Den nya personligheten

När man börjar att studera med Jehovas Vittnen startar en process som har till syfte att pressa den studerande in i ett enkelriktat personlighetsmönster, som de kallar "den nya personligheten". Detta innefattar bl.a. att avskära sig så mycket som möjligt från kontakter med familjemedlemmar, som inte är Jehovas Vittnen samt från personliga vänner, som heller inte är det eller visar intresse att bli det.

Sluta med idrottsaktiviteter som t.ex. att vara med i en fotbollsklubb. Argumentet är att det tar för mycket tid från den kristnes aktiviteter /möten, förkunnarverksamheten mm samt att det är "dåligt umgänge som fördärvar nyttiga vanor", som det uttrycks.

Hålla sig till helt borta från varje form av humanitärt arbete, eftersom det "är en del av denna världens system", vilket man skall undvika. Dessutom argumentet att "världen är i Satans våld, så varför använda tid till den".

Hålla sig ifrån varje politiskt eller fackligt engagemang, eftersom "politik styrs av Satan och därmed är politik en del av Satans system, som motarbetar Guds uppsåt med mänskligheten". Därför får Jehovas vittnen inte rösta i val.

Dessa få punkter och flera andra åstadkommer att efterhand som processen framskrider utvecklas en hållning, som präglas av fientlighet, fördömande och rädsla för allt och alla som inte tillhör Jehovas vittnen. Detta medför att det enskilda vittnet blir isolerat i samhällsmässiga sammanhang och därmed psykiskt beroende av den verklighetsbild som sekten framhåller.

Därtill kommer ständigt stigande krav på de personliga åtagandena : tre eller flera möten i veckan dit det förväntas att man kommer. Att man använder det mesta av sin fritid till studium av bibeln med ledning av den litteratur, som ges ut av Jehovas Vittnen, samt förkunnandet. Detta medför en enkelriktning av kläder, språkbruk, fritidsvanor o.s.v., liksom det uppstår ett förnekande av egna känslomässiga och karriärmässiga behov (ingen högre utbildning).

Jehovas Vittnen kallar detta att "iföra sig den nya personligheten". Det vill säga att man i stort sett förnekar sig själv och sin egen personlighet och tillåter Jehovas vittnen att forma den efter deras gällande normer.

Vid dopet (vuxendop) frågas dopkandidaterna om de kan svara ja på följande frågor:
"Har du på grundval av Jesu Kristi offer ångrat dina synder och överlämnat dig till Jehova till att göra hans vilja?"

"Förstår du att ditt överlämnande och dop identifierar dig som ett Jehovas vittne, förbundet med Jehovas organisation som leds av hans ande?"

Dessa frågor och accepterandet av dem lämnar inte mycket kvar för den enskilde att ha en egen uppfattning om. En aldrig så liten avvikande uppfattning om t.ex. politik eller religion framkallar omedelbart reaktionen:Du har erkänt att du är en syndig människa och att Jehovas Vittnens organisation är det enda redskap med vilket Jehova tuktar oss. Varför reser du då upp tvivel?

Denna argumentering innefattar att all kritik eller avvikande personlig uppfattning blir gjort till en fråga om att lyda Gud eller inte, och vem (som har blivit ett Jehovas vittne) törs väl annat än att följa de andra?

Efter dopet

Efter dopet, som är det egentliga inträdet i Jehovas Vittnens led, följer en ny process, som har som mål att idealisera likriktningen maximalt. Detta uppnås genom att man ingår i ett intensivt upplärningsarbete, som ska göra den enskilde till en duktig och effektiv förkunnare. För männens del även duktiga föredragshållare.

Denna upplärning ställer stora krav: Man ska vara ett gott exempel i den livsföring, som Jehovas vittnen framhåller, ha tillägnat sig det språkbruk och de språkliga vanor som "vittnena" använder; ett högt timtal i förkunnartjänsten; total lydnad för de lärosatser, som förs fram oavsett om man förstår dem eller innerst inne accepterar dem.

Åtlyds inte dessa krav, kan man ge upp varje hopp om att bli något i sekten, vilken kräver 100% lojalitet på varje tänkbar punkt.

Detta medför självklart en ytterligare förstärkning av konformiteten. Den enskildes personlighet slätas ut och ersätts obemärkt med den personlighet som Sällskapet Vakttornet, organisationen bakom Jehovas Vittnen, önskar. Den personliga horisonten blir snäv och man mister långsamt förmågan till ett normalt kritiskt ställningstagande och en objektiv hållning. Tron är inte en del av dig - du är en del av den. Detta gör dig efterhand totalt psykiskt beroende av Jehovas Vittnen och deras organisation. Du tillåts inget alternativ.

Undervisningen är mycket ensidig. Till denna används bara egna utgåvor och eget material. Om det förekommer litteratur som är utgiven av andra så är det under förutsättning att den till fullo understödjer Jehovas Vittnens intressen och synpunkter.

Det är ett direkt förbud mot att läsa varje form av kritisk litteratur, särskilt brev och tillkännagivanden från tidigare medlemmar av sekten, som "ju bara har som avsikt att dra dig bort från sanningen". Argumentet är: "Du har sanningen, så varför läsa något som kan ansätta din tro och medföra att du mister det eviga livet?"

Konformiteten förstärks hela tiden. Personligheten utslätas och blir obemärkt ersatt med den personlighet som Sällskapet Vakttornet önskar. Den personliga horisonten blir snäv och förmågan till självständigt tänkande och eget ställningstagande försvinner långsamt.

Den sociala sammanhållningen

En sak, som verkar tilltalande för många Jehovas Vittnen är den starka sociala sammanhållningen. Den är baserad på många gemensamma aktiviteter och en stark gemensam hållning till allting.

Sammanhållningen är bl.a. baserad på några starka fiendebilder. Enighet och gemensam fara gör som bekant stark och denna psykologiska mekanism är mycket förhärskande. Så är t.ex. alla andra religioner än Jehovas Vittnen att likna vid det djur som finns omtalat i Uppenbarelseboken och som kallas "det stora Babylon" och som bibeln säger skall avlägsnas av Gud. All politik finns symboliserad i ett annat djur som går samma öde till mötes.

Allt i denna världen uppdelas i svart eller vitt. Antingen är man för Gud eller för Satan. Antingen är man ett Jehovas Vittne och på Guds sida, eller så är man förtappad och på Satans sida, ledsagad av honom. Så enkelt är det.

Angiveriplikt och kritik

Det finns dock ett "men". Sammanhållningen och den nära vänskapen är ett bedrägligt solidariskt kamratskap. Alla Jehovas Vittnen har nämligen angiveriplikt gentemot varandra med direkt rapporteringsplikt till ledningen i församlingen - "äldstekretsen".

De psykiska kostnaderna för detta angiverisystem är enorma. Föräldrar ska ange sina barn, barn sina föräldrar, äkta makar varandra o.s.v. En verklig trygghet och ett ömsesidigt förtroende trivs sällan i en atmosfär där alla vaktar på alla.

Samtidigt vet alla att ingen helt kan efterleva de höga krav, som vittnena ställer på sig själva och andra. Detta åstadkommer oundvikligt ett spänt och osäkert förhållande mellan dem. Alla känner till "något" om alla. Så länge du inte talar om vad du vet om mig, säger jag heller inte något om dig. Rädsla, osäkerhet, utpräglad skuldkänsla och dåligt samvete är resultatet av denna angiveripolitik.

Anledningen är att upprätthålla disciplinen i de egna leden. Detta uppnås ju också, men man bör komma ihåg att totalitära styrelseformer och polisstatsmetoder i princip är byggda på samma grundidé; kort och gott: alla ska anmäla alla till systemets topp.

Det är omöjligt för en människa att trivas psykologiskt och känslomässogt under förhållanden där vänner, äkta makar, barn, far, mor, plötsligt kan bli ens "bödel". Ett sådant system föder ångest, paranoia, skuldkänslor och dåligt samvete.

Ingen kritik av organisationen och dess läror tolereras, vilket medför att den vanliga yttrandefriheten i sin egentliga form undertrycks. När det sker slås det ner hårt, om nödvändigt med uteslutning eller en offentlig pålysning i församlingen om att personen i fråga har syndat. Det åtföljs inom några veckor av ett tal där synden blir bekantgjord, syndaren framställs som ett dåligt exempel och de övriga i församlingen varnas för detsamma. Uppsåtet är att undvika och förebygga varje form av avvikelse.

En sådan filosofi skapar naturligtvis en rädsla och ett hat till andra människor och organisationer utanför Jehovas Vittnens egna gränser. Jehovas Vittnen kallar denna process att "hålla församlingen ren". Hela systemet har till avsikt att hålla alla på plats, men det sker på bekostnad av individens trivsel, känslomässiga och psykiska hälsa.

Församlingens kontrollsystem sträcker sig långt; din ekonomi, ditt äktenskapliga samliv och sexliv, din barnuppfostran, dina vanor, mat dryck o.s.v. Det finns ingen begränsning. Säger du att det är ditt privatliv och nekar till att samarbeta i upplysningsplikten, kan du uteslutas för bristande samarbetsvilja.

Kostnaderna för att lämna Jehovas Vittnen

Somliga lämnar själva Jehovas Vittnen, medan andra blir uteslutna ur sekten. Kostnaderna för att själv lämnaeller bli utesluten, kan vara omfattande och i många fall nästan oöverskådliga.

Orsaken till det är att i samma ögonblick du blir ett Jehovas Vittne, ska du i det närmaste helt avskära dig från alla dina relationer utanför sekten - gamla vänner, familjen, fritidsaktiviteter o.s.v. Du bygger upp en kontaktgrund inom sekten, som ersättning för den gamla

Det är här sårbarheten snart visar sig. Om du lämnar eller blir utesluten (för Jehovas Vittnen utgör det ingen skillnad), får ingen från den nya umgängeskretsen i sekten tala med dig, hälsa på dig, eller på något annat sätt ha med dig att göra. Du betraktas som död. Man hälsar inte på dig på gatan. Den del av familjen och släkten som är Jehovas Vittnen, kommer inte att ha något med dig att göra. Det kan vara din äktenskapspartner eller dina barn. Förvärvsarbetar du hos ett Jehovas Vittne, kommer du med stor sannolikhet att snart mista arbetet.

Därtill kommer effekten av det "angiverisystem", som fungerar inom sekten tillsammans med det sätt, på vilket man "tuktar", vilket lägger en våldsam psykisk press på "syndaren".En ytterligare press är det skvaller och förtal, som oundvikligt uppstår som en följd av det interna sociala systemet. Allt detta har lett till åtskilliga självmord och intagningar på psykiatriska kliniker (detta finns dokumenterat).

Här står du nu! De gamla vännerna har du avbrutit kontakten med. De nya vännerna bland Jehovas Vittnen vill inte kännas vid dig och försöker t.o.m. göra livet surt för dig. Du har en reflexbetingad misstro till allt utanför.

Det är nu - då du är absolut ensam - som krisreaktionerna uppstår, i och med att det sociala nätverket har upplösts och försvunnit. Du har bara dig själv - och så kommer det värsta: Vad är din personlighet värd att leva vidare på? DU HAR INGEN! Hela din personlighet har genom åren blivit genomperforerad av Jehovas Vittnens läror. Därför bryter de flesta samman i olika grad, vilket är orsaken till att många begår självmord eller får psykiska men för livet.

Man hör ofta anmärkningen: "Du kan ju bara gå, det finns inte någon som håller dig kvar!", när man kommer in på om det är möjligt att lämna Jehovas Vittnen och deras organisation. Men dessvärre är det inte så lätt som det låter. Som framgår av det föregående, är det förbundet med mycket stora kostnader och konsekvenser för de flesta att lämna Jehovas Vittnen.

Bakgrunden till de mycket höga kostnaderna är att Jehovas Vittnen skapar en (när man kommer in i sekten) maximal konform livsstil och personlighet, som uteslutande är baserad på de normer, vilka är fastslagna och bestämda av Jehovas Vittnen för hur man bör vara.

Är man född av föräldrar, som är Jehovas vittnen, vilket är fallet för många, kommer man aldrig att ha en chans att utveckla en vanlig normal personlighet såsom andra barn.

Barn till Jehovas Vittnen blir ofta begränsade i sitt umgänge med andra barn, som inte är med i sekten. Genom att inte få fira födelsedag och jul m.m. samt att detta inte ersätts med något annat, får dessa barn aldrig uppleva den speciella känslan av glädje och lycka, som är förbunden med att mottaga gåvor, eller att få vara medelpunkten för en kort stund. Hela hållningen, som är förbunden till detta, glädjen med att ge och ta emot, blir något som de inte vet hur man ska förhålla sig till.

Vidare får man lära sig att alla som kommer till mötena och är aktiva i sin tro, är goda människor och att alla andra är onda, vilka man ska ta avstånd ifrån. Detta föder misstro, man törs inte öppna sig för andra - ens känslor blir inte i överensstämmelse med verkligheten. Man kan heller inte tala fritt med sina medtroende av fruktan för att komma med något som kan bli missförstått och följderna av detta. En konsekvens härav blir, utöver hat till det övriga samhället, en skräckbetonad respekt för det slutna samhälle "vittnet" befinner sig i.

En fundamental del av "vittnenas" lära är att man är en syndare, som aldrig kommer att vara i stånd till att göra något som är bra nog innan han eller hon har kommit in i den nya världen. Detta medför en konstant känsla av skuld, en permanent känsla av att det man gör inte är bra nog. Man uppnår aldrig en verklig djup känsla av tillfredsställelse, varken med sig själv eller med det man uträttar.

Gång på gång hör man som "vittne" att sport och övriga fritidsaktiviteter i det närmaste är slöseri med tid. Det är mycket bättre att använda sina krafter och sin tid till kristna aktiviteter. Därmed undertrycks glädjen att njuta av gemenskapen och samvaron, som är förbunden med sådana aktiviteter och som får en att tänka på annat än det som normalt upptar en.

Från det ögonblick man blir ett Jehovas Vittne börjar en påverkan, som gör att man till sist glömmer sig själv. Man blir en produkt av ett system, som talar om för en allt vad man ska tycka, tänka, använda sin tid till, vilket förvärvsarbete man ska tillåta sig ha o.s.v. Man mister sin personliga identitet. - Tron är inte en del av en själv - man är en del av tron.

Detta är orsaken till att de flesta som är födda in i sekten eller har varit i den från barnsben, bryter samman när de lämnar organisationen. De har aldrig lärt sig att fungera i verkligheten. De kan inte de spelregler, som gäller för livet utanför Jehovas Vittnen. Därutöver möter de fördömelse från "vittnena", som ju tidigare var hela deras umgängeskrets/vänner och därför blir de mycket ensamma.

Oavsett hur lång tid man har varit ett Jehovas Vittne, är det förbundet med mycket stora kostnader och konsekvenser att lämna organisationen.

I betraktande av ovanstående bör man därför göra klart för sig att detta att bli ett Jehovas Vittne kräver ett grundligt övervägande. Det handlar inte bara om att tro i största allmänhet, en söndagshandling, utan om en livsstil.