Kommer av latinska ordet bra´ctea som betyder "tunn plåt", ensidigt präglad.

1) Benämning på vissa typer av mynt; halvbrakteater (eller Hedemynt) från 900-talet.

2) Benämning på hängsmycken. De vikingatida brakteatsmyckena förekommer i olika varianter. Guldbrakteater med tardition från vendeltid har sin huvudsakliga dekor utförd med stämpelornamentik (punsning) i koncentriska bårder runt mittfältet, vilket präglats med djurornamentik. Under fästeöglan pryds brakteaten av ett triangulärt fält med filigran. Denna typ av brakteater förekommer ävan i förgyllt silver och brons. På en annan typ av guldbrakteat är den runda skivan täckt med ett fyrdelat mönster i filigran. En särskild form av brakteater är de silverföremål, som i centrum har en mynyliknande plåt med porträttfigur, infattad i ett brätte av koncentriska silvertrådar eller buckelrader. Dessa är införda från Tyskland.

Studiet av brakteaternas bildmotiv har gett nya insikter i den dåtida religionen. De uttrycksfulla bildframställningarna, runinskrifterna och symboliska tecknen berättar om mytiska föreställningar, sagogestalter och händelser. Motiven visar så nära överensstämmelse med romerska mynt och medaljer, att man redan tidigt insåg att sådana måste ha varit inspirationskällor och förlagor.

Brakteat från 500-talet
Foto: Bengt A. Lundberg, RAÄ.

För metallteknik (t ex filigran och punsning) se denna länk!

För ornamentikstilar (t ex djurornamentik) se denna länk!

Tillbaka till ordboken