|
Mjöd
|
|
Sannolikt har man redan under stenåldern medvetet tillagat jästa drycker på te x äpplen, nypon och diverse bär som man tillsatte honung. Helt hållbara bevis för detta saknas dock. Men sedan bronsåldern har man definitivt framställt alkoholhaltiga drycker i Norden. Mjöd var lätt att göra genom att man blandade honung, malt och vatten i vissa proportioner och lät det jäsa några dagar. I grodd säd (malt) utvecklas enzymer som under själva bryggningen omvandlar stärkelsen till socker. I en dansk ekkistegrav från bronsåldern fann man ett kärl vars intorkade rester pollenanalyserades. Man kunde konstatera att kärlet troligtvis innehållit en jäst dryck beredd på bl a lingon och honung. Såväl i Birka som i Lund har man funnit den troliga mjödkryddan humle. Mjödet hade ett gudomlig ursprung. I Ynglingasagan (om ynglingaätten) kan man läsa Snorres berättelse om Fjolner (dvs. Oden) som drunknar i ett mjödkar och genom hans död blev mjödet heligt. När man drack det så drack man guden själv. Redan Tacitus skriver 98 e.Kr. "att fördriva ett dygn med oavbrutet drickande länder ingen till skam. Såsom är att vänta bland rusiga män uppstå titt som tätt gräl som sällan görs upp genom ordskifte men desto oftare med banehugg och sår". |
|
|