En kvinna som hon
Till slut föll ändå snön den vintern
tät och och tung en grå februaridag
Vattnet låg blankt och svart under Djurgårdsbron
Jag försökte lära mej att lita på lugnet.
Jag höll koll på mina hjärtslag
Jag ville tömma min tid så den blev ren och tom
Jag rensade ut och flyttade och skrev bra
varje natt om dom åren, dom goda åren
Jag sökte mej genom minnena.
Jag gick från plats till plats och höll rådslag
Jag hade aldrig räknat med en kvinna som hon
Gud gav mej det här hjärtat den här själen.
Jag har gjort så mycket för att komma undan
Ständigt en flykt planerad till ett annat land
Jag har dansat på den vassa eggen.
Jag har jagats av kärlekens hundar
Nästan förlorat tron på kvinna och man
När jag gick uppför trappan
var det som om jag följde i spåren av en förlorad vän
från dom åren, dom goda åren
Jag ville ha vatten, jag ville ha liv,
jag ville ha kärlek
men det var torrt i mina brunnar
Jag hade aldrig räknat med en kvinna som hon
Du ser ärren efter såren som aldrig ville läka ihop
Det tystnar i nuet. Rösterna dör ut,
alla rop från dom åren, dom goda åren
Till slut föll ändå snön den vintern
och den svarta stan blev vit av ljus
och jag var öppen igen för livets rikedom
Jag ville gå min egen väg.
Ingen arm runt min arm, ingen annan
Jag hade inte räknat med en kvinna som hon
Tillbaka till Lundell-Album och texter