Pollenkorn bevaras i våta miljöer och att de har ett arttypiskt utseende gör att man kan bestämma vilka växter som i huvudsak fanns i närheten när ett visst våtmarkslager bildades. Med statistiska metoder, dateringar och liknande kan pollenanalysen ytterliagare förfinas och ger då en bild av vegetationen och dess förändringar, samt människans och klimatets vegetationspåverkan i ett område. När man väl vet hur vegetationsutvecklingen gestaltat sig, kan man med en pollenanalys datera ett okänt lager eller fynd med vidhäftande jord från fyndskiktet, genom att se efter var den bild av vegetationen som pollenanalysen ger, passar in i den kända utvecklingen = pollenanalytisk datering.

Pollenanalysen utarbetades först av svensken Lagerheim 1905 och vidareutvecklades av L. von Post ca 1920.

Tillbaka till ordboken