Metod som utvecklades omkring 1946 och som 1951 kunde användas praktiskt som dateringsmetod. Metoden har därefter utvecklats och förfinats.

C14 är en radioaktiv kolatom som bildas när den kosmiska strålningen når in i jordatmosfären. C14 ingår i det biologiska kretsloppet. Alla levande varelser upptar en bestämd mängd C14 som står i ett konstant förhållande gentemot den stabila C12-anatomen. Denna process upphör vid organismens död, då C14, eftersom det är radioaktivt, långsamt börjar reduceras i organismen till följd av radioaktiv sönderdelning av C14-kärnorna. Efter en viss tid, som tidigare var betämd till 5568 +- 30 år men som senare har ändrats till 5730 +- 40 år, kommer halten av C14 i organismen att ha halverats. Genom mätning av kvarvarande C14 i en organism kan man således beräkna dess ålder. Ju mindre det finns kvar av C14 i en organism desto äldre är organismen. C14-datering beräknas som tämligen säker till ca 30 000 år tillbaka i tiden, men blir därefter mera osäker. I samarbete med dendrokronologer har man utvecklat metoder för kalibrering (dvs. anpassning efter i förväg fastställda mått) av uppmätta C14-värden eftersom den kosmiska strålningen har visat sig ej vara konstant genom tiden utan har varierat.

Tillbaka till ordboken