En av de säkraste metoderna när det gäller att lokalisera boplatser från vår forntid är fosfatkartering. Fosfater bildas i jorden efter förmultning av avfall från måltider, spillning etc., och dessa låter sig med lätthet mätas. Ju längre bosättning, desto högre blir de registrerade fosfathalterna i marken. Halterna av fosfater varierar också beroende av vilken typ av avfell som kommit att deponeras, och sålunda ger bosättningar med en hög andel marina födoämnen som, fisk och skaldjur, extremt höga fosfatvärden.

Det finns flera olika fosfatkarteringsmetoder att tillgå, från rena prospekteringsmetoder i fält till mera detaljerade analyser, där andelen fosfater under laboratorieförhållanden exakt mäts och anges i fosfatgrader. Fosfatkartering är en snabb och billig metod. Stora ytor kan karteras under en dag med en enkel jordprovsborr, och påträffade bosättningar kan inte bara avgränsas till sin utbredning, utan även ge information om i vilket område av boplatsen som bebyggelsen varit som intensivast.

(Ur G. Burenhults "Arkeologi i Sverige 1 - Fångstfolk och herdar", 1991)

Tillbaka till ordboken