Koriander, Coriandrum sativitum, en krydda som har en lite bitter citronliknande smak och en stark doft – eller snarast odör. Namnet koriander kommer från grekiskans koris, som betyder vägglus. Trots det lusiga namnet kan man göra en förträfflig snaps på denna kryddört.

    Korianderbladen lär lukta som den under antiken vanliga vägglusen. Namnfenomenet  lever kvar då grönsaksrätter och svamp som kryddas med koriander fortfarande benämns à la greque. Om detta innebär att man i Sydeuropa har fördomar kring det grekiska folkets hygien har jag inte lyckats utreda. Dock prisade läkekonstens fader Hippokrates korianderns goda medicinska effekt. Den har också använts som läkemedelsört ända fram i modern tid och var officinell ända in på 1900-talet i Sverige.
    I England ansåg man på 1500-talet att den i deg-och grötomslag var verksam mot den smärtsamma sjukdomen bältros.

Coryandre layd to wyth breade or barley mele is good for Saynt Antonyes fyre.
 
    Koriander har trots att den är en mycket gammal krydda samma namn i Skandinavien och England, Tyskland och Frankrike. Det är bara små variationer i stavningen som skiljer. Vi har dock i Sverige ett annat namn kinesisk persilja och det namnet finns också i England och där man även utökat namnarsenalen med cilantro.
    Koriander har inte haft någon framstående plats i det skandinaviska köket men i medelhavsområdet är den mer uppskattad. Olivier de Serres, som levde på 1500-talet lovprisade koriandern för att den luktade så illa att den fick alla andra växter att lukta bättre. Det kanske var därför som man i Sydeuropa brukade tugga korianderfrön efter ett magnifikt vitlöksintag – ont skall ju med ont fördrivas. Samma fenomen går igen på andra sätt. Korianderns kraftiga aromatiska oljor har använts som en grundsubstans vid parfymtillverkning sedan begynnelsen av antiken.
    Koriander kan ha varit en av de kryddor vi först använde för att piffa upp våra grytor för oändligt många år sedan. Det kanske är tur att den är så vanlig att den snarast betraktas som ogräs i Mellanöstern och Medelhavsländerna. Annars kunde den idag varit utsatt för samma ”utveckling” som våra morötter - allt större med allt mindre smak.

koriander

Coriandrum Sativum, Köhler’s Medizinal-Pflanzen (1887-1889)


    Parallellen med morötter är inte så dum då koriander och morot tillhör samma familj. Det finns fynd av korianderblommor i faronernas gravar och i Papyros Ebers är den omnämnd.
    Romarna tyckte enligt Plinius d.ä. bäst om koriander från Egypten, men det säger föga om smaken utan kan snarare varit ett utslag av den rikes snobbism.     Under romartiden användes den som brödkrydda och var viktig i den tidens bouquet garni.
    I många indiska curryblandningar är koriander en viktig beståndsdel och även andra ”indianer” uppskattar den - när spanjorerna och portugiserna ”upptäckte” Sydamerika hade de med sig korianderfrö. Indianerna blev mycket förtjusta i denna nya krydda. Vilket bland annat slagit igenom stort i det peruanska köket, där koriander används mycket flitigt. Förklaringen till att det gick så bra att plantera koriander i Västindien och i Sydamerika är att korianderfröet har en fenomenal överlevnadskraft och till skillnad från de flesta andra örtkryddor tål de lagring i fem till tio år och har full grobarhet när de når jord.
    De var därför synnerligen lämpade för långa sjöresor till nya kontinenter.
    Många kända kryddade brännvin innehåller koriander - Aalborgs Jubileums Akvavit, som kanske är danskarnas förnämnsta akvavit, är bland annat kryddad med koriander. Det är lätt att använda koriander till hemkryddad snaps och den hör till det klassiska bassortimentet hos den passionerade snapskryddaren.

Den lilla lusen – korianderfrösnaps

    Häll ett par teskedar korianderfrö i en glasburk med lock. Häll på en slatt sprit och låt det stå och dra i två veckor. Filtrera essensen och blanda den med Brännvin eller neutral vodka. Börja med ett 1:8 förhållande. Om du vill ha kraftigare smak droppar du bara i ett par droppar essens till. Den klarar relativt lång lagring – speciellt essensen. Jag tycker att den smakar förträffligt som den är men den blir friskare med en eller två droppar citron- eller limeskalsdekokt. Essensen kan dessutom med fördel användas när man vill göra en kombinationssnaps – till exempel med dill, anis och kumminfrö.
    För den som vill experimentera ytterligare kan den rundas av med lite sherry eller madeira.
    Det är en utmärkt snaps till sillbordet, som jaktsup eller efter en lång och våt dag med flugspöet i handen.

Bladlusen – korianderbladsnaps

    Gack ut i din örtagård en varm julimorgon och plocka dig en handfull eller två av korianderblad. Lägg dem i en glasburk med lock och fyll på med sprit så det täcker bladen. Låt essensen dra i 3-5 dagar. Filtrera och späd den med en enkel vodka eller Renat brännvin. Själv brukar jag först pröva med 1:5 förhållande. Denna snaps har ingen lång hållbarhet utan bör konsumeras inom ett par månader. Om du har en citron-, saffranessens och eller en dito av ingefära så ger ett par droppar av dem en spännande och samtidigt frisk smakförstärkning.
    Passar gott både som somrig aperitif och som tillbehör till en indisk currygryta.

    En kollega till mig härstammar från Mexiko och hon menar att koriander är lika vanligt där som persilja är i vårt europeiska kök.


   tillbaka till indexsida    tillbaka till kryddade historier

copyright o. saemund 2006