| Tillbaka |
 |
|
Redan under medeltiden förekom i Frankrike
lågställda, mycket kraftiga jakthundar av taxtyp.
Dessa hade uppståttur lokala stövarstammar och blev
så småningom grundmaterialet till basset ardennais,
artésien-normand, d'artois och bleu de gascogne, samt
de strävhåriga basset fauve de bretagne och griffon
vendéen. En del bassets importerades vid 1860-talet till England men där väckte dem ingen större uppmärksamhet, förrän tio à tjugo år senare, då sanna eldsjälar tog sig an uppfödningen. Den engelska basset hound erkändes som ras av enelska kennelklubben år 1887. Från början ämnad och använd som långsamt drivande hund vid jakt på fasan och kanin i snårig terräng samt vid harjakt till fots, har rasen nu fått allt större spridning som ren sällskapshund. Hunden har ett milt och vänligt temperament som tillsammans med den sorgmodiga uppsynen är utmärkande för rasen. |
Mer om Basset!