Fluor - en århundradets bluff av Marcus Strömberg Fluor är ett gift. Det är huvudbeståndsdelen i nervgasen Sarin, som användes vid ett terrorattentat i Tokyo. Sarin består av en relativt ofarlig organofosfat kombinerad med fluor, där den sistnämnda gör det hela till en dödlig dekokt. Fluor används som insektsbekämpningsmedel, t ex i Parathion. Många psykoaktiva droger är fluorföreningar, t.ex. Prozac®, eller Rohypnol®, den s.k. våldtäktsdrogen som är fluorerad Mogadon®. Fluor är ett gift. Fluor finns dessvärre inte bara i nervgas och bekämpningsmedel. En stor del av den mat vi äter har en hög fluorhalt till följd av kontamination från konstgödsel, bekämpningsmedel och vatten. Det tillsätts tandkräm och t ex i USA även dricksvatten. Det är tänkt att det syntetiska fluoret skall ersätta det naturliga fluoret i våra tänder, och på så sätt göra våra tänder starkare och mer motståndskraftiga mot karies. Fluor sägs också ha en hämmande effekt på bakteriefloran i munnen. Källor till förgiftning I USA har man sedan länge tillsatt fluor i dricksvattnet i en mängd av c:a 1 ppm (miljondel). Nivåer över 1 ppm anses vara skadliga. Den 18 September 1943 skrev The American Medical Association så här i sin tidskrift: "fluorider är generella protoplasmiska gifter, med förmåga att ändra cellers ämnesomsättning genom hämning av speciella enzymer. Källor till fluorförgiftning inkluderar dricksvatten innehållande 1 ppm eller mer fluor". Den 1 Oktober 1944 skrev The American Dental Association detta i sin tidskrift: "dricksvatten innehållande så lite som 1.2 ppm fluorid orsakar utvecklingsstörningar...vi kan inte riskera att orsaka sådana allvarliga störningar. I ljuset av vår nuvarande kunskap om kemin bakom ämnet, överväger de potentiella skadorna de potentiella fördelarna". Sedan dess har varken fluoret eller vi förändrats, men idag tycker man tydligen att fördelarna överväger...dvs man accepterar utvecklingsstörning mot att, ja, vad då? Man får nämligen inte färre hål i tänderna. Fluor finns också i icke ekologisk mat och dryck. Några exempel: Fruktjuicer innehåller upp till 2.8 ppm1. Kött innehåller upp till 1.03 ppm, svart te upp till 3.1 ppm, bordssalt upp till 6 ppm, havssalt 7.8 ppm och sardiner upp till 63.1 ppm2. Fisk i allmänhet 9.8 ppm och kolsyrade drycker 16.7 ppm3. Kaliforniskt vin upp till 2.8 ppm och russin från samma ställe 5.2 ppm4. Fluor till munsköljning innehåller 500 ppm och tandkräm 1000-1500 ppm. Tandfyllningsmaterial innehåller mellan 11500 och 14550 ppm2. ...och får därför bära Tandläkar-Förbundets logo. I Orthomolecular Medicine skrev man 1993 om tre studier i USA, Indien och Japan5. Man hade undersökt 445 000 barn som bor i områden med mycket naturligt fluor i dricksvattnet. I SAMTLIGA fall innebar en högre nivå fluor i vattnet FLER hål i tänderna. I artikeln konstaterar man att det inte existerar någon forskning som stöder teorin att fluor förebygger karies. En annan studie på Nya Zeelands alla barn visade samma sak6. Författaren påpekar att studier som visat att fluor sänker risken för karies har utförts på små och handplockade grupper av barn. Data från WHO visar att högre fluornivå i dricksvattnet ökar risken att få karies7. WHO har tydligen svårt att ta konsekvenserna av sina egna data eftersom man fortfarande rekommenderar fluor på olika sätt. Att karies som problem har minskat under de senaste årtiondena behöver inte hänga samman med fluorkonsumtionen. Minskningen startade innan fluor började användas och beror i vissa fall på ändrade diagnoskriterier8. Allt detta är tänkvärd information när man väger fördelar mot nackdelar... Orsakar inte bara karies Kroppen tar upp det fluor man får i sig genom mat och dryck9. Plasmanivåerna ökar också efter tandborstning med fluorinnehållande tandkräm10. Hur är det då med det fluor man får i sig genom tandkräm, livsmedel eller dricksvatten? Är inte det giftigt? -Nej, säger företag och dess betalda forskare. Några exempel på vad olika koncentrationer av fluor i dricksvatten åstadkommer: I varierade koncentrationer inhiberas totalt 63 olika enzymer11. 0.4 ppm kan ge njurskador12. 0.95 ppm skyddar retrovirus, t.ex. HIV, mot AIPc (ett antiviralt medel)13. 1.1 ppm ger fläckar på tänderna hos 85% av barn14. 4.0 ppm ger fler benfrakturer hos äldre kvinnor15. 4.94 ppm ger ökad DNA och protein syntes hos T-lymfocyter16. 6.0 ppm i dricksvatten ger efter 20 månader hyperplastiska noduli (knölar) i sköldkörtlar hos råttor17. Inga höga nivåer, men allvarliga effekter. Under ett fluorutsläpp i Alaska dog en person och 296 förgiftades. Högsta uppmätta nivån då var 150 ppm18. Ben påverkas negativt av fluor med följden fler frakturer, förändrad benstruktur och ökad risk för osteosarkom (skelettcancer), vilket visas av en nyligen publicerad reviewartikel19. Benförändringar finns kvar upp till 22 år efter avslutad fluorering av dricksvattnet20. 1989 visade det välrenommerade Battelle Research Institute, Columbus, Ohio att fluor är ett starkt cancerframkallande ämne21. Forskningen var beställd av National Cancer Institute i USA, men tystades ned när den kom. Varför? Neurotoxiska, dvs för nervsystemet skadliga, nivåer av lipider i hjärnan uppmättes vid experimentell fluoros (fluorförgiftning)22. En annan studie fann att personer med fluoros har demyeliniserade nervfibrer, vilket ger försämrad nervtransmission23. Dr. Robert Isaacson, Binghamton University, New York, visade i två undersökningar24 att de nivåer av fluor som vi får i oss genom tandkräm och dricksvatten är neurotoxiska. Sedan 1990 har fem undersökningar visat att fluor påverkar de högre hjärnfunktionerna negativt25-29. En studie, "Natriumfluorids neurotoxicitet hos råttor", Mullenix et al25, visade att fluor ackumuleras i hjärnvävnad, speciellt i hippocampus som är en viktig länk i minnesfunktionen, samt att råttornas beteenden förändrades efter fluorintag: hyperaktivitet hos nyfödda och kognitiva störningar hos vuxna. De uppmätta plasmanivåerna var samma som nivåer uppmätta hos människa. Man skriver att de negativa effekterna är jämförbara över artgränserna: "...a generic behavioral pattern disruption as found in this rat study can be indicative of a potential for motor dysfunction, IQ deficits and/or learning disabilities in humans". Kina har alltid varit ett steg före oss vad gäller fördomsfri medicin. Där har man mer grundligt undersökt konsekvenserna av fluoranvändning. Flera kinesiska studier visar att fluor sänker intelligensen26-29 och påverkar hjärnans utveckling under fostertiden30,31. Forskare, politiker och företag här i västvärlden låtsas inte om att dessa studier finns till och de skulle aldrig drömma om att försöka utföra liknande undersökningar. De har inte gjort det hittills i alla fall. Inte heller har media uppmärksammat den kinesiska forskningen. Varför? Varför? Vid det här laget kanske du börjar undra om denna forskning verkligen existerar. Är fluor verkligen ett farligt gift? Jag önskar att det inte var så, men det är det. Fluor är en medicinsk bluff, vilket kan kontrolleras vid ett besök på ett biomedicinskt bibliotek. Hur är då detta möjligt frågar du dig? Vi lever ju i ett demokratiskt samhälle där allting kontrolleras. Gift skulle aldrig få ges till människor. Eller? Nej, om inte girighet existerade, men det gör det och då kan man mata oskyldiga människor med gift. Än så länge gäller att pengar är makt. Vem tjänar på att tillsätta fluor i tandkräm? Fluor är ett avfall från aluminium- och konstgödselindustrin. Innan man började ge fluor till människor hade man stora problem med att bli av med giftet. Det var också svårt att övertyga en allmänhet om att fluor inte längre var farligt utan rentav nyttigt. Man löste detta på följande sätt: The Aluminium Company of America, ALCOA, satte 1947 sin advokat Oscar Ewing till chef för U.S. Public Health Service, den första myndighet som förespråkade fluor i dricksvatten. Aluminiumföretaget hade redan tidigare varit allierat med denna myndighet då den varit underställd the Treasury Department, vars chef ägde en stor del av ALCOAs aktier. En massiv reklamkampanj drogs igång för att övertyga folket om fluorets ofarlighet. Det skrevs också vetenskaplig litteratur:1954 skrev nio industrier som var anmälda för förorening med fluor en sammanfattning av fluorforskningen - industrins forskning. 1958 gav Kettering Laboratoriet vid Universitetet i Cincinnati ut en samling sammandrag av 8700 vetenskapliga artiklar angående fluor. Man påstod sig visa att ämnet är ofarligt. Forskaren Darlene Sherrell har emellertid uppmärksammat att dessa sammandrag inte stämmer överens med originalen. Kanske inte så konstigt eftersom fluor är ett gift och Kettering Laboratoriet är sponsrat av två kemiföretag, två oljeföretag och sex metallföretag varav tre tillverkar aluminium, alla producenter av giftigt avfall som de vill få en marknad för. Dessa exempel ur historien är bland de som allra mest har präglat den officiella synen på fluor. Nej, det är inte obundna forskare som har visat att fluor är ofarligt och som har rekommenderat oss att använda det. Det är företag med mycket starka ekonomiska intressen i saken. Företag kan inte betala för objektiv forskning. Industrin har haft framgång i sina ansträngningar. Man har hittat en marknad för sitt avfall och man har lyckats tysta de röster som opponerat sig. Nu börjar emellertid objektiv information bli tillgänglig i form av både ny forskning och gammal som tidigare tystats ned. Den visar det som tusentals människor världen över länge har vetat och fått erfara. Att fluor är ett gift. Korrumperade myndigheter verkar leva utanför denna verklighet. I augusti 1997 gick Institute of Medicine i USA och American Dental Association ut med en rekommendation på 10 ppm i dricksvatten. Som om fluor nu blivit helt ofarligt. Man kan undra hur. Kanske genom att dessa myndigheter sponsrats av läkemedelsföretag som utvecklar mediciner mot de sjukdomar och skador som fluor orsakar. En orsak vid sidan om girigheten till att man påtvingar befolkningar fluor kan vara att man vill se sjunkande födelsetal32. Sänkt intelligens och inlärning hos allmänheten kan också vara mål för myndigheter, företag och organisationer som vill dölja smutsiga bykar och behålla status quo. En tänkbar mekanism för fluors skadeverkningar i kroppen är som följer: Fluor är en negativ jon, medan metaller som aluminium, kvicksilver och bly är positiva joner. Joner kan inte ta sig in i kroppens celler just därför att dom är laddade partiklar. Om däremot en positiv jon förenar sig med en negativ jon, så är dom två tillsammans neutrala, och kan ta sig in i en cell. Fluor är den negativa jon som starkast och lättast förenar sig med positiva joner och kan på detta sätt bära med sig giftiga metaller in i celler, lämna dom där och ta med sig en för cellen livsviktig metall som t ex zink på vägen ut. Liksom det förstärker effekten hos Mogadon®, kan fluor på detta sätt förstärka den skada som metallerna tillfogar t.ex. hjärnan. Fluor kan också förena sig med organiska ämnen i blodet med okänt resultat. Det gängse sättet att undersöka om ett ämne är skadligt är att se vid hur höga doser det ger en skada. Ett mer intressant perspektiv skulle vara att se vid hur låga doser en långvarig exponering av ett ämne är skadlig. Man påstår att man gör det genom följande försök: 6 månaders exponering på råtta. Eftersom råttan lever i 3-4 år säger man att det motsvarar 15 år hos en människa...och så har man bevisat att människor inte kan ta skada av att äta ett ämne hela sitt liv...fast man har bara testat på råtta...i ett halvår...måste vara logik på hög nivå för jag fattar inte. Det är dags att vi tar vårt ansvar och slutar uppdra åt andra att avgöra vad som är hälsosamt och vad som är skadligt för oss. Varenda människa kan avgöra om han eller hon vill bli matad med fluor om hon bara sätter sig in i ämnet. Tills dess rekommenderar jag å det skarpaste att avstå från giftet. Köp fluorfri tandkräm (finns på hälsokostaffär eller Konsum)! Använd bara ekologiska produkter! Tillåt inte ditt barn att skölja fluor vare sig i skolan eller hemma! Vägra "banansalva" hos tandläkaren! Ge inte ditt barn fluortuggummi eller tabletter! Fluor är inget näringsämne och det finns inget som heter fluorbrist! Fluor är ett gift!! 1. Stanndard et al. Fluoride Levels and Fluoride Contamination of Fruit Juices. Journal of Pediatric Dentistry, Vol 16, Nr 1, 1991. 2. Siebert and Trautner. Fluoride content of selected human food, pet food and related materials. Zeitschrift für Ernährungswissenschaft Vol 24, s 54-66, 1985. 3. Walters, C. B. Journal of Sci Food Agric, Nr 34, s 523-528, 1983. 4. Burgstahler, A. W. et al. Fluoride in California wines and raisins. Fluoride, Vol 30, Nr 3, s 142-146, 1997. 5. Orthomolecular Medicine, Vol 8, Nr 3, 1993. 6. Colquhoun, J. Is there a dental benefit from water fluoride? Fluoride, Vol 27, Nr 1, s 13-22, 1994. 7. Ziegelbecker, R. et al. WHO data on dental caries and natural water fluoride levels. Fluoride, Vol 26, Nr 4, s 263-266, 1993. 8. Colquhoun, J. Fluorides and the decline in tooth decay in New Zealand. Fluoride, Vol 26, Nr 2, s 125-134, 1993. 9. Trautner and Siebert. An experimental study of bio-availability of fluoride from dietary sources in man. Archives of Oral Biology, Vol 31, Nr 4, s 223-228, 1986. 10. Rajan, B. P. Fluoride in toothpaste: Cause for concern. Fluoride, Vol 21, Nr 4, s 167-170, 1988. 11. Fluoride 1983-1992 and Chemical Abstracts 1989-1992. 12. Juncos, L.I. et al. Renal Failure and Fluorosis. Journal of American Medical Association, Nr 222, s 783-785, 1972. 13. Ben-Hur, E. et al. Journal of Photochem Photobiology, Vol 13, Nr 2, 1992. 14. Subbareddy et al. Journal of Ind Dental Association, Nr 57, s 205-212, 1985. 15. Sowers, M. R. The relationship of bone mass and fracture history to fluoride and calcium intake: A study of three communities. American Journal of Clinical Nutrition, Vol 44, Nr 6, s 889- 898, 1986. 16. Sati, T. et al. Chemical Abstracts, 35401b, 1991. 17 Okayasu, I. et al. Hyperplastic nodules of thyroid parafollicular cells (C cells) in rats induced by prolonged low dose ingestion of sodium fluoride. Fluoride, Vol 18, Nr 2, s 111-117, 1985. 18. Foulkes, R. G. Case report: Mass fluoride poisoning, Hooper Bay, Alaska: A review of the final report of the Alaska Department of Health and Human Services, April 12, 1993. Fluoride, Vol 27, Nr 1, s 32-36, 1994. 19. Diesendorf, M. et al. New evidence on fluoridation. Fluoride, Vol 30, Nr 3, s 179-185, 1997. 20. Meng, X. C. Skeletal change in osteofluorosis patients after defluoridation of drinking water. Fluoride, Vol 29, Nr 1, s 25-28, 1996. 21. Battelle Research Institute Primary Research Data publicerad February 23, 1989. 22. Shashi, A. Studies on alterations in brain lipid metabolism following experimental fluorosis. Fluoride, Vol 25, Nr 2, s 77-84, 1992. 23. Sesikeran, B. Studies on sural nerve biopsies in endemic skeletal fluorosis. Fluoride, Vol 27, Nr 4, s 189-193, 1994. 24. Neuroscience Research Communications, Vol 13, Nr 2, s 99-104, 1993 och Behavioral and Neural Biology, Vol 61, Nr 3, s 233-241, 1994. 25. Mullenix et al. Neurotoxicity of Sodium Fluoride in Rats. Neurotoxicology and Teratology, Vol 17, Nr 2, s169-177, 1995. 26. Zhao, L. B. et al. Effect of a high fluoride water supply on children's intelligence. Fluoride, Vol 29, Nr 4, s 190-192, 1996. 27. Li, X.S. et al. Effect of Fluoride Exposure on Intelligence In Children. Fluoride, Vol 28, Nr 4, s 189-192, 1995. 28. Qin, L.S. et al. The Influence of drinking water fluoride on pupils IQ. Chinese Journal of Control of Epidemic Diseases, Vol 5. Nr 4, s203-204, 1990. 29. Guo, X.C. et al. A preliminary exploration of IQ of 7-13 year-old pupils in a fluorosis area with contamination from burning coal. Chinese Journal of Control of Endemic Diseases, Vol 10, Nr 2, s98-100, 1991. 30. Ha, H. et al. The Influence of Fluoride on the Human Embryo. Chinese Journal of Control of Epidemic Diseases, Vol 4, s 136-137, 1989. 31. Du, L. et al. The Influence of chronic fluorosis on the development of the brain of the Human Embryo. Journal of Fluorosis Research Communications, Vol 138, 1991. 32. Freni, S. C. Exposure to high fluoride concentrations in drinking water is associated with decreased birth rates. Journal of Toxicology and Environmental Health, Vol 42, s 109-121, 1994. Copyright 1999 dafreeworld Till dafreeworld