Fibula är ett latinskt ord och betyder spänne. Ordet används i arkeologin för ett slags säkerhetsnål som består av två delar, men som saknar fjärdingskraft. Den äldsta typen av fibula var en rund nål med hål i huvudet. Genom detta stack man en metallbygel med krok i andra änden. Metallbygeln kunde vara flat och likna ett läderband eller en snodd, som säkert varit metallbygelns förebild. De små fibulorna avlöstes under yngre bronsålder av allt större praktfibulor som blev till de elegant gjutna s k glasögonfibulorna.

Tillbaka till ordboken