2. Carnegiska bruken

När Göteborgs föregångare Gamla och Nya Lödöse hade sina storhetstider från ca 1200- till1500-talet var det främst trä- och järnvaror som dominerade exporten vid sidan av smör och hudar. Många av städernas köpmän var invandrade tyskar.

Britter tar över världshandeln
På 1600-talet hade holländarna tagit över Hansans dominans inom den västeuropeiska handeln och var med när Göteborg grundlades 1621. Efterfrågan på svenska varor ökade utomlands, det var varor som koppar-, järn- och trävaror.
Under 1600-talet började engelsmännen konkurrera med holländarna om världshandeln. Det påverkade Göteborgs situation på så sätt att under 1700- och 1800-talen ökade den engelska dominansen i staden. Skotska släkten som Carnegie, Dickson och Keiller blev tongivande i stadens näringsliv.

Export- och importprodukter
1731 grundades Ostindiska kompaniet och handel och sjöfart dominerade näringslivet. Sill och tran blev viktiga exportprodukter under tiden 1760-1810. Många salterier och trankokerier byggdes och ett av de största anlades i Klippan.
Annan industri byggdes upp på förädling av importerade råvaror, bl a sockerraffinaderier (ett grundat av bröderna Jacob och Niclas Sahlgren), tobaksspinnerier och klädesfabriker. 1762 byggdes ett glasbruk i Klippan, där tillverkades bl a buteljer, brännvins- och vinglas samt fönsterglas.

Första ångmaskinen
På 1700-talet anlades grytgjuteri i området och var ett av Göteborgs större industriföretag. Där tillverkades grytor, pannor, kakelugnsspjäll, vikter och skeppskanoner. Några företag växte sig stora under 1800-talet och ett av dem var sockerbruket vid Klippan.
1808 övertogs det år 1803 nedlagda glasbruket av Abraham Robert Lorent, hitkommen från Hamburg i Tyskland. Han uppförde ett sockerbruk och 1813 byggdes det till ett porterbruk. Vid bruket fanns en djuphamn som lämpade sig för internationell trafik. En av Sveriges första ångmaskiner installerades här 1813.

David Carnegie tar över
1833 dog Lorent och 1836 gick bruket på en konkursauktion till den 23-årige David Carnegie jr. 1839 infördes nya processer i sockerraffinaderiet och sockret blev billigare. Därefter utvecklades företaget till en av landets största industriella anläggningar.
Sockerkonsumtionen var 1840 i Sverige 1 kg per år och individ, 1870 5 kg, och i början av 1900-talet 30 kg. Efter några års vistelse i Sverige flyttade Carnegie tillbaka till England. Därifrån fortsatte han styra bruket, men den personliga ledningen överlät han på sina medarbetare John Nonnen. 1845 dog Nonnen och Oscar Ekman övertog ledningen.
Det som utmärker det Carnegiska bruken är David Carnegies omfattande sociala verksamhet för sina avställda. Han och Oscar Ekman donerade också pengar till olika institutioner i staden. Nämnas kan barnsjukhuset, högskolan (som nu är Göteborgs universitet) och Ekmanska sjukhuset.

Brukens sista tid
Efter Ekmans död 1907 delades bruken i tre olika företag, ett för porterbruket, ett för fastighetsaffärerna och ett för sockertillverkningen. 1938 blev porterbryggeriet ett dotterbolag till Pripp och Lyckholm. När Pripps bryggerier byggt sina stora bryggerier i Västra Frölunda lades bryggeriet ner. Likaså gick det med sockerbruket 1957. Göteborgs kommun övertog lokalerna och hyrde ut den till olika företag.

Porterkaret
Vid bruket finns ett porterkar till minne av en frukost som intogs i karet av kung Karl XIV Johan vid hans besök i det dåvarande Lorenska bruket 1820.
På en minnesplakett står det: ”Till åminnelse af den frukost som H:s M:jt Konung Carl XIV Johan intog i det Lorentska Brukets store Vat vid Dess höga besök uthi Götheborg i augusti månad anno 1820.”

Bilder:
- Hotell Novotel, byggd på gammal industrihistorisk mark i Göteborg.
- Porterkaret där Karl XIV Johan intog sin frukost 1820.

webbmakare
Mats Savolainen
msa@home.se

10 juni 1998