Broaktivisten nr 2 innehåll:

Ekotopia - rapport från det danska bromotståndet

Håller bron vid kollision?

Elledning väcker protester

Dennis får bank - rapport från Socialekologisk Aktion

Infrastrukturkonferens i Malmö

Civil olydnad - intervju med en radikal aktivist

Dumpningar i Malmö hamn

I konfrontation med rättssystemet

Legitimerad presskontakt

SÄPO karlägger bro- och vägmotståndare

NOTISER

----------

Ekotopia - rapport från det danska bromotståndet  

En grupp unga människor, som kallar sig ekotoper* besatte söndagen den 8 september A/S Öresunds konstgjorda ö söder om Saltholmen. De förklarade ön självständig från den danska staten och utropade republiken EKOTOPIA.   En kall vind blåser över Öresund.

Natten är kolsvart och himlen full av tusentals stjärnor. En konvoj av små båtar är på väg mot det som senare ska bli känt under namnet Ekotopia. En konstgjord ö, som är tänkt att spela en avgörande roll i Öresundsbrobygget. Morgonljuset tränger tillbaks stjärnorna och båtarna lägger till i den konstgjorda öns hamn. Vi är 40 ungdomar som springer iland och kort tid därefter vajar en stor banderoll från toppen av några 50-meter höga cementsilosar. På banderollen står det skrivet: ekotopia stoppar bron. Vi har befriat ön från A/S Öresund och en ny republik har sett morgonens ljus. Öresundsbrobygget är stoppat för en stund och skrothandlare erbjudes att ta hand om öns maskinpark.  

Gränslös naivitet

Det är vackert väder och från toppen av öns silosar kan man se Christianborg (riksdagshuset i Köpenhamn), där gamla politiker vurmar för det de kallar framsteg och utveckling. Öresundsbron är en del av deras mirakelkur för kungariket Danmark. Fler bilar, mer transporter och fram för allt ekonomisk tillväxt. På ön Ekotopia struntar vi i vilket. Vi är inte längre en del av det skräpet. Om politikerna vill låta de stora företagen fortsätta kontrollera utvecklingen så låt dem göra det. Det är vår klara inställning, men vi har ju också det lätt. Alla har nämligen matsäckar med sig och vi vet att FN just nu tar ställning till Ekotopias anslutning till världssamfundet. Vår vaktpost i toppen av den 50 meter höga silon är utrustad med ett alarmhorn för att kunna varna om fientliga styrkor närmar sig. Hornet ljuder oavbrutet. Inte för att vår ö blir invaderad utan för att det låter fräckt.  

Invasion

Hornet låter igen. Det är som med Peter och vargen. Ingen tror längre på att republiken Ekotopia blir invaderad på riktigt, men det blir den. Det är inte bra, för gruppen som skulle skaffa krut och kulor bangade (ett helt omedvetet språkskämt. översättarens anm.) och dessutom har vi inte hunnit välja försvarsminister. Allt är kaos och vår ö är nu full av kravallklädda trupper. Vår enda möjlighet är att dra ut på föreställningen så länge som möjligt. Så länge vi är på ön kan de ju inte arbeta med bron. Några låser sig fast, andra åker runt i medtagna gummibåtar på öns stora insjö. Två tjejer låser sig fast i toppen på en kran. Den spanska kranföraren är begajstrad över det oväntade besöket. Han klättrar upp i kranhytten och sätter på radion, så att tjejerna inte ska ha tråkigt. Det er nu bara frågan om timmar och det är nära att ens drömmar brister. Vi hoppades att återta kontrollen över våra egna liv och vår självständighetsförklaring proklamerade stolt: "Vi anser det självklart att människor har vissa oinkränkbara rättigheter; bland dessa rätten till rent dricksvatten, ren luft att andas och giftfri, samt liv, jämlikhet, rätten till social trygghet, självbestämmande och självförverkligande." "Ni har inga rättigheter. Vi har upprättat en polisstat", skrattar en av poliserna. Innan de ryckte ut hade poliserna diskuterat om de skulle ta med pass till Ekotopia. De valde att låta bli. Vid 12-tiden var alla republikens invånare tagna till fånga. FN´s fredsbevarande styrkor kom aldrig till Ekotopias undsättning. Vi blev med andra ord ignorerade av FN, men icke desto mindre blev vi erkända av Christiania. I TV-avisen på kvällen kunde man höra speakern berätta att ekotoperna efter lössläppandet höll på att anpassa sig till det danska samhället.  

Ingen anpassning!

Fem dagar efter Ekotopias fall blockerar vi hela A/S Öresund´s transport av giftig jord. Framför inkörsgrinden till jorddepån, vid Prövestenen i Köpenhamn, reser vi en 6 meter hög trefot. Trefoten består av tre granslanor, som är satta ihop till en pyramid, med en person sittande i toppen. Den täcker hela uppfarten och om lastbilarna skulle köra på den kommer personen falla ner. Vi har kakor och kaffe med till oss själva, till poliserna och till arbetarna. Det regnar och granslanorna är glatta. Området är fullt med giftig jord och överallt ser man gas- och oljetankar. Från toppen av trefoten kan man igen se Christiansborg. Denna blockad är vårt sätt att säga "Fuck. Ingen anpassning. No surrender!". Efter en och en halv timme kommer en brandbil, trefoten tas väck och A/S Öresund kan, som en del av landanslutningsarbetena till bron, fortsätta att dumpa giftig jord utanför Amager.   Deras värderingar styr vår värld! Våra politiker påstår att arbetslöshetsproblemet ska lösas med ekonomisk tillväxt. Kakan ska med andra ord bli större, för att alla ska kunna få en bit. I många år har länderna i nord upplevt ekonomisk tillväxt, samtidigt som arbetslöshet och social utstötning har ökat. Kakan har blivit större, men ett ökat antal människor har gått hungriga i säng. Med Ekotopia har vi planterat våra egna morötter. Åt helvete med matvaror och skräp, som är transporterade tusentals kilometer innan det kan köpas. Broar och motorvägar löser inte våra mänskliga och miljörelaterade problem - tvärtom.  

av ekotoperna  

* på danska ökotoper resp. Ökotopia 

översatt från den danska tidningen Propaganda (nr 7-96).        

Tillbaks till innehållsförteckningen!

--------

Håller bron vid kollision?

Under januari månad har brevväxlingen över Öresund varit närmast agressiv och irriterad. I alla fall mellan den svenske sjöfartsdirektören Göran Andersson och dansken Peter Lundhus, Öresundskonsortiets tekniske direktör. De två bråkar om vilken sida av sundet som ska ha längst till havsbottnen, med andra ord vem som ska ha djupast farled för fartyg. På båda sidorna om den dansk-svenska gränsen i sundet går nämligen farleder, Flintrännan på svensk sida och Drodgen-rännan på dansk sida. Den sida som är djupast kan ta störst båtar och får följdaktligen också mer trafik i sin hamn. Problemet ligger dock i att man måste få ett nytt regeringsbeslut och tillstånd från Vattendomstolen för att fördjupa Flintrännan. När det gäller Drodgen är danskarna nöjda eftersom den delen av bron är en tunnel som går under rännan. Det intressanta som kommit fram under brevväxlingen är att Peter Lundhus, konsortiets tekniske direktör, inte kan garantera brons hållbarhet vid kollision med de stora fartyg som det nu är tal om. Om han ska kunna garantera brons hållbarhet vid sådana kollisioner, måste ytterligare konstruktionsarbeten ske. Göran Andersson svarar med att de från Sjöfartsverkets sida är väl medvetna om vad en fördjupning av Flintrännan skulle innebära, så fortsätter han: "I de diskussioner vi haft under detta projektets gång så har det vid upprepade tillfällen sagt oss från olika företrädare för Konsortiet att brons konstruktion blir så stadig så den inte kommer att utgöra någon fara för fartygen vid en eventuell påsegling i den meningen att den rasar över fartyget. Det har ävenintygats när det gäller de fartygsstorlekar som kan komma ifråga vid en eventuell framtida fördjupning av farleden." Av allt att döma utgör Öresundsbron en riskfaktor för sjöfarten (vilket redan konstaterades innan beslutet 1992).

Fritt citerat från Arbetet 28/1         

Tillbaks till innehållsförteckningen!

---------

Elledning till bron väcker protester - grannar klagar på magnetfält och marknära ozoner

Mellan Käglinge och Bunkelfostrand, båda belägna i Malmös utkanter, ska Malmö Energi Elnät dra en luftburen elledning för att förstärka elförsörjningen till Öresundsbron och den så kallade "Brostaden", det vill säga framtida bebyggelse av området i närheten av brofästet.  

Planerna har väckt starka reaktioner bland 98 berörda bönder och boende. I en skrivelse som lämnats till Malmö Energi Elnät kräver de att elledningen grävs ner istället. I skrivelsen uttrycker gruppen sig så här: - Vi känner alla en stor oro för de senaste årena alarmerande rapporter om elektriska och magnetiska fält, där forskarna påvisat ökat risk för barnleukemi, leukemi, och tumörer hos vuxna, elöverkänslighet, påverkan på fertilitet, arvsmassa, hormoner och enzymer. Om ledningen grävs ner kommer de elektriska och magnetiska fälten att reduceras med 80%. Dessutom blir sträckan två kilometer kortare, vilket innebär en besparing på två miljoner kronor, enligt skrivelsen. Men Sydkraftsägda Malmö Energi Elnät vägrar att gräva ner ledningen, som är på 230 kilovolt. De kan däremot gå med på en jordkabel på en delsträcka, men då får kommunen (läs skattebetalarna) betala merkostnaderna. Och vi som trodde att bron skulle betala sig själv... - Den som vill ha en ändring ska bära kostnaderna för detta. Sådana är reglerna, säger Malmö Energi Elnäts VD till Sydsvenskan. Enligt honom skulle det kosta upp till 50-60 miljoner kronor att gräva ner hela elledningen, jämfört med "delvis nergrävd"-kompromissen, som skulle kosta 16-17 miljoner kronor. Den ursprungligt planerade luftledningen skulle bara kosta 10 miljoner kronor. Man offrar, med andra ord, människors och djurs hälsa för rent ekonomiska intressen. De boendes misstankar om ett samband mellan strålning och cancer kan man inte att avvisa från Socialstyrelsens håll. Forskare i USA har även misstankar om att risken för cancerbildning skulle öka om andra faktorer, t.ex. marknära ozoner som anses kunna initiera cancer, tillkommer. Marknära ozoner är benämningen på ozoner som befinner sig nära jordytan. De orsakas främst av biltrafik, raffinaderier och annan verksamhet som skapar kolväte- och kväveoxidutsläpp, som sedan ombildas till bl.a. ozon när de reagerar med ultraviolett strålning (oftast solljus). Höga halter av marknära ozon (mer än 100 mikrogram/m2) leder till att växter tar skada. Inkomstbortfallet för förlorade skördar räknas till miljontals kronor bara i Dalbyområdet, där bönderna haft problem med marknära ozoner. När värdet överstiger 120 mikrogram/m2 börjar det bli problem för känsliga och allergiska personer. Fördubblas denna siffran får även icke-känsliga människor problem. Irriterade slemhinnor och ögon samt huvudverk är de vanligaste symptomen. Just i Bunkeflostrandområdet, där elledningen ska dras, har man tidigare haft problem med förhöjda värden av marknära ozoner. Till detta kommer en dramatisk ökning av biltrafiken i området när Öresundsbron blir klar och därmed också stor risk för att halten marknära ozoner kommer att öka.          

Tillbaks till innehållsförteckningen!

---------

Dennis får bank - två miljökämpar berättar om vägmotståndet i Stockholm  

Dennispaketet, en mångmiljardsatsning på fortsatt massbilism och storskalighet i Stockholmsområdet har mött direkt motstånd av skiftande slag under många år. Här följer en rapport om en del av det direkta dennismotståndet under det senaste året.  

De grupper som stått för motstånd genom direkt aktion har genom åren varit många och sett olika ut. De har dött ut för att sedan återuppstå igen i ny skepnad ett flertal gånger. Våren 1996 skedde en sådan återuppståndelse genom en vängrupps- och civil olydnadskurs som utmynnade i nya aktivister och nya vängrupper, sammanknutna av stormöten. Vi började med att kalla oss "Vängrupper mot Dennis" eftersom det var det vi var (och eftersom vi inte lyckades med att komma överens om ett fantasifullare namn trots timslånga diskussioner. Det är dock Vängrupper mot Dennis som numera har bytt namn till Socialekologisk Aktion. 1 maj -96 genomförde vängrupperna ett flertal aktiviteter, bland annat en tältlägervecka i Landstingshusparken med aktioner av olika slag varje dag. Som exempel på dessa aktioner kan nämnas en sittblockad mot kommunikationsdepartementet som var inne i processen att bevilja lånegarantier till Norra Länken, samt gatuteater utanför Vägverket. I stort kändes tältlägret lyckat och debatten om Dennispaketet, som tyckts ganska glömd bland allmänheten, blossade åter upp i media.  

Ockupation

Ackompanjerat av levande folkmusik, landstingspolitikers lyckliga tal om tillväxt och aktivisters protestrop togs första spadtaget för Häggviksleden i Sollentuna inför TV:s kameror den 20 maj. Kampen mot Häggviksleden blev sedan vad vi lade ner mycket energi på under hela sommaren. På morgonen den 31 maj genomfördes en ockupation av det ansvariga byggbolaget HIFAB´s kontor som är inrymt i en villa bredvid arbetsplatsen. Denna ockupation var den andra i ordningen, med de åtta personer som brutit sig in och barrikaderat sig i villan gick denna gång ett steg längre genom att bränna de ritningar man hittade och hälla läsk på monitorerna. Polisen tog sig efter en stund in och grep aktivisterna av vilka vissa utsattes för sexistiska (*) kommentarer och otillåten visitering. Vad följderna av aktionen blir vet vi inte än. Åtalspunkterna är bland annat olaga intrång och skadegörelse, men då det inte kan bevisas vilka av de personer som befann sig inne i hudet som utförde skadegörelsen lär det bli svårt att dömma dem.  

Blockader

Bygget av Häggviksleden var nu i full gång och vi tyckte att det var dags för blockad av maskinerna för att stoppa det. Vi gjorde över tusen utskick till människor som någon gång skrivit upp sig på listor som villiga att ställa upp på direkta civil olydnads-aktioner mot Dennispaketet och kallade till massblockad. På morgonen den 17 juni var vi cirka 150 personer som samlades utanför Häggviks pendeltågsstation för att sedan i ett långt tåg tyst och beslutsamt bege sig till byggarbetsplatsen. Där placerade vi oss på och framför en grävmaskin samt en stor lastbil, vecklade ut banderoller och bröt tystnaden med slagord. Timmarna gick och vi höll modet uppe med hjälp av sång, knäckebröd och en lokal grupp fritidsbarn som hejade på oss med käcka ramsor som "AK4, Ak5 - nu kan leden hälsa hem". Polismobiliseringen var enorm. Ett oräkneligt antal kravallutrustade poliser i vita hjälmar anlände snart. Länge försökte de att vänta ut oss, men efter ungefär fyra och en halv timmar tröttnade man på det och de 39 personer som trots polisens sista varning valt att sitta kvar på grävmaskinen blev nedsläpade därifrån, mer eller mindre brutalt beroende på vilken polisman man hade nöjet att göra med. Eftersom vi var så många hade en gammal buss hyrts in för att ta oss till polisstationen och till den blev visläpade över en byggarbetsplats full av vassa stenar. I bussen fortsatte vi att sjunga hela vägen till polisstationen där vi låstes in i väntan på förhör innan vi släpptes. Blockaderna fortsatte på samma plats varje måndag hela sommaren, dock ej med så stor uppslutning som vid den första. Antalet aktivister varierade mellan två och trettio, men hur få vi än var så genomförde vi en blockad varje vecka. När grävmaskinsföraren hälsade oss med -"Kan ni inte ta av er skorna idag? Jag har just tvättat den." och arbetarna blivit så vana att de börjat anpassa kafferasten efter oss, insåg vi dock att blockaderna blivit ganska uddlösa.  

1997

Under det nya årets första månad utfördes tre sabotageaktioner vid Norra och Södra Länkenbyggena. Kablar klipptes av, fönsterrutor krossades och intrumentpaneler slogs sönder. Förstörelsen beräknas ha kostat ett par hundra tusen kronor per aktion. Sabotage har använts av Dennismotståndet förr, bland annat i kampen mot Haningeleden 2, en annan del av Dennispaketet. Det som skiljer dessa sabotageaktioner från de förra är synen på öppenhet. Medans aktionerna mot Haningeleden 2 varit förhållandevis slutna, ville aktivisterna den här gången vara så öppna som möjligt, utan att för den skull åka fast. I anslutning till varje sabotageaktion skickade vi ut pressmeddelanden och gav intervjuer. Efter den första aktionen anordnade vi dessutom presskonferens. Allt för att få till ett offentligt samtal om Dennispaketet, miljöförstöring och radikal miljökamp. De aktivister som framträdde i massmedia försvarade och förklarade denna typ av aktioner, men svarade inte på frågor om vilka personer som utfört dem. Varför vi ville sabotera var för att verkligen sätta käppar i hjulen på Dennispaketet och byggföretaget Skanskas framfart. Aktionerna syftade också till att utmana äganderätten, en hörnsten i det kapitalistiska samhället som är en stor orsak till miljöförstörelsens fortskridande. Tidigare blockader och ockupationer har absolut inte varit verkningslösa, men krävt mycket arbete och stor mobilisering. Sabb ska alltså inte ses som inväxlingen på ett nytt spår utan bara en breddning av arbetsformen.   Den 31 januari i år kom regeringsrättens utslag: Norra Länken strider mot naturresurslagen eftersom den skulle ha sprängts rakt genom nationalstadsparken, Bellevue. En vecka senare skrek tidningarnas löpsedlar ut att Deniispaketet skrotats. Motorvägsvänner beklagade sig förtvivlat i lokalnyheterna och TV visade skålande och jublande miljövänner. Allt detta är ganska förvirrande då det enda som egentligen skrotats är Österleden och biltullarna samt själva namnet, Dennispaketet, som ersatts av "Inespaketet". I övrigt planeras alla motorvägar fortfarande att byggas om än med stora förseningar och i Norra Länkens fall efter en så kallad miljöanpassning. Planer vi dock hade tänkt oss att sätta stopp för... Dennis, eller Ines-kampen fortsätter!   Finn Hellman och Cecilia Ericsson, Socialekologisk Aktion   Vill du komma i kontakt med Socialakologisk Aktion så är vår adress: Box 100 26 Stockholm. Vi har också en tidning som utkommer en gång i månaden med det senaste inom Dennismotståndet och annan radikal miljökamp. Du kan prenumerera genom att sätta in 50 kr för 5 nr eller 100 kr för 10 nr på PostGiro 4766035-2. Pressmeddelanden och liknande kan e-mailas till: Ekologisten@poboxen.com eller skickas till boxadressen. SEA har också en egen hemsida! Adressen dit är: http://www.oocities.org/RainForest/HGFF    

Tillbaks till innehållsförteckningen!

-------------

Infrastrukturkonferens i Malmö - aktivist "svimmade" på Göran Persson

I förra numret berättade vi om en protestaktion som utfördes i Malmö i höstas.

Det var nämligen så att den svenska regeringen hade bjudit in kommunikationsministrar från olika EU-länder för att dels diskutera vad som är viktigt att tänka på inom vägpolitik och dels hur Europas motorvägssystem i framtiden ska expandera österut när öststaterna kommer med i EU. Inbjudna var också vissa kommunpolitiker och företagsledare, men ingen från miljörörelsen. Föredragshållare var bl.a. PG Gyllenhammar. Protesten riktade sig dels mot Öresundsbron, men också mot hela EU´s vägpolitik (läs om TENs). På morgonen stod pamparna i kö för att komma in till konferensen. Då blandade sig ett tiotal, finklädda miljökämpar in i kön och låtsades vara på väg in. Efter en stunds inspelat motorvägsljud i bakgrunden började de uppklädda aktivisterna falla ner på marken och dö. Göran Persson, som trodde att det var någon pamp som svimmade, försökte hjälpa en fallande aktivist som nära nog trillade på honom. Efter en stunds musik steg en aktivist, utklädd till liemannen/döden, fram i bakgrunden och skrek några oplanerade saker i en megafon. Det dröjde inte länge innan polisen var där och tog honom. De tog liemannens lie, som självklart var riktig, och han blev förhörd i närstående polisbil. Sedan blev han misstänkt för "brott mot knivlagen", men förnekade att han gjort något olagligt och sade inget i förhöret. Efter en halvtimme släpptes liemannen. Utanför konferenslokalen stod folk med stora banderoller och andra som delade ut flygblad till förbipasserande människor. Under dagen delades speciella kompendium ut till konferensdeltagarna med protestbrev från flera stora miljöorganisationer i Europa. Kompendiet innehöll också alternativ till motorvägar och argument mot TENs. Åklagaren lade efter några veckor ner misstankarna mot liemannen, men ett tips till er där ute som planerar aktioner: det är dumt att ge polisen någon extra ursäkt att förstöra för er, t.ex. genom att använda riktiga vapen i symboliska aktioner. Det var på denna konferens som den svenska regeringen lade fram en "avsiktsförklaring" angående Citytunneln i Malmö, d.v.s. nästan ett beslut på att den omstridda tunneln ska byggas. Vi trodde att aktionen skulle stjäla lite av det stora pressuppbådets uppmärksamhet, men regeringens "avsiktsförklaring" blev nästa dags stora nyhet. Debatten kring Citytunneln kommer att behandlas utförligare i kommande nummer.    

Tillbaks till innehållsförteckningen!

-----------

"Kan vi välja bort våld?!" - en intervju om civil olydnad, våld, repression, självförsvar och demokrati.  

"Civil olydnad är när man utför en handling som bryter lagar eller normer för att förbättra sina egna eller andras livsvillkor". Det är i alla fall ett sätt att definiera begreppet på. Broaktivisten har intervjuat en radikal aktivist om tankar kring civil olydnad.  

- Det finns många som tycker att civil olydnad är en fråga om demokrati. Vad anser du är basen för civil olydnad?

• Basen i civil olydnad är att i världen finns olika sorters förtryck. Man utdefinierar olika kategorier av människor. T.ex. svarta, kvinnor, ungdomar, arbetare... I olika tider ser de utdefinierade grupperna olika ut. De här grupperna har oftast inte makten att påverka sina egna liv. Då använder de civil olydnad som politisk metod.

- Använder man civil olydnad som politisk metod för att skapa dialog eller som ett påtryckningsmedel?

• Det beror på vilken historisk situation man befinner sig i. Att man ska vara öppen och föra dialog är ett ganska nytt påfund och kan endast ske i länder där man har så pass mycket juridiska rättigheter att man inte blir mördad med en gång om man försöker föra en dialog. Historiskt sätt så har folk inte kunnat göra så för då har de blivit halshuggna eller stenade.

- Kan civil olydnad ses som minoritetens vapen mot majoriteten?

• Det kan ju bli det, men det brukar inte vara så. Istället brukar det vara så att minoriteten är välbärgade, vita, hetrosexuella män som i stort sett har makten i världen. De sitter på de största politiska och ekonomiska rättigheterna. Och de försöker slå vakt om de privilegierna gentemot massan, vilken består av kvinnor, fattiga, svarta, arbetare, unga, gamla... Alltså en enorm grupp, som vi väljer kalla minoriteter, när det egentligen är majoriteten vi pratar om. Civil olydnad är ofta folkets sätt att försöka få inflytande över saker som de egentligen redan borde ha inflytande över, t.ex. sina egna kroppar, sin tid, sin närmiljö...

- Är det viktigt att civil olydnads aktioner är symboliska eller är det bättre om de har ett direkt resultat? Bl.a. Per Herngren skriver mycket om styrkan i symboliska aktioner.

• Det beror på vad man är ute efter. Om man tar Per Herngren, så kör han mycket med öppenhet och dialog. Han har gjort en ekonomisk karriär på sitt engagemang. För honom är symboliska aktioner väldigt viktiga för de ger lägre straff, de uppmärksammas mer i media och han framställs mer som martyr. Den här martyrskapen kräver öppenhet. Man kan inte vara en dold martyr. För honom är symboliken en logisk konsekvens av vad han vill uppnå. Men om man vill förändra hela samhället, så tror jag att man ska försöka att tänka på vad det är man vill uppnå, hur gör jag det bäst och vilka delmål har jag. Att man inte har aktioner som t.ex. "fika för freden" eftersom folk inte förstår hur fikan hänger ihop med freden, utan att man gör aktioner som är väldigt tydliga. Om jag är emot pornografi, så är det mycket tydligare att jag gör en aktion mot en porrbutik än om jag fikar mot porren i stadsparken. Det är också ett sätt att kommunicera genom aktioner som tydligt pekar ut konflikter för folk.

- Per Herngren tycker också att det är viktigt att man som aktivist ska ta sitt straff för att folk ska förstå ens budskap. Varför då?

• Per Herngren kommer från en religiös tradition. Jesus blir upphängd på korset och det tyder på ett och annat, men han blir ju uppväxt sedan. Det privilegiumet tror jag inte vi andra har. Så det får Herngren svara för. Historiskt sätt har de flesta som utfört civil olydnad inte tagit sitt straff, för de har ansett att lagarna inte representerade dem. Det blir tydligare om man tittar på det historiskt, t.ex. i Sverige när det bara var adeln som fick jaga, medans folket svalt. Då var det många vanliga människor som tjuvjagade. De tog inte sitt straff för att tydliggöra hur hemskt det var av adeln att jaga medans folk svalt. I så fall hade de fått händerna avhuggna eller något annat perverst straff.

- Vilken definition har du på civil olydnad?

• Om man ska ha en språklig definition, så är civil olydnad en handling som bryter mot lagar, regler, förordningar, order eller normer för att förbättra sina egna eller en annan förtryckt grupps livsvillkor.

- Spelar det någon roll om man kämpar för sin egen eller någon annan grupp?

• Helst den egna gruppen, för då är det mer trovärdigt. När Ulf Ekman står och pratar om att man ska förbjuda aborträtten för kvinnor, han tillhör ju inte ens gruppen kvinnor. Det är egentligen bättre om det är den förtryckta gruppen som agerar, men man kan ju solidariskt stödja gruppen som agerar även om man inte tillhör den. Det är t.ex. mest kvinnor som reagerar mot pornografi, svarta som reagerar mot rasism o.s.v. Syftet måste vara att förändra en norm eller regel som förtrycker en.

- Kan straffet bli en del av budskapet och dialogförandet?

• Man kan starta dialog på massor av olika sett. Historiskt sett har folk sjungit sånger, skrivit sagor, skönlitteratur, traktat, kommunikéer, pressmeddelanden, debattartiklar, videofilmat, anordnat debatter... Vissa organisationer har en gren som gör aktioner och en annan gren som inte har med aktionerna att göra, utan förklarar dem. De är språkrör, kan man säga. Så det här med att man genom civil olydnad för en dialog är en väldigt liten genre av dialogförandet.  

- Det skiljer sig i och för sig mellan olika länder och olika tidsperioder, men om man tittar på Sverige idag. Vad är civil olydad?

• Allt motstånd är civil olydnad, men allt är inte illegala. Det finns massa regler som ligger under ytan, som inte finns skrivna t.ex. att tjejer ska se ut på ett visst sätt. Tjejer som bryter mot den normen straffas på olika sätt, men det är inte lagen som straffar dem, utan det är mer folk i sociala relationer som straffar dem. Likaså om man är vegetarian. Det finns inga lagar mot vegetarianer, men man kan få en annan typ av repression. Det är likadant om man är homosexuell. [ kurder ] Alla inom sabotage-delen är förbjudna utom passivt ickevåld. Passivt ickevåld är bara förbjudet när det gäller militären. Det är ju olagligt att totalvägra.

- Är allt normbrytande civil olydnad eller måste man ha ett visst syfte med sina handlingar?

• Om jag rapar på en middag, då är det inte direkt civil olydnad. Man bryter mot normer, men man måste ha som syfte att förändra en norm eller regel som förtrycker en. Allt som är normbrytande är inte bra. Man måste hela tiden se ur maktperspektivet. Man måste se om personen som bryter normer tillhör en förtryckt grupp eller inte. Om jag t.ex. är på ett radikalt läger och där är en moderat som har kostym. Då är det en del som tycker att man måste vara extra snäll mot honom för att han är en minoritet. Men det är bara i den situationen som han är i minoritet. Om han ser på en biofilm kommer han att se massor av killar som han kan identifiera sig med. Om han går ut i världen får han massor av bekräftelser för att han ser ut som han gör. Så han har en överordnad position, han tillhör maktgruppen i samhället. Så man behöver inte alls ta särskild hänsyn till honom. Om det däremot hade varit någon som är homosexuell, så måste man lyssna mer på den personen för att han/hon tillhör en fötryckt grupp. Bara genom att ha vissa inlärda normer så förtrycker och osynliggör man förmodligen den på olika sätt.

- Hur ser du på ickevåld när det gäller civil olydnad?

• Ickevåld passar i vissa situationer och inte i andra. Det är precis som när det gäller militans, det passar i vissa situationer och inte i andra. Om man ser på t.ex. feministiskt självförsvar så är sista utvägen för kvinnan att använda våld. Ett snabbt och effektivt våld så att kvinnan klarar sig undan. I ett sådant läge är det inte möjligt att använda ickevåld. Det är oftast när förtryckta grupper börjar använda våld som samhället fördömmer det. När t.ex. militärer eller poliser, som är specialutbildade på att använda våld, gör det reagerar man inte, men när förtryckta tar till våld för att försvara sig, då blir det liv. Och då fördömmer man bara hos de förtryckta grupperna. Inte hos de etablerade och utbildade grupperna. Ska man attackera våld som företeelse så ska man ju attackera främst militären och polisen, som är några av världens största industrier, men istället så lägger man ner jättemycket pengar på att t.ex. avväpna Hammarkullen. (Hammarkullen är ett Plogbills-projekt som går ut på att göra ett område våldsfritt. För detta mottager projektet massor med statliga bidrag -anm.)
• Om man ser det ur ett maktperspektiv så är det helt otroligt. I Veckorevyn så var det ett reportage om feministiskt självförsvar där det var en tjej som sa att man kan använda kajalpenna för att köra upp i ögat på den som attackerar en. Då blev det genast en artikel i DN om hur hemskt det var att en tidning som riktar sig till kvinnor tar upp ämnet våld. Samtidigt så ser man på film hur mycket våld som helst som män använder på kvinnor. Ta en jakttidning eller nynazistisk tidning, som båda är helt lagliga, och titta i den. Där får man erbjudanden om "köp den här kniven, här har du kamoflagebyxorna, kill them all-tröjor". Samtidigt blir den här mannen i DN upprörd för att en tjej säjer att man kan köra upp en kajalpenna i ögat på någon som försöker våldta en. Där ser man hur de förtryckta gruppernas våld oroar. När Svarta Pantrarna började beväpna sig, då blev det precis samma grej. Negrer med vapen, det var ju jättehemskt. Det stod i konstitutionen att alla fick ha vapen, så nästan varje rasistisk bondlurk hade en bössa därhemma, men det var det ingen som hade tänkt på. Men just när svarta eller kvinnor, som tillhör en förtryckt grupp, skaffar vapen då blir vi upprörda.

- Det är inte så svårt att rättfärdiggöra civil olydnad i totalitära stater, men när majoriteten av folket tror att vi lever i en demokrati. Hur rättfärdiggör man civil olydnad då?

• Det krävs en himla massa kunskap. I och med att vi matas med att vi lever i en demokrati, fast vi i vårt verkliga liv hela tiden märker att det inte är demokrati, för vi kan inte vara med och påverka saker och ting, så måste man hela tiden med fakta lyfta fram att vi per definition är förtryckta. Att man visar hur många kvinnor som misshandlas. Att man visar hur lite en kille ur arbetarklassen har att säga till om. Att man visar hur lite elever har att säga till om fastän det står om elevinflytande i läroplanerna. Att man med siffor och kunskap visar att det inte handlar om att den enskilda nationen kallar sig demokratisk eller inte, utan det handlar om att det finns förtryckande normer som ligger som ett slags nätverk över hela jorden. När man väl har konstaterat att de finns, då måste man bekämpa dem för att få en rättvis och demokratisk värld på riktigt.

- Civil olydnad handlar alltså om att lyfta fram förtryck?

• Att synliggöra dem, ja.

- Jag har slut på frågor. Har du något att tillägga?

• Jo, att nästan alla människor ägnar sig åt civil olydnad någon gång i sitt liv. Och det är ofta de saker som vi är stolta över. Jag blev intervjuad av fem tjejer från Kvarnby folkhöga om civil olydnad. Då trodde de att man måste jobba för Greenpeace, åka runt i gummibåt, riskera livet och ha fysik som en elitgymnast för att vara civil olydnads-typ. Men sedan när vi pratat ett tag så sa en av dem "så du menar att det är civil olydnad när jag vägrar att diska hemma?". "Ja, hur menar du då?", sa jag. "Min kille, som jag bor med, vill inte diska och ibland så säger jag att då diskar inte jag heller", svarade tjejen. Det är ju faktiskt också civil olydnad. Och då kom hon på massor av saker som de själva hade gjort, t.ex. när deras arbetskamrater hade sagt något rasistiskt hade de sagt ifrån. Och då såg tjejerna det som att de informerade andra om en positivare människosyn. Och på det viset blev alla stärkta. Alla kan ta makten över, i alla fall, vissa delar av sitt liv. Vi gör oss ofta maktlösare än vi är. Först när hon vägrade diska hade den här tjejen känt sig bitchig och haft dåligt samvete, men sedan började hon se att det finns ett förtryck. Hon upptäckte härskarteknikerna. Hon såg att hon faktiskt hade gjort en civil olydnads-aktivitet för att förbättra sina livsvillkor. Då förvandlades hon från en bitchig tjej till nästan en hjältinna, någon som vågar stå emot, en positiv förebild för andra tjejer. Då skämdes hon inte för det längre, utan hon vågade berätta det för sina tjejkompisar, -"Jag sa till Putte att om inte han diskar så gör inte jag det heller". Det kan bli en befriande kommentar för andra tjejer som också funderar på att det inte är rättvist att det är de som diskar. Det blir en slags kedjereaktion...

- Kan man nå fredliga mål genom våld?

• Det intressanta är istället att tänka så här: kan vi välja bort våld? Kan jag välja bort att bli misshandlad? Kan jag välja bort rasistiskt våld, patriarkalt våld, polismisshandel, den svenska eller utlänsk militärs våld? Kan jag välja bort deras våld? Varför gäller bara frågan bara det våld som jag kan tänkas använda? Varför gällen frågan inte allt det våld som antagingen kommer att drabba mig? Jag vill välja bort våld, men jag tänker inte börja med att välja bort de förtryckta gruppernas våld. Det våld som vi måste ta bort är det våld som används för att upprätthålla orättvisor. Det våldet måste vi attackera hela tiden, men när en helt maktlös människa plockar upp en sten på gatan. Är det då demokratin rasar?

- Det finns, ehh...

• Många människor tror att vi kan välja bort våld i samhället genom att själva inte använda våld. Men då har de inte insett hur mycket våld det är som drabbar dem förtryckta grupperna hela tiden. Förstår du hur jag menar?

- Ja, innefattar det psykist våld också?

• Ja. Psykiskt våld, svält, våra räntesystem som gör att de fattiga blir fattigare hela tiden, patriarkalt våld som dödar jättemånga kvinnor hela tiden, som könstympar 20 miljoner kvinnor om året i världen, våldtäkter, våld mot unga, misshandel av barn, när polisen misshandlar folk. Alltså, polisen misshandlade en trubadur i tunnelbanan i Stockholm till döds för två veckor sedan. Kunde han välja bort det våldet? När det gäller feministiskt självförsvar så finns det statistik som visar att 80% av de som försöker försvara sig klarar sig, medans av de som inte försöker försvara sig är det 100% som drabbas. I det fallet så är inte kvinnans självförsvars-våld våld, utan det avbryter våld som pågår mot henne.

- Det är alltså skillnad mellan självförsvar och förtryckande våld?

• Ja. Jag ser frasen "våld föder våld" som ett enda stort försök att påföra skuld och skam på förtryckta grupper som tar till våld. Att om osynliggjorda och förtryckta grupper gör ett litet försök att försvara sig, så pålägger man dem skuld och skam.

Tillbaks till innehållsförteckningen!

----------

Dumpningar i Malmö hamn

I förra numret rapporterade vi om dumpningar i Malmö hamn, här kommer en liten uppdatering:

Den 7/8 förra året gav Länsstyrelsen i Malmö Öresundskonsortiet tillstånd att dumpa muddermassor i Malmös hamn. Ett antal yrkesfiskare från Lomma och Barsebäck har överklagat beslutet som de anser leder till försämrade fiskeförhållanden. Enligt fiskarna skadas fisket först på grund av grumling av vattnet och sedan på grund av döda bottnar. Länsstyrelsen har för övrigt inte rätt att fatta sådana beslut, eftersom man endast är tillsynsmyndighet, anser fiskarna. Det är Vattendomstolen som bestämmer sådant. Dessutom har varken vi eller Lomma kommun fått tillfälle att yttra oss innan beslutet togs, fortsätter fiskarna. Miljösyddsdirektör Sten Inge Arnesson på Länsstyreslen pekar på den del av Vattendomstolens dom som säger att verksamheten ska bedrivas i "huvudsaklig överensstämmelse" med vad som angetts i domen. I detta fallet innebär det att verksamheten inte påverkar sedimentspillet, den muddrade mängden, genomströmningen i Öresund eller skadar allmänna eller enskilda intressen. När konsortiets ansökan kom in till Länsstyrelsen gjordes en godtycklig bedömning och man kom fram till att ansökan rymdes inom Vattendomstolens beslut. Någon undersökning om hur dumpningarna skulle påverka vattengenomströmningen behövdes inte och mätningarna av sedimentspillet sköter ju konsortiet själva. Om snubbarna på Länsstyrelsen varit lite mer pålästa hade de kanske vetat att förutom strömmarna i nord-sydlig riktning i Öresund går det också virvelströmmar i väst-östlig riktning. Det är främst dessa som störs av brons konstgjorda ö och utfyllnader på både svenska och danska sidan. Dessa strömmar påverkar i sin tur de nord-sydliga strömmarna, den så kallade vattengenomströmningen. Och vilken (jävla) rätt har Länsstyrelsen att bestämma över vad som är "allmänna intressen". Allmänheten kanske vill att sundet ska överleva, i alla fall några årtionden till. För att inte tala om yrkesfiskarna. Skulle det vara att inte skada "enskilda intressen" när man kör över folk som protesterar? Var finns logiken? Miljöskyddsdirektör Arnesson säger till Sydsvenskan att det fanns en tio år gammal vattendom som medger dumpning i hamnen. - Lägger man inte massor från Lernacken i Malmö hamn kommer de att hämtas någon annanstans och läggas där. Just på grund av det tio år gamla beslutet behövde Länsstyrelsen inte fråga yrkesfiskarna eller Lomma kommun om vad de tyckte, så självklart gjorde man inte det.          

Tillbaks till innehållsförteckningen!

-----------

I konfrontation med rättssystemet

Att som aktivist delta i öppna civil olydnads-aktioner leder förr eller senare att man hamnar i konflikt med lagens upprätthållare - polisen. Denna artikel är en handledning för hur man agerar i en sådan situation och vilka rättigheter man har gentemot övermakten, men innehåller även nyttiga kunskaper för de som inte planerar att vara olagliga.(Om man hellre vill genomföra slutna aktioner för att undslippa straff, hänvisar vi till Lila Svarta. I den finns praktiska tips om hur man undviker inblandning från polisens sida.)

Öppna civil olydnads-aktioner resulterar nästan alltid med att den som är målet för aktionen kontaktar polisen för att råda bot på aktivisterna. Det bästa aktivisterna kan ha gjort innan detta är att ha förberett sig på konfrontationen mellan dem och rättssystemets representanter.

Innan aktionen

Det viktigaste en vängrupp gör innan själva utförandet av en aktion är att diskutera fram ett gemensamt förhållningssätt mot polisen. Alla aktivister ska varaväl medvetna och helt överens om hur gruppen ska agera! Det är oerhört viktigt att gruppen uppträder enhetligt och enligt överenskommelsen.

Det är också viktigt att alla känner till sina lagliga rättigheter. Att vara förberedd på vad som kan hända är nödvändigt för att inte polisen ska kunna överraska er. Kräv att alla i vängruppen ska ha läst igenom minst denna artikeln.

Polisen har rätt att avlyssna alla telefoner som du kan tänkas använda om de misstänker att du förbereder eller redan begått ett brott. Under vilka regler som SÄPO (säkerhetspolisen) lyder är hemligt, men det har inträffat att SÄPO har tipsat den vanliga polisen om misstänkta brottslingar. Anta för säkerhets skull att dina telefoner är avlyssnade, d.v.s. prata aldrig om olagliga aktioner över telefon.

Ha aldrig med något till en aktion som du inte vill att polisen ska se. Lämna alla onödiga telefonnummer, adresser och andra papper hemma. Ta också reda på namnen på några bra advokater, man kan aldrig förbereda sig för mycket.

Gripande

Misstänker polisen att du har gjort något olagligt kan de "gripa" dig. Vid gripandet har polispatrullen rätt att kroppsvisitera dig som en skyddsåtgärd och för att få reda på vem du är. Kroppsvisitation av kvinna får endast utföras och/eller bevittnas av en annan kvinna, d.v.s. absolut inte av en manlig polis eller inför någonsomhelst manlig åskådare.

Även om du inte är misstänkt kan du bli tvingad att följa med till polisstationen "för förhör". Att vara gripen eller vara intagen för förhör är praktiskt taget samma sak. Fråga alltid varför du är gripen (eller vad de nu vill kalla det) och kräv att poliserna legitimerar sig.

Om polisen stöter på någon som kan tänkas vara under 18 år och de tycker att denna persons "hälsa eller utveckling" riskeras kan de omhänderta ynglingen för att sedan överlämna honom/henne till vårdnadshavare.

Polislagen 13 paragrafen ger polisen rätt att, i princip, gripa dig för att du ser skum ut. Om du "genom ditt uppträdande stör den allmänna ordningen" kan polisman avlägsna dig från platsen. Om inte detta räcker kan du bli omhändertagen. Denna paragraf är ganska luddig och används av polisen i tid och otid.

Våld vid gripandet

Polisen får använda våld i stort sett när som helst när andra medel är otillräckliga. Det ska dock "ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall uppnås".

Nödvärnslagen gäller självklart också för poliser och man ska tänka på att "våld mot tjänsteman" är ett allvarligt brott. Av allt att dömma kan polisen slå på dig, men du får inte slå tillbaks. Om du blir misshandlad av en polis ska du alltid uppsöka läkare och få intyg på de skador du blivit tillfogad. Polisanmäl polisen om du anser att orimligt våld använts mot dig.

Förhör

När du kommer till polisstationen blir du ombedd att ta av dig allt som "du kan skada dig själv med", d.v.s. armband, skärp, klocka, halsband, plånbok... Sedan blir du placerad i en cell i väntan på förhör. Om du har tur slipper du vänta. Ibland försöker de ta polaroidfoto eller fingeravtryck av dig. För detta krävs att de har ett skriftligt tillstånd från den allmänna åklagaren. Annars bör du vägra.

Som gripen kan du tvingas vara inlåst i högst 6 timmar (3 timmar om du är under 15 år). Detta kan förlängas med ytterligare 6 (respektive 3) timmar om du "kan" misstänkas för brott(!). Om du tror att du har rätt till ett telefonsamtal så tror du fel.

Under denna tiden kan du bli förhörd hur många gånger som helst. Förhörsledaren får inte ljuga, hota, muta, tvinga eller trötta ut dig. Eftersom förhörsledaren förutsätter att du inte kan dina rättigheter försöker han/hon oftast med det ändå. Påpeka gärna att han/hon gör fel.

Det enda du enligt lag måste uppge i ett förhör är ditt namn, personnummer och din adress. Det bästa är att hålla sig vid det och sedan svara "ingen kommentar" på ALLA andra frågor. Det är totalt onödigt att snacka eller försöka motivera sitt "brott" i förhöret. Det enda resultatet är att du sätter dit dig själv och dina kompisar.

Förhörsledaren har lång utbildning och erfarenhet och kommer att göra allt för att få all sorts information ur dig: muta dig med cigaretter, påstå att du blir släppt om du berättar, börja prata om fotboll eller vädret för att få dig att snacka, säga korkade saker för att få dig att rätta dem...

Prata inte om något med förhörsledarna. Detsamma gäller poliserna som grep dig, fångvaktarna och alla andra på stationen. Vissa förhörsledare använder metoden "den snälle och den stygge polisen" från deckarserierna på TV(!). Kom ihåg att de som förhör dig har årslånga utbildningar på hur man förhör folk. Var på din vakt - svara inget annat än "ingen kommentar".

Efter förhöret, som kan ta flera timmar även om du inte svarar på några frågor, ska förhörsprotokollet läsas upp och godkännas av dig. Du blir då tillfrågad om du godkänner protokollet och om vill bli "delgiven" förundersökningen. Håll fast vid "ingen kommentar" - allt du säger kan tolkas på olika sätt.

Det kan också hända att polisen kontaktar dig i efterhand för att förhöra dig per telefon eller be dig att infinna dig till förhör. Detta fungerar precis som ett vanligt förhör, men man kommer lättare av sig och börjar snacka, något som polisen använder flitigt mot en.

Även om du själv inte har gjort något olagligt, så kan du sätta dit dina kompisar. Tig i soldidaritet med dem! Förhörsledarna försöker inte bara ta reda på om du eller dina kamrater är skyldiga till brottet, utan kartlägger också dina åsikter, vilka organisationer du är med i, vem du umgås med och annat som de kan ha nytta av.

Alternativa situationer

Öppna civil olydnads-aktioner brukar inte innebära följder som t.ex. anhållan, häktning och husrannsakan. Därför hänvisas här till nedanstående litteratur. Ibland släpps aktivister direkt efter förhör på brottsplatsen, ibland tas de in till stationen för förhör och släpps sedan.

Förundersökning

Det som polisen och åklagaren sysslar med för att ta reda på vem som ska åtalas för vad kallas förundersökning. Det som har kommit fram under förhören (förhoppningsvis ingenting) och polisens egna utsagor och undersökningar ingår i förundersökningen, vilken lämnas till åklagaren som sedan beslutar om åtal ska väckas.

När du är "skäligen misstänkt" ska du underrättas om detta och få förundersökningen hemskickad. Innan åklagaren får väcka åtal har du rätt att gå igenom förundersökningen och lägga till vad du vill. Du kan också kräva att polisen ska förhöra någon (som t.ex. kan bekräfta ditt alibi) eller utföra någon annan undersökning. Om de vägrar ska de motivera varför. Under tiden åklagaren undersöker ett fall är föundersökningen "arbetsmaterial" och lämnas inte ut, men efter att den blivit avslutad kan vem som helst (speciellt någon som är part i målet) begära ut den. Ring och fråga efter förundersökningen med jämna mellanrum så att ni inte blir lurade. Kräv sedan er rätt att få lägga till relevant bevismaterial.

Rättegång

Om brottet inte är alltför allvarligt brukar man bli dömd till "strafföreläggande", d.v.s. böter på minst 1500 kr. Då får man helt enkelt hemskickat en lapp där det står att man ska skriva under och returnera en svarsblankett. Om man gör detta erkänner man att man är skyldig. Gör inte det!

Beslut om strafföreläggande kan bestridas av de misstänkta. Då tas oftast målet upp i rättegång. Tiden som man har vunnit genom att bestrida domen kan man lämpligtvis använda för att planera rättegången med sin advokat och sin eventuella aktionsgrupp. Vill ni göra rättegången till en media-grej för att väcka debatt? Ska ni hävda att ni har följt en lag genom att bryta en annan? Har ni några syften med att dra ert mål till rättegång och vad är i så fall era syften? Eller vill ni bara ha sänkta böter?

Polisen brukar mygla

Om (läs när) du blir utsatt för olaga övergrepp från polisen ska detta anmälas till: Justitieombudsmannen (JO), Västra trädgårdsg. 4, 103 26 Stockholm. Skriv ner vad som hänt och vad ni tycker är olagligt. Det lönar sig att känna till sina rättigheter, men kom ihåg att

Läs mer!

Författaren är ingen yrkesjurist och kan inte garantera att alla fakta i artikeln stämmer till 100%. Jag vill därför inte påstå att agerande enligt denna artikel alltid är det bästa alternativet i alla situationer, men det har fungerat för andra. Bästa sättet att undvika misstag är att vara påläst och väl förberedd. Det är t.ex. alltid bra att ha kontakt med en bra advokat innan det behövs.

Vill du läsa mer om konfrontation med polismyndigheterna och dina rättigheter ska du läsa ett häfte som heter Det svenska rättssystemet och boken Lila Svarta (båda kan fås via Radikal Distribution). Det är bättre att förbereda sig mycket än lite inför en aktion - kunskap (och tigande) är ditt bästa vapen mot höga straff.

Denna artikel är i stora delar utdrag från häftet Det Svenska Rättssystemet, en handledning skriven av Juridikgruppen i Malmö.

Tillbaks till innehållsförteckningen!

----------- 

Legitimerad presskontakt - kontakt med media under öppen civil olydnad

Vid en aktion, där aktivisterna tar riskerna och därför blir hjältarna, är det lätt att glömma bort den organisation som finns bakom en lyckad aktion. Faktum är att utan en fungerande stödgrupp går det inte att genomföra en bra aktion.

Det behövs vänner som väntar utanför häktet, tjatar på "Fabror Blå" och tar hand om dem som ofta är trötta och kalla när de väl släpps. Det behövs en poliskontakt, eller så kallad fredsbevarare, som har möjlighet att prata med den patrull som först anländer och förklara vad man gör och varför. Kanske behöver det medlas mellan aktionesgruppen och polisen. Då är det nödvändigt att en person för aktivisternas talan. Ibland krävs att man håller ett konsensusmöte, om det exemplvis dyker upp ett nytt ställningstagande som måste göras, och det framdiskuterade resultatet framförs sedan till polisen av kontakten. Vid en del aktioner, dock inte alltid, är det en bra idé att skicka ett brev till den berörda polisstationen innan aktionen ska genomföras för att minska riskerna för en konflikt vid gripandet. Utan att nämna tid eller plats kan man tala om vilka man är (namn på vängrupp, förening etc.), vad man står för och vad man vill uppnå. Är det en ickevålds-aktion kan det vara bra att understryka det. Både för aktivisternas skull och för att försvaga polisens försvarsargument vid eventuellt våldsamt gripande.

För att skapa den debatt och kommunikation man ofta eftersträvar behövs en presskontakt, vars uppgift är att föra aktivisternas talan gentemot massmedia. För att genomföra det på ett bra sätt behövs, oj vad det smärtar att behöva erkänna det, mobiltelefoner. Det brukar fungera bäst om man är åtminstone två stycken som sköter kontakten med pressen. Man har då möjlighet att dela på sig så att en sitter lämpligt placerad vid en fax och telefon och den andra finns på aktionsplatsen. Ett pressmeddelande skickas förslagsvis iväg när aktivisterna ger sig av mot aktionsmålet. Vid en del aktioner är det dock bra att ha skickat iväg ett pressmeddelande med ungefärlig information redan någon dag innan för att "bana väg" och försäkra sig om att inte alla journalister på tidningen kommer att vara upptagna under aktionen. Nämner man tid och plats riskerar man däremot att polisen blir underrättad och redan är på plats när aktivisterna anländer. Den informationen får man spara till det "riktiga" pressmeddelandet, som skickas så snart innan aktionen att polisen inte hinner underrättas. Där talar man också om vem man är, vad man vill uppnå och varför, var aktionen ska äga rum och när. Längst ner bifogar man namn och telefonnummer till presskontakterna. Har man tillgång till fler "nallefoner" är det bra att aktivisterna också har en. De kan då få ständig information om hur pressen reagerar, eventuellt svara på journalisternas frågor direkt och få reda på polisens reaktion och nästa steg. Det känns tryggt att veta vad som händer och vad man har att förvänta sig.

 Viktigt att komma ihåg är att de representanter för pressen man möter är proffs som endast är ute efter att få en bra artikel. Behöver de vända på allt du sagt för att få det är det ingenting som får dem att ligga sömnlösa om nätterna.

Becca

och fem tips om hur man får ut sitt budskap i media:

 - Skriv insändare och sprid information om ert aktionsmål innan aktionen för att öka allmänhetens och medias intresse, kunskap och förståelse. Folk blir mindre arga på "olagliga aktivister" om de vet att aktivisterna angriper något de själv tycker illa om. Allmänheten kanske till och med solidariserar med er aktion om den är tillräckligt insatt i ämnet. Information och åsikter kan och bör spridas på många sätt. Flygblad, insändare, affischer, apelltal, utställningar, sprayade budskap, egen tidning, nyhetsbrev, tröjor, torgmöten, brigadmålningar, knappar m.m. Glöm aldrig rörelsens egna medier!

 - Bestäm era gemensamma åsikter före aktionen. Formulera dem pedagogiskt och kort, så att de är lätta att förstå. Då är det lättare för presskontakten att svara på frågor om gruppens åsikter.

 - Efter att pressmeddelandet är faxat, ge er syn på saker och ting som händer under aktionen genom att kontinuerligt faxa uttalanden till tidningarna och ge dem muntligen till journalisterna på aktionsplatsen. Oftast brukar det nämligen vara så att journalisterna tar pressmeddelandet och någon intervju med presskontakten som ert definitiva ställningstagande och undersöker sedan hur aktionsmålet ser på saken. Men under aktionen kan det hända oväntade saker och aktivisterna får ingen chans att yttra sig. Genom att faxa uttalanden och hävda era åsikter om allt som händer bryter ni ert aktionsmåls och medias monopol att tolka händelseförloppet. Om en grupp ska blockera en transport med genmanipulerade sojabönor från företaget Fantasiväxter, presskontakterna har skickat pressmeddelandet, aktivisterna är på plats och en mängd journalister har nappat på aktionen och redan intervjuat en av gruppens presskontakter. Då kommer beskedet att Fantasiväxter visste om aktionen och har skjutit upp transporterna. Då blir resultatet förmodligen att pressen intervjuar representanter från Fantasiväxter och nästa dag får aktivisterna en "medial avrättning". Om aktivisterna istället skickar uttalanden och jagar efter journaliserna för ytterligare intervjuer för att förklara sin syn på saken, nämligen att aktionen lyckades eftersom transporterna stoppades för tillfället, så blir resultatet ett helt annat. Gruppen kanske får chansen att förklara varför genmanipulering är fel, samtidigt som de framhäver att de lyckats skjuta upp transporten, i alla fall en dag. Tidningsartiklarna kanske till och med resulterar i att fler vill vara med och blockera transporterna nästa dag.

 - Om medias reportage om er aktion blir missvisande och ni känner er förlöjligade och feltolkade, så tveka inte att skriva/ringa till journalisten i fråga och säga vad ni tycker. Om reportaget innehåller tydliga sakfel så ska ni begära att tidningen, eller vad det nu är, tar in en rättelse. En rättelse kan dock aldrig reparera den skada ett felaktigt eller negativt reportage har åstadkommit på aktionen. Återigen måste ni använda alla informationskanaler som finns tillgängliga för att nå ut till allmänheten.

 - Även om medias täckning av er aktion var bra bör man efter aktionen fortsätta att sprida sina åsikter. Ert mål är troligtvis inte helt uppfyllt och ni måste öka kunskapen och förståelsen hos allmänheten ännu mer genom att ge er syn på olika saker och sprida er analys av situationen. Även mellan aktionerna bör man ha kontakt med journalisterna och hela tiden skicka gruppens uttalanden. Vad som än händer får man aldrig nöja sig med en lyckad aktion eller ge upp för att man blivit misstolkad. Kampen måste vara kontinuerlig!

Tillbaks till innehållsförteckningen!

----------- 

Ett hot mot demokratin? - SÄPO kartlägger broaktivister och vägmotståndare

Under ett par år har Sveriges säkerhetspolis, Säpo, kartlagt brott som har politiska motiv över hela landet. Detta är den första rikstäckande kartläggningen över politiska brott.

Ca 1000 brott per år begås med politiska övertygelser som motivering. Det innefattar allt från attentat mot Shell och Plogbillrörelsens vapenavrustningar till rasistiska och högerextremistiska brott, såsom knivmordet i Klippan och hets mot folkgrupp.

Politiska brott ökar

På frammarsch är de brott som begås av unga aktivister som engagerat sig i en enskild politisk fråga, t.ex. Öresundsbromotståndets olagliga aktioner och miljögruppernas motstånd mot Dennispaketet i Stockholm.

-Det här kan tyckas vara bagatellartade brott. Men det finns alltid risk när en grupp begår brott i politiska syften. Sådana rörelser kan växa och på sikt hota demokratin, säger Säpokommisarie Tobjörn Ekblom till Sydsvenskan.

"Flera av aktionsgrupperna har kopplingar till så kallade autonoma nätverk, som bland annat förespråkar civil olydnad", skriver Sydsvenskans Olle Lönnaeus om kartläggningen.

 SÄPO buntar ihop alla

Anledningen till varför vi tar upp detta i Broaktivisten är att vi tycker det är bra att så kallade "politiska brott" ökar, men det är skrämmande att flertalet av brotten begås med rasistiska och högerextrema motiv. Det begås ungefär en miljon brott per år i Sverige, vilka nästan uteslutande har rent egoistiska eller sjukliga motiv. Gärningsmannen är ute efter pengar, hämnd eller makt åt sig själv. Hit vill vi också räkna ovannämnda rasistiska brott.

Felet Säpo gör är att man slänger ihop alla politiska brott i en hög och gör inga skillnader mellan våldsdåd och icke vålds-aktioner eller öppna och slutna brott. Ändå ser Säpo alla politiska brottslingarna som ett "hot mot demokratin". Man försöker svartmåla civil olydnads-aktivister genom att få folk att förknippa oss med VAM och andra nynazistiska grupper. Vi är inget facistpack, bunta då heller inte ihop oss med dem!

Det finns några uppenbara anledningar till varför Säpo överhuvudet taget gick ut och uttalade sig om kartläggningen. Likadana utspel har traditionellt sett gjorts för att splittra och utdefiniera radikala grupper. Enbart misstanken om att vara bevakad eller infiltrerad har hämmat olika folkrörelsers verksamhet något oerhört. Ytterligare en önskad effekt är att misstänkliggöra, svartmåla och utdefiniera bromotståndet och miljörörelsen i stort. Dessa två anledningar torde vara de verkliga skälen till varför Säpo över huvud taget offentliggör sin interna kartläggning.

Civil olydnad

Civil olydnad verkar, tvärtemot vad kommisarie Ekblom basunerar ut, på ett demokratiserande sätt. Civil olydnad är gräsrotsorganisationernas och medborgarnas vapen mot överheten när de statliga övergreppen har blivit alltför outhärdliga. Civil olydnad skapar en dialog om vad som är rätt och fel. Brobyggarna stör människors livsmiljö, ändrar på naturens villkor och riskerar framtida generationers välfärd och fortlevnad genom sin verksamhet. Vi protesterar mot deras och regeringens oansvariga agerande. Vem är det som är de egentliga brottslingarna? Om Säpo verkligen skulle vara intresserade av att kartlägga olika hot mot demokratin, så hade de kanske kunnat ta sig en titt på de oerhört inflytelserika lobbygrupperna som jobbar i Bryssel (se artikel om ERT i nr 1). Det är de företagen som har mest pengar som styr i EU och numera också i Sverige, inte folket. Å andra sidan kanske det är Säpos definition av "demokrati"?

Tillbaks till innehållsförteckningen!

 ---------------

NOTISER:

Broprotester blir dyra

En talesman för Sundlink Contractors uttalade sig i april i Sydsvenskan om att företaget skulle kräva skyhöga skadestånd av de aktivister som kedjat fast sig för att förhindra brobygget. På så sätt ville man försöka avskräcka broaktivister från framtida broaktioner.

-Jag skulle inte vilja leva med en sådan skuld genom livet, hotar Sundlink Contractors säkerhetschef.

Med anledning av detta har det upprättats en stödfond för Kockumsaktivisterna och bland annat Fältbiologerna i Skåne har uppmanat till stödaktioner. På stödfonden kan man sätta in valfri summa pengar, men Kockumsaktivisterna vill inte att en gåvor till fonden ska fungera som ursäkt för folk att inte göra aktioner själv:

-Vi är inte nå´t jävla elitistiskt Greenpeace. Gå ut och gör aktioner själva. Ta makten över era liv genom direkt aktion. Om det innefattar kedjor eller mög spelar mindre roll.

Bron dyrare än beräknat

Samtidigt som konsortiet är på väg att spräcka kostnadskalkylerna för kust-till-kust-förbindelsen är Svedab oroliga för höjda kostnader för de svenska landanslutningarna. Därför kommer Svedab i början av maj att begära av Kommunikationsdepartementet att lånetaket höjs.

Orsakerna till detta är främst att Svedab nu har fått ansvar för Citytunnelns finansiering, men också att de arkeologiska utgrävningarna blivit ca 80 milj. dyrare än beräknat, "ökade miljö- och säkerhetskrav" längs kontinentalbanan har kostat 12 milj. extra och upphandlingarna som Svedab ska göra i vår kan komma att bli dyrare än beräknat.

Innan hade Svedab ett lånetak på 1,9 miljarder, som automatiskt ökat till 3 miljarder på grund av inflation, räntor och andra kapitalkostnader. Nu ska taket, i enlighet med tunnelavtalet, höjas till 4,7 miljarder. Dessa pengar lånas ut till Svedab och ska återbetalas när bron börjar gå med vinst. Om bron inte går med vinst? Ja, då står svenska staten som garant för hela projektet och det blir till slut ändå vi skattebetalare som får stå för hela kalaset. Tack staten!

Vägrar betala broavgift

Svenska SJ och danska DSB vägrar att betala den fasta avgiften på 300 miljoner per år för att få köra på bron. De kräver istället att Banverket och Banestyrelsen ska betala avgiften. Annars riskerar tågtrafiken bli utkonkurrerad av privata bussbolag. SJ´s kalkyler visar att en bussresenär endast behöver betala 15 kr för att åka över bron, medans SJ måste ta ut 50 kr bara för att täcka kostnaderna för den fasta avgiften. På det läggs sedan reskostnaden och biljetten blir så dyr att ingen väljer tåget.

Högbrokassunerna utplacerade

I mitten av april placerades de båda högbrokassunerna, som tillverkats i Kockums torrdocka, ut i Öresund. Efter några dagars försening på grund av dåligt väder transporterades den första kassunen ut av en gigantisk katamaran och fem bogserbåtar. Med hjälp av satellitnavigering sänktes den sedan ner i en muddrad håla i sundets botten. Felmarginalen fick, enligt SDS, inte uppgå till mer än 75 millimeter. När den andra kassunen, en vecka efter den första, fick den inte plats i den muddrade gropen. Denna händelse fick förstås bara en bråkdel av den uppmärksamhet i media som den utplaceringen.

Ökning av allergier i Malmö

I senaste numret av Vårt Malmö, kommunens informationstidning till invånarna, kunde man läsa att luften har blivit bättre på grund av mer fjärrvärmeanvändning och miljövänligare bilar. Så sade i alla fall miljöinspektör Ulf Imander. Han tror inte heller att miljöarbetet försämras med den kommande bron. Det enda han oroar sig för är det marknära ozonet som drabbar människor med känsliga luftrör eller allergier.

Och det gör han med rätta. Om man bläddrar tillbaks några sidor i samma tidning kan man läsa att 40% av alla Malmöbarn upp till 18 år lider av allergier, vilket är en ökning med 200-300 procent under de senaste 30 åren. Bilavgaser, skorstensrör och andra luftföroreningar framkallar ensamt inte allergier, men de retar slemhinnorna och gör det lättare för allergiframkallande proteinämnen att få fäste i kroppen. Imander kanske inte resonerar så långt, men bron kommer definitivt att leda till ökat bilresande, som i sin tur ger ökade luftföroreningar, som i sin tur ger ökade allergier och luftrörsbesvär. Det är dags att välja: bilar eller människor?

SJ-lobbying för Citytunneln

SJ har använt ett konsultföretag för att bedriva lobbyverksamhet för Citytunneln. SJ´s persontrafikchef Karl-Erik Strand tycker att de måste ha samma rättigheter att bedriva opinionsbildning som sina kunkurrenter. SJ bedrev även i höstas en politisk kampanj. Då gällde det skärpt skatt på förmånsbilar.

- Flera miljarder av skattebetalarnas pengar används för att subventionera 182 000 högavlönades förmånsbilar, säger Strand till Sydsvenskan.

Mot SJ arbetade Saabs, Volvos och Svenska vägföreningens lobbyister, som vann striden. SJ´s styrelse kände dock inte till dessa lobbykampanjer och ordföranden har begärt en redovisning. Också riksdagens revisorer, som tycker att det känns märkligt att ett statligt stött företag försöker påverka lagförslag, ska syna SJ´s lobbyverksamhet. Det är ju sant, men är det inte minst lika märkligt att Öresundskonsortiet bedriver "informationsverksamhet" för lånade skattemedel. De använder med andra ord befolkningens pengar för att övertyga befolkningen att Öresundsbron är bra!

Elektrikerstrejk stoppar brobygget

Efter högst några dagar stoppas allt arbete med Öresundsbron om den strejk Elektrikerförbundet varslat om bryter ut. Det säger i alla fall förbundets ombudsman i Malmö. Strejken börjar i så fall den 12 maj och är en solidaritetsaktion för elektriker vid rulltrapps- och hissföretaget Thyssen, där striden handlar om vilket fackförbund de anställda ska vara med i.

Bilförsäljningen ökar lavinartat

I april registrerades ca 23 000 nya personbilar, 760 bilar/dygn, vilket är en ökning med drygt 50% jämfört med samma månad förra året. Detta ser samhällsekonomerna som ett tecken på att samhället mår bra. Bilförsäljningen är ju en så kallad "konjunkturindikator", vilket innebär att när försäljningen av bilar ökar är vi på väg mot en högkonjunktur och vice verca.

Behövs det påpekas att privatbilismen är en av de främsta orsakerna till cancer, trafikolyckor, hjärt/kärlsjukdomar, bullerskador, och allergier. Med andra ord mår ett samhälle med många bilar inte så bra. Å andra sidan är det inte välmående eller standard man mäter med konjunkturer, snarare för hur mycket pengar det konsumeras i ett land. Ingen hänsyn tas heller till vem som konsumerar. Så vad säger ökad bilförsäljning förutom sämre folkhälsa och ökade utsläpp?

Ingen fri passage

Det blir ingen fri till- och frånfart till bron. Bilarna måste snällt sänka farten till 30 km/h för att kunna stoppas av tullen. Bilarna kan alltså inte åka förbi med elektroniska betalkort som Öresundskonortiet hade tänkt sig.

Bygget stör boende

Bostadsföreningen Högamöllan har polisanmält brobolaget Svedab för ofredande. Svedab, som bl.a. har hand om bygget av Kontinentalbanan (en del av broanslutningarna), har stört de boendes nattsömn tre veckor i rad. Närboende har försökt att förmå Miljöförvaltningen att göra något åt saken, men utan resultat. Kanske borde de fundera på att ta saken i egna händer? Stör det som stör dig!

Utställningshallen

Byggstarten för Öresundskonsortiets utställningshall på Lernacken skedde den 15 mars. Protester från boende och bekymmer med finansieringen har fördröjt projektet länge.

- Vårt bostadsområde kommer att drabbas mycket hårt av buller, luftföroreningar och ljusstörningar från trafiken, förklarade en grupp närboende i sitt överklagande till Länsstyrelsen.

Protesterna ignorerades och finansieringen löste sig med tiden. Huvudsponsor är Malmö kommun, det vill säga Malmös skattebetalare, som förbundit sig att köpa byggnaden för 25 miljoner när den är uttjänt som utställningshall. Vem frågade kommuninvånarna om vad de tyckte? Ah, nej just det, vi har ju representativ demokrati. Eller ska man kanske säga representativ diktatur?

Bottendöd i Öresund

De nya jättekatamaranerna orsakar miljökatastrof i Öresund. Fiskyngel, plankton och andra organismer sugs upp genom katamaranernas jetmotorer och dör. Det förbrukas sedan ofantliga mängder syre när de döda organismerna bryts ner på sundets botten. Syrebrist i sin tur gör att vegetationen på bottnen dör, samma fenomen som drabbar Östersjön om vattengenomströmningen i sundet minskar. En katamaran suger in 100.000 liter vatten per sekund.

Chicago ligger kvar på bottnen

Världens största mudderverk Chicago, som förliste väster om Danmark förra året, ligger kvar på havsbottnen. I höstas gjordes ett bärgningsförsök, som misslyckades på grund av dåligt väder.

Egentligen skulle Chicago redan varit tillbaks i Öresund och muddrat, men istället tas två mindre mudderverk i bruk. Enligt prohektledare Kyle Johnson blir muddringarna klara i tid trots olyckan. Chicago var säkert värd ett bra antal hundratal miljoner, men ägarna vill inte säga exakt hur mycket.

- När maskinen har tagits upp får ägarna tillsammans med försäkringsbolaget göra en värdering av om den går att reparera eller om det är lönlöst. Det kan inte uteslutas att den har tagit stor skada när den sjönk, säger Kyle Johnson till Arbetet Nyheterna.

Så kan det gå...

Tillbaks till innehållsförteckningen!