Addition of week 29, July 13-19 1998



This is a poem I like very much.
I found it at page 118 in a book called "Den nyaste ordmusiken" (ISBN: 91-7448-675-6).
The author is Agneta Klingspor.

Mamman

Jag ber så mycket om ursinne
för de glömda orden de gömda stegen
den spillda mjölken den slösade slanten
det okramade barnet den okysste maken
Jag ber så mycket om ursinne
för maten i vrångstrupen rapen i handen
fisen vid spisen boken i såsen
såsen på vaxduken och otvättade halsar
Jag ber så mycket om ursinne
för sömnlösa nätter och kylslagna knull
för sönderkokt potatis och stekt gröt
för torgskräck bilskräck äppelskräck och vatten
för krokig rygg och dålig mage
för ljummet lavemang och andnöd
för skröppelkropp och spinkelben
för tandlösa ordlösa
undantag och död.



----------

Addition of week 30, July 20-26 1998



Symbiotic Destruction


Can't live either with or without.
Can't live,
can't die.
Can't be dead,
shan't be dead.
Ought to live - and love.
Fought to live - and love.
Couldn't,
just didn't know how to,
and still don't know.

Too blocked.
For how long can this go on?
Prohibited to feel,
even more so to act.
Prohibited to be human,
but too inferior to be something other.
Well, almost too inferior to even be human…

Living in symbiotic destruction.
Can't make it alone,
at least not until forced to by circumstances.
Living in symbiotic destruction.
Feeling worthless and wrong.
Desiring the "wrong" persons, things, acts.
Desiring the "wrong" stories, visions and facts.
Desiring symbiotic destruction,
but also intrusions on this so called life.
Any change would seem like a change for the better,
and is desired at times.

Living less than human
with a human's longing
for what some would consider basic.
Not all are allowed to feel loved,
some only get the words.
But really, what are those words
when they're not followed by acts?

It's a life
in
Symbiotic Destruction.


- by Teenah



----------

Addition of week 31, July 27th - August 2nd, 1998


Varför?

Varför blir bruna "mobbade"
av sådana som vill bli bruna själv?
Varför bråkar man
när man kan vara sams?
Varför kräver man att någon ska lyssna
när man inte kan lyssna själv?
Varför är det fult att vara tjock
men inte att vara smal?
Varför ska man ha skönhetsideal
när man duger som man är?
Varför hånar man andra
när man kan vara vänlig?
Varför duger man bara om man har mycket pengar och saker,
när de "fattiga" är vänligare?

Varför, Varför, Varför???


- av Leila Gunnarsson




Go back to the Previous Additions
Go back to the entrance

Sign Guestbook       View Guestbook