Lite kort om havssköldpaddor
Havssköldpaddor finns representerade i alla de stora haven och är fördelade på två familjer med sammanlagt sju arter. Alla havssköldpaddorna är hotade till sin existens av människan, som jagar dem och tar deras ägg, exploaterar deras äggläggningsstränder, kör på dem med båtar, lägger ut nät för fisk där sköldpaddorna fastnar och drunknar, smutsar ner haven så att sköldpaddorna blir förgiftade eller får i sig onaturliga föremål, som kan orsaka dem deras död (plastpåsar är ett stort problem, i vattnet påminner de om maneter som sköldpaddorna äter), mm, mm. Det finns nu flera olika organisationer som försöker hjälpa havssköldpaddorna världen över och länder som härbärgar havssköldpaddor har i en ökad grad börjat skydda dem, men situationen är fortfarande rätt så mörk för flera av arterna.
Lite kort fakta om de olika arterna och familjerna:
Familjen Dermochelyidae
I Dermochelyidae finns det bara ett släkte Dermochelys med en art Havslädersköldpaddan Dermochelys coriacea.
Havslädersköldpaddan, Dermochelys coriacea ( Linnaeus, 1766)
Havslädersköldpaddan är världens största nu levande sköldpadda och kan bli upp till 244 cm lång och väga upp till 867 kg. Skalet är ej hårt, som hos de andra havssköldpaddorna utan är läderliknande, därav sköldpaddans namn. Färgen är svart till brun, huvudet har vita till gula fläckar. Skalet är format som en droppe som smalnar av baktill, extremiterna är paddelformade. Hannarna har ungefär dubbelt så långa svansar som honorna.
Havslädersköldpaddan finns utbredd över nästan hela jorden, från Norge och Alaska i Norr till Australien, Chile och goda hopps udden i söder, den går även in i Medelhavet. Den kan vandra väldigt långa sträckor för att lägga ägg.
Den föredrar öppet hav men går ibland in på grundare vatten.
Havslädersköldpaddan är allätare men föredrar maneter.
Äggläggning hos de i Atlanten levande havslädersköldpaddor pågår mellan april och november, de stillahavslevande lägger ägg under olika tider på året beroende på var de lever. Honorna lägger ofta mellan tre och sex kullar om året, med mellan 50 och 170 ägg i varje, äggen läggs i en upp till en meter djup håla.
Äggen kläcks efter 53 till 74 dagar och ut kommer en 56 till 63 mm stor unge.
Det finns två beskrivna underarter: Dermochelys coriacea coriacea (Linnaeus, 1766) som finns i Atlanten och som även ibland går in i Medelhavet, på stilla havssidan finns D. c. schlegelii (Garman, 1884).
1982 beräknades världspopulationen av vuxna könsmogna honor av havslädersköldpaddor till 115 000.
Familjen Cheloniidae
Inom Cheloniidae finns det fyra nu levande släkten med sammanlagt sex arter, Det är: Chelonia med den gröna havssköldpaddan Chelonia mydas, och plattskalig havssköldpadda Chelonia(Natator) depressa, Eretmochelys med sin enda art karettsköldpaddan Eretmochelys imbricata, Caretta med sin enda art den oäkta karettsköldpaddan Caretta caretta och Lepidochelys med sina två arter Kemps havssköldpadda Lepidochelys kempii och olivfärgad havssköldpadda Lepidochelys olivacea.
Grön havssköldpadda, Chelonia mydas (Linnaeus 1758)
Den är världens näst största havssköldpadda och kan nå en längd av 153 cm.
Skalet är olivt till brunt. Huden oftast brun men grå till svart hud förekommer, kanterna på huvudplåtarna är oftast gula.
Sköldpaddan finns i Atlanten där den i norr går upp till Storbritannien, indiska oceanen och stilla havet där den i norr går upp till Alaska.
Den föredrar grunt vatten där den äter av undervattens vegetationen, bl.a. mangrove rötter och blad och alger, den äter även djur som div molusker, svampdjur och maneter. I Atlanten är ägglägningsperioden mellan mars och oktober med mest aktivitet mellan maj och juni. I stilla havet varierar ägglägningstiden beroende på var det är. Sköldpaddshonorna lägger ägg vart andra, tredje år, vanligen vart tredje år, men då lägger de vanligen flera kullar med 10- 15 dagars mellanrum, var kull innehåller mellan 12 och 238 ägg, vanligen 100 till 150 st.
Efter 30 till 90 dagar (normalt 45 till 60 dagar) kläcks äggen och ut tittar en 35 till 59 mm stor unge som blir könsmogen efter 25 till 50 år.
Äggen utvecklas till olika kön beroende på temperaturen de kläcks i, ägg som utvecklas i mer än 29 grader celsius blir oftast honor emedan ägg som utvecklas i temperaturer mindre än 29 grader celsius blir oftast hanar.
Det finns två underarter av grön havssköldpadda, den i Atlanten levande Chelonia mydas mydas (Linnaeus, 1758) och den stilla havs (och Indiska ocean) levande C. m agassizii(Bocourt, 1868).
Grön havssköldpadda är väldigt hotad.
Plattskalig havssköldpadda Chelonia (Natator) depressa (Garman 1880)
Platskalig havssköldpadda blir upp till en meter lång, har grått till ljust grönt skal och den har oliv grå hud på ovansidan av huvud och hals och beige hud på undersidan, extremiterna är gråa. Plattskalig havssköldpadda finns i vattnet runt norra och nordöstra Australien.
Platskalig havssköldpadda äter mest kött bl.a. sjögurker, räkor och div andra ryggradslösa djur.
De lägger vanligen äggen mellan november och december, äggropen är20-22 cm långa, 12-15 cm breda och 30-36 cm djupa. I gropen läggs mellan 7 och 78 ägg, vanligen 50 som tar cirka sex veckor att kläckas, ungarna är mellan 56.6 och 65.5 mm långa. En hona lägger upp till fyra kullar på en säsong.
Karettsköldpadda, Eretmochelys imbricata (Linnaeus, 1766)
Det här är en relativt liten havssköldpadda som blir upp till 91 cm lång.
Skalet är mörkt brungrönt på översidan och gult på undersidan. Huvudplåtarna är svarta till valnötsfärgade i mitten och blir ljusare vid kanten av plåten.
Karettsköldpaddan finns i de stora världshaven och går i norr bl.a. upp till Japan och Stor Britannien och i söder ner till bl.a. Peru och Australien.
De förekommer ofta på korallrev och platser med mycket med stora stenar, mangrove bevuxna vikar och laguner med dybotten och lite eller ingen växtlighet.
Karettsköldpaddan är allätare men den verkar föredra animalisk föda som t.ex. svampdjur, koraller, portugisisk örlogsman, musslor och fisk men den äter även vegetabilisk föda som t.ex. alger tång och röd mangrove (bark och blad).
I Atlanten går sköldpaddorna upp på stranden och lägger ägg mellan april och november, med mest sköldpaddor som lägger mellan juni och juli. På stilla havssidan är det som vanligt olika, t.ex. på Seychellerna lägger de ägg året runt, dock med en topp mellan september och november.
Honorna lägger vanligen mellan 53 0ch 206 ägg, i snitt 161, som kläcks till en liten söt krabat som har en skallängd mellan 39 och 50 mm.
Det verkar som om karettsköldpaddan bara lägger ägg vart tredje år.
Det finns två underarter beskrivna, den som lever i Atlanten heter Eretmochelys imbricata imbricata (Linnaeus, 1766) och den som lever i stilla havet och indiska oceanen heter E. i. bissa (Rüppel, 1835)
Karettsköldpaddan verkar kunna lagra gifter som den får från djur den äter i sitt kött.
Falsk Karettsköldpadda Caretta caretta (Linnaeus, 1758)
Det här är en stor havssköldpadda vars längd kan bli upp till 213 och vars vikt kan åtminstone gå upp till 450 kg, möjligen till 540 kg, men normalt ligger vikten mellan 100-150 kg.
Skalet som har tre kölar är vanligen rödbrunt på ovansidan och gul till beige på undersidan, huvudet varierar i färg från rödaktigt till olivbrunt.
Den falska karettsköldpaddan finns i alla de stora haven och går bl.a. in i Medelhavet.
Den falska karettsköldpaddan påträffas i skilda habitat som t.ex. salt träsk, vikar laguner, flodmynningar och öppet hav, den har påträffats 240 km från land.
Den falska karettsköldpaddan är allätare och äter bl.a. svampdjur, musslor, bläckfisk, maneter, sjögräs och tång.
Den falska karettsköldpaddan lägger ofta sina ägg på tempererade stränder som t.ex. i södra Nordamerika och Grekland, men de besöker också tropiska stränder.
Äggen läggs vanligen på våren eller tidig sommar, antalet ägg varierar vanligen mellan 64 och 200 st, en hona kan lägga ägg upp till sju gånger under en säsong med ett par veckor mellan varje ägglägning, men sen lägger de ej ägg på ett eller två år. Äggen tar mellan 49 och 71 dagar att utvecklas innan de kläcks till en 35 till 55 mm lång sköldpadda. Om äggen utvecklas i 32 grader celsius eller mer blir det honor och om de ligger i mindre än 28 grader celsius så blir det hanar, om de ligger i sand som har en temperatur mellan 28 och 32 grader celsius så blir det olika kön hos ungarna.
Det finns två underarter av falsk karettsköldpadda beskrivna, Caretta caretta caretta (Linnaeus, 1758) finns i större delen av Atlanten och C. c. gigas (Deraniyagala, 1933) finns i Stilla havet, Indiska oceanen och östra atlanten.
Det har hittats falska karettsköldpaddor som har legat i vinterdvala i Florida.
Kemps havssköldpadda Lepidochelys kempii (Garman, 1880)
Det här är en liten havssköldpadda som bara får en maximal skallängd av 72 cm.
Översidan av skalet är kölad och gul till grå i färgen, undersidan är vit, huvud och extremiter är gråa.
Den finns från Nova Scotia och möjligen Newfoundland i norr söderut till Bermuda, västerut till Mexiko, österut finns den till Stor brittannien, Irland, Azorerna och Frankrike, ibland går den in i Medelhavet.
Kemps havssköldpadda föredrar grunt vatten som t.ex. mangrove deltan.
Kemps havssköldpadda är till största delen köttätare och äter bl.a. krabbor, fisk, musslor och maneter men den äter även ibland vegetabilisk föda.
All ägglägning försiggår nu nästan endast på Tamaulipas södra kust i Mexiko, där kommer de som är kvar upp och lägger ägg mellan april och mitten av augusti, ibland en och en men ofta i stora grupper, förr tusentals, nu mycket färre kravlar de upp på stranden på en gång. En hona lägger vanligen mellan 80 och 140 ägg som kläcks efter 50-70 dagar till en unge som är mellan 38-46 mm.
Kemps Havssköldpadda är starkt hotad.
Olivfärgad havssköldpadda Lepidochelys olivacea (Eschscholtz, 1829)
Det här är också en liten havssköldpadda som blir upp till 71 cm lång, översidan av skalet är oliv färgat som namnet antyder, undersidan är grönvit eller gröngult.
Den olivfärgade havssköldpaddan förekommer i det tropiska stilla havet och indiska oceanen från Mikronesien, Japan, Indien och Arabien söderut till norra Australien och södra Afrika och i öster från Galapagos norrut till Kalifornien, i Atlanten finns de från Afrikas västkust till norra Brasilien upp till Venezuela och i karibien norrut till Puerto Rico.
Den föredrar skyddat grunt vatten som t.ex. mellan ett korallrev och stranden.
Den olivfärgade havssköldpaddan är till största delen köttätare och äter då bl.a. fisk, krabbor, maneter och musslor men lite vegetabilisk föda slinker också ner.
De lägger vanligen äggen på våren eller tidig sommar, antingen ensamma eller i grupp. En hona lägger vanligen mellan 30 och 168 ägg som kläcks efter 49-62 dagar till en 40-50 mm lång sköldpaddsing.
Liksom de andra arterna av havssköldpaddor är den här starkt utrotningshotad.
Källor
Ernst, Carl H, Barbour, Roger W, (1989). Turtles of the World
Lieberkind, Ingvald(1938). Djurens värld 13: 65-74.
Forbes, Gregory A (1992). A Most Amazing Animal, The Green Sea Turtle
Christoffer Sjöholm
TILLBAKA TILL HUVUDSIDAN