kullar varje år.
Den första Tibetanska Mastiffen importerades till Sverige år 1980 ifrån USA. Det var en tik vid namn Ausables Mathilda. Samma år importerades även en hane från Schweiz, Gesar's Kunga. De fick två kullar, à sju valpar, tillsammans. En valp ut deras första kull exporterades till Finland och blev därmed den första finskregistrerade Tibetanska Mastiffen. Rasens popularitet har dock spridit sig snabbare i grannlandet, där det idag bor ca 500 Tibetanska Mastiffer.
Den Tibetanska Mastiffen har anpassat sig mycket bra till Sverige. Det kalla vädret på vintern trivs rasen bäst i, eftersom det påminner dem om vädret i deras hemtrakt Himalaya. På en varm sommardag kan dock de flesta TM tycka att det är för varm och söka sig till en kallare plats, t ex i ett garage eller liknande.
Svenska TM-tiken Tess, Foto Linda Lidzén
Som man hör ifrån namnet, kommer den Tibetanska Mastiffen ifrån Tibet. Dock står det i rasstandarden att rasen kommer ifrån Storbritannien. Detta beror på att det var en engelska som skrev standarden år 1943.
Urnamnet på den Tibetanska Mastiffen är "Do-khyi", den används som officiellt namn i många Europeiska länder. Ordet Do-khyi betyder "bunden hund" på tibetanska.
Den Tibetanska Mastiffen har existerat i Tibet i över 5000 år. Under denna tid har två olika typer Tibetanska Mastiffer avlats fram. En lite mindre och nättare typ som arbetade med att vakta uppe i Himalaya. Denna typ kallade tibetanerna "tibetansk vanlig hund" och är idag den enda varianten (med undantag på ett få individer) som finns i Europa, Amerika och Australien. Den andra varianten, "Tsang kyi", var större och kraftigare. Den arbetade som vakthund på låglandet och i byar. Denna typ är idag vanligast i Asien.
De finaste Tibetanska Mastifferna kallades för "Sang-Khyi". De hade kortare päls och var inte lika rörliga som de övriga hundarna. Dessa hundar ägdes för det mesta av adelsmän och de rika i Tibet. Förutom att vakta sin ägares slott "Dzong", var de en hög status symbol. "Sang-Khyi" var sällsynta och mycket dyra. Hur en Tibetansk Mastiff valdes ut till att bli just en "Sang-Khyi" vet jag inte, men jag gissar att det var raskunniga som utsåg hundarna till att vara "finare".
Varje tibetanskt hushåll hade två hundar, en stor Tibetansk Mastiff och en liten. Den stora hunden var fastkedjad vid framdörren för att vakta ingången till huset. Eftersom tibetanerna aldrig låste sina dörrar, vissa hade inte ens en dörr, var en vakthund essentiell. Den lilla hunden trodde tibetanerna skyddade dem mot onda andar och demoner.
Det är viktigt för tibetanerna hur deras hundar ser ut, eftersom hundarna betraktades lite av en statussymbol. Vakthundarna ska se och låta skräckinjagande ut. Därför är det viktigt att hundarna har ett djupt och kraftigt skall och att de ser stora ut. Tibetanerna ger ofta sina vakthundar en hemmabrygd öl, "chang", för att få skallen djupare. Genom att inte borsta sina hundar, får tibetanerna sina hundar att se större ut. Tovorna gör nämligen pälsen tjockare och hunden blir större (tovorna fungerar även som ett skydd mot bett). Tibetanerna sätter även på sina vakthundar ett rött halsband gjort av jakpäls. När kragen ser större ut påminner hunden människorna om ett lejon, och ett lejon vågar sig ingen frisk människa sig på!!!
Trots att det är en förstaklassig vakthund, är denna ras fullt kontrollerbar i sitt hemland. Även de minsta tibetanska barnen har full kontroll över sina vakthundar. När en gäst kommer till huset blir han eller hon eskorterad in i huset av familjen. Under denna tid skall vakthunden sitta stilla utan att ge ifrån sig ett ljud.
Källor:
The Tibetan Mastiff - Legendary Guardian of the Himalayas
(Ann Rohrer & Cathy J. Flamholtz)
Tack
till kennel
Me Jomo för lånet av bilden på sina fina Tibetanska Mastiffer.
© Bo Stenbeck & Linda Lidzén, 2009