Hej!!     

Jag är en kille på 41 år. Anledningen till mitt korta hår är inte att jag är rasist eller skinhead utan det kommer ifrån mitt resande och sen har jag vant mig. Mina intressen är blandade, datorintresset utgör en ganska stor del just nu - nästan för mycket!! Även om jag inser datorns betydelse när det gäller att knyta nya kontakter blir det väl mycket ibland, hihi!!
Det har hänt en hel del på sistone men mer om det längre ner på sidan!!
B
Tycker annars om att lyssna på musik - är snudd på allätare även om jag fördrar blues och gammal hederlig rock - typ Creedens eller Mark Knopfler, men även klassiskt passar ibland. Tycker även om att gå på bio - ser det mesta men har svårt för massa våld och skjutande.
A
Har rest en del och mer blir det nog. Har inte åkt på charterresor utan luffat runt. Inte för att jag föraktar charterresor utan för att den formen av resor passar inte mig just nu - om några år kanske - vem vet? Har skaffat några favoritländer - Malaysia och Nya Zeeland bland annat. Var en sväng i Sydostasien förra Jul o Nyår. Spenderade de två första veckorna i December i Singapore. Hälsade på kompisar och inhandlade en hel del elektronik, för övrigt en av de få saker som fortfarande är billigt där. Var även uppe en sväng i Västra Malaysia, närmare bestämt på en liten ö som heter Pangkor. Besöket blev en tudelad upplevelse. Det var å ena sidan kul att återse de platser jag sett nio år tidigare men å andra sidan var det mindre roligt att se hur otroligt turistanpassat Malaysia har blivit. Där stod halvfärdiga byggnader som skulle bli hotell men som på grund av den Asiatiska krisen avstannat helt och stod nu alltså och gapade som spökslott. Spendreade både Jul o Nyår ute på Borneo där jag hälsade på vänner som jag fick förra gången jag besökte Borneo - vårkanten 90. Den 3:e Januari 99 så återvände jag hem.
C
Älskar att träffa nya människor och utväxla tankar och funderingar till långt fram på natten medan vinet eller teet sjunker. Jag älskade att gå ut med min schäferhanne, som hette Rippo. Tråkigt nog finns han inte längre bland oss. Han har kliat sig en hel del men nu i början av Oktober-99 så upptäckte jag att han i sin iver att att klia sig hade slickat och bitit sig under tassarna så mycket att det blödde. När jag undersökte hans tassar nogrannare så upptäckte jag ett slag av vätskefyllda blåsor mellan tårna. Efter besök hos vetrinär och ingående konsultation med både vetrinärer och schäferuppfödare kom jag till beslutet att det var bäst att han fick sluta sina dar medans han fortfarande kunde gå och röra sig. Nu i tisdags den 9 November, klockan 15:40, fick han först en sömnspruta, alltmedan jag stod och talade lugnande till honom och klappade honom på bringan. Det kändes så fel att utnyttja detta unika sätt att lugna honom nu då när vi skulle ta livet av honom. Han litade på mig till hundra procent och kunde nog aldrig tro att det var sista gången som jag skulle klappa honom på bringan. Jag grät hejdlöst under hel akten men försökte vara stark. Jag fortsatte klia honom bakom öronen och smekte hans bringa ända tills han somnat in helt, jag fortsatte även efter att vetrinären gett honom de dödliga injektionerna. Först när jag såg och kände att hans hjärta slutat slå stannade mitt kliande. Rippo vart tre år och tre månader gammal, han föddes den 7 Augusti 96 och han somnade in den 9 November 99. Mitt bestående minne av Rippo är att han nästan var dumsnäll. Han utgjorde min familj på ett mycket positivt sätt och det är oerhört tyst utan honom.
B
På något tokigt vänster o vis så finns nog en mening med det mesta. Just i samma veva som det stod klart för mig att Rippo inte mådde bra så fick jag ett brev från Vetlanda arbetsförmedling. Det var platsanvisning gällande ett jobb som trafiklärare på Ingvars Trafikutbildning. Måndagen den 15 November var jag nere och besökte Ingvar & co. Persomkemin stämde till 100% och innan jag åter styrde hemåt så hade vi bestämt att jag skulle komma ner på nytt torsdagen i samma vecka för att åka med och bekanta mig med övningsområdena. Torsdagen kom o gick och saker o ting stämmde bara så bra. Ja, det stämmde så bra att jag började jobba hos Ingvar måndagen den 22 November
A
Nu har det hänt en del. Ja, kanske till o med en hel del!! Den 10 Februari, klockan 06:21 förändrades mitt liv grundläggande, det var just då som min son såg ljuset för allra första gången. En liten Albin såg på världen med nyfikna ögon. Carl Albin Fabian ska han heta. Nu har mitt liv, så som för många andra småbarnsföräldrar, börjat snurra i helt nya cirklar - numera är Albin mittpunkten i mitt liv. Det kändes på någe' lustig vänster som om även jag pånyttföddes, eller kanske bytte rollfigur här i livets teater, den nya rollen gick under benämningen pappa och jag stormtrivs hittills!!
C
Vi skriver nu den första Augusti, nådens år 2003, och livet har rullat på ett stycke igen. Albin har hunnit med drygt tre år o tiden verkar bara gå fortare o fortare. Albin o mamman flyttade norrut o då är det väl bara o hänga med. Sa upp mig nere hos Ingvar o söker nu jobb med ljus o lykta i närheten av Albin.  

B

Nu har det hänt, jag har fått jobb igen! Som Trafiklärare igen, men den här gången i Linköping som ligger i rätt riktning om man tänker på Albin. Fransson Israelson Trafikskola heter min nya skola o Chefen heter Ingemar, lät att säga fel då min förre chef hette Ingvar. Ska pendla nu till en början i alla fall o se hur det går.
Förmodligen relativt bra då pendeln bara tar 45 min o går så ofta.
Livet pendlar fram o tillbaka! Det är det som gör det mysigt!

C
Nu, 2004-05-01, har jag flyttat till Motala och ihop med en underbar tjej som lyssnar till namnet Fia. Det känns skönt att ha kommit till samma stad som Albin, min son.

I

God Fortsättning!! (2005-01-17) Har varit arbetslös sen 050101. Än har jag inte börjat klättra på väggarna men det dröjer nog inte så länge. Har sökt en del jobb, försökte komma med på en utbildning men var för sent ute. Ska förmodligen försöka i höst igen.

A

Nu, 2005-06-05, har det gått ett tag igen sen jag skrev. Det har i vanlig ordning skett en hel del igen - både roligt och mindre roligt. Till att börja med så började jag aldrig klättra på väggarna. I slutet av Maj så var jag inne i Linköping och skrev på ett anställningskontrakt för Körkortscenter i Nyköping. Dom ska öppna ett kontor i Linköping där jag ska jobba 50%, till att börja med. Har redan hjälpt Körkortscenter med deras hemsida.
Albin har varit här ganska mycket nu de senaste veckorna, det tycker jag är skönt. Nu igår morse ställde vi kosan sydväst för att slutligen hamna i Göteborg, närmare bestämt på Liseberg. Under färden ner till just Göteborg, vi hade åkt nån timme, så ringde mor min. Hon lät skärrad när hon sa att en nära släkting till oss inte mådde så bra. När jag påminde henne om att vi var på väg till Liseberg så sa hon att vi skulle höras vidare på kvällen.
Väl nere på Liseberg gjorde regnandet ett uppehåll på några timmar o vi gick runt, stod i kö o åkte alla möjliga o omöjliga attraktioner. Vi köpte sånna där åkpass och för alla utom för mig så lönade det sig, och framför allt behövde vi inte stå fäppla med massa små papperslappar. När vi slutligen kom hem så hade mamma ringt sex-sju ggr - jag ringer upp henne med en gång o får då det otroligt tråkiga beskedet att en ung nära släkting till oss inte längre är med oss - han hade tagit sitt liv.
Ingen som kände honom hade anat nånting - alla står som frågetecken!
Vi har inte fattat att han är borta - för alltid!

 
w

I dag skriver vi 2005.10.30 och vi har idag haft den första dagen med vintertid igen, eller normaltid som det kallas också. För en vecka sen så här dags på söndagkvällen var vi, Fia o jag, på väg till Stockholm där hon skulle fortsätta upp till Skellefteå för att hälsa på sina föräldrar och andra släktingar. Jag skulle upp till Stockholm för att delta i en kurs jag börjat vecka 37. En kurs som om jag blir godkänd på den gör mig till utbildningsledare, alltså snäppet högre än trafiklärare och snäppet bättre betalt. Jag sov hos mina släktingar som bor i Vallentuna.
På måndageftermiddag hade vi en mycket intressant gästföreläsare, Tord Persson, som själv hade gått utbildningsledarkursen för snart 15 år sen, och han hade gjort ett specialarbete som rörde dyslektiker. Mycket med anledning av att han själv led av dyslexi. Det var oerhört intressant och gripande.
På tisdageftermiddagen var det ytterliggare en gästföreläsare vid namn Sören Nordlund och han pratade om trafikpsykologi. Sören gjorde ett par saker ganska klara för oss - när eleverna fått lappen så gör dom väldigt lite så som vi lärt dom! Det går i korta ord ut på två saker - att få eleverna att
"TA DET LUGNT o SE SIG FÖR"
I stort sett allt annat glömmer dom snabbt. Vi fick dessutom lära oss att sökandet efter en möjlig väg från punkt A till punkt B är genetiskt betingat, man föds alltså med förmågan att ta sig fram!
Nästa dag så var det författningens tur. En trafiklärare/utbildningsledare vid namn Peter Kinnbo höll i denna förmiddag, som i mitt tycke inte va så intressant som de båda tidigare dagarnas föreläsningar, men ack så viktig.
Detta var den andra träffen av sammanlagt sex. Vi kommer träffas en gång till innan jul i vecka 49. Sen är tre träffar i vår också. Vi bör vara färdiga i Maj nån gång.

 

l

Hoppas vi hörs vem du nu är som läser detta!?
   Kram P-G

sniwe@yahoo.com