Swedish Poetry
 

On this page I have put some works by my favourite swedish poets. Read the poetry by Boye in english.

 

KARIN BOYE (1990-1941)   Jag vill möta...  Rustad rak och pansarsluten gick jag fram -  men av skräck var brynjan gjuten och av skam.  Jag vill kasta mina vapen, svärd och sköld. All den hårda fiendskapen var min köld.  Jag har sett de torra fröna gro till slut. Jag har sett det ljusa gröna vecklas ut.  Mäktigt är det späda livet mer än järn, fram ur jordens hjärta drivet utan värn.  Våren gryr i vinterns trakter, där jag frös. Jag vill möta livets makter vapenlös.

Ja visst gör det ont                                                     Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vinern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.  Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig fast vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna  och vilja falla. Då, när det är värst och inget hjälper, brister som i jubel trädets knoppar, då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar, glömmer att de skrämdes av det nya, glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.

 

BRUNO K. ÖIJER    Den döda  den döda minns inget av sitt liv inte varför hon sprang av från vägen inte hur snöflingan landade i hennes utsträckta hand och allt försvann staden försvann gaslyktorna blåstes ut för gott fontänen i parken stannade av mitt i sitt fall caféerna sveptes bort som en våg ett slag med tömmarna och hästdroskan skingrades och försvann gatorna förvann folkvimlet försvann allt försvann drog in sina klor och försvann

* om mig finns nedtecknat att jag som barn stack in mina armar i askträdets skugga och drogs till vinden när den rasslade som pilskaften i ett koger man säger att jag vägrade lyssna att jag aldrig tog människor i hand att jag flög om nätterna och att allt det här bringade olycka över trakten  *