Nordkapsresan !!
Lördagen den andre juli 1994 begav sig Heléne och P-G ut på semester. Det var en sak som gällde - att komma så långt norrut som det över huvud taget går här i Europa, vi menar då alltså Nordkap!! Klockan nio gav vi oss iväg från Linköping på vår långa resa. Första stoppet gjordes i Katrineholm där P-G växlade till sig tusen Norska kronor och två hundra Finska mark. Heléne var inne på Åhlens och köpte hårbalsam. Efter ca 25 minuter var vi så på väg igen - nu var det Västerås som skulle passeras härnäst. I närheten av Runhällen, ca två mil nordöst om Sala stannade vi och köpte lite fikabröd. Detta smakade bra när vi ännu lite senare stannade vid en campingplats/rastplats och fikade, ca tre mil norr om Gävle. Efter fikat tog Heléne över spakarna. I Sundsvall stannade vi och tankade. Efter några timmar närmade vi oss Örnsköldsvik hungrigare än nån'sin och letade desperat efter en bra rastplats för att laga till våran gourmé-måltid. Vi hittade slutligen en plats vid halvåttatiden som höll måtten - Mosjöns Camping - men det var inte just på campingplatsen som vi intog våran föda. Vi trotsade lagens långa arm och åkte lite längre in, jämter samma sjö som campingen, bara lite mer undanskymt och privat men ändå precis vid vattnet. Rätten som vi avnjöt går lite barockt under namnet köttbullsgryta med makaroner men den smakade otroligt bra. Efter denna utsökta måltid inmundigade vi varsin kopp starkt kaffe, detta då bland annat för att vi skulle orka med ytterligare några timmars bilkörning men oxå för den goda smakens skull. Straxt innan nio lämnade vi Mosjön för att fortsätta uppåt - nästa stora mål var Umeå. Vi passerade Piteå lite innan halvett, natten mellan Lördag och Söndag, och vi förvånades båda två över hur ljust det var fortfarande - lite anade vi då vad som väntade oss ifråga om ljusa nätter. Omkring halvtvå på natten den tredje Juli stannade vi just utanför Kalix för några timmars sömn. Stod upp vid niotiden för att åka vidare norrut. Tankade i Kalix nån' knapp halvtimma senare för att ytterligare någon halvtimma senare och efter totalt 125 mil ringa på Carinas dörr.
Klicka på bilderna för att se dem större
En ovetande och lite smått förvånad Carina öppnade dörren och välkomnade oss in. Vi började vårt besök med att ta en dusch - alla tre - var för sig tråkigt nog. Efter att alla tre skrubbat sig var det frukost som stod på dagordningen, då menar jag bamsefrukost, som för övrigt Carina prompt skulle bjuda på.Vi hade en hel del att prata om, bland annat hur Carina har förändrats. Vi åt och pratade om vartannat, efter dryga timmen så var vi allihopa mätta och belåtna, men färdigsnackat var det långt ifrån. När klockan var mitt på eftermiddagen, halvfyra cirkus, och vi hade kokat och druckit kaffe så insåg både Heléne och jag att vi nog borde fortsätta för att inte riskera att missa vårt huvudmål med resan - "nämli Nordkapp"!! Vi styrde så söderut ett litet stycke, bara för att koppla på E4:an igen mot "Happis" som lokalborna kallar Happaranda. Anledningen till denna lilla omväg var nämligen att vi skulle se den så berömda Tornedalen med egna ögon.
Mitt emellan "Happis" och Övertorneå stannade vi till vid den kanske mest berömda forsen vid namn Kukkola, Namnet för lätt tankarna till något annat än en vild fors om uttalet inte är det rätta !! Hur som helst, där tog vi ett å annat kort samt åt var sin glass. Stod väl i begrepp att pröva restaurangen men då priserna ej var särskilt humana och servicen allt annat än bra nöjde vi oss med en glass. Nån knapp timme senare, vid kvart i sju, rullade vi in på OK i Övertorneå för lite fruktproviantering och frågade samtidigt om det fanns någon restaurang med mänskliga priser i närheten ? - jodå, "down-town" Övertorneå fanns det en pizzeria, enligt OK-folket. Efter en stunds letande fann vi slutligen centrum på Övertorneå och vad hittar vi där om inte Lövbiten som byns kombinerade pizzeria-pub-bar-korvkiosk-spellhall-m.m. hette. In kliver alltså en ung vacker söt liten flicka åtföljd av nånting som inte ens finns på vykort så här långt norrut, nämligen ett medelålders skinnhead som lystrade till förkortningen P-G. Konversationen som utspelades innan och under måltiden emellan ställets chef och i huvudsak P-G är väl värd att minnas. Som exempelvis när vi i stort sett var färdiga och P-G tittade lite manande på chefen och han med lite darr på rösten menade på att vi gärna fick ta kaffe efteråt och samtidigt gav en bedjande blick tillbaka om att skona honom. Straxt innan halvåtta kom vi så iväg och passerade gränsen till Finland, för andra gången detta dygn. Första gången var i "Happis" men då ångrade vi oss - tänk om vi missar Tornedalen !! Klockan var knappt halvelva när vi stannade vid Muonio ett stycke upp längs den finska sidan av Torne älv.Ytterligare en sevärd plats längs älven ifråga. Runt elva stannade vi till och tankade, ben-sinen i Finland kostade samma som i Sverige, 7,45 SEK, men i Norge var den betydligt dyrare, 9,01 SEK.
Vid midnatt stannade vi till och dokumenterade hur ljust det var. Passerade den Norska gränsen vid ungefär ett och körde mot Kautokeino som vi passerade vid halvtvå. När vi passerade igenom byn såg vi något ovanligt för oss - ett gäng ungdomar som spelade fotboll - halvtvå på natten alltså !! Vi fortsatte smått häpna norrut mot en by som hette Karasjok, stannade dock till för några timmars sömn halvannan mil innan byn ifråga. Kom därifrån straxt efter halvtre på måndageftermiddag efter att ha ätit frukost, klappat mygg och diskat. Fortsatte då vår färd mot Lakselv där vi tankade straxt efter tre. Några kilometer efter Lakselv stannade vi till för en kopp kaffe på ännu en spektakulär plats.Vi åkte sen vidare och passerade bland annat igenom en nästan tre kilometer lång tunnel. Vi kom upp till Kåfjord straxt efter sju på kvällen där färjan över till Honningvåg skulle gå halvåtta, vältajmat kan man tycka, men smålänningen P-G skulle prompt köra, den på kartan utmärkta vägen. En väg som liknade ett stenbrott så Subaruns fyrdjulsdrift kom väl till användning. Efter cirkus tre kilometer höll vi på att krocka med en mastodont som går under benämningen grävskopa i full aktion. Maskinisten tittade förvånat på vår personbil och frågade sig nog hur i hela världen vi tagit oss så långt på denna blivande väg !! P-G klev då ur bilen, i lervällingen, och "spurte" om det gick bra att ta sig till Mageröya på denna väg ? "Det beror på hur bråttom ni har" fick han till svar, "Har ni tid till hösten-96 så går det". Det var alltså bara att vända och då blev det genast lite bråttom, färjan skulle ju till att gå halvåtta. Men Subarun gick bra och färjan var några minuter sen så vi hann precis med.
Färjan anlade i Honningsvåg tio minuter över åtta. Vi åkte direkt vidare upp till Skarsvåg. Där skulle vi "nämli" knalla iväg ett stycke för att se ett märkligt fenomen i naturen som kallas Kirkeporten. En stor och hög port utnött av årtusen-dens vind- och vatten- erosion. Hela Mageröya består utav enorma klippor och är helt trädlös. När vi så småningom kom tillbaka till bilen var vi båda helt skitslut men det var värt vartenda steg, hur jobbiga dom nu än var, Kirkeporten var otroligt sevärd.
Heléne tyckte för övrigt att Mageröya liknade ett landskap på planeten Mars. Vi åkte vidare upp mot Nordkap. Naturen bjöd på ett underbart sceneri med massa små sjöar på olika nivåer. Vi var framme vid målet för våran resa runt elva - så långt norrut man över huvud taget kan komma här i Europa - Nordkap !! När vi kom fram var vi båda hungriga så vi gick raka vägen in i Nordkapshallen, som är ett väldigt stort bygge, både ovanpå och inuti berget !! Vi valde ledsamt nog lasagne med sallad och det blev ingen höjdare, lasagnen skulle bli värmd i micron men blev knappt fesljummen, vi borde ha tagit varsin hamburgertallrik - det hade både varit billigare, varmare och mer vällagat. För övrigt höll SAS stilen även här uppe, menar då att dom serverar dålig mat och tar skyhöga priser, med två öl till gick våran misslyckade måltid på 300 SEK, detta då efter att vi redan betalat 100 NOK per person i inträde för att över huvud taget få komma in - ganska typiskt SAS !! På vägen upp för Tornedalen kom en och annan regnskur, därför var vi rädda att inte få se mid-nattssolen, men när vi kom upp till Nordkap var himlen helt blå - inte ett enda moln !!!!
Vi var ute vid klockan ett på natten, som egentligen är midnatt nu när vi har sommartid, och tog en hel massa kort från alla möjliga och omöjliga vinklar. Med andra ord finns händelsen dokumenterad på kort, menar då om någon skulle ifrågasätta vår resa. Det enda som kändes lite retligt är att klippan Nordkapp (stavat på norska) inte är den mest nordliga punkte i Norge?
Fick nämligen syn på den här udden och efter lite frågande kröp det fram att Knivskjelodden, som den heter, ligger lite, lite längre norr ut än Nordkapp, men dit fanns ingen bilväg och det var nästan två mil dit tur och retur. Vi beslutade att nästbäst fick räcka! åtminstone för den här gången. Vi for ifrån Nordkap framåt halvtre på natten och stannade där vägen viker av emot Kirkeporten för att sova några timmar. Vi vaknade cirkus halvtolv och åt frukost. Åkte sen tillbaka till Kirkeporten för diverse toalett-besök, bland annat rakning, tvättning och diskning.
Vi hade faktiskt riktig tur med vädret för när vi lämnade Mageröya igen klockan kvart i tre Tisdagen den 5 Juli så tornade molnen upp sig från alla håll. Vi angjorde Kåfjords kaj vid halvfem och fortsatte färden ner mot Russenes. Klockan åtta på kvällen tankade vi i Alta och provianterade, det blev lite bröd, nugatti, fikabröd m.m. Fem över halv tolv stannade vi till i Burfjord för en kopp kaffe med glacerade kanelbullar. Vi kände oss båda lite småsega och beslöt oss därför att bara fortsätta nån timme till. Vi passerade Storslett straxt innan ett på natten och kör ovan molnen - myspys !! Stannade för lite sömn ytterligare nån timme senare i närheten av Olderdal. Vårt val av plats var nästan för bra för att va' sann - vilket vi oxå fick erfara frampå förmiddagen - en hel busslast med pension-erade tyskar omringade Subarun och tittade nyfiket in på oss, som om vi vore några utomjordingar. Vi avvaktade tills tyskarna hade sett nog, gick sen upp och åt frukost.Vi kom iväg därifrån vid halvtvå och åkte emot Skinotn. Vi stannade till och fikade vid halvfem straxt innan Setermoen och bytte förare, Heléne tog över spakarna. Precis innan Setermoen fick vi syn på en badanläggning och då vi inte hade duschat på ett par dar passade det mer än bra med ett avbrott med tillhörande avsvalkning. Vattnat i bassängen var cirkus tjugo grader Celsius men det var trots allt bra mycket varmare än vattnet som kom ur varmvattenskranarna i dusch-rummen, det säger lite om hur varmt vattnet var, inte heller i bastun var det speciellt varmt. Man höll på att förfrysa sig i duschen men man vaknade ju å andra sidan till liv ordentligt. I badet åkte P-G rutchkana och åkte fort, han höll på att åka in i poolväggen. Tjejen som jobbade på badet var otäckt lik Karin Brockhoff både till utseendet och sättet. Nåväl - efter badet åkte vi in i Setermoen och köpte diskborstar och skrivarpapper. Vi passade även på att tanka. Därefter bar det iväg vidare ner emot Narvik, vi tvekade om vi skulle åka in i Narvik men beslöt oss för att ta det besöket vid nästa norrlandstripp. Klockan tjugo i nio på Tisdagkvällen passerade vi gränsen och rullade åter på svensk mark igen - Hurra!!
Men det ska konstateras en gång för alla att runt vägarna i nordnorge finns det bra mycket mer att titta på än i norra Sverige, där var det bara skog, skog och ännu mera skog. Straxt innan tio, när vi just passerat Abisko Östra och sett den berömda lapporten, fann vi slutligen en hyfsad P-plats för natten. Vi sa att vi skulle försöka komma till-baka in i normal dygnsrytm, men ack vad vi bedrog oss, vi somnade inte förrän två på natten. Detta då efter att ha intagit snabbris med köttbullsgryta och lite efterspel........ Den här natten kändes lite råare och kallare lustigt nog, vi hade ju åkt ett bra stycke söderut ?? Vi kom iväg en kvart över tolv och fortsatte då ner emot Kiruna. Väl framme där var det dags för diskning, proviantering samt byte av kylklampar. Vi frågade först på en Konsumbutik om dom hade nyfrusna kylklampar men dom skickade oss vidare till en bensin-mack. Färden gick sen vidare mot Gällivare, elva kilometer från Gällivare kände vi för en kopp kaffe men där var så otroligt myggrikt så vi fick sitta i bilen med fönsterrutorna uppdragna. Vi fortsatte sen, efter att ha' klappat ett och annat mygg, ner till Överkalix. På vägen ner dit diskuterade vi huruvida vi skulle besöka Carina Nilsson igen, beslutade oss till slut för att åka vidare utan att hälsa på henne. Stannade till i Överkalix och tankade och sträckte på benen. Färden fortsatte sen vidare söderöver förbi Umeå, Piteå och Skellefteå, det senare passerades vi halvtiotiden. Vi fortsatte neråt. Frampå fredageftermiddagen stannade vi till vid Rullsands Camping som ligger i Biluddens naturreservat vid Skutskär, ostsydost om Gävle. Det var riktigt långgrunt och solen hade skinit och sken så vattnet var väldigt varmt - helt enkelt underbart. Detta var vad vi behövde efter att ha suttit i en varm och smutsig bil nu några dar. Vi drack kaffe på stranden och badade o plaskade runt, hade det allmänt väldigt, väldigt skönt !! Vi åkte därifrån som två helt nya personer vid åttatiden på kvällen. Vi stannade till i Västerås och köpte kebab och en hel del lösgodis.Vi kom till Linköping runt midnatt och fyllde där upp igen och räknade ut att bilen bara dragit 0,72 liter bensin per mil. Sammanlagt körde vi 461,57 mil. Det var lite knappt med tid men i det stora hela så är vi nog båda två nöjda........? Vi hade varit med om en ganska så unik upplevelse - ett nästan helt molnfritt Nordkapp!! - till och med dom som jobbade där sa att det inte var alls vanligt!!
Heléne och jag är inte ett par men ett fint minne har vi tillsammans.
Detta är ett av mina reseminnen.
