






Vem är Niklas? - Hela storyn
Det var en gång en man och en kvinna som hette Ove och Gunilla som trots
att dom hade allt emot sig (han kom ifrån Göteborg och hon ifrån Stockholm) blev så
kära att dom beslutade sig för att gifta sig och flytta ihop. Toffel som han var Ove så
erbjöd han sig att bo i Stockholm i början men efter ett tag när han samlat mod till
sig så frågade han om Gunilla möjligtvis skulle kunna tänka sig att kanske så
småningom flytta till Göteborg. Gunilla som hela livet önskat att få bo på framsidan
sade givetvis att det kunde hon absolut tänka sig så flyttlasset bar till Mölnlycke ca
en mil utanför Göteborg. När dom hade bott där ett tag så tyckte dom att det började
bli lite ensamt i huset så dom bestämde sig för att skaffa tillökning. Ove hade ju
iochförsig tänkt sig en hund men när sedan Patrik föddes 1973 så tyckte han att det
var väl OK. Tiden gick och Patrik blev äldre och Ove och Gunilla märkte att Patrik
kanske inte var allt för kul så dom bestämde sig för ytterligare en baby. Så den
sjunde juni nittonhundrasjuttiosex kom då Niklas till denna jord. Nu blev han ju
iochförsig inte så himla mycket roligare än sin bror men det är ju sånt man får
räkna med (ingen kan ju lyckas med allt alltid). Nu ville det sig så illa att han var
så busig och jobbig att Ove och Gunilla insåg att dom inte skulle klara av en till för
att väga upp tidigare misslyckanden. Men allteftersom tiden gick så blev Patrik och
Niklas allt stiligare och trevligare. Niklas började spela fotboll i Mölnlycke IF vid
sex års ålder och fortsatte i tretton år tills han började med friidrott(visserligen
höll han på ett år med båda sporterna parallellt men det gick inte i längden). Niklas
klarade dessutom av grundskolan (Furuhällskolan och Djupedalskolan) utan problem och
beslutade sig för att läsa teknisk linje (kanske bara för att inte vara sämre än
Patrik) på Katrinelundsgymnasiet. Efter att mer eller mindre ha slöat sig igenom tolv
skolår väntade då högskolan. Det var då Niklas förstod varför man skulle plugga på
gymnasiet men det var lite för sent. Att sen friidrottsträningen började ta upp mer och
mer tid av hans liv gjorde ju inte det hela bättre. Tenta efter tenta klarades med endast
ett fåtal poängs mariginal. När han sen under sommarlovet märkte hur skönt det var
att koppla bort allt som hade med skolan att göra så blev det ju inte bättre när
skolan började igen. Då insåg Niklas att hans liv bestod av att gå upp på morgonen,
åka till skolan, åka och träna, komma hem och sova. Efter andra året på Chalmers var
det så dags för det största mandomsprovet av dom alla...LUMPEN. Eftersom Niklas inte
såg nån större mening i att krypa runt i skogen och leka krig så sa han vänlig men
bestämt till på mönstringen att han ville bli flygplatsbrandman, och så blev det.
Efter en sex veckors lång utbildning i Stockholm var det dags att inta Landvetter
Flygplats. I början var det jobbigt med många övningar men efterhand att han steg i
graderna avtog de allra jobbigaste sysslorna och TV'n upptog allt mer tid ute på
Brandstation. Alla såpor följdes med skiftande intresse...
...to be continued