|
Inventering av forn-
och kulturhistoriska lämningar i Sanda socken
Sanda socken
- en presentation
Sanda är en kustsocken
ca tre mil söder om Visby. Socknen gränsar till Västergarn och Eskelhem i norr, Mästerby i nordost, Hejde i
öster samt Klinte i söder och är till ytan en av de större på Gotland
med sina 3827 ha. Inventeringen i Sanda påbörjades i november 1999 och
avslutades i januari 2000. Mer än hälften
av socknen består av lika delar skog och åkermark, medan betesmarken
endast utgör en liten del av ytan. Stora områden av skog och åker är
överlagrad av sand och i socknens centrala del sträcker sig en sandås
som visar Litorinahavets gräns. Längs med kusten finns ett flertal strandängar
som fortfarande betas. Där finns ett rikt fågelliv och en artrik flora
med växter som sällan klarar av att överleva i andra miljöer. Centralt
i socknen ligger kyrkan som är byggd i kalksten. Tornet är från 1200-talet
medan långhuset, koret och sakristian är från 1300-talet. De kalkmålningar
som finns inne i kyrkan är från 1200-, 1300- och 1400-talet. Vid restaureringsarbete
1956 upptäcktes en bildsten från 400-talet
i kyrkans kor, stenen finns numera bevarad på Gotlands Fornsal. Mot gränsen till
Västergarn ligger Valbyte fiskeläge med anor från 1500-talet. Fiskeläget
användes en bit in på 1900-talet då Västergarns hamn och Koviks fiskeläge
togs i bruk. Fisket har varit av stor betydelse i socknen och i Kovik
finns numera ett fiskerimuseum där man kan ta del av den äldre fiskekulturen. Vid Västerbykvior
finns fyra stora stenar som är knutna till en medeltida sägen. Enligt
denna sägen var det fyra män som bröt julfriden genom att bege sig ut på jakt. Då de lade sig ner för
att vila blev de som straff förvandlade till sten. Intill ”Julmenarna”,
som lämningen kallas, finns
en mindre sten som benämns ”Hunden”. Denna sten sägs vara jägarnas hund
som också den skulle ha blivit förstenad vid tillfället. En annan sägen
i socknen är kring ett flyttblock vid Runne. Enligt den sägnen var det
trollen och jättarna på Stora Karlsö som kastade en sten mot Sanda kyrka
då de inte gillade kyrkor och kyrkklockornas klang men stenen nådde
inte längre än till den plats den har idag. Sanda är rikt
på fornlämningar och alla perioder från tidig stenålder och framåt finns
representerade. Några exempel som kan nämnas är skeppssättningar, gravhögar,
stensträngssystem och husgrunder. I socknen har man även gjort ett flertal
skattfynd från vikingatid men även av romerska mynt från de första århundradena
e.Kr. Medeltiden finns representerad på flera sätt, bl a genom Valdemarskorset
vid Gunilde. Korset restes till minne av dem som stupat under den danska
konungens krigståg 1361. Söder om Kovik ligger Vivesholm. Där kan man
se ruinerna av en gammal befästningsanläggning som en rektangulär anläggning
omgiven av vallgravar. Borgen Landescrone låg där på 1300-talet men
revs av den Tyska orden. I början av 1700-talet uppfördes på platsen
en försvarsanläggning som gavs namnet Stålhatt. Det är ruinerna efter
denna som syns idag. Projektet och inventeringens syfte
"I Trädgudars land" är ett EU-baserat projekt drivet av Skogsvårdsenheten vid
Länsstyrelsen på Gotland. Det genomförs som en arbetsmarknadsutbildning
och stöds av bl a enheten för arbetsmarknad och näringsliv samt Livsmiljöenheten
vid Länsstyrelsen Gotlands kommun, samt Arbetsförmedlingen i Visby.
Projektdeltagarnas uppgift är att lära sig att inventera de gotländska
skogarna i syfte att lokalisera och kartlägga tidigare ej registrerade
forn- och kulturhistoriska lämningar. Kartläggningen sker med en unik
kombination av digitala hjälpmedel. Därtill förs fältblanketter (se
bilaga). På en fältblankett registreras uppgifter om lämningen samt
placeringen i terrängen. Blanketten innehåller även information om vilken
fastighet i socknen som lämningen ligger på. Denna uppgift tas från
ortofotot (taget 1996). Inventeringen är ett komplement till Riksantikvarieämbetets
fornlämningsregister (FMR). Samtlig information kommer slutligen att
läggas in under Skogsvårdsenhetens digitala handläggarstöd, Kotten. Informationen är viktig för att man skall kunna ta hänsyn
till lämningarna vid planering av åtgärder inom skogsbruket på Gotland,
t ex avverkningar och markberedning. Behovet av en inventering av skogsmarkernas
forn- och kulturhistoriska lämningar är stort. Med projektet "I
Trädgudars land" ökar kunskapen om var lämningarna finns, vilket
ger en möjlighet att begränsa skadegörelsen av dessa. Projektdeltagarna genomgick under de fyra första veckorna en gemensam översiktlig snabbutbildning inom arkeologi, kulturgeografi och skogsbruk samt en introduktion till kulturmiljövården. Detta för att på ett så effektivt sätt som möjligt lära sig att läsa landskapet, både i förberedande syfte med hjälp av kartmaterial och i ett senare skede under själva fältarbetet. Huvuddelen av projektdeltagarna är utbildade arkeologer, men det finns även goda kunskaper inom skogsområdet. De lämningar
som påträffas i skogsmarken delas in i två kategorier. Kategori 1 är sådana lämningar som kan bedömas som fasta fornlämningar. Objekten kommer att
föras in i FMR. Kategori 2
består av kulturhistoriska lämningar som i nuläget
inte betraktas som fornlämningar, men som är viktiga att skydda från
förstörelse så långt det är möjligt. För att en lämning
under kategori 1 skall få fornlämningsstatus, måste den bedömas av en
från Riksantikvarieämbetet godkänd kontrollant. Fältutrustningen
Även om liknande
projekt har genomförts på fastlandet (t ex Skog och Historiaprojektet
drivet av Skogsvårdsstyrelsen, SVS), är Gotland en av de första i Sverige
med att utföra en inventering med hjälp av ny digital teknik. En kombination
av GPS (satellitmottagning), RDS (radiomottagning) och GIS (geografiskt informationssystem) möjliggör
en exakt positionsbestämning i landskapet och de lämningar som återfinns
kan registreras i fält på en portabel fältdator med inlagt kartmaterial
och tabeller. Det finns fyra
typer av GIS och den variant som inventeringsgrupperna på Gotland använder
kallas raster-GIS. Denna typ
lämpar sig främst för hantering av data som samlats in via just satelliter.
I botten ligger ett flygfoto/ortofoto med detaljer som vägnät, sjöar
och skogsområden väl synliga. Ovanpå flygfotot kan flertalet olika skikt/raster
med information läggas. Flygfotot kan på detta sätt bl a kompletteras
med äng-, åker och hagmark från skattläggningskartan. Varje forn- och
kulturhistorisk lämning prickas in på dagens kartbild som i sin tur
är kopplad till en tabell där varje lämning får ett unikt ID-nummer.
Tabellen skall i ett senare skede kopplas till en databas där uppgifterna
från fältblanketterna finns lagrade. Lämningarna prickas in som en punkt,
linje eller yta beroende på deras art och utbredning i det aktuella
området. Som ett komplement till ovan nämnda utrustning har varje inventeringsgrupp tilldelats en digital kamera. Med denna dokumenteras lämningen om beskrivningen på fältblanketten behöver styrkas eller om lämningen i sig är skadad. I vissa fall är klassificeringen av lämningen osäker och då tas ett eller flera fotografier som sedan kan bedömas av kunniga personer. Förberedande arbete för Sanda socken
Innan fältarbetet kan genomföras måste värdefulla och nödvändiga kart- och arkivstudier genomföras. Kartmaterialet för Sandas del bestod av skattläggningskartan från 1701 med tillhörande register samt ekonomiska kartor från 1939 respektive 1977 med utsatta fornlämningar och tillhörande fornminnesregister (FMR). Tyvärr är skifteskartorna med tillhörande textbok svåra att handskas med när det gäller Sanda socken, varför dessa ej har använts, varken i det förberedande arbetet eller under inventeringens gång. Äldre kartmaterial
kan avslöja såväl kulturhistoriska lämningar som fornlämningar. På skattläggningskartan
återfinns ofta kvarnar och sågar, medan laga skifteskartan ibland uppvisar
sk "stenrösen",
dvs olika slags lämningar av sten (kan röra sig om gravrösen eller röjningsrösen).
Genom att placera en historisk karta över dagens kartbild i form av
den ekonomiska kartan, kan sådana intressanta platser lokaliseras och
därefter återfinnas i fält. Även platsnamn kan ge värdefulla ledtrådar
i sökandet efter lämningar. När det gäller Sanda upptäcktes på
skattläggningskartan en såg belägen mellan gårdarna Stenhuse och Smids
invid ett vattendrag. Enligt renskrivningen till samma karta ligger
anläggningen på mark som ägs av Stenhuse. Samma gård skall även ha en
vattendriven kvarn på sina ägor, med vilken man kan mala säd ”till det
egna hushållet samt till närmaste grannar om hösten och våren när vattnet
tillstöter”. Skattläggningskartan skvallrar därtill om ytterligare en
såg på Stenhuses mark. Den används vid höst och vår ”när vattnet är
som mest till husbehov och något till salu”. En trolig dammvall från
sågen mellan Stenhuse och Smids återfanns i fält. Namn som innehåller ordet sojde (kan även benämnas t ex soide, söide eller söde i det historiska kartmaterialet) förekommer ofta, såväl i Sanda som i flertalet andra socknar på Gotland. I bästa fall kan man finna ett sojde i ett sådant område, särskilt om det talas om mycken tall- och granskog till "skattetjära och tjära för husbehovsbränning" i närheten. I Sanda finner man på Skattläggningskartan t ex Söideshagen tillhörande gården Petarve och Södeshagen på Sandäskes ägor. Inga sojden återfanns dock på dessa platser. Namn som Tomptåkern och Tompthagen
är också ganska vanligt förekommande i Sanda och indikerar på att det
kan finnas övergivna gårdar i närheten. Som ett komplement till skattläggningskartans
uppgifter återfanns i Gotländskt
arkiv 1985 en artikel skriven av Per-Göran Ersson om ödegårdar på
Gotland, där det för Sandas del bl a nämns Tomptängen vid Bäckstäde,
Tomptenäng vid Petarve och Tomptänge vid Nystugu. Fem av de sammanlagt
nio ödegårdar Ersson nämner återfanns på skattläggningskartan under
det förberedande arbetet. Endast en är belägen i dagens skogsmark. Tyvärr
gav dessa ledtrådar inget resultat. I anteckningarna till skattläggningskartan
kan man ibland läsa att en hage "har vatten" till så och så
många djur. Vattensamlingen kan vara stor och räcka året om, andra gånger
finns där bara vatten under vissa månader. På sådana platser kan man
tänkas återfinna en eller flera bryor. I renskrivningen till kartan
kan man för Sandas del bl a läsa om Brunhagen vid Sandäskes (har vatten
och kan föda 15 kreatur) och Hemhagen i Andersa
(idag Anderse) (kan föda 2 par hästar och några kor, har vatten).
Med hjälp av kartan och renskrivningen återfann inventerarna t ex 1
brya i norra delen av Nya Hagen, eller Nyhagen som den kallades under
1700-talet. Följande står att läsa i renskrivningen: ”…har vatten, men
ligger nu på gatmark har nyligen varit inbråtat är tämligen sidlänt,
vatten och gott bete, kan föda 15 kreatur.” Runtomkring bryan upptäcktes
ett antal stensträngar och hägnadsrester, vilka delvis troligen utgör
delar av den hägnad (”inbråtat”) som omnämns på 1700-talet. En annan
brya registrerades i Lillhagen, tidigare kallad Bråten. Det talas i
renskrivningen till skattläggningskartan om ”…tämligen gott bete, kan
föda 3 par hästar och 6 kor, har vatten”.
Åkermark som finns med på de historiska kartorna från 1700- och 1800-talen kan lokaliseras i dagens landskap och dessa ligger ofta i skogsmark. För Sandas del gav inte sökandet efter sådana intressanta områden så mycket. En liten åkerplätt återfanns ”på skog av ör och sandjord” på Leckeres ägor (numer Lekarve). Ett stort åkerområde, bl a innehållande ett flertal röjningsrösen och ett par terasskanter, hittades via skattläggningskartan på Lekarves ägor. Ytterligare ett stort åkerområde registrerades vid Vives, men det finns inte med på skattläggningskartan. Åkerdikena samt formen på åkerparcellerna i området tyder dock på att det rör sig om sekelskiftet 1800-1900. Då det är omöjligt att söka igenom varje skogsparti måste vissa urval göras i den aktuella socknen, helst innan fältarbetet påbörjas. Förutom att gå efter de indikationer som ovan nämnda kartstudier gav, koncentrerades inventeringsarbetet ofta till områden med redan kända fornlämningar. Om det ligger en ensam husgrund i skogen kan man ana att t ex stensträngar, spår efter odling samt eventuella utmarker med hamlade träd återstår att finna däromkring. Är enstaka gravar utsatta på ekonomiska kartan kanske ytterligare gravar kan återfinnas i dess närhet. Det kan även vara värt att undersöka områden där inga lämningar tidigare registrerats, särskilt om de har en för gotländska förhållanden intressant topografi. På höjder i landskapet ligger t ex ofta gravar och huslämningar. Skogsområden som är sanka eller till stor del sönderkörda av skogsmaskiner inventeras i regel inte. Vissa områden inventerades endast översiktligt. Som ett komplement till det historiska kartmaterialet gick inventeringsgruppen igenom de ekonomiska kartorna samt FMR. Alla fornlämningar i skogsmark märktes ut på en kopia av ekonomen, varefter gruppen gemensamt diskuterade vilka områden som verkade intressanta ur inventeringssynpunkt. Några ensamma stensträngssytem och enstaka enskilt belägna husgrunder i skogsmark verkade till en början intressanta, men vid ett närmare studium visade det sig att dessa ofta kunde tänkas höra ihop med varandra på ett eller annat sätt. De enstaka gravar, huvudsakligen stensättningar, som återfanns på ekonomiska kartan, drog också ögonen till sig. Dessa visade sig dock nästan uteslutande ligga i närheten av gravfält eller andra enstaka gravar. Ett intressant område som återstod låg i socknens NV del, där en väg löper över ett flertal ägor, bl a Norrgårde, Nystugu och Runne. På vägens södra sida är ett flertal fornlämningar, i huvudsak gravar. Marken belägen norr om vägen uppvisar enligt ekonomiska kartan inga lämningar alls. Här återfanns under inventeringen en stensättning, ett flertal hägnadsrester mm. De områden som inte uppvisade några registrerade fornlämningar i Sanda var övervägande de mest intressanta och givande. I Sanda finns ett flertal sanka skogspartier, däribland ett stort område på Lekarves ägor där det under 1700-talet fanns en myr. Även en del av Nya Hagen vid Petarve gård var sank. Det sistnämnda området var även påverkat av skogsmaskiner. De våta partierna i Nya Hagen inventerades, medan de av skogsmaskiner påverkade områdena endast kontrollerades översiktligt. Lekarves gamla myrmark inventerades inte alls. En stor del av Bjästavs och Boterarve ägor inventerades inte alls till följd av den sanka terrängen. Förutom ovan nämnda urvalskriterier söker inventerarna efter tips från markägare och socknens övriga invånare. Under det förberedande arbetets slutliga skede informerades markägarna på de större gårdarna i Sanda om inventeringen via ett utskick. I utskicket presenteras projektet samt inventeringens syfte. Markägarna ombads i samma veva att kontakta sockens inventeringsgrupp eller projektledaren angående eventuella tips.
Drygt 80 av de sammanlagt 195 registrerade
fornlämningarna i Sanda ligger i skogsmark, dvs ungefär 1/3 av hela
beståndet. Detta ter sig naturligt eftersom stora delar av socknen är
täckt med skog, företrädesvis barrskog. Övriga lämningar återfinns vanligen
i hagmark eller som impediment i åkrar. Några objekt är belägna i eller
i närheten av vatten, te x båtlänningar och dammanläggningar för fiske.
En handfull lämningar har hittats på tomtmark. Efter en genomgång av FMR kan konstateras att den grupp av fornlämningar som är vanligast i Sandas skogsmarker är stensättningarna, vilka övervägande ligger var för sig, men i enstaka fall tillsammans med ett röse eller en hög. Stensättningarna är runda eller i det närmaste runda till formen och är i huvudsak belägna i Sandas västra del. I samma område ligger också ett flertal gravfält, vilka innehåller mellan 5 och 307 gravar, övervägande stensättningar. Efter gravarna och gravfälten är husgrunder och stensträngar/ stensträngssystem vanligast förekommande i Sandas skogsmarker. Fornåkrarna, gravhögarna, skeppssättningarna och de resta stenarna hör till kategorin ovanliga lämningar i Sanda. Dessa återfinns endast i ett fåtal exemplar. Detta gäller även de enstaka stigstenar, fångstgropar och rester av gamla vägar som har registrerats i skogsmark. Eftersom tjärdalar sällan tas upp i FMR på Gotland, kan det vara av intresse att nämna de i Sanda registrerade objekten, vilka är 3 till antalet. Samtliga ligger i skogsmark. Det kan också nämnas att det finns en fornborg i socknen, men att hälften av den är belägen i Västergarn. I övrigt har många fynd av malstenar gjorts i Sanda, varav flertalet i skogsmark. Även svärdslipningsstenar förekommer i enstaka exemplar.
Inventeringens
resultat i Sanda Den kategori
inom vilken inventeringsgruppen i Sanda registrerade flest lämningar
var kategori 2, dvs kulturhistoriska lämningar. Till denna kategori
räknas sentida röjningsrösen, hägnads-rester av sten, gränsmärken, bryor,
torplämningar och dammvallar. De lämningar
som återfunnits under inventeringen i Sanda har inte uppvisat några
anmärkningsvärda skador förorsakade av skogsbruket. Detta gäller båda
kategorierna.
Kategori 1 9 stensträngar
och 4 stensträngsystem har påträffats
i Sanda. De har ritats in som linjer på den digitala kartan. Den längsta
enskilda stensträngen är 210 m. Stensträngarna/systemen är i regel delvis
övertorvade, har en höjd på 0,2 - 0,3 m och bredd 0,5 -3,0 m. I ”Nya
hagen” finns ett stensträngssystem som tillsammans med hägnadsrester
omgärdar ett område i den nuvarande skogsmarken. Den sammanlagda längden
på stensträngsystemet är 600 m. Omedelbart
väster därom ligger en yta i skogsmarken som tidigare varit åkermark.
Åkern/området kallas av sockenborna för ”Timglaset”. På den ekonomiska
kartan från 1930 –talet kan man se att åkern har formen av ett timglas.
En tjärdal påträffades
på fastigheten Prästgården 1:1 vid vägen 1 km väster om Vives. Inga
fasta kolbitar hittades, men jorden var svart. Platsen uppvisar karaktäristiska
kännetecken för en tjärdal. Den ligger på en sluttning i terrängen och
består av en rund grop med en låg vall runtom. I gropen under torven
finns det flata stenar. I nivå med den omgivande terrängen löper en
ränna inemot gropen. Till kategori
1 räknas även de stensättningar som påträffades i Sanda. De är 14 st
till antalet och är belägna på 10 platser med som mest 3 ihop. De flesta
av stensättningarna ligger i höjdlägen eller på sluttningar. Stensättningarna
är stenfyllda och runda eller i det närmaste runda, ca 3 -7 m i diameter.
En stensättning har klassificerats som ”övrigt”, men kan vara en stensättning
som delvis borttagits i samband med grustäkt. Av 3 funna rösen
ligger två på fastigheten Runne 1:21 och ett på Botvide 3:1. De är runda
till formen. Det största röset har en dimeter på 15 m och det minsta
5m. Höjderna på rösena varierar mellan 0,7 - 1,7 m. Vid varje röse ligger
det ett varierande antal röjningsrösen.
Totalt 4 röjningsröseområden
har påträffats. De två största områdena har registrerats som ytor och
de mindre som punkter på den digitala kartan. På ett område med stora
ekar, tillhörig fastigheten Vives 1:7, återfanns ett tjugotal röjningsrösen,
en stensträng och en hägnadsrest av sten. Röjningsrösena är låga, ej
över 0,3 m med en storlek på 2 - 5 m i diameter. Två områden med
fossil åkermark har registrerats i socknen under inventeringens gång.
Den ena är belägen på Lekarve 2:1 vid gränsen mot Västergarn. Området
mäter ca 100x130 m och innehåller 14 röjningsrösen varav det största
täcker en yta på 6x3 m och är 0,8 m högt, 4 hägnadsrester av sten samt
2 tydliga terasskanter. I området finns även fornlämning nr 149 i FMR.
Området ligger i gles tallskog och gränsar till öppen hagmark med 5
st diken. På skattläggningskartan från 1701 ligger den sk Gambleåkern
på platsen, en åker som överlappar dagens gräns mellan Västergarn och
Sanda. Det andra åkerområdet är beläget på Vives 1:7 och
innehåller i N-S riktning 12 diken med samma djup i vartannat
dike. I norr och söder begränsas ytan av diken som löper i Ö-V riktning.
Väster om åkerytan ligger ett röjningsröse 140x20 m. Röset tillsammans
med hägnadsrester av sten utmed den moderna åkern bildar en inhägnad.
På skattläggningskartan är området angivet som hagmark. Båda områdena
är inritade som ytor på den digitala kartan. Kategori 2 Totalt 75 sentida
röjningsrösen registrerades. 48 st av dessa ligger ensamma. Resten ligger
på 11 platser med som mest tre rösen per plats. Vid 16 tillfällen förekommer
röjningsrösen i direkt samband med andra lämningar och har då registrerats
tillsammans med lämningen i fråga. De sentida röjningsrösena är av skiftande
storlek och form med en ytutbredning på några få kvadratmeter upptill
det största som har en bottenyta på 70x35 m. Höjden varierar mellan
0.3 - 2,0 m och stenstorleken mellan 0,1
- 1,5 m. Rösen av denna typ är i regel större och högre än de
äldre röjningsrösena. De sentida röjningsrösena är sällan övertorvade
och ligger oftast i närheten eller i direkt anslutning till dagens åkermark.
I ett flertal större röjningsrösen finns det gropar som enligt uppgift
från sockenborna kan ha kommit till vid rabbisjakt. De registrerade
hägnadsresterna av sten är 47 till antalet, varav 3 registrerades tillsammans
med röjningsrösen. Samtliga har ritats in som linjer på den digitala
kartan och den längsta är, med smärre avbrott, hela 550 m. De kan vara
upp emot 1,0 m höga. De flesta ligger utmed dagens åkerkanter, mera
sällan ligger de i vad som nu är skogsmark. Bredden liksom stenstorleken
varierar. Några av hägnadsresterna är delvis låga och övertorvade. På gränsen mellan
Norrgårde 1:48 och Nystugu 1:14 registrerades ett gränsmärke. Objektet
består av en uppallad gråsten med den spetsiga delen uppåt och med höjden
0,5 m. De 17 bryorna
som registrerats är alla vattenfyllda, förmodligen delvis beroende på
årstid och riklig nederbörd. Bryorna
är oftast oregelbundna till formen och i minst en riktning har
de en låg slänt mot omgivande mark. Den största är hela 30x30 m. En
del av dem ligger i skogsmark som betas och nyttjas därför i dag. Av de totalt
3 torplämningar som registrerades ligger 2 på fastigheten Smiss 1:19
vid en å. Avståndet mellan dem är 60 m. På platsen finns rester av husgrunder.
Där växer apel och syrenbuskar samt dessutom på den ena torplämningen
snöbollsbuskar och vintergröna. Dessa torplämningar är angivna som tomter
på den ekonomiska kartan från 1930 -talet. Den tredje ligger på Lekarve
1:59. Ett röjningsröse, en hägnadsrest och en bassängformad yta (troligen
gammal åkermark) återfanns där, men inga rester av byggnader. De 4 dammvallarna
som registrerades hör till kulturlämningstypen industriella lämningar.
Två ligger på
fastigheten Smiss 1:19, nära torplämningarna. Vallarna är stensatta,
delvis övertorvade och ca 0,4 m höga. De två andra ligger på Bjästavs
1:31. De är något högre än de vid Smiss men är i övrigt lika dessa.
Här har enligt 1700 -talskartan funnits en skvaltkvarn. Ett lösfynd har också registrerats. På fastigheten Stenhuse
1:65 ovanpå ett sentida röjningsröse invid en brukningsväg upphittades
en oval gråsten som kan vara en malsten. Måtten på ”malningsytan” är
0,5x0,8 m. Ett stycke av denna yta var borta. Inventerat och skrivet av: Maria Benson,
Mats Edman, Malin Eriksson och Michael Jensen. |