tillbaka

Fria kristna efter över 40 år

Berättat av Harald och Birgit Kongsmo

Efter mer än 40 år begärde min hustru och jag utträde ur Jehovas Vittnens organisation.
1975 började vi tvivla på Vakttornets läror, den så kallade "sanning" som förknippas med deras rörelse. Vi bestämde oss för att läsa Bibeln utan Vakttornets "glasögon". Vi ville höra Guds ord så som det står skrivet.

Tron byggs på Klippan

Vakttornet hade sagt oss: "Det är bara genom organisationen och 'den trogne och omdömesgille slaven' som man kan förstå Bibeln." Men Gud säger att vi skall lyssna till hans Son. Vi började förstå att endast Jesus är "vägen, sanningen och livet". Ingen människa har rätt att vara Herre över ens tro. - 2 Kor. 1:24.
Vi insåg att vi inte hade byggt vår tro på Klippan, utan på sand. För att bli Guds barn måste vi ta emot Jesus. Vi hade läst i Joh. 1:12 att "åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn". En stor tröst blev det att se Jesu betydelse i vårt liv.

Besök av äldstebröder

Så småningom, i början av 1990-talet, kom äldstebröderna på besök. När de kom till oss berättade vi för dem att vi hade tagit emot Jesus och tänkte predika honom som Herre och inte läror som vi inte kan tro på. Min hustru gjorde klart för äldstebröderna att hon tänkte ta del av emblemen, bröd och vin. Åminnelsen låg strax framför oss. Jag var avvaktande beträffande detta. Här anade vi att det skulle komma att bli problem.
Till saken hör att min hustru hade tagit del av brödet och vinet hemma efter varje åminnelse (nattvardsfirande) i åtta års tid. Hon sade till de äldste: "Jag tänker inte hålla detta hemligt längre. Nu är Jesus min Herre. Han inbjuder mig till sin måltid och det kan ni inte hindra." Här började vi känna av en kylig ande från tillsyningsmännen.

Yttrandefrihet vid mötena?

Några år tidigare tjänade jag som Vakttornsstudieledare, men hade svårigheter med att bejaka mycket av det som kom via Vakttornet. Vi pratade om detta min hustru och jag, och kom fram till slutsatsen att det var bäst att avsäga sig äldstetjänsten. Detta var 1994, efter 15 år som äldste. Det visade sig vara en stor fördel. Vi blev modigare att påpeka avstegen från Guds Ord som ofta framträdde i Vakttornsstudierna.
Det blev livligare på mötena, men vi kände ibland att studieledaren försökte hindra oss från att svara. Vi kom på att om vi räckte upp handen högt blev det svårare att hindra oss från att svara, eftersom församlingen kunde se brödernas beteende och börja undra. Vi tänkte att så länge vår röst kunde höras där, så skulle vi säga vad vi tror.
Efter mötena kunde några komma fram till oss och säga att de delade vår uppfattning.
Vi blev tillsagda, och måste lova att inte prata med våra vänner om vår avvikelse i tron. Det enda vi lovade var att hålla oss till Bibeln. Vi frågade om det inte fanns tanke- och yttrandefrihet inom organisationen. Inget svar.

Besök av resande broder

Det kommer resande bröder till församlingarna, och då skall problemen redas ut. Så när kretstillsyningsmannen kom till församlingen 1995 fickvi besök. Vi ställde frågor till honom om Jesus. Vi hade läst i Bibeln att de första kristna anropade Jesu namn. (1 Kor. 1:2) Han undvek våra frågor, men sade att man kan göra Jesus till en avgud genom att tillbedja honom. Kan Jesus någonsin bli en avgud? - Jes. 9:6.
För att hjälpa oss skulle en äldste komma och studera med oss om organisationens betydelse. Nu hade vi boken Samvetskris av Raymond Franz. När vi gled in på ämnet "organisation" kunde vi citera ur den. Det blev en möjlighet att se organisationen ur två synvinklar. Äldsten gav upp. Studiet upphörde efter några veckor.

Hustrun förhörs

Mot slutet av 1995 kom en annan resande broder på besök. Han fick oss att inse att vår tid inom organisationen snart var slut. Vi anade att vissa frågor skulle ställas. Min hustru Birgit tog emot. Själv var jag på arbetet. Hon berättar:

"Så här var några av frågorna han ställde: 'Tror du att Jesus började härska som Konung 1914?' Jag svarade: 'Det vet jag inte, men har han det är jag glad. Men vem har varit i himlen och fått klarhet i detta?'
Bland flera frågor kom också den här: 'Skall man besöka mötena?' Svar: 'Ja, fast ibland är jag lite rädd. Vakttornet skriver ofta att det nu finns falska lärare inom organisationen och i församlingarna. Jag kan inte utröna vilka dom är, så jag tycker det är obehagligt att gå dit.'
Hela besöket hade en ton av förhör."
Märkligt tyckte vi nog det var att inget hände efter besöket. Men kanske var bevisen för svaga för att fälla oss.

Kristus har gjort oss fria

Efter allt som hände började bundenheten till rörelsen att avta. Vi begärde vårt utträde ur församlingen på våren 1996. Det steget har vi aldrig ångrat.

"Till en sådan frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta, och låt er inte sättas fast i ett slavok igen." - Gal. 5:1, NV.