Bland de vikingatida brandgravarna innehåller många brända båtar. Detta kan utläsas av rester efter en större mängd järnnitar av den typ som användes vid båtbyggen. Detta gravskick, bränning i båt och en hög uppkastad över bålresterna, finns beskrivet hos den arabiske resenären Ibn Fadland som på 920-talet åsåg begravningen av en nordisk hövding i närheten av Bulgar vid floden Volga i Ryssland. Men även den vendeltida gravseden med obrända båtar fortsätter in i vikingatid. Exempel på kända båtgravfält är Vendel och Valsgärde samt Tuna i Alsike, Uppland. Intressant är att gravarna i Vendel och Valsgärde endast innehåller manliga begravningar, medan bägge könen finns representerade i Tuna.

I Birgitta Hårds "Grunddragen i Nordens förhistoria" (1993) står att läsa om innehållet i gravarna på Vendelgravfältet:

"På gravfältet vid Vendels kyrka i Uppland har 14 skelettgravar samt ett antal brabdgravar hittats. 12 av skelettgravarna är båtgravar. De är anlagda i en tät klunga på sluttningen syöst om kyrkan. Båtgravarna tillhör tiden mellan 600 och 1050 e.Kr. Varje århundrade tycks vara representerat av två eller tre begravningar. På vendelgravfältet har endast män begravts i båtar. Antagligen är det huvudmännen för en bestämd släkt i rakt nedstigande led som ligger där. I gravarnas utrustning märks ett stort antal djur, slaktdelar av husdjur samt andra djur och fåglar. Den mest välförsedda graven i Vendel innehöll 3 hästar, nötkreatur, 4 hundar, 1 svin, 2 får samt rester av trana, berguv och jaktfalk. Gravens utrustning i övrigt bestod av två svärd, huggkniv, spjut, pilar, hjälm och sköld. Vidare fanns glaskärl och annat husgeråd av olika slag samt redskap i graven".

Tillbaka till ordboken