Fisk har varit huvudföda på nordiska boplatser belägna vid fiskrika vatten under hela forntiden. Fiskmetoder och bytesarter har varierat såväl tidsmässigt som geografiskt.

Metkrokar, fisknät (vanligen av linbast), flätade fiskmjärdar, barkflöten och sänkestenar med hål och rillor fick sin nuvarande utformning redan under tidigaste stenålder. Viktiga fångstmetoder vid sidan om metet var ljustring och utplacering av mjärdar i grundare vatten. Man fiskade med fasta redskap också längs havskusterna. En C14-datering av tre katsor i Skedemosse på Öland har, liksom en från Valmannasundet, givit äldre bronsålder.

Harpuner med olika utformningar har varit använda vid fångst på grunt vatten. Säkerligen har också flera harpuner bundits samman till ett ljuster. Det är inte osannolikt att även pil och båge nyttjats vid fisket som ett komplement.
Fiske med rev ock krok från båt finns avbildat på en hällristning i Bohuslän och talrika fynd visar att man tagit sig ut på större djup för att bedriva krokfiske.

Tillbaka till ordboken