Länkar i denna text
Riksdagens pressmeddelande inför debatt och beslut 2003-10-22
Socialdemokraternas valmanifest 2002-2006
Socialdemokraternas Bostadspolitiska arbetsgrupp 2001
Socialdemokraternas Bostadspolitiska Program
Riksdagens behandling
Riksdagens beslut
.................................................................................................................
Bakgrund mm...

Källa: http://www.sap.se/
I Socialdemokraternas valmanifest 2002-2006 står följande:
(saxat:)
Tredimensionell fastighetsbildning
* Ny lagstiftning införs som ska möjliggöra en tredimensionell fastighetsbildning. Förslag kan läggas fram under hösten 2002. Genom en sådan lagstiftning ökar möjligheterna att bygga fler bostäder i framför allt stadskärnorna.
(saxat:)
Idag presenterar socialdemokraternas bostadspolitiska arbetsgrupp med Lars-Erik Lövdén i spetsen sin rapport inför den socialdemokratiska partikongressen. Bland annat föreslår gruppen att:
-Tredimensionell fastighetsbildning ska prövas som metod att bygga bostäder som komplement till befintliga fastigheter
 Tillbaka upp
..............................................................................................

Socialdemokraternas Bostadspolitiska arbetsgrupp 2001-07-21
Bostadspolitiskt program
Boendepolitik för rättvisa och jämlikhet

Följande personer har ingått i den bostadspolitiska arbetsgruppen:
Lars-Erik Lövdén, ordförande
Lars-Olof Pettersson och Jan Hellman, sekreterare
Berith Andersson, partiexepeditionen
Annika Billström, Stockholms arbetarekommun
Leif Jakobsson, socialdemokratiska riksdagsgruppen
Carina Moberg, Stockholms läns partidistrikt
Leif Nilsson, Smedjebackens arbetarekommun
Jonne Norlin, SSU
Marie-Louise Rönnmark, Umeå arbetarekommun
Endrich Schubert, Göteborgs arbetarekommun
Hans Tilly, LO
Siw Wittgren-Ahl, S-kvinnor
Helena Zakariasen, Örebro läns partidistrikt

Socialdemokraternas Bostadspolitiska Program
 http://www.sap.se/sapdata.nsf/0/60B2BD81A27DE4E9C1256BB3002F0396/$file/Bostadspolitik.pdf
(saxat:)
Tredimensionell fastighetsbildning kan göra
det möjligt att komplettera med bostäder ovanpå affärslokaler och kontor – därför ska
en sådan möjlighet prövas.
Tredimensionell fastighetsbildning ska prövas som en metod att bygga bostäder
som komplement till befintliga fastigheter.
Tillbaka upp
...............................................................

Riksdagens beslut

Tredimensionell fastighetsindelning

http://www.riksdagen.se/bik/datum.asp?datum=2003-10-22
 

ONSDAG 22 OKTOBER 2003
Prenumerera på Beslut i korthet via e-post.
Lättare bygga bostäder ovanpå kommersiella byggnader (BoU2)
Den 1 januari 2004 börjar nya regler om så kallad tredimensionell fastighetsindelning att gälla. Beslutet ska bl.a. göra det lättare att bygga bostäder ovanpå redan befintliga kommersiella byggnader. Utrymmen som rymmer byggnader och andra anläggningar ska kunna brytas ut till självständiga fastigheter. En fastighet ska alltså inte behöva omfatta någon mark. Broar, bergrum och tunnlar ska kunna utgöra egna fastigheter.
• Lättläst
• Teckenspråk (2 139 kbyte)
• Pressmeddelande
• Proposition 2002/03:116
• Utskottsbetänkande 2003/04:BoU2 http://www.riksdagen.se/SrvFunc/dokarkiv/0304/bet/BoU2.pdf

• Protokoll 17 (debatt och beslut 2003-10-22)
• Läs mer i Behandling och beslut

Bostäder ovanpå affärer
Det ska bli enklare att bygga bostäder
ovanpå andra byggnader.
Det ska till exempel bli enklare att bygga bostäder
ovanpå ett hus där det finns affärer.
Riksdagens beslut innebär
att det kan byggas fler bostäder,
framför allt i de större städerna i Sverige.
Det här beslutade riksdagen den 22 oktober 2003.
Tillbaka upp
………………………………………………

Bostadsutskottet (BoU)
Personerna är listade i invalsordning
Ordförande Göran Hägglund (kd)
Vice ordförande Owe Hellberg (v) och Anders Ygeman (s)
Ledamöter
Lilian Virgin (s)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Nina Lundström (fp)
Siw Wittgren-Ahl (s)
Hans Unander (s)
Maria Öberg (s)
Margareta Pålsson (m)
Ingela Thalén (s)
Lars Tysklind (fp)
Rigmor Stenmark (c)
Gunnar Sandberg (s)
Peter Danielsson (m)
Sten Lundström (v)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
 Suppleanter
Leif Jakobsson (s)
Maria Hassan (s)
Magdalena Andersson (m)
Gunnar Andrén (fp)
Helena Zakariasén (s)
Göte Wahlström (s)
Dan Kihlström (kd)
Mariann Ytterberg (s)
Gunnar Axén (m)
Nikos Papadopoulos (s)
Yvonne Ångström (fp)
Jörgen Johansson (c)
Agneta Lundberg (s)
Göran Lindblad (m)
Sermin Özürküt (v)
Mona Jönsson (mp)
Solveig Hellquist (fp)
Allan Widman (fp)
Agne Hansson (c)
Mikaela Valtersson (mp)
Matilda Ernkrans (s)
Tillbaka upp
...............................................................................................................

Riksdagens behandling...
Källa: http://www.riksdagen.se/debatt/200304/prot/17/

Snabbprotokoll 2003/04:17
Onsdagen den 22 oktober
Kl. 09.00 - 16.34
6 § Tredimensionell fastighetsindelning
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2003/04:BoU2
Tredimensionell fastighetsindelning (prop. 2002/03:116).
Tillbaka upp

Anf. 1 GUNNAR SANDBERG (s):
Herr talman! Jag inleder, och om ni eventuellt har några frågor sedan så svarar Lilian Virgin på dem.
Bostadsutskottets betänkande nr 2 handlar om tredimensionell fastighetsindelning och behandlar regeringens förslag i proposition 2002/03:116. I betänkandet behandlar utskottet också några motioner som inlämnades under den allmänna motionstiden 2002 och som har anknytning till ärendet.
I propositionen om tredimensionell fastighetsindelning föreslås att fastigheter i vissa fall ska kunna avgränsas inte bara i markplan utan också i höjd- och djupled. På så sätt vill man skapa bättre förutsättningar för sådant fastighetsutnyttjande där olika verksamhetsutövare nyttjar skilda plan i en fastighet. Det ger till exempel bättre möjlighet till bostadsbyggande ovanpå befintliga kommersiella byggnader. Reglerna innebär också att utrymmen som ska rymma byggnader eller anläggningar ska kunna brytas ut till självständiga fastigheter. Exempel på sådana fastigheter är broar, bergrum och tunnlar.
I huvudsak samma regler som i dag gäller för traditionella fastigheter föreslås gälla för bildande och nyttjande av tredimensionella fastigheter. Det innebär att de ska kunna ny- och ombildas enligt fastighetsbildningslagen. Vidare innebär det att de ska kunna köpas och säljas på samma sätt som andra fastigheter.
I propositionen föreslås dock vissa särskilda regler för tredimensionella fastigheter. Det gäller bland annat vissa rättigheter för den nya fastigheten i förhållanden till kringliggande fastigheter. Det handlar om rätten till tillträde till annan fastighet för att utföra byggnadsarbete på den egna fastigheten.
Det föreslås också att allmän domstol i vissa fall ska kunna förplikta ägaren av en vanskött fastighet att åtgärda bristerna på den.
Bostadsutskottet anser, i likhet med regeringen, att det finns behov av en ny lagstiftning som medger ett mer ändamålsenligt och rättssäkert tredimensionellt fastighetsutnyttjande. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag.
Utskottet föreslår vidare att de motioner från allmänna motionstiden 2002 som behandlas i betänkandet avslås eftersom förslag i dessa motioner är tillgodosedda genom förslagen i propositionen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Tillbaka upp
Anf. 2 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Herr talman! Godmorgon! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation nr 1.
Äntligen, har Gert Fylking ropat efter det att Nobelpristagaren i litteratur har presenterats. Äntligen, får väl också vi som företräder de borgerliga partierna säga nu när regeringen långt om länge lagt fram en proposition som vi genom betänkandet i dag kan fatta beslut om.
Nu blir väl vare sig proposition eller betänkande lika efterfrågade som de titlar av litteraturpristagarna som kommer ut, men likafullt innehåller de här skrifterna viktiga förändringar som innebär nya möjligheter för byggande i vårt land.
Effekterna av den nya lagstiftningen ska inte överdrivas. Den kommer att spela en viss roll, men den kommer inte att dramatiskt förändra den svenska stadsbilden eller öka byggandet på ett fenomenalt sätt.
Lagstiftningen är ändå viktig. Den kommer att spela roll. Den nya lagstiftningen innebär nya möjligheter att blanda bebyggelse, att öka boendet i avfolkade stadskärnor och att undanröja bekymmer för så kallade oäkta bostadsrättsföreningar.
Den som läser propositionen och betänkandet kan lätt se att Socialdemokraternas syn på den nya fastighetsbildningsreformen präglas av en tvehågsenhet.
I propositionen betonar regeringen riskerna med att en tredimensionell fastighetsbildning ska leda till ett fragmentiserat och oöverskådligt fastighetsbestånd. Av den anledningen har lagförslaget behängts med en mängd mer eller mindre godtyckliga bestämmelser som syftar till att begränsa ombildningen av fastigheter. Restriktivitet förefaller vara ledordet, vilket innebär att syftet med att tillåta tredimensionell fastighetsbildning delvis motverkas.
Kristdemokraterna anser att lagstiftningen gällande fastighetsbildningen bör vara konsekvent och entydig. Tredimensionell fastighetsindelning ska ses som jämbördig med annan fastighetsbildning och generella krav för fastighetsbildning ska tillämpas så långt det bara är möjligt.
Regeringens proposition andas återhållsamhet och en skepsis mot de egna förslagen. Varför skulle man annars bygga in diverse särregler och restriktioner?
Vi kristdemokrater har reserverat oss på några punkter.
Majoriteten vill att tredimensionell fastighetsindelning enbart ska kunna komma till stånd om åtgärden är lämpligare är andra alternativ. Det duger inte att åtgärden är lika bra som andra, den måste vara bättre. Varför det? Varför räcker det inte med att den är ändamålsenlig? Varför ska inte intressenterna själva få avgöra hur utformningen ska vara?
Ytterligare en begränsning berör fastighetsbildningen av planerade eller ännu inte uppförda anläggningar. Där vill majoriteten att ett villkor för förtida fastighetsbildning ska vara att fastigheten ska antas få användning för sitt ändamål "inom en nära framtid".
Jag har mycket svårt att se några goda skäl för regeringen och utskottsmajoriteten att missgynna tredimensionell fastighetsindelning i förhållande till annan fastighetsindelning. Det är ju det man gör när det gäller de två områden som jag berört nu, det vill säga att det måste anses vara lämpligare än andra alternativ och formuleringen "inom en nära framtid", som kan jämföras med den generella regeln som talar om "inom överskådlig tid".
Herr talman! Ytterligare en tydlig restriktion som majoriteten föreslår handlar om att fastighetsbildningen måste omfatta minst fem lägenheter. Varför? Om det på ett tak ryms tre lägenheter, varför ska det då enligt majoriteten inte vara möjligt att tillföra de bostäderna? Kristdemokraterna anser att det är viktigt att regelverket för tredimensionell fastighetsbildning utformas så att det kan anpassas till ett kommande regelverk för enskilda ägarlägenheter. Därför bör gränsen om minst fem lägenheter tas bort.
Vi har vidare invändningar mot att regeringen och utskottsmajoriteten inte vill öppna för möjligheten att skikta fastigheter. Min uppfattning är att det borde vara möjligt att blanda olika upplåtelseformer i ett och samma bostadshus. Det skulle inte bara ge större möjligheter för flexibilitet utan det skulle också förbättra möjligheterna för integration – en blandad bebyggelse eller blandade upplåtelseformer. Att socialdemokraterna och stödpartierna gillar det uniforma är sedan länge känt, men det är ändå inte lättbegripligt varför man genom detta förbud ska hindra människors möjligheter att få ökad valfrihet och ökad blandning på detta område.
Till sist: I Sverige är nyttjanderätten av en "ägd lägenhet" knuten till medlemskap i en bostadsrättsförening, där föreningen är ägare till fastigheten och där bostaden upplåts till den som är delägare i bostadsrättsföreningen. Ett införande av ägarlägenheter, som berörs i en av reservationerna, skulle tillåta ägande av en enskild lägenhet i ett flerbostadshus på ett sätt som är jämförbart med ägandet av ett småhus. En sådan ny upplåtelseform kan innebära en stimulans till ökad nybyggnation. Ägarlägenheter har som fördel att boendet blir billigare när ägaren kan ta egna lån för sin lägenhet och därmed kan dra av räntekostnaderna i deklarationen, såsom småhusägare gör. Samhällsekonomin uppmuntras med ett personligt sparande. Ägarlägenheter stärker pantvärdet för lägenheter och minskar riskerna för kreditförluster. Brukarinflytandet ökar, och lägenheten kan hyras ut av ägaren.
Riksdagen har av regeringen för några år sedan beställt ett förslag om ägarlägenheter. Jag och minoriteten i utskottet anser att det är angeläget att regeringen snarast återkommer med ett förslag till lagstiftning. I det betänkande som vi nu debatterar liksom i tidigare betänkanden där vi har diskuterat de här frågorna avslöjar utskottsmajoriteten egentligen inte någon egen uppfattning i den här frågan, utan man nöjer sig med att hänvisa till en utredning som kom 2001. Vi har från minoritetens sida försökt att i debatt efter debatt få besked från majoriteten, och jag försöker igen: När kan riksdagen få ta ställning till ett förslag om införande av ägarlägenheter?
Tillbaka upp
Anf. 3 PETER DANIELSSON (m):
Herr talman! Det här är, precis som Göran Hägglund sade, ett efterlängtat förslag, som ger många nya möjligheter. Det kommer exempelvis att ge möjligheter att bygga ovanpå befintliga kontorskomplex och biografanläggningar. Det behövs inte minst i tillväxtorter där efterfrågan är långt högre än utbudet. Dessutom kan det här hjälpa bostadsrättsföreningar att bli av med problemen att dela upp oäkta bostadsrättsföreningar. Det kan också vara ett första steg till att införa ägarlägenheter.
Herr talman! Jag har förstått att den här frågan inte är direkt ny här i riksdagen. I går träffade jag en äldre kollega i en korridor och pratade lite grann med honom. Han talade om för mig att tredimensionell fastighetsbildning och ägarlägenheter hade diskuterats i riksdagen sedan tiden före min födelsedag. Min egen referensram sträcker sig ju inte riktigt så långt tillbaka, men jag kommer ihåg att den som jag tror senaste i raden av utredningar tillsattes år 1994. Man kan i alla fall konstatera att den här frågan inte direkt har snabbhanterats av riksdag och regering.
Vi moderater tycker att den här frågan är viktig, och vi har drivit den länge, så vi välkomnar naturligtvis det här förslaget. Även om regeringen har dragit det i långbänk har vi bestämt oss för att ta sats i det gamla talesättet "bättre sent än aldrig" och glädjas åt att förslaget nu äntligen finns här på vårt bord.
Dessvärre blev det ganska snart smolk i den här glädjebägaren när vi började läsa regeringens förslag. Det visade sig ganska fort att regeringen vill införa ett antal begränsningar i den tredimensionella fastighetsbildningen som var mera långtgående än i den vanliga fastighetsbildningen. Man skriver exempelvis i förslaget att fastighetsbildning endast ska kunna ske om det står klart att åtgärden är lämpligare än andra åtgärder för att tillgodose det avsedda ändamålet. Det tycker vi är fel. Det är vår uppfattning att reglerna för vanlig fastighetsbildning i allt väsentligt bör kunna tillämpas.
Herr talman! Regeringen vill inte heller tillåta att olika upplåtelseformer, exempelvis hyresrätter och bostadsrätter, får blandas i ett och samma hus via så kallad skiktning. Det tycker vi är synd, dels eftersom det skulle kunna bidra till en ökad social integration, dels eftersom det skulle kunna ge hyresgäster som i dag blir så kallade resthyresgäster vid ombildningar från hyresrätter till bostadsrätter möjlighet att ha en annan hyresvärd än just bostadsrättsföreningen.
Regeringen föreslår även att den tredimensionella fastighetsbildningen eller den tredimensionella fastighetsindelningen måste inrymma minst fem bostadslägenheter för att få bildas. Vi tycker att det är problematiskt redan med de upplåtelseformer som vi har i dag. Tänk om det, som Göran Hägglund tidigare här var inne på, är fråga om en kontorsfastighet i centrala Stockholm där det får plats tre eller kanske maximalt fyra lite mindre lägenheter på taket! De kommer inte att kunna byggas med det förslag som ligger på bordet, och det tycker vi är olyckligt.
Vi är också oroliga för vad det här i förlängningen kommer att innebära, om det kanske egentligen är ett förtäckt sätt att redan nu säga nej till ägarlägenheter. Vi skulle tycka att det vore väldigt olyckligt. Vi vill därför helt och hållet ta bort den här begränsningen.
Herr talman! Det här för mig osökt in just på ägarlägenheter. Att äga sin lägenhet betyder ju väldigt mycket för människor. Det är en social trygghet som man inte kan mäta i pengar. För min del tycker jag att det är väldigt viktigt att vi politiker underlättar och skapar möjligheter för människor att få äga sin bostad. Det gäller inte minst ute i förorter och i miljonprogramsområden, där det enskilda ägandet kan bli ett viktigt verktyg för egenmakt, gemenskap och integration.
I Sverige är det i dag helt omöjligt för människor som föredrar att bo i lägenhet att äga sin bostad. Det kan man bara göra om man bor i småhus eller villa. Man kan möjligen äga den indirekt via en bostadsrätt. Den form av ägarlägenheter som finns i många av våra grannländer runtomkring oss, både i Norden och i Europa – jag kan ta Danmark och Norge som exempel – är en uppskattad möjlighet, som fylller behov som hyresrätten och bostadsrätten inte gör.
Eftersom vi har olika krav på vårt boende, olika behov och olika viljor i olika skeden av vårt liv, tycker vi att det är angeläget att det finns en mängd olika boendeformer att välja mellan. Då är det viktigt att vi politiker inte sätter käppar i hjulet utan i stället underlättar för människor och skapar möjligheter till olika upplåtelseformer och även respekterar människors val av upplåtelseformer.
Herr talman! Ett starkt argument för ägarlägenheter är också att tillgången till riskvilligt kapital för byggande sannolikt skulle öka. Enskilda hushåll har normalt inte samma avkastningskrav på eget kapital som professionella fastighetsföretag, och i förlängningen skulle det innebära att upplåtelseformen ägarlägenheter borde ge förutsättningar för en utökad nyproduktion av bostäder, särskilt i områden där efterfrågan är större än utbudet.
Så om regeringen menar allvar med sitt mål 120 000 nya bostäder under mandatperioden och med sitt tal om integration och egenmakt, borde regeringen springa in på Rosenbad och låsa upp den byrålåda där jag förmodar att förslaget ligger färdigt och se till att det kommer på riksdagens bord.
I stället väljer både regeringen och utskottsmajoriteten att hänvisa till att frågan bereds inom Regeringskansliet. Jag undrar om det verkligen är hela sanningen. Jag undrar om det inte finns en rädsla för ägarlägenheter som bottnar i något slags ideologisk grund, i en misstro till det privata ägandet. Den misstron har inte bara tagit sig uttryck i ett nej till ägarlägenheter utan den har också visat sig när Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet här i kammaren har gjort sitt bästa för att försvara även indirekt ägande, det vill säga via bostadsrätter. Vi har några exempel i de tuffare kraven på ombildning från hyresrätt till bostadsrätt, den så kallade stopplagen, som ganska nyligen stoppade drygt tusen personer i miljonprogramsområdet Östberga från att ta ansvar för sina bostäder i form av bostadsrätter.
Herr talman! Jag uppfattar att majoriteten vill ducka lite grann för den här debatten om ägarlägenheter. Jag tror att man gör det utifrån ett ideologiskt snarare än ett pragmatiskt och sakmässigt motstånd. När man inte har några bra argument och inte riktigt vill gå in i debatten är det ganska bekvämt att ducka bakom den lilla frasen att frågan för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Jag tycker dock att det svenska folket förtjänar att få höra vad majoriteten tycker om ägarlägenheter. Är det så att ni är motståndare till dem på någon ideologisk grund, så säg det då! Ducka inte bara för frågan! Jag efterlyser precis som Göran Hägglund att ni i den här debatten tar chansen att säga vad ni egentligen tänker om ägarlägenheter och när vi kan förvänta oss ett eventuellt förslag.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag på sedvanligt sätt säga att vi står bakom alla de moderata reservationerna, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 1.
Tillbaka upp
Anf. 4 LARS TYSKLIND (fp):
Herr talman! Jag instämmer naturligtvis i mycket av det som har sagts från Peter Danielsson och Göran Hägglund. Jag har läst att man har diskuterat frågan sedan 1800-talet, och då har ju Peter god marginal till sin födelsedag.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 2 men står naturligtvis bakom samtliga tre reservationer som Folkpartiet har tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern. Vi är helt eniga i denna fråga.
Det har sedan länge varit ett krav från Folkpartiet liberalerna att införa möjligheten till tredimensionell fastighetsindelning. Vi stöder naturligtvis den lagstiftningen.
Tredimensionell fastighetsindelning undanröjer många hinder för rationellt utnyttjande och förvaltning av fastigheter som innehåller olika typer av verksamheter. Det ger också stora utvecklingsmöjligheter och stor flexibilitet både vad gäller nybyggnation och indelning av redan befintliga fastigheter.
Ett bra exempel är möjligheten att komplettera centrumbebyggelse med bostäder placerade ovanpå verksamhetslokaler. Att dessutom kunna blanda olika upplåtelseformer för boende inom samma flerbostadshus öppnar nya möjligheter för mångfald och därmed valfrihet.
I propositionen och betänkandet kan man läsa att i huvudsak samma regler som i dag gäller för fastigheter av traditionellt slag även ska gälla för tredimensionella fastigheter. Lantmäterimyndigheten ska skapa dessa fastigheter vid förrättningar enligt fastighetsbildningslagen och de tredimensionella fastigheterna ska kunna köpas, säljas och intecknas som andra fastigheter.
Herr talman! Så långt är allt gott och väl. Men läser man vidare är detta inte hela sanningen då det i propositionen föreslås en rad försvårande speciella villkor för att tredimensionell fastighetsbildning ska få genomföras. Det är en villkorslista som stöds av utskottsmajoriteten. Vi borgerliga partier redovisar dock en annan uppfattning i våra gemensamma reservationer.
Regeringen har gjort bedömningen att dessa begränsade villkor är nödvändiga på grund av befarade komplikationer som är förenade med den tredimensionella fastighetsbildningen. Förslagen till särvillkor upplevs som godtyckliga och till del motverkar de utnyttjandet av möjligheterna till tredimensionell fastighetsbildning. Godtyckligheten understryks av att utskottsmajoriteten i betänkandet konstaterar att det inte är möjligt att exakt identifiera vilka problem som en tredimensionell fastighetsindelning kan ge upphov till. Trots detta ställer man sig bakom regeringens förslag om relativt preciserade villkor, vilket är anmärkningsvärt i sig.
Som inledande villkor ställs upp att tredimensionell fastighetsbildning endast ska kunna ske om det står helt klart att åtgärden är lämpligare än andra åtgärder. Vi anser att den ska vara ett alternativ jämställt med annan fastighetsbildning, där lantmäteriet gör lämplighetsbedömningar enligt fastighetsbildningslagens generella regler.
Även kravet på att tredimensionell fastighetsbildning vid förtida fastighetsbildning endast får ske om det är nödvändigt för att trygga finansieringen eller uppförandet av byggnaden och de speciella villkor som föreslås om att fastighetsbildning endast får ske om fastigheten kan antas få användning för sitt ändamål "inom en nära framtid" är regler som gör att tredimensionell fastighetsbildning inte blir ett likvärdigt alternativ. I propositionstexten har man definierat begreppet "en nära framtid" som ungefär ett år. Det finns redan i dag tidskrav i fastighetsbildningslagen som är applicerbara generellt på all typ av fastighetsbildning. Vi tycker att det ska användas i även detta fall.
Herr talman! När vi sedan kommer till de villkor som gäller hur tredimensionell fastighetsbildning ska kunna utnyttjas för indelning av fastigheter för bostadsändamål genomsyras förslaget av hinder för att utnyttja möjligheterna fullt ut. Regelverket ska normalt inte tillåta skiktning av befintliga flerbostadshus i flera bostadsfastigheter vilket omöjliggör blandade upplåtelseformer med den ökade valfrihet och möjlighet till integration som detta skulle innebära. Det skulle till exempel, som har nämnts tidigare, ge de så kallade resthyresgästerna efter omvandling till bostadsrätter möjlighet att ha en annan hyresvärd än bostadsrättsföreningen. Våra tankar i reservationen kring att kunna integrera bostäder för socialt utsatta människor med en inriktad bostadsförvaltning är också värda att ta med i helhetsbilden.
Liggande förslag innebär att man inte ska få bilda tredimensionella bostadsfastigheter om de inte innehåller minst fem lägenheter tills frågan om ägarlägenheter är avgjord. I reservation nr 2 har vi konstaterat att vi tvingas acceptera en begränsning för att inte fördröja att möjligheten till tredimensionell fastighetsindelning införs. Vi tycker ändå att det finns mycket positivt kring detta. Vi föreslår dock att tre lägenheter ska gälla intill dess regeln tas bort vid införandet av enskilda ägarlägenheter. Vi anser också att regeringen med det snaraste ska återkomma till riksdagen med ett förslag om att tillåta ägarlägenheter och anpassa fastighetsbildningslagen till det.
När man tar del av tidigare debatter i ämnet ägarlägenheter blir man lätt pessimistisk när det gäller den politiska viljan från nuvarande regering att införa ägarlägenheter som en ny upplåtelseform i Sverige. I propositionen säger regeringen, med hänvisning till att frågan är under beredning, att man för närvarande inte vill öppna möjligheterna att via tredimensionell fastighetsbildning tillskapa ägarlägenheter.
Vid debatten 1999 – jag tror det var i februari – som föregick riksdagens beslut om uppdraget till regeringen att ta fram lagstiftning för ägarlägenheter uttalades från många, speciellt från borgerliga ledamöter, förhoppningar att detta skulle gå relativt fort. Man ansåg att bakgrundsmaterialet i stort sett fanns. Så har inte blivit fallet.
En stor orsak till det torde vara den stora ideologiska skillnad som med tydlighet framkom i nämnda debatt. Både från socialdemokratiskt och vänsterpartistiskt håll framställdes enskilt ägande av lägenheter snarare som ett stort hot än den möjlighet det faktiskt är.
Vid den allmänpolitiska debatten i förra veckan framkom det också med all önskvärd tydlighet att bostadsminister Lövdén ansåg att bostadsrätten var en utomordentligt bra form för ägande, i motsats till ägarlägenheter som bara skulle bli en marginell företeelse på den svenska bostadsmarknaden. Jag delar naturligtvis inte den uppfattningen, men styr man tillräckligt hårt politiskt och inte låter enskilda människor ta besluten kan man få vilket resultat man vill.
Faktum kvarstår att enskilt ägande är viktigt för många människor. För dessa är ägarlägenheter ett naturligt alternativ. Vi kan som exempel, som Peter Danielsson nämnde, se vårt grannland Norge som vi besökte i juni. Där var ägandet det naturliga. Det var ett motsatt förhållande mot Sverige. Det är lite underligt. Det skulle vara intressant, som både Göran Hägglund och Peter Danielsson har tagit upp, att höra vad utskottsmajoritetens representanter här i riksdagen har för uppfattning i frågan. Även om det pågår en beredning i Regeringskansliet måste man väl ändå ha ett slags politisk grunduppfattning i frågan och ha någon målsättning, om man vill ha ägarlägenheter eller inte.
Tillbaka upp
Anf. 5 RIGMOR STENMARK (c):
Herr talman! "Riksdagsbeslut ger nya möjligheter till byggande i stan". Det är rubriken i en tidning i dag, nämligen Stockholm City. Det är inte var dag som vi kan läsa sådana rubriker. Jag kommer att citera vad som står under rubriken.
"I dag väntas riksdagen rösta igenom ett förslag om tredimensionell fastighetsbildning. Det betyder att många nya spännande ytor kan bebyggas med bostäder i Stockholm. Tidigare avgränsades en fastighet bara av den markyta den står på. Nu ska gränserna kunna dras i alla leder, på höjden, djupet eller bredden.
Det mest aktuella exemplet på vad förslaget får för konsekvenser är kanske att man på försök byggt bostäder på taket till en kommersiell fastighet på Drottninggatan i Stockholm, med utsikt över city och Åhléns. Nu blir det möjligt att bygga bostäder på många andra takytor i staden.
Det finns till exempel förslag på att bygga bostäder ovanpå flera tunnelbanestationer i Stockholm. Andra utrymmen som kommer att kunna bli tredimensionella fastigheter är broar, bergrum och tunnlar.
Förslaget har behandlats i bostadsutskottet som ser positivt på det."
Jag valde att citera ur denna morgontidning för jag tycker att det är så bra beskrivet. Det visar konkret på vad ett efterlängtat lagförslag kan få för konsekvenser. Jag vet att det är så även på andra orter i Sverige. Det är glädjande med lagstiftningen att den inte bara gäller för Stockholm utan för hela landet. Den gäller för Malmö, Göteborg, Uppsala och till och med Pajala.
Det finns outnyttjade ytor som nu kan bebyggas. Det finns problem som man så att säga kan bygga bort. Jag väntar med spänning på att få ta del av vad som kommer att hända. Jag hoppas innerligt att vi har fler entreprenörer som står beredda att kasta sig över det här och få sätta i gång. Lagen kommer ju att bli giltig från den 1 januari 2004.
Jag hoppas också att byggnadsnämndsledamöter ute i landet är beredda. Jag hoppas att andra myndigheter, som bland andra lantmäteriet, vet att vi nu måste jobba snabbt med de här frågorna. Jag hoppas att den PBL-utredning som sitter verkligen tar tag i det här och gör de förändringar som dessvärre behövs, för det är inte riktigt bra.
Centerpartiet är alltså mycket positivt till detta förslag, till grundförslaget, eftersom det medverkar till mångfald och valfrihet i byggandet.
Men säg den glädje som varar beständigt, skulle man kunna säga. Jag säger: Säg mig den glädje i det här fallet som är helt befriad från frågetecken. Så är det för oss i Centerpartiet även med detta i grunden positiva förslag. Men jag delar de synpunkter som redan har deklarerats från Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna.
Jag frågar också: Varför vill inte Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ta steget fullt ut? Vad är man rädd för? Varför tror man så envist på att man hela tiden här uppifrån måste bevaka och omringa olika förslag med restriktioner?
Man dundrar verkligen på i detta betänkande:
Ni får inte bygga med mindre än fem fastigheter. Ni får endast använda er av lagförslaget om tredimensionell fastighetsbildning om det står klart att åtgärderna är lämpligare än något annat. Ni får inte, om det inte står helt klart att åtgärden är motiverad med hänsyn till anläggningens konstruktion.
Hör ni debatterna hos byggchefen och byggnadsnämndens ledamöter? Hör ni folket?
Herr talman! Det är helt uppenbart att svenska folket behöver få en ny regering, som vågar ge förtroendet till människorna, som vågar ge förutsättningarna för verklig mångfald och valfrihet. Det behövs, säger vi i Centerpartiet även i det här förslaget, en helt ny maktfördelning i landet.
Av den anledningen finns det i detta betänkande tre reservationer – dessvärre; för det är egentligen onödigt. Om Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade tagit steget fullt ut kunde vi ha lagt fram ett enigt förslag här i dag. Det har redan yrkats bifall till två av reservationerna.
Jag ställer mig bakom alla reservationer men nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna 1 och 2.
I övrigt ställer jag mig bakom, och vill än en gång understryka, att det är positivt att vi nu tar ett steg framåt för en ny möjlighet på bostadsområdet: att införa möjligheten att bygga med lagen om tredimensionell fastighetsbildning, som vi ska anta här i riksdagen i dag. Det är onekligen ett nästintill historiskt steg. Nästa bör vara att vi även tar beslut om ägarlägenheter. Det ligger bara här och väntar, så att säga. Svenska folket och vi i minoriteten i bostadsutskottet väntar på fler positiva förslag inom bostadspolitikens område.
Tillbaka upp
Anf. 6 LILIAN VIRGIN (s):
Herr talman! Det var intressant och roligt att höra Rigmor Stenmark, som beskriver det här ärendet så positivt i dag. Det är ju det som betänkandet handlar om. Det var också roligt att höra citatet ur Stockholm City. Jag tycker att hon på ett bra sätt beskriver vad det handlar om.
Annars när man lyssnar på debatten kan man tro att det är två olika saker som står på dagordningen. Det första är behovet av nya regler för fastighetsutnyttjande när det är olika verksamheter som finns på flera plan i en byggnad. Det andra är att införa lägenheter. Det är två olika saker.
Det har växt fram ett behov av nya regler för tredimensionellt fastighetsutnyttjande. Ett exempel är när samma fastighet rymmer både en underjordisk anläggning, till exempel ett bergrum, och en anläggning ovan mark med olika ändamål. Både kommuner och företag inom bygg- och fastighetssektorn har exempel på fastigheter, byggnader och andra anläggningar som rymmer eller är avsedda att rymma skilda verksamheter och där det nuvarande regelverket är otillräckligt.
Kommunikationsområdet är ett exempel där tunnlar och broar för väg och järnväg skär rakt igenom fastigheter. Botniabanans passage genom centrala Örnsköldsvik, Cityterminalen i Stockholm och Knutpunkten i Helsingborg är också exempel där olika verksamheter är integrerade och en tredimensionell fastighetsindelning ger ett mer ändamålsenligt och rättssäkert fastighetsutnyttjande. Det handlar också om att kunna bygga bostäder på utrymmen ovanför kommersiella byggnader.
Herr talman! Syftet med den nya lagen är att lösa sådana fall av tredimensionellt utnyttjande som innebär särskilda svårigheter. I många fall är den nuvarande lagstiftningen bra och tillräcklig. Man kan då använda de vanliga instrumenten, såsom nyttjanderätt, servitut, gemensamhetsanläggning och ledningsrätt. En tredimensionell fastighetsindelning ska användas om den är lämpligare än andra åtgärder.
Det kommer att vara möjligt att tillåta tredimensionella fastigheter som är avsedda för bostadsändamål om fastigheten rymmer minst fem bostadslägenheter. Åtgärden ska också vara motiverad och ägnad att leda till en mer ändamålsenlig förvaltning av anläggningen eller att trygga finansieringen eller uppförandet av anläggningen och att fastigheten kommer till användning inom en nära framtid.
I en gemensam reservation redovisar de borgerliga partierna en annan uppfattning. De säger att politiker och byråkrater inte ska avgöra om en tredimensionell fastighetsindelning är lämplig. De vill att vanliga regler för fastighetsbildning ska gälla. Vi kan konstatera att redan i nuvarande lagstiftning förutsätts att varje fastighet ska vara lämpad för sitt ändamål. En onödig uppdelning av fastighetsbeståndet skulle leda till väsentligt ökade kostnader för samhället i form av fastighetsregistrering och planläggning. Det är därför naturligt att tredimensionell fastighetsbildning inte kommer till stånd om syftet kan tillgodoses lika väl på annat sätt.
Den begränsning som föreslås i lagen om minst fem bostadslägenheter gillas inte av de borgerliga partierna, inte heller att det ställs krav för planerade eller ännu inte uppförda anläggningar att åtgärden ska vara nödvändig för att trygga finansiering eller uppförande av anläggningen.
Regeringen anser, liksom Lagrådet, att det behövs viss reglering för att ge myndigheterna tillfredsställande ledning i sin tillämpning av de nya bestämmelserna. Utskottsmajoriteten, som består av oss socialdemokrater, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, ansluter sig till regeringens bedömning. Regeringen kommer också att noga följa utvecklingen och mycket snart efter ikraftträdandet göra en utvärdering.
Varför accepterar vi då en begränsning i lagen, att det krävs minst fem bostadslägenheter för att skapa en tredimensionell fastighet? Som vi ser det finns det inte något större praktiskt behov av tredimensionella fastigheter som omfattar enbart tre fyra lägenheter. Vi anser att fastigheten ska vara ägnad för ett flertal bostadslägenheter, och då kan vi inte se att det är rimligt att godkänna mindre än fem. Vi får inte glömma att om det är ett för litet antal bostadslägenheter kan de slås ihop till en större lägenhet.
Utredningen om tredimensionellt fastighetsutnyttjande föreslog att det inte ska vara möjligt att använda tredimensionell fastighetsbildning för att möjliggöra ägande av enskilda bostadslägenheter i flerbostadshus. Vi ska också komma ihåg att 2000 års ägarlägenhetsutredning har föreslagit en modell för hur ägarlägenheter ska kunna regleras. Men det förslaget kräver särskilda överväganden, och utredningens betänkande bereds för närvarande.
I en annan reservation gör de borgerliga partierna gemensam sak om ägarlägenheter. De vill att ägarlägenheter ska tillåtas och föreslår i ett första steg att begränsningen på fem bostadslägenheter ska minska till tre bostadslägenheter för att skapa en tredimensionell fastighet.
De framför i reservationen att ägarlägenheter förutsätter tredimensionell fastighetsbildning. I reservationen föreslås att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag om att tillåta ägarlägenheter. Som jag tidigare sade har regeringen Ägarlägenhetsutredningen under beredning. Utredningens förslag kräver särskilda överväganden. Enligt Ägarlägenhetsutredningens betänkande kan fastighetsbildningslagen inte tillåta bildandet av tredimensionella fastigheter som består av endast en bostadslägenhet utan en anpassning av lagens övriga regler och en komplettering av systemet i övrigt. Det är därför rimligt att avvakta beredningen av Ägarlägenhetsutredningen.
I reservationen sägs att om det exempelvis på ett hustak endast finns utrymme för tre bostadslägenheter så innebär begränsningen i den tredimensionella fastighetsbildningen att de inte kan byggas. Det är ju inte rätt! Det finns ingenting i lagen som hindrar byggandet av bostäderna. Begränsningen gäller att de inte får bilda en egen fastighet.
Reservationen som handlar om plan- och byggfrågor uppfattar jag som ett krav på att regeringen noggrant följer utvecklingen och ska återkomma om det finns skäl. Det är också vad som ska ske. Boverkets föreskrifter och allmänna råd kan behöva ändras. För övrigt pågår en översyn av plan- och bygglagen.
Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut och avslag på reservationerna.
Tillbaka upp
Anf. 7 GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Herr talman! Som jag sade tidigare är det utmärkt att regeringen har kommit med det här förslaget. Mindre bra – direkt dåligt – är några onödiga restriktioner som majoriteten vill ha.
De skäl som anges och som vi också har hört om här handlar om att det skulle finnas en risk för en långtgående fragmentisering av fastighetsbeståndet. Det är det som återges i propositionen och det är det som återges i betänkandet.
Mina frågor blir då: På exakt vilket sätt uppkommer det en risk för fragmentisering om man skulle använda till exempel uttrycket "ändamålsenlig" i stället för "lämpligare än" och om man skulle ge möjlighet till färre än fem lägenheter vid en ny fastighetsbildning? Om man kan visa att detta ökar risken för fragmentisering – exakt på vilket sätt skulle det äventyra svensk bostadsmarknad?
Tillbaka upp
Anf. 8 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! Det var stora frågor på en gång. Det finns en utredning som pågår just om ägarlägenheterna. Det är viktigt att analysera vad som står i den. Det finns förslag där om att man inte ska tillåta ägarlägenheter i ett annat befintligt hyreshus. Det där är saker som det är svårt att ta ställning till nu, när vi inte har det berett. Därför vill vi avvakta med det.
Anf. 9 GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Herr talman! Jag kan förstå det där när det gäller ägarlägenheter. Men det som jag tog upp nu handlar inte om det, utan om restriktionerna för en ny fastighetsindelning i ett par delar. Den ena handlade om vad problemet skulle vara om man säger att det är en ändamålsenlig fastighet i stället för att säga att den är lämpligare än andra alternativ. Den andra gällde vad problemet skulle vara om man i stället för fem lägenheter för en nybildning av fastighet säger tre lägenheter.
Varför ha mer restriktioner än vad nöden kräver? Befinner inte vi i Sverige oss i en sådan situation att varje ny lägenhet som tillkommer är en vinst för Sverige? Varje lägenhet som inte tillkommer är en förlust för Sverige, inte minst för den ansvariga ministern. Varför är regeringen och därmed utskottsmajoriteten beredd på att faktiskt bygga upp så långtgående restriktioner att detta blir en mindre vinst för vårt land än vad det skulle kunna bli om den nya lagstiftningen genomfördes fullt ut?
Tillbaka upp
Anf. 10 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! Det här är ett tillägg till en lag som kommer. Det är rätt svåra saker att överblicka. Utredningen har föreslagit en del och Lagrådet har haft synpunkter. Regeringen har anslutit sig till dem. De innebär att det kan behövas särskilda regler som stöd för myndigheterna när de använder den nya lagen. För att följa vad som händer och kanske göra förändringar om det behövs kommer regeringen noggrant att följa det här och att påbörja den uppföljningen direkt.
Tillbaka upp
Anf. 11 PETER DANIELSSON (m) replik:
Herr talman! Lilian Virgin talade tidigare om att lagen inte hindrade byggande på ett tak till exempel. Det har Lilian rätt i. Samtidigt är det ofta praktiskt besvärligt att bygga hyresrätter eller bostadsrätter uppe på taket på en kontorsfastighet inne i exempelvis centrala Stockholm. Det finns ingen som egentligen vill göra det. Men om man kunde dela av den och bilda en ny fastighet så skulle det kanske finnas folk som vill gå in och bygga på taket och därmed skapa nya lägenheter.
I anslutning till det undrar jag hur ni landade just på att gränsen skulle gå vid fem lägenheter. I bostadsrättslagen till exempel sägs det att man får bilda bostadsrättsförening med minst tre lägenheter. Min fråga är: Vad fick ni just fem lägenheter ifrån? Var det taget ur luften, eller hur kom ni fram till det?
Jag skulle också vilja ställa en fråga med anledning av ägarlägenheter. Lilian Virgin sade att utredning pågår. Men den är ju klar! Den levererades 2001. Det skulle vara intressant att höra någonting om vad ni tycker och när vi eventuellt kan förvänta oss ett förslag avseende ägarlägenheter.
Tillbaka upp
Anf. 12 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! Bostadsrätterna och det här med tre lägenheter har ett annat syfte än den tredimensionella fastighetsbildningen. Här gäller det att få praktiska hanterbara fastighetsbildningar.
Som jag sade i mitt anförande så tror vi inte att det finns ett behov av att bygga tre fyra lägenheter. Det kan vara skälet till att vi har fastnat för fem lägenheter. Men låt oss följa detta och se vad det blir. När beredningen av Ägarlägenhetsberedningen är klar får vi återkomma om det skulle visa sig att behovet skulle vara större och att man skulle behöva mindre enheter. Men så långt vill jag inte gå nu.
Tillbaka upp
Anf. 13 PETER DANIELSSON (m) replik:
Herr talman! Då var alltså gränsen vid fem lägenheter ganska godtyckligt satt. Det fanns ingen bra förklaring till varför det var just fem lägenheter. Jag kan fortfarande inte förstå varför Lilian Virgin inte är beredd att släppa fram en fastighetsbildning med fyra lägenheter om det får plats just fyra lägenheter uppe på ett centralt kontorskomplex, låt oss säga någonstans nere i centrum här.
Jag förstår inte hur det kan vara någon sorts motsättning till en ändamålsenlig fastighetsbildning, som jag tror att du uttryckte det. Lilian Virgin får gärna utveckla det här igen. Varför? Och hur kan det komma sig att Socialdemokraterna har råd att avstå från att få de här lägenheterna byggda, när ni har så stora problem att nå ert mål på 120 000 nya lägenheter?
Tillbaka upp
Anf. 14 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! Det går mycket väl att bygga fyra lägenheter, men man ska inte indela dem i en egen fastighet. Innan lagen kom till och innan vi diskuterade betänkandet så var jag själv på flera platser i kontakt med människor som har planer på att bygga. Jag frågade då om det förutsätts en tredimensionell fastighetsbildning för att man ska bygga bostäder. Det är inte alltid nödvändigt, utan det finns möjlighet att bygga ändå.
Tillbaka upp
Anf. 15 LARS TYSKLIND (fp) replik:
Herr talman! Lilian Virgin uttryckte i sitt anförande att vi talar om två olika saker. Vi talade om behovet av tredimensionell fastighetsbildning och att det var en helt annan sak än ägarlägenheter som form.
Anledning till att vi gör det är naturligtvis att vi tycker att regeringen faktiskt haft ganska lång tid på sig att ta fram det samtidigt. Det verkar som en naturlig utveckling att när man håller på med ägarlägenheter, något som är oerhört beroende av tredimensionell fastighetsbildning, gör man det parallellt. Jag upplever det som att man har försökt undvika att göra detta och lägger in tredimensionell fastighetsbildning – många har varit inne på det – på ett sätt som gör att man egentligen försvårar det.
Därför känns det som att det är ägarlägenheten som form som det handlar om. Det många har försökt att få besked om är: Är man från socialdemokratiskt håll direkt motståndare till ägarlägenheter som form? Om det går att lösa alla komplikationer som finns med ägarlägenheter – det finns vissa saker som behöver redas ut – är man då beredd att införa det? Är det så enkelt att det är en teknisk fråga? Går det att införa det så gör man det.
Tillbaka upp
Anf. 16 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! Detta kräver överväganden. Det är inte någon enkel sak att införa ägarlägenheter. Vi har hört flera talare som har sagt att man har varit i grannländer och sett att det är så väldigt bra. Men det finns också exempel i våra grannländer som visar att det här med ägarlägenheter, underhållet och samverkan om lägenheterna många gånger kan innebära stora problem. Därför behöver man överväga det här.
Vi har ingenting emot att det finns olika sorters upplåtelseformer. Vi gillar hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt, men innan vi inför det fjärde eller femte steget på den här skalan vill vi veta vad vi gör. De här frågorna var uppe i den allmänpolitiska debatten, och jag noterar att de borgerliga partierna vill ha förslag som är genomtänkta och kloka. Det är där vi står nu. Vi vill tänka igenom detta och lämna ett klokt förslag.
Tillbaka upp
Anf. 17 LARS TYSKLIND (fp) replik:
Herr talman! Ska jag uppfatta det svaret som att kan man bara lösa det här med underhåll och gemensamma aktiviteter i en sådan fastighet är man beredd att införa ägarlägenheter? Jag upplever åtminstone som att det finns någon annan typ av motstånd i den här frågan.
När det gäller det här med fem lägenheter och argumentet att det inte har någon praktisk betydelse kan man i nästa steg säga att det ger sig självt. Om det inte finns något behov att bygga tre och fyra lägenheter behöver man inte sätta några gränser, för det kommer inte att byggas något i alla fall, utan marknaden kommer att ge det behovet. Det finns ingen anledning att förbjuda det, för det kan faktiskt finnas enstaka fall där det finns en vilja att bygga.
Jag tycker inte att det riktigt är till fyllest att säga att det i de flesta fall inte finns något praktiskt behov. Det måste finnas någon annan bakomliggande tanke kring detta.
Tillbaka upp
Anf. 18 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! Det här med gemensamhetsanläggningarna eller hur man ska sköta fastigheten gemensamt med de olika ägarna är en väldigt viktig del i hela beredningen. Men jag är inte beredd att lämna något besked om vad resultatet kommer att bli, utan det får vi återkomma till.
Tre, fyra eller fem lägenheter – vi får följa lagstiftningen och se vad som händer och återkomma. Vi kommer att ha en debatt om ägarlägenheter senare.
Tillbaka upp
Anf. 19 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Herr talman! Tack, Lilian Virgin, för vänliga ord. Tack också för att du på ett väldigt bra sätt beskrev våra reservationer. Vi fick lite extra draghjälp där, tycker jag. Du kunde också tänka dig att ställa dig bakom reservation 3. Den har vi inte heller yrkat bifall till, så vi förstår att vi på något sätt får igenom den, och det är bra.
Jag undrar vad du har för exempel på hur man ska kunna tillämpa era restriktioner. Ni säger att man kan bygga på annat sätt, att man inte behöver använda den här fastighetsbildningen när det kan tillgodoses lika bra på annat sätt. "Lika bra på annat sätt" – jag vill ha ett konkret exempel.
Tillbaka upp
Anf. 20 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! När fastighetsbildning används ska man pröva vad som är lämpligt, och det är lantmäteriet som har en viktig uppgift där. Kommer de fram till att de regler som finns i tidigare lagar är tillräckliga då är det ett annat sätt att lösa det. Jag menar att den tredimensionella fastighetsindelningen ska komma in när man inte kan lösa det med de vanliga verktygen. Då får vi ett nytt verktyg.
Tillbaka upp
Anf. 21 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Herr talman! Jag fick inget konkret exempel, utan jag fick ytterligare ett förslag som visar att det är förskräckligt onödigt att lägga fast en rad restriktioner. Varför vågar man inte ta steget full ut?
Jag ska be att få citera från den allmänpolitiska debatten. Gissa vem som har sagt så här:
"Vi har en utmärkt form i dag av ägande tillsammans, och det är bostadsrätten. Det är en utomordentligt bra form när det gäller att tillsammans äga fastighet men också ha ett individuellt ägande av en lägenhet."
Delar Lilian Virgin bostadsministerns åsikt att när man har en bostadsrätt äger man den individuellt? Så är det inte.
Tillbaka upp
Anf. 22 LILIAN VIRGIN (s) replik:
Herr talman! Jag kan inte tala om vad bostadsministern menar med det där, men jag tycker att bostadsrättsformen är en väldigt bra form av boende och ägande, även om man äger den tillsammans med andra. Boendet styrs ändå av ett individuellt beslut.
Varför ska vi ha särskilda skäl, och varför jag inte kan ge något exempel? Det beror helt enkelt på att det är ett komplext system. Men Lagrådet och regeringen har sagt att myndigheterna behöver lång tid av vägledning för att kunna tillämpa det. Då har de här mer långtgående kraven kommit för den tredimensionella fastighetsbildningen. Något bättre svar kan jag inte ge, men det finns ett motiv bakom.
Tillbaka upp
Anf. 23 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Först vill jag göra klart var Vänsterpartiet står när det gäller ägarlägenheter. Jag trodde att det var väldigt klart redan tidigare. Vi sade faktiskt nej till utredningen. Vi röstade nej i riksdagens kammare, och vi har i samarbetet med regeringen och Miljöpartiet sett till att diskussionen om ägarlägenheter hållits borta från den här propositionen. Som Lilian mycket riktigt sade handlar det här om den tredimensionella fastighetsindelningen.
Herr talman! Tredimensionell fastighetsindelning kanske inte låter så spännande men innebär en stor förändring i synen på fastighetsbildning och dess nuvarande begränsningar. I dag tillämpas bara den horisontella indelningen; den vertikala har inga begränsningar, vare sig i himlen eller i helvete.
Tredimensionell fastighetsbildning ger möjligheter till projekt under jord, ovan jord och i redan befintlig byggmiljö. Den ger möjlighet till tillbyggnad och kompletterande anläggningar.
Vänsterpartiet ser positivt på detta men tycker också att man ska skynda långsamt med den här typen av lagstiftning. Det är något nytt som ska prövas, och tillämpning och praxis får visa om det behöver göras förändringar framöver. Utlovade utvärderingar av den nya lagstiftningen anser jag är en garant för detta.
De borgerliga partierna har bråttom och vill inte ha några särskilda krav för den nya tredimensionella fastighetsindelningen. De tycker inte att byråkrater och politiker ska lägga sig i och försvåra saker och ting.
Jag är positiv till möjligheterna i den nya lagstiftningen, men jag vill ändå särskilt påpeka under vilka omständigheter den tredimensionella fastighetsbildningen ska och kan genomföras. Åtgärden ska ta hänsyn till anläggningens konstruktion och användning, leda till en mer ändamålsenlig förvaltning eller trygga finansieringen. Det anser jag vara ett rationellt och sunt ekonomiskt tänkande som lämnar väldigt lite utrymme för spekulation och rent marknadstänkande.
Jag kan erkänna att kravet om att det är just fem lägenheter som ska vara den lägsta gränsen för att få bilda en tredimensionell fastighet är ingen vetenskaplig gräns, men en rationell fastighetsförvaltning – till exempel om den utförs på entreprenad – är svår att göra effektiv i små bostadsbestånd. Det vet vi i andra sammanhang, inte minst när det gäller den vanliga hyresrättsförvaltningen.
Tredimensionell fastighetsbildning innebär stort samröre och samspel med andra fastigheter. Lagstiftningen gör det möjligt att under byggnationen använda utrymmen på annans egendom. Därför är det rimligt att ha en inte alltför lång tid innan en tillbyggnad av en fastighet påbörjas. Påbyggnaden bör vara väl planerad och utföras med största möjliga skyndsamhet.
Det finns heller ingen anledning att skikta befintliga flerbostadshus i fler fastigheter om inte de generella kraven i lagstiftningen är uppfyllda. Vi som var med på bostadsutskottets resa till England och Skottland under förra mandatperioden fick se verkliga skräckexempel på vad skiktning av flerbostadshus kan innebära.
De borgerliga partierna vill väldigt gärna ta den tredimensionella fastighetsindelningen som en språngbräda för att snabbt införa ägarlägenheter i Sverige. Det är bra att vi i betänkandet klargör att denna lagstiftning inte handlar om ägarlägenheter och att den frågan ska prövas i särskild ordning.
De borgerliga partierna har också stora framtidsutsikter för ägarlägenheter. De ska gynna den sociala utvecklingen i utsatta områden och ge mer levande och trygga stadskärnor. Förhoppningar kan man ha, men ombildningsoffensiven i Stockholm av allmännyttans hyresrätter till bostadsrätter visar tydligt vilka effekter som har uppnåtts. Inte var det i miljonprogrammets lägenheter i förorten som ombildning till bostadsrätt ägde rum. Risken blir att vi i stället får en boendeform som gynnar dem som har kapital och som kan tjäna pengar på andra utsatta människors behov av bostad genom mer av andrahandsuthyrning och sämre besittningsrätt och kontroll av den egna boendesituationen.
Tillbaka upp
Anf. 24 GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Herr talman! Owe Hellberg säger att de borgerliga har bråttom och att de inte vill ha några särskilda regler. Sanningen är att vi vill ha samma regler. Vi vill inte ha särskilda regler, såsom Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill. Det är ni som vill ha särskilda regler för den tredimensionella fastighetsbildningen. Vi vill ha samma regler för den indelningen som för övrig fastighetsbildning.
Jag tycker mig tidigare ha uppfattat att Vänsterpartiet är ett parti som vill driva på så att byggandet och antalet lägenheter ökar. Varför säger man då nej till vårt förslag om att inte sätta en gräns vid fem lägenheter? Är det inte bra om det tillkommer tre? Jag är väl medveten om att det inte löser hela bostadsförsörjningsproblemet i vårt land, men varför ska man sätta en gräns vid fem? Owe Hellberg medger att det är ingen exakt vetenskap, men varför inte sju, nio eller tolv? Varför räcker det inte med att intressenter kan visa att det är en ändamålsenlig och väl fungerande lösning utan att dessutom behöva visa att det är en lämpligare lösning än andra lösningar? Varför ska det vara så? Varför ska vi lägga fast detta? Borde inte detta avgöras av dem som är intressenter i ärendet?
Att Owe Hellberg är emot ägarlägenheter är inte så förvånande. Att han är emot skiktning är kanske inte heller så förvånande eftersom det bygger på ett ägande. Men det är den typen av konforma, uniforma, boenden som leder till den segregation som Owe Hellberg och hans partikamrater i andra sammanhang säger sig bekämpa och vara emot. Ägandeskiktning är en möjlighet att åstadkomma en integration, vilket regeringen och stödpartierna motverkar.
Tillbaka upp
Anf. 25 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Det var många frågor på en gång. Först var det frågan om lämpligheten. Jag försökte säga i mitt anförande att det här är en ganska stor förändring som kräver en praxis, att vi ser hur det kommer att fungera. Det är viktigt. De resor vi har gjort med utskottet har visat att det här inte är en lätt fråga. Det är en svår fråga. Vi har sett många exempel på att det inte fungerar med den typen av fastighetsindelning.
Sedan var det frågan om vilken numerär av lägenheter man ska välja. Jag bollar tillbaka frågan till Göran Hägglund: Varför just tre? Ni vill egentligen inte ha tre. Ni säger att varje enskild lägenhet ska vara en ägarlägenhet. Varför just tre, Göran Hägglund? Varför ska vi ha den begränsningen just nu? Det måste du faktiskt tala om för mig.
Jag vet inte om vi har sett så mycket bra saker. Vi har också varit i Tjeckien och Slovakien och sett på vad som hände där efter den förändring som har skett av kulturer och politiska regimer. Där sålde man ut rubbet. Nu äger alla sina lägenheter. Sedan kom man på att lägenheterna ska förvaltas, underhållas och fungera också i framtiden. Det kommer tydligen att skapa stora problem, men staten kan klappa i händerna och känna att man har tagit avstånd från detta och övriga får klara sig på egen hand. Det finns problem.
Om jag har förstått rätt är den vanligaste typen av ägarlägenheter parhusvarianten, det vill säga någon bygger en lägenhet för egen del och den andra hyrs ut. När då ägaren säger att han nu behöver ha tillgång till den lägenhet som är uthyrd är beskedet: Varsågod och lämna lägenheten. Det finns en massa problem med besittningsskydd i dessa frågor.
Tillbaka upp
Anf. 26 GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Herr talman! Först var det frågan till mig: Varför tre? Sanningen är att vi egentligen inte vill ha någon begränsning. En ligger i sakens natur, annars är det onödigt med en fastighetsbildning. För övrigt finns det inte någon anledning att ha någon gräns. Just nu har vi tvingats till detta eftersom vi inte vill försena hela ärendet och det fordras en del följdlagstiftningsändringar som måste göras innan man kan gå ned till en.
Owe Hellberg säger att vi inte vill ha några särskilda regler, men fortfarande kvarstår att det är den konstellation Owe Hellberg företräder som vill ha särskilda regler. Man vill ha särskilda begränsningar kring den nya formen. De begränsningar som gäller för annan fastighetsbildning duger inte i det här sammanhanget.
Reglerna kring ägarlägenheter får prövas utifrån den svenska traditionen, utifrån det vi tycker är rimligt och rättvist, när det gäller besittningsskydd och annat. Det ska naturligtvis inte vara så att man kan kastas ut över en natt. Det ska naturligtvis gälla ett regelverk som skapar ett rimligt och klokt skydd för dem som hyr lägenheterna, precis som gäller för hyreslägenheter för övrigt.
Owe Hellberg svarar fortfarande inte på frågorna om tre eller fem lägenheter. Varför ska man gå upp till fem? Varför ska man inte lägga sig på sju? Varför går det inte att gå ned till tre? Är det inte en fördel om det tillkommer ytterligare några lägenheter i det Sverige där vi kan konstatera att det inte finns för många utan tvärtom för få lägenheter som står till de sökandes förfogande?
Tillbaka upp
Anf. 27 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Jag kan konstatera att inte heller jag får något svar av Göran Hägglund om varför det ska vara tre. Vi är i sådana fall lika goda kålsupare i den diskussionen.
Om det blir någon ökning av med den formen är svårt att sia någonting om. Jag kan konstatera att det står över 80 000 människor i bostadskö på Stockholms Stads Bostadsförmedling och efterfrågar – vad! – en hyresrätt. Det är vad man efterfrågar.
Som jag försökte säga när det gäller regelsystemet tror jag att vi ska skynda långsamt med den lagstiftningen för att få en praxis och se hur det kommer att fungera. Därför behöver den omgärdas med vissa restriktioner. Det är mycket möjligt att vi kan ompröva dem längre fram. Men just nu råder, och ska råda, försiktighet i den frågan.
När det sedan gäller frågan om ägarlägenheter är det lite kul att läsa er gemensamma reservation, för när man nämner i vilka länder de finns räknar man upp Norge, Belgien och några länder till. Men halva utskottet var ju i Finland och tittade på hur man där utformat systemet med ägarlägenheter och kunde konstatera att det i mycket liknar vår bostadsrättsform.
Det skulle vara kul att höra borgerligheten vurma lite mer för den boendeform som vi alldeles nyligen permanentade, nämligen den kooperativa hyresrätten. Där är ni inte riktigt lika entusiastiska måste jag säga.
Tillbaka upp
Anf. 28 PETER DANIELSSON (m) replik:
Herr talman! Jag höll nästan på att ramla av stolen av förvåning när Owe Hellberg sade att ombildningen till bostadsrätter inte precis skedde ute i förorterna. Nej, det var ju det ni stoppade med stopplagen. Det gäller exempelvis de tusen personer i Östberga, som verkligen ville ta ansvar för sitt boende. Kan jag tolka Owe Hellbergs inspel här som att han är beredd att medverka till att ta bort stopplagen?
Jag blev också lite förvånad när Owe Hellberg sade att vi borgerliga hade så bråttom. Det är mycket märkligt. Vad jag har förstått har den här frågan i olika omgångar diskuterats och beretts i princip under hela min livstid. Det kallar jag inte direkt världsrekord i ärendehantering.
Sedan är det bra att Owe Hellberg är ärlig och inte gömmer sig bakom några beredningar utan säger att man är emot ägarlägenheter och i princip medger att begränsningen till fem ägarlägenheter är ganska godtyckligt satt. Det uppskattar jag.
I den allmänpolitiska debatten uttryckte Owe Hellberg oro för att regeringens mål om 120 000 lägenheter kanske inte skulle uppnås. Jag delar hans oro. Min fråga är därför: Varför ställer ni upp på alla restriktioner i detta förslag. De kommer uppenbarligen att hämma effekterna av förslaget. Det hade alltså kunnat leda till betydligt fler nya lägenheter om det inte funnits så många restriktioner inbyggda.
Glöm inte att svara på frågan om du vill medverka till att ta bort stopplagen.
Tillbaka upp
Anf. 29 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Stopplagstiftningen försvann för länge sedan. Den var ju kopplad till det bidragssystem som staten tidigare hade. Dessa har vi nu avvecklat och vi ser också följderna. Bostadsbyggandet ökar inte på något sätt när det gäller hyresrätter. Vi är övertygade om att statens stöd och stimulans måste öka, även om vi nu är beredda att pröva det system som vi infört. Vi måste få se resultatet av det.
När det gällde att ha bråttom handlar det om att ni egentligen ville slå ihop detta med tredimensionell fastighetsbildning och ägarlägenheter. Ni ville gärna få in den lagstiftningen redan nu. Där håller jag med Lilian Virgin om att det hela är mycket mer komplicerat än så. Därför är det bra att i nuläget skilja på dessa två frågor.
Beträffande förvaltningen tror jag att det är svårare att ha en effektiv fastighetsförvaltning i ett litet bostadsbestånd. Därför måste man någonstans sätta regeln om numerären, och vi har fastnat för att den ska vara vid fem lägenheter. Det är bland annat kopplat till dessa frågor.
När det gäller frågan om fler lägenheter är det väl bra om ni har förhoppningar om att detta ska leda till en mängd nya lägenheter. Jag kan dock konstatera att i Stockholms bostadsförmedlingskö står i dag ungefär 80 000 människor och vill ha en hyresrätt. Och jag har inte hört det väldiga folkliga engagemanget och det stora samförståndet kring att ägarlägenheter skulle lösa problemen på bostadsmarknaden i Sverige. Jag hör inte den debatten ute i samhället.
Tillbaka upp
Anf. 30 PETER DANIELSSON (m) replik:
Herr talman! Owe Hellberg försöker lite grann förvirra begreppen när det gäller stopplagen. Han vet vad jag talar om. Jag talar om den tillståndsprövning som måste göras för att kunna ombilda ett kommunalt bostadsbolags lägenheter till bostadsrätter. Den görs av länsstyrelsen och sedan av Boverket. I dagligt tal kallas den tillståndsprövningen också för stopplag, och den har hindrat drygt tusen personer ute i miljonprogramsområdet Östberga från att ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter.
Min fråga kvarstår: Är Owe Hellberg beredd att ta bort överprövningen av tillståndsprövningen så att fler människor i just förortsområdena ska kunna äga sina lägenheter eller indirekt äga dem via en bostadsrättsförening?
Det är ingen hemlighet att vi vill ha fram förslag om ägarlägenheter. Det står vi för fullt ut. Vi tror att det gynnar integration och kanske också kan få i gång flyttkedjor som frigör just de hyresrätter som Owe Hellberg talar om att människor så gärna vill ha.
Jag har lite svårt att få ihop det hela när Owe Hellberg säger att människor efterfrågar just hyresrätter. Vi vet att man efterfrågar hyresrätter som i hög utsträckning ligger centralt. Det rimmar väldigt illa med talet om minst fem lägenheter.
Återigen: Låt oss säga att det finns ett kontorskomplex någonstans i Stockholm som inte vill bygga hyresrätter på sitt tak. Om de däremot skulle få betalt för att låta någon annan bygga uppe på taket i en egen fastighet, och där fanns plats för fyra lägenheter, undrar jag varför ni då skulle hindra detta genom att sätta en ganska godtycklig begränsning till just fem lägenheter. Svaret på den frågan har jag fortfarande inte fått.
Tillbaka upp
Anf. 31 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Jag tyckte Lilian Virgin gjorde mycket klart att det inte finns några hinder i den bemärkelsen, utan man kan bygga fyra lägenheter om det sker inom den fastighetsram som redan finns.
När det gäller tillståndsprövningen är vi naturligtvis inte beredda att ta bort den. Du nämner ett exempel som jag inte tycker är ett riktigt bra typexempel på miljonprogramsområden som de ser ut i dag. Vi har inte heller sett att det är där efterfrågan på ombildningarna funnits. Du nämner ett exempel där man hanterat frågan på det sätt som skett.
Jag kommer tillbaka till frågan om fler lägenheter. Det är nog inte riktigt det som är efterfrågan. Vi kan se hur efterfrågan på bostadsrätter ser ut i dag. Den marknaden har också vikit, eftersom det inte finns de kapitalstarka människor som efterfrågas.
Beträffande var den som står i bostadskön vill ha bostad handlar det om att det är brist på bostäder i hela Stockholms län, i hela Stockholmsområdet. Jag tror inte att alla som står i kön absolut vill bo centralt i Stockholms stad. Man vill naturligtvis ha möjligheter till pendling och närhet till sin arbetsplats. Det är så det är.
Tillbaka upp
Anf. 32 LARS TYSKLIND (fp) replik:
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Owe Hellberg för klarläggandet i fråga om ägarlägenheter. Vi fick klart besked att Vänsterpartiet har verkat för att blockera frågan. Vi uppskattar sådan ärlighet. Då hukar man sig i alla fall inte bakom något annat.
När det gäller förklaringen till varför det ska vara just fem lägenheter tycker jag att man nästan kommit in i en ännu mer diffus zon nu när man börjar prata om rationell fastighetsförvaltning och att det är den vi ömmar för. Man kan verkligen fråga sig om det är den typen av beslut vi ska fatta i riksdagen. Om man samtidigt säger att det går att bygga tre och fyra lägenheter om de tillhör samma fastighet lär ju fastighetsförvaltningen inte bli lättare för den sakens skull. Förklaringen känns väldigt krystad.
Anledningen till att vi valt tre lägenheter är precis den Göran Hägglund sade. Jag hörde också svaret; det handlade om att vi var nödda och tvungna till detta för att inte blockera frågan. Vi tycker att det finns mycket positivt i att kunna införa tredimensionell fastighetsbildning som ett första steg.
När det sedan gäller vilka som står i kö och vad de önskar sig vet jag inte om Owe Hellberg delar min uppfattning, men nog måste det väl vara så att ett stort utbud medför att fler människor kan få det som de önskar sig.
Det fungerar ju ingenstans så att man bygger direkt för dem som står i kön. Jag tycker att man kraftigt underskattar det här med flyttkedjor från er sida.
Tillbaka upp
Anf. 33 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Diskussionen om tre eller fem lägenheter har vi fört flera gånger nu. Jag tror inte att det är någon idé att fortsätta den diskussionen, för då vill jag bolla tillbaks frågan till Lars Tysklind: Varför tre?
Sedan gäller det tillskottet av lägenheter. Blir det något tillskott? Det är väl det som är frågan. Det är ganska intressant att titta på flyttkedjor. Det slutar ofta med en tom villa någonstans på landsbygden, i glesbygden. Då fungerar inte flyttkedjorna på det sätt som man skulle kunna tänka sig vore en bra lösning. Men vi ska väl också erkänna att vi inte tycker och tror att det här är något bra tillskott för den sociala bostadspolitiken. Vi vill inte ha fler människor som sitter på andrahandskontrakt och som får en osäkrare tillvaro när det gäller sitt boende. Vi tycker också att detta faktiskt inbjuder till mer av spekulation när det gäller bostäder. Vi tycker att det är bra med boplikt och annat som finns när det gäller de bostäder som man har tillgång till.
Tillbaka upp
Anf. 34 LARS TYSKLIND (fp) replik:
Herr talman! Jag kan hänga på det där med boplikt. Det vore liksom pricken över i om man dessutom lade boplikt på den tomma villan i glesbygden. Då lägger man ju locket på totalt. Men det ligger lite i linje med Vänsterpartiets bostadspolitik att ni går in och reglerar varje punkt för att lösa varje enskilt problem. Marknaden får aldrig en chans att tillgodose efterfrågan på grund av att ni hela tiden går in och kikar på små detaljer och ändrar regler.
Vi har egentligen ingen fungerande marknad när det gäller bostäder i Sverige. På de flesta områden är det så att man, om man har en efterfrågan, har en marknad som följer efter och tillgodoser den efterfrågan.
Någonstans borde man ändå ta notis om att det finns 80 000 i kö här i Stockholm – var nu de människorna är för närvarande. Detta har ändå skett med det system som finns i dag. När man har fått det resultatet borde man tänka efter. Är detta verkligen bra? Ska vi fortsätta med samma medicin och försöka göra mer av någonting som vi upplever är ganska galet? Löser vi problemen på det sättet?
Jag tycker att det känns väldigt märkligt att det är så besvärligt att komma fram till ståndpunkten att det kan vara bra att människor själva får välja.
Många pratar sig varma för bostadsrätten, att det är den som vi naturligtvis ska ha och så vidare. Men om nu folk vill ha bostadsrätt kommer det att ge sig av sig självt. Då blir det bostadsrätter. Vill ingen ha ägarlägenheter kommer marknaden inte att ta fram några ägarlägenheter. Så fungerar det trots allt.
Tillbaka upp
Anf. 35 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Jag ska lugna Lars Tysklind med att säga att vi inte ska införa någon boplikt när det gäller egna hem. Du kan vara lugn för det. Min tanke och reflexion gällde att bostadsrätterna är till för dem som bor i dem. Jag menar att den här modellen kan handla om någonting annat, nämligen att man spekulerar i bostadsbyggande. Det tycker jag inte att man ska göra.
Varför ser det ut som det gör? Ja, Lars Tysklind vet vad som har hänt i bostadspolitiken under 90-talet. Jag började här 1994. Då var stödet till bostadssubventioner ungefär 34 miljarder. I dag är vi nere på 1–2 miljarder. Från statens sida är vi i dag sämre på att stödja bostadsproduktion än man är i våra nordiska grannländer till exempel.
Nivåerna 1994 var inte bra när det gällde statsbudgeten och de effekterna, men nu har vi hamnat på helt andra nivåer som bevisligen inte fungerar. Detta visar att bostäder inte i första hand är en marknadsvara vilken som helst, utan det här kräver ett samhälleligt ekonomiskt ansvarstagande och ett socialt ansvarstagande. Det är den diskussionen vi ska föra, och det är den diskussionen jag försökte föra i den allmänpolitiska debatten. Det handlar om statens och kommunernas ansvar för det här.
Tillbaka upp
Anf. 36 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Herr talman! Det var väldigt mycket ansvar och tungt sinne som Owe Hellberg redovisade i dag. Jag blir faktiskt lite beklämd.
Vi från bostadsutskottet har varit ute och rest – jag har också varit med sedan 1994. När jag reser i bland annat Europa tar jag till mig det som är positivt också, inte bara det som är negativt. Owe Hellberg tycks göra precis tvärtom.
Vi har varit i Finland. Det var den senaste resan som jag var med på. Vi såg i Helsingfors hur man friskt blandade olika upplåtelseformer. Det var väldigt positivt. Jag har också gjort min egen studie, en stipendieresa i Europa. Människor ute i Europa förstår inte varför vi inte har till exempel ägarlägenheter i Sverige.
Ser inte Owe Hellberg att vi börjar halka efter i Sverige? Nu förstår jag vad orsaken är till att vi inte bygger. Vi har ett vänsterparti som så till den grad påverkar regeringen negativt. Jag förstår hur det låter vid era uppgörelser. Vänsterpartiet säger: Nej, nej, bromsa, bromsa, bromsa!
Inte kan det väl vara så, Owe Hellberg, att du är totalt ointresserad av det som är nytt? Inte kan det väl vara så att du är totalt ointresserad av att pröva någonting annat än det som vi har i dag i Sverige?
Tillbaka upp
Anf. 37 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Jag har alldeles nyligen stått här och varit väldigt positiv till införandet av en tredimensionell fastighetsindelning, men jag har också sagt att vi ska pröva den med viss försiktighet.
Sedan gäller det blandade upplåtelseformer. Ingen skulle vara gladare än jag om vi hade byggt Sverige på ett annorlunda sätt än vad vi har gjort. Jag tycker inte om den bild vi har med alla hyresrätter på ena sidan motorvägen och villamattan på den andra. Men detta är sådant som kräver planering, ansvarstagande, funderingar över varför det ser ut som det gör och att man faktiskt ser till att det inte ska se ut på det här sättet. Därför har vi offensivt krävt att kommunerna ska upprätta särskilda boendeplaneringsprogram där man kan visa att man kan bryta de här mönstren och ha ett mer integrerat boende med de olika upplåtelseformerna tillsammans. Det är historiska misstag som vi har gjort.
Vi driver på regeringen. Vi har varit med om att se till att det nu finns två typer av stöd för byggande av hyresrätt. Vi får nu se hur det andra stödet utvecklas. Det är infört alldeles nyligen. Vi är också inriktade på att vi efter den här mandatperioden ska se till att det finns ett mer långsiktigt regelsystem när det gäller stöd och även när det gäller skattefrågorna. Vi ska ha ett stabilt och robust system. Jag tror inte att vi kan ordna det före 2007, men vi ska jobba aktivt under de tre år som är kvar av mandatperioden för att det här ska få genomslag. Så visst gör vi saker, och visst försöker vi påverka regeringen. När det gäller den här frågan har vi sett till att det inte står någonting om ägarlägenheter i propositionen eftersom vi inte tyckte att det tillhörde den frågan.
Tillbaka upp
Anf. 38 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Herr talman! Jag bor själv i en bostadsrättsförening. Hade det varit möjligt för mig att bo i en ägarlägenhet i samma hus har jag gladeligen gjort det. Nu kunde jag, eftersom jag har kommit upp i åren och lämnat en villa, köpa en bostadsrätt. Men man måste ha pengar.
Jag säger "vårt hus", för vi sköter det gemensamt. Det är 76 lägenheter, och det går alldeles utmärkt. Men jag tänker på de ungdomar som i dag kommer till vårt hus och inte har någon annan möjlighet än att just hyra i andra hand. De har inte pengar till att köpa. De kan inte heller använda bostadsrätten när det gäller att finansiera, när de går till banken och ber om att få lån.
Ser inte Owe Hellberg det här problemet? Det är ju det här som vi försöker plädera för. Om vi får ägarlägenheter innebär det en möjlighet för unga människor att finansiera sitt boende när de väljer att bo i en stad och när de också vill ha någon form av ägande.
Jag skulle uppskatta om Owe Hellberg tog av sig lite grann av den ansvarsfulla minen och vågade sticka ut hakan och pröva någonting nytt. Nya Vänsterpartiet håller väl inte fast vid det gamla?
Tillbaka upp
Anf. 39 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Vänsterpartiet är villigt att pröva många nya saker, men vi gör faktiskt lite analyser och värderingar. Vi funderar naturligtvis på om vi ska anamma nya saker eller inte. Det tycker jag man ska göra.
Jag har väldigt svårt att förstå hur den ungdom som inte har möjlighet att köpa sig en bostadsrätt ska få så mycket större möjligheter att köpa sig en ägarlägenhet. Det går inte riktigt ihop. Jag tror inte att det blir särskilt mycket billigare än att köpa sig en insats i en bostadsrätt. Det kommer nog tvärtom att bli en dyrare historia, även om det kan finnas större möjligheter att placera lån och få dem på en mer stabil grund. Det är mycket möjligt. Men det kräver samma typ av kontantinsats.
Det är viktigt att vi ser till att våra ungdomar i dag kommer ut i eget boende. Det som i första hand är möjligt för dem och det som de efterfrågar är en hyresrätt. Det är det som är deras villkor för att komma in på bostadsmarknaden. Vi har alldeles för många mambos och allt vad det heter. Ungdomarna får inte komma ut i eget boende och ha ett socialt liv utifrån sådana förutsättningar.
Tillbaka upp
Anf. 40 HELENA HILLAR ROSENQVIST (mp):
Herr talman! Som vanligt är jag sist, och som vanligt får jag försöka att hålla mig kort för att inte förlänga och fördröja för övriga politiker i den här kammaren som vill debattera i dag.
Jag inser att förslaget med tredimensionell fastighetsbildning inte kommer att medföra någon byggboom i det här landet. Som vanligt när vi håller på med bostadspolitik är det mycket för att vi ska försöka komma i ordning med byggandet i storstäderna. Det är dit som folk vill flytta, ända tills nu när man ser att man inte kan få bostad i Stockholm. Nu börjar det här avta lite grann. Man har faktiskt en nettoutflyttning härifrån just nu. Det hindrar inte att de 80 000 som står i bostadskö måste ha någonstans att bo.
Då förstår jag inte riktigt varför vi har en sådan fokus i debatten på att vi ska äga lägenheterna eller bo i bostadsrätter. Vem som helst som har en söndagstidning kan se att det är ett otroligt utbud av bostadsrätter. En sak som är lite knasig i det sammanhanget är att man tycker att man kan hyra ut till juridiska personer. Det innebär att folk i bostadskön inte kommer i åtnjutande av det här utan folk som jobbar tillfälligt i Stockholm och är anställda i något företag. Ett företag köper en bostadsrätt. Sedan låter man de som jobbar tillfälligt här ha den. Det är jättebra. Till exempel vi i riksdagen drar ju nytta av sådant.
Tillbaka upp
Anf. 41 LARS TYSKLIND (fp) replik:
Herr talman! Jag kan hålla med om att det känns som en bakvänd värld att avslå motioner när de är tillgodosedda. Det ska tydligen vara så. Men det kanske går att ändra på.
Man kan undra varför vi ska fatta politiska beslut som blockerar ändamålsenliga lösningar. Det är ju det vi diskuterar här. Om det handlar om att vi är rädda för att man inte ska kunna ha rationell fastighetsförvaltning eller rädda för någonting annat kan vi lämna därhän. Men var finns behovet av de politiska besluten? Jag tycker att många beslut här inte fyller sin roll. Det handlar om att man vill uppnå någonting annat.
Jag vill ställa en fråga till Helena. Miljöpartiet stödde ju förslaget om en utredning om ägarlägenheter 1999. Det var därför den kom till stånd. Vad har ni för förhoppningar kring resultatet? Om det går att lösa de tekniska frågorna är det då målsättningen även för Miljöpartiet att införa ägarlägenheter i nästa steg?
Tillbaka upp
Anf. 42 HELENA HILLAR ROSENQVIST (mp) replik:
Herr talman! Nästa sak som jag måste göra är att ta del av den utredning som jag inte har läst ännu. Jag tänkte ta en sak i taget. Nu är det tredimensionell fastighetsbildning som det är fråga om.
Det är precis som Lars Tysklind säger. Det är bara Rigmor från borgarna som är kvar från tiden när vi satt och konfererade om det här och kom överens om att vi skulle göra det. Vi fick den här utredningen till stånd.
Det var jättebra. I det svepet kom också den kooperativa hyresrätten. Den har gått igenom, och jag skulle precis som Owe vilja lyfta upp den. Det finns bromsar i systemet som jag inte begriper. Det är väldigt många människor som har gått ihop. Jag har varit nere på Möllevången i Malmö. Där finns det folk som har gått ihop och vill förvalta en fastighet. Men det stöter på problem med banker och annat. Det är någonting som vi skulle kunna ta itu med. Det är ett stort problem, och det har inte alls fått den effekt som vi skulle vilja att det fick.
Jag tar itu med ägarlägenheterna sedan när vi har fixat det här. Det är svårt för mig. Jag erkänner det. Någon av er kanske kommer att hoppa upp och fråga mig om det eftersom vi har lite vågmästarposition i det här. Jag var mer positiv till ägarlägenheter innan jag såg vad det fick för konsekvenser. Någon har nämnt Norge. Någon har nämnt Skottland, England, Tjeckien och Slovakien. Jag erinrar mig väldigt tydligt Österrike och Ungern i det här avseendet. Där fanns de avskräckande exemplen. Möjligtvis var jag lite mer positiv innan. Men det är möjligt att utredaren och Justitiedepartementet som bereder frågan kan klargöra detta för mig.
Tillbaka upp
Anf. 43 LARS TYSKLIND (fp) replik:
Herr talman! Det pratas mycket om skräckexempel från övriga länder. Som Rigmor Stenmark var inne på måste vi ändå kunna ta vara på de positiva erfarenheter man har där och lägga samman dem med de positiva erfarenheter vi har i Sverige. Det talas till exempel om de stora problemen med underhåll, men är det någonting vi är ganska duktiga på här i Sverige är det att ordna samfälligheter. Det fungerar inom bostadsrättsföreningar, det fungerar i villaområden och det fungerar på de flesta ställen. Vi har ändå en myndighet som har mycket stor vana att via förrättning skapa andelstal och så vidare där skyldigheterna är väldigt klara för var och en. Vi har alltså en väldigt stabil grund att stå på i Sverige när det gäller detta.
Jag vill återkomma till en fråga där jag egentligen inte fick något bra svar. När beslutet om den här utredningen togs 1999 fanns det helt klart en politisk målsättning hos de borgerliga partierna: Om utredningen kan visa, vilket allt talar för, att det går att lösa alla problem kring ägarlägenheter vill vi införa det. Jag tror inte heller att vi har ändrat på den målsättningen.
Miljöpartiet måste ha haft någon liknande målsättning 1999. Kvarstår ni vid den målsättningen i dag?
Tillbaka upp
Anf. 44 HELENA HILLAR ROSENQVIST (mp) replik:
Herr talman! Jag tillstyrker inte en utredning genom att på förhand ha en uppfattning om vad denna utredning ska komma fram till. I så fall skulle det vara lite onödigt med hela detta långa förfarande, som faktiskt hållit på i över hundra år. Det måste ju finnas någon hake i detta eftersom man inte har kommit till skott med den här konstruktionen, och jag förstår den haken när jag ser hur det ser ut på en del håll i världen.
Lars Tysklind säger att det finns många instrument för att komma till rätta med de problem som uppstår. Men man kan ju också förebygga dem genom att se till att inte uppmuntra till detta. Tvångsförvaltning och en massa sådana saker är inte kul; sådant ser man ju ibland. Jag vill inte måla fan på väggen, men ändamålet med en utredning är ju att utreda, tycker jag, och då måste man kunna se både för- och nackdelar. När sedan utredningen är klar måste jag bilda mig en uppfattning om huruvida det är fördelarna eller nackdelarna som överväger.
Tillbaka upp
Anf. 45 GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Herr talman! Jag tänkte börja med samma fråga som jag ställt till Socialdemokraterna och Vänsterpartiet: Av vilka skäl ska vi ha en lagstiftning som är mer restriktiv när det gäller den nya fastighetsindelningen i förhållande till den traditionella? Vilket är Miljöpartiets svar på den frågan?
Den andra frågan handlar om problemen i andra länder. Helena Hillar Rosenqvist räknar upp en mängd länder som uppenbarligen har väldigt stora bekymmer till följd av att människor har möjlighet att äga sina lägenheter. Hon säger: Jag förstår haken när man ser hur det ser ut på många håll i världen. Jag skulle vilja be Helena att utveckla det lite grann. Vilka problem är det som finns i andra delar av Europa?
Vi själva lever ju naturligtvis – detta är ironi, vilket är bäst att understryka – i den bästa av världar i vårt eget land i det här avseendet. Det finns väldigt små skäl till några förändringar i den egna bostadspolitiken där allt är frid och fröjd.
Tillbaka upp
Anf. 46 HELENA HILLAR ROSENQVIST (mp) replik:
Herr talman! Ja, ironi kan ju vara ett effektivt debattmedel.
Nej, jag tycker inte att vi lever i den bästa av världar. Jag träffar dagligen på väg hem hemlösa som säljer Situation Stockholm till mig. Det är ett växande problem. Men vi löser faktiskt inte det genom just ägarlägenheter, och jag tror inte att vi löser det med tredimensionell fastighetsbildning heller. Det handlar om ett socialt ansvarstagande som vi behöver ha. Det ska möjligtvis inte ligga på enskilda fastighetsägare att hyra ut till hemlösa.
Som jag ser det behöver vi ha en mångfald i boendet. Här är det ju hyresrätten som, åtminstone tills vi satte stopp för det, har varit utrotningshotad. Om ni hade fått som ni hade velat hade det inte funnits så mycket hyresrätter, men nu är det faktiskt det som folk efterfrågar. Det gäller till exempel mina egna barn. Vi bor på landet, och när de ska studera eller får tjänster någonstans – de får flytta runt ganska mycket i landet för att få jobb – är det hyresrätt som gäller. Då ska man inte ha krånglet med att köpa och sälja och alla de villkor som då gäller.
På det sättet måste jag framhålla Sverige som exempel. Vi har faktiskt en social bostadspolitik som ser till behoven hos just de människor som har det lite svårare på bostadsmarknaden. Det gäller kanske inte dig och mig, Göran. Vi fixar säkert detta. Men det är hemskt många andra människor som inte gör det, och därför tycker jag att vi har en bra mix i det här landet.
Sedan gällde det vilka avskräckande exempel jag sett. Jag har väldigt starka bilder från när vi stod på en gård där många av husen var väldigt fint renoverade – jättebra. Man ägde sina lägenheter och hade ägnat tid åt det. Mitt i detta låg det en alldeles fruktansvärd slum med en lägenhet. Det ser man inte i Sverige. Enskilda villor eller fastigheter kan man se men inte just detta. Jag tyckte inte om det.
Tillbaka upp
Anf. 47 GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik:
Herr talman! Helena Hillar Rosenqvist säger att det är hyresrätter som efterfrågas. Jag drar mig till minnes en gammal sketch som handlar om Volvo Sonett. Ni kanske minns den där tandläkaren. Det är klart att man kan säga att efterfrågan på Volvo Sonett är begränsad i Sverige i dag. Det finns väldigt många som gärna skulle vilja ha en Saab Sonett eller en Volvo, men det är få som efterfrågar Volvo Sonett, helt enkelt eftersom den inte finns.
Det är samma sak här. Vi vet väldigt lite om efterfrågan på ägarlägenheter eftersom detta inte existerar. Skulle vi däremot införa det och ge möjlighet för införande får vi en mätare på hur populärt det är.
Vi kan som politiker naturligtvis bestämma oss: Det finns ingen efterfrågan. Vi ger inte de här möjligheterna. Vi prövar inte det här tillfället att få till stånd fler lägenheter i vårt land, fler människor som äger sitt boende, fler människor som kan ha större inflytande över sin närmiljö och så vidare. Och så tror vi att allting är frid och fröjd med detta. Det är dock att sticka huvudet i sanden.
Mina två frågor var – jag understryker dem för säkerhets skull inför Helena Hillar Rosenqvists nästa inlägg: Vilka problem är det som har uppkommit i andra länder när det gäller ägarlägenheter som inte existerar i vårt eget land? Vilka tydliga bekymmer har uppkommit där människor tillåts att äga sin egen lägenhet? För min del är det ganska självklart att eget ägande ger ett större ansvarstagande och en bättre förvaltning än kollektivt ägande.
Den andra frågan var: Varför ska vi ha mer rigorösa regler för tredimensionell fastighetsbildning än för traditionell fastighetsbildning? Jag uppfattade inget svar på den frågan heller. Jag hoppas att det kommer i nästa inlägg.
Tillbaka upp
Anf. 48 HELENA HILLAR ROSENQVIST (mp) replik:
Herr talman! Om Göran Hägglund hade lyssnat på vad jag sade i stället för att förbereda sin nästa replik hade han hört att jag svarade på hans första fråga i den förra repliken, så det behöver jag inte upprepa. Jag har väldigt skarpa bilder. Jag kanske ska kolla mina filmrullar hemma och se om jag dessutom har tagit något kort på detta som jag kan visa dig, om du nu inte var med på samma resa. Du kanske inte var det.
Det är nackdelen. Det finns också många fördelar med att äga sin lägenhet.
Skillnaden är att vi nu inför någonting ganska nytt. Det är väldigt intressant, spännande och visionärt, tycker jag, med den tredimensionella fastighetsbildningen. Vi begränsar oss ju så till vida att vi inte kan göra en fastighet av någonting som inte finns. Där går en gräns.
Det är möjligt att det handlar om just den effektiva förvaltningen. Det effektivaste skulle naturligtvis vara att den som bygger en fastighet också förvaltar den. Det är någonting som jag efterfrågar. Jag vet inte om vi kommer till rätta med detta i det här, men det är någonting som jag förespråkar då det dessutom är mer långsiktigt hållbart.
Att motverka spekulation kan vara en sak. Jag tycker inte att det viktiga är om man har tre eller fem fastigheter. Jag inser också mycket väl er invändning att det likaväl kunde vara tre. Hade vi föreslagit tre hade ni sagt att det skulle vara en.
Vi får väl ser vart det här leder. Det är någonting nytt och spännande som kan leda till någonting, men jag tror som sagt inte att det blir någon byggboom.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 14 §.)

…………………………………………………..
 

http://www.riksdagen.se/SrvFunc/dokarkiv/0304/bet/BoU2.pdf
 
 

23 Okt 2003
TREDIMENSIONELL FASTIGHETSBILDNING BLIR NU VERKLIGHET
Riksdagen har nu antagit regeringens förslag att tillåta tredimensionell fastighetsbildning. Den 1 januari 2004 träder de nya reglerna i kraft. Med tredimensionell fastighetsbildning avses en ny typ av fastigheter som kallas tredimensionella fastigheter. Genom de nya reglerna skapas förutsättningar för ett vertikalt fastighetsutnyttjande i höjd och djupled. Tredimensionella fastigheter definieras i sidled, höjdled och djupled. En fastighet skall således inte behöva omfatta någon jord eller mark. Enligt nu gällande regler avgränsas fastigheter med gränslinjer i markplanet. De utrymmen som kan utgöra tredimensionella fastigheter är sådana som upptar större anläggningar, t.ex. byggnader, broar, bergrum och tunnlar, eller delar av sådana anläggningar, vilka kan bebyggas med exempelvis nya bostadslägenheter. Reglerna för att ny- eller ombilda tredimensionella fastigheter kommer i huvudsak att överensstämma med nu gällande regler för fastighetsbildning. Därutöver kommer särskilda förutsättningar och begränsningar att gälla för tredimensionell fastighetsbildning. Exempelvis skall en tredimensionell fastighetsbildning endast kunna tillåtas om det är klarlagt att denna åtgärd är lämpligare än andra åtgärder för att tillgodose ett visst avsett ändamål, exempelvis för att erhålla fler bostadslägenheter. Tredimensionella fastigheter kommer att kunna köpas, lagfaras och intecknas på samma sätt som andra fastigheter.
………………………………………………………………………….

Saxade delar ur proposionen

1 kap.
1 a §
I denna lag betyder
1. tredimensionell fastighet: en fastighet som i sin helhet är avgränsad både horisontellt och vertikalt,
2. tredimensionellt fastighetsutrymme: ett utrymme som ingår i en annan fastighet än en tredimensionell fastighet och som är  avgränsat både horisontellt och vertikalt.
 Vad som sägs i denna lag om mark gäller också annat utrymme som ingår i en fastighet eller är samfällt för flera fastigheter.

3 kap.
1 §
Fastighetsbildning skall ske så, att varje fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt
lämpad för sitt ändamål.
Härvid skall särskilt beaktas att fastigheten får en
lämplig utformning och tillgång till behövliga vägar utanför sitt område.
Om fastigheten skall användas för bebyggelse skall den vidare kunna få godtagbara anordningar för vatten och avlopp.
 Fastighetsbildning får inte äga rum, om den fastighet, som skall nybildas eller ombildas för nytt ändamål, inte kan antas få varaktig användning för sitt ändamål inom överskådlig tid.  Fastighetsbildning får inte heller äga rum, om
ändamålet med hänsyn till sin art och övriga omständigheter bör tillgodoses på något annat sätt än genom fastighetsbildning.
 

En tredimensionell fastighet eller ett tredimensionellt fastighetsutrymme får ny- eller ombildas endast om det står klart att åtgärden är lämpligare än andra
åtgärder för att tillgodose det avsedda ändamålet.  Vid tillämpningen av första och andra styckena skall en sådan fastighetsbildnings särskilda karaktär beaktas.  Därutöver gäller vad som föreskrivs i 1 a §.
 

    1 a §
Fastighetsbildning som medför att en tredimensionell fastighet nybildas eller ombildas får ske endast om
1. fastigheten avses rymma en byggnad eller annan anläggning eller en del av en sådan,
2. fastigheten tillförsäkras de rättigheter som behövs för att den skall kunna användas på ett ändamålsenligt sätt,
3. det står klart att åtgärden
a) är motiverad med hänsyn till anläggningens konstruktion och användning, och
b) är ägnad att leda till en mera ändamålsenlig förvaltning av anläggningen
eller att trygga finansieringen eller uppförandet av anläggningen, och
4. fastigheten, om den är avsedd för bostadsändamål, är ägnad att omfatta minst fem bostadslägenheter.
 I fråga om fastighetsbildning för en anläggning som ännu inte har uppförts gäller dessutom att fastighetsbildning enligt första stycket får ske endast om
1. det är nödvändigt för att trygga finansieringen eller uppförandet av anläggningen, och
2. fastigheten kan antas få användning för sitt ändamål inom en nära framtid.
 Första och andra styckena tillämpas också vid fastighetsbildning som innebär att ett tredimensionellt fastighetsutrymme ny- eller ombildas.
 

4 kap.
7 §2
Förrättning skall handläggas av lantmäterimyndigheten i den ort där marken är belägen.  Ligger marken under flera lantmäterimyndigheter, handlägges förrättningen av endera myndigheten.
 En förrättning skall handläggas av lantmäterimyndigheten i den ort där den eller de berörda fastigheterna är belägna.  Ligger fastigheterna under flera
lantmäterimyndigheter, skall förrättningen handläggas av endera myndigheten.
14 §3
Vid förrättning skall lantmäterimyndigheten hålla sammanträde med sakägarna.
 Sammanträde behövs ej, om stridiga intressen mellan sakägare ej förekommer i
ärendet och hinder mot den sökta fastighetsbildningen ej föreligger.  Om ansökan
 skall avvisas eller det är uppenbart att fastighetsbildningen icke kan
tillåtas, är sammanträde ej heller behövligt.
 Sammanträde behövs inte, om det inte förekommer några motstridande intressen
mellan sakägarna i ärendet och det inte heller finns några hinder mot den sökta
fastighetsbildningen.  Om ansökan skall avvisas eller det är uppenbart att
fastighetsbildningen inte kan tillåtas, är sammanträde inte heller behövligt.
 Vid sammanträde skall lantmäterimyndigheten redogöra för ansökningen samt
klargöra innebörden av vidtagna och planerade åtgärder.  Sakägare och annan, som
 enligt särskild föreskrift skall underrättas om sammanträdet, skall få
tillfälle att yttra sig och förebringa utredning i frågor som behandlas vid
sammanträdet.
 Sammanträde hålles där den mark är belägen som fastighetsbildningen avser, om
det ej utan olägenhet kan hållas på annat ställe.
 Sammanträde skall hållas i anslutning till den eller de berörda fastigheterna,
om det inte utan olägenhet kan hållas på annat ställe.

25 §4
Lantmäterimyndigheten skall utreda förutsättningarna för fastighetsbildningen.
Föreligger ej hinder mot denna, skall myndigheten utarbeta den
fastighetsbildningsplan samt ombesörja de göromål av teknisk art och de
värderingar som behövs för åtgärdens genomförande.  Därvid bör rådplägning med
sakägarna ske.  Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som beröres av
åtgärden.
 Sedan de i första stycket föreskrivna åtgärderna har utförts, skall myndigheten
 meddela beslut om fastighetsbildningen (fastighetsbildningsbeslut).  Detta
beslut skall ange hur fastighetsindelningen ändras, vilka servitutsåtgärder som
vidtas och vilka byggnader eller andra anläggningar som överförs till en annan
fastighet.  I övrigt skall beslutet innehålla uttalanden i frågor som har ett
omedelbart samband med fastighetsbildningen.  Särskilda bestämmelser om vad
beslutet i vissa fall skall innehålla finns i 5, 8 och 12 kap.

Sedan de i första stycket föreskrivna åtgärderna har utförts, skall
myndigheten meddela beslut om fastighetsbildningen (fastighetsbildningsbeslut).
Detta beslut skall ange hur fastighetsindelningen ändras, vilka
servitutsåtgärder som vidtas och vilka byggnader eller andra anläggningar som
överförs till en annan fastighet.  I övrigt skall beslutet innehålla uttalanden
i frågor som har ett omedelbart samband med fastighetsbildningen.  Särskilda
bestämmelser om vad beslutet i vissa fall skall innehålla finns i 5, 8 och 12
kap.  Vid fastighetsbildning enligt 3 kap. 1 a § andra stycket skall
lantmäterimyndigheten bestämma en tid inom vilken anläggningen skall ha
uppförts.  Om det finns särskilda skäl, får lantmäterimyndigheten förlänga
tiden.
 Om det är lämpligt, får fastighetsbildningsbeslutet meddelas utan hinder av att
 tekniska göromål och värderingar ej utförts.  Under samma förutsättning får
olika frågor som hör till beslutet upptagas för sig och avgöras genom särskilda
beslut.  Vad som föreskrives om fastighetsbildningsbeslut gäller även sådant
avgörande.

27 §
Gräns som tillkommer genom fastighetsbildningen skall utstakas och utmärkas i
behövlig omfattning.  Sträckningen av utstakad gräns skall överensstämma med
fastighetsbildningsbeslutet.  Utstakning som endast i mindre mån avviker från
beslutet får dock läggas till grund för utmärkningen, om rättelse av
utstakningen skulle medföra kostnad som icke står i skäligt förhållande till den
 betydelse det kan ha för sakägare att fastighetsbildningen genomföres i full
överensstämmelse med beslutet.
 Om det är lämpligt, får utmärkning av gräns verkställas efter förrättningens
avslutande.  Angående sådan åtgärd skall sakägarna underrättas i god tid.
Underrättelsen lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning
 som beslutats enligt 20 § andra stycket.

Gräns som tillkommer genom fastighetsbildningen skall utstakas och utmärkas i
behövlig omfattning.  Sträckningen av utstakad gräns skall överensstämma med
fastighetsbildningsbeslutet.  Utstakning som endast i mindre mån avviker från
beslutet får dock läggas till grund för utmärkningen, om rättelse av
utstakningen skulle medföra kostnad som inte står i skäligt förhållande till den
 betydelse det kan ha för sakägare att fastighetsbildningen genomförs i full
överensstämmelse med beslutet.
 Om det är lämpligt, får utmärkning av gräns verkställas efter förrättningens
avslutande.  Sakägarna skall underrättas om åtgärden i god tid.  Underrättelsen
lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats
enligt 20 § andra stycket.

Om utstakning och utmärkning enligt första och andra styckena inte lämpligen kan
 ske på grund av fastighetens beskaffenhet, skall gränserna med tillräcklig
noggrannhet beskrivas på den karta som upprättas enligt 28 § eller i andra
förrättningshandlingar.
 

8 kap.
    5 §5
Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas när
1. olika delar av en byggnad eller annan anläggning hör till skilda fastigheter,
2. minst en del av anläggningen hör till en tredimensionell fastighet eller ett
tredimensionellt fastighetsutrymme, och
3. anläggningen eller en sådan del av anläggningen som avses under 2 har skadats
 eller förslitits i sådan utsträckning att den måste ersättas med en ny för att
tjäna sitt ändamål och detta förhållande väsentligt försvårar en ändamålsenlig
användning av en angränsande fastighet.
 I fall som avses i första stycket får ägaren av en av de fastigheter som avses
i första stycket 1 på begäran lösa in de tredimensionella fastigheter och
tredimensionella fastighetsutrymmen som anläggningen eller anläggningsdelen hör
till.  Om flera fastighetsägare begär inlösen, skall inlösen ske på det sätt som
 leder till den lämpligaste fastighetsindelningen.  Är flera inlösenalternativ
lika lämpliga, skall företräde ges till den fastighetsägare vars del av
anläggningen beräknas ha det största värdet eller, om flera delar beräknas ha
lika värde, till den fastighetsägare som först har begärt inlösen.  Om det
samtidigt genomförs ändringar i fastighetsindelningen med tillämpning av 5 kap.,
 skall dessa beaktas vid uppskattningen.
 Om förutsättningarna enligt första stycket föreligger men någon inlösen enligt
andra stycket inte sker, skall lantmäterimyndigheten förordna att de
tredimensionella fastigheter och tredimensionella fastighetsutrymmen som
anläggningen eller anläggningsdelen hör till skall avstås genom inlösen och
överföras till den fastighet som de skulle ha hört till om några
tredimensionella fastigheter eller tredimensionella fastighetsutrymmen inte hade
 bildats.
 Inlösen enligt andra eller tredje stycket får inte ske om det kan antas att den
 tredimensionella fastigheten eller det tredimensionella fastighetsutrymmet
kommer att få fortsatt användning för sitt ändamål inom en nära framtid.
 

    6 §6
Om en anläggning, som i sin helhet hör till en tredimensionell fastighet eller
ett tredimensionellt  fastighetsutrymme, har skadats eller förslitits i sådan
utsträckning att den måste ersättas med en ny för att tjäna sitt ändamål och
detta förhållande väsentligt försvårar en ändamålsenlig användning av en
angränsande fastighet, tillämpas 5 § tredje och fjärde styckena.
 

    7 §
Vad som sägs i 5 § andra-fjärde styckena och 6 § gäller också om anläggningen
inte har uppförts inom den tid som har beslutats enligt 4 kap. 25 § andra
stycket.
 

    8 §7
Inlösen enligt 5-7 §§ får ske trots bestämmelserna i 3 kap. 2 §, 5 kap. 7 § samt
 1-3 §§ i detta kapitel.

    9 §
Om inlösen enligt 5-7 §§  av en del av en fastighet  skulle medföra att en
återstående del av fastigheten till följd därav inte längre kan användas för
sitt ändamål, får inlösen ske endast om även denna del inlöses.
 

15 kap.
1 §
Mål som fullföljes enligt bestämmelserna i detta kapitel
(fastighetsbildningsmål) prövas av den fastighetsdomstol inom vars domkrets
marken är belägen.  Ligger marken under flera fastighetsdomstolar, upptages
talan av den domstol under vilken huvuddelen ligger.
 Mål som överklagas enligt bestämmelserna i detta kapitel
(fastighetsbildningsmål) skall prövas av den fastighetsdomstol inom vars
domkrets den eller de berörda fastigheterna är belägna.  Ligger fastigheterna
under flera fastighetsdomstolar, skall talan tas upp av den domstol under vilken
 huvuddelen ligger.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

Tillbaka upp till sidans början
..............................................................................................

  Pressmeddelande

 TISDAG 21 OKTOBER 2003

Bostadsutskottet säger ja till ny typ av fastighetsindelning

Bostadsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om en ny typ av fastigheter, som kallas tredimensionella fastigheter. Riksdagen debatterar och fattar beslut om förslaget i morgon, onsdagen den 22 oktober.

Tredimensionell fastighetsbildning ska göra det möjligt att avgränsa en fastighet också i vertikalplanet, det vill säga i höjd- och djupled. En fastighet avgränsas enligt dagens regler med gränslinjer i markplanet. Tredimensionella fastigheter kan definieras i sidled, höjdled och djupled och behöver inte omfatta någon del av markytan. Förslaget ska bland annat göra det lättare att bygga bostäder ovanpå kommersiella byggnader. Tanken är att den nya fastighetsindelningen ska skapa nya förutsättningar för byggandet i tätorter. Utrymmen som kommer att kunna bli tredimensionella fastigheter är till exempel byggnader, broar, bergrum och tunnlar.

Samma regler som i dag gäller för att bilda traditionella fastigheter kommer att gälla för att bilda tredimensionella fastigheter. Tredimensionella fastigheter ska enligt det nya lagförslaget "om det står klart att åtgärden är lämpligare än andra åtgärder för att tillgodose det avsedda ändamålet". Också vissa andra begränsande förutsättningar ska gälla.

Reservationer

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern vill bland annat att förutsättningarna för tredimensionell fastighetsbildning ska jämställas med övrig fastighetsbildning för att öka fastighetsägarnas och de boendes inflytande över fastighetsindelningen.

Planerad dag för debatt och beslut: 22 oktober

Förarbeten: proposition 2002/03:116, betänkande 2003/04: BoU2

För mer information: kontakta Bengt Billquist, föredragande i bostadsutskottet, tfn 08- 786 42 53.

Jenny Sigurs
informationssekretare, tfn 08-786 40 32

Tillbaka upp till sidans början