Bland bönderna dominerade familjenamnen eller farsnamnen. Sönerna tog sin faders namn och lade till -son, döttrarna gjorde detsamma men med tillägget av -dotter. Efter bröllopet behöll döttrarna sitt gamla familjenamn. Familjenamnet var helt knutet till den ursprungliga kärnfamiljen.

Soldater bar ofta korta namn som Mell, Strid, Glad eller Raskens. Även om namnen ser ut som släktnamn gick de sällan i arv till barnen. Namnet var knutet till verksamheten som soldat. Däremot hände det att sonen, om han också blev soldat, kunde övertaga faderns soldatnamn. Eller så tog den nya soldaten i rotet över namnet.

Namnbyte i samband med klättring uppåt var vanligt. Ett typexempel utgör Thorsten Rudenschölds släkt. Thorsten Bengtsson var bonde på gården Rudstorp under 1600-talet. Hans son Håkan läste till präst och tog sig namnet Rudenius. Hans son Thorsten följde i sin fars spår och slutade som biskop. Han bytte namn till Rudén. En ofrälse biskops son kunde räkna med att själv bli adlad. Så blev sonen Carl adlad med namnet Rudenschöld. Han utnämndes med tiden till greve efter att ha blivit riksråd. När släkten från Carls son sakta faller på den sociala stegen behålls endå namn och titel.

Förnamn var också en följd av social position. Bibliska namn, Anders, Anna, Maria och Per fanns i alla samhällsklasser. Däremot var inlånade namn som Elenora, Ludvig, Ulrika och Vilhelm före 1800-talet i stort sett förbehållna ståndspersoner. Också antalet namn följde med social status. Ju högre upp desto fler namn. Allmogen bar före 1800 endast ett namn och hette aldrig Gustaf Adolf eller Ulrika Eleonora.

Titlar var något mycket centralt under hela ståndstiden. Herr och fru kallades bara de högsta i samhället. Något lägre ståndspersoner titulerades madame och munsjör eller monsieur. Bondhustrun kallades mor eller hustru. Att som ogift tituleras fröken var fram till 1866 i stort sett endast förbehållet adelsdöttrarna. Övriga ståndspersoners döttrar kallades mamsell eller jungfru. Titeln jungfru hade allt sedan medeltiden varit utsatt för inflationen och var under 1800-talet tilltalet på ogifta kvinnor bland ståndspersoner strax ovan allmogen. Senare blev jungfru detsamma som piga. Piga var för övrigt titeln på såväl ogifta hemmadöttrar på bondgården som tjänstepigor.

^{Jesper Wasling}