Osteologi = läran om ryggradsdjurens skelett. Humanosteologi = läran om människoskelettet.

Undersökningar av människorester från gravfält och kyrkogårdar ger oss kunskap både om människorna själva och deras föreställningsvärld. Under de senaste årtiondena har den humanosteologiska metodiken utvecklats avsevärt. Så har t ex tekniken att diagnosticera olika sjukdomar på skelettet kommit att förbättras. Med förfinad statistisk hjälp kan beräkningar av olika folkgruppers släktskap göras, både utifrån deras kraniemått (skallmått) och skillnader i fekvensen av olika genetiska särdrag i skelettet. Till följd av seden att kremera de döda var allmänt utbredd under förhistorien finns en lång tradition inom svensk humanosteologi att arbeta med förbränt benmaterial. Förbränningen i sig förstorar dramatiskt de svårigheter som finns redan vid studier av hela och obrända skelett. Våra förfäders vara att krossa de brända benen till centimeterstora fragment förvärrar det hela än mer. Icke desto mindre finns mycket information att hämta också vid analyser av dessa material.

Till de grunddata som regelmässigt registreras vid analyser av skelettmaterial hör uppgifter om de gravlagdas ålder, kön och kroppslängd. Det finns flera sätt att bedöma en persons dödsålder utifrån hennes skelett. Under den tid individen växer kan man studera tändernas frambrott och sammanväxningen i flera delar av skelettet. Med hjälp av dessa metoder kan man med relativt stor säkerhet åldersbedöma barn och ungdomar. Sedan skelettet vuxit färdigt drar osteologen nytta av det förhållandet att skelettet börjar "åldras" redan vid tidig vuxen ålder. Skallsömmarna t ex växer alltmer samman under livet och hos riktigt gamla personer går de inte längre att urskilja. Åldersberoende förändringar kan också iakttas i bäckenet och i form av urkalkning av de långa rörbenen. För att avgöra vilket kön en person haft kan osteologen använda de skillnader som finns i bäckenregionen till följd av att kvinnans bäcken är anpassat till barnafödande. Att kvinnors bäckenkanal måste vara stort nog för att släppa igenom ett fullgånget foster har påverkat utseendet på hennes båda bäckenhalvor och skillnaden mot mannens bäcken är påtagligt. Att män i allmänhet är större och tyngre än kvinnor och därför i regel också har ett grövre skelett är ett annat faktum som ofta används vid könsbedömningar. I kraniet är ögonbrynsbågarnas utformning och nackbenets muskelfästen några exempel bland flera användbara karaktärer. En persons kroppslängd kan avgöras utifrån skelettet tack vare det nära sambandet mellan en människas kroppslängd och längden på de enskilda benen i hennes skelett. Till sin hjälp har osteologen matematiska ekvationer baserade på studier av nutida människor. Kroppslängdens variation mellan olika delar av historien har ibland använts som bevis för att nya befolkningsgrupper med avvikande längd invandrat till Sverige. En persons längd styrs inte bara av de genetiska förutsättningarna utan påverkas också starkt av den miljö man växer upp i. Tillgången på t ex föda är viktig och svälter man under uppväxtåren kan tillväxten hämmas.

Tillbaka till ordboken