De arkeologiska undersökningarna i Monitor Valley - del 1

Del av hemtentamen i Etnoarkeologi vid Högskolan på Gotland, baserad på
artikelskriven av David Hurst Thomas. Tentan är gjord av Malin Eriksson.

Inledning

Detta är den första i en serie av fem monografier, i vilka D.H. Thomas analyserar Monitor Valleys arkeologi. Undersökningens struktur inleds med utvalda spörsmål om generella teorier samt mid-range teorier om jägare-samlare, med speciell uppmärksamhet på säsongsmässiga och långsiktiga rörliga modeller som organisatorisk princip. Tonvikten läggs på variabilitet snarare än på den likformighet som Thomas anser att många nya studier om jägare-samlare baseras på. Finns det en markant mångfald i de lokala utvecklingsmönstren, uppstår ett behov att studera hela den aktuella regionen för att förstå vad som hände i dess olika delar. Det råder numer samstämmighet om att man måste använda sig av mycket större urval än vad som tidigare ansågs godtagbart för att få dem representativa för helheten, och om att studiet av förändringar under längre perioder kräver något som påminner om totala urval.
Den förhistoriska perioden i Great Basin (dvs det område i vilket bl.a. Monitor Valley finns) manifesterar en vid uppsättning anpassningsbara strategier, vilka lämpligen kan gradindelas efter Binford`s "forager-collector" skala. För att på bästa sätt lägga tonvikten på en sådan i hög grad synkroniserad mångfald, undersökte Thomas uppehälle, bebyggelse, samt politisk, social och territoriell variabilitet inom tre förhistoriska områden belägna i Great Basin; Kawich Mountain (Shoshone), Reese River (Shoshone) och Owens Valley (Paiute).
För att kunna länka samman förhistoriskt beteende med det specifika arkeologiska registret, var det nödvändigt att utarbeta en mid-range teori. Teorier på medelhög nivå har definierats som generaliseringar som försöker förklara de överensstämmelser som i många fall uppstår mellan två eller flera uppsättningar variabler. De måste vara tillräckligt specifika för att kunna prövas genom tillämpning på en bestämd uppsättning data. Denna typ av teorier befattar sig enbart med mänskligt beteende. Mid-range teorier länkar våra tankar om världen med världen själv. De ger mening till våra empiriska observationer. Forskarens uppdrag är att omvandla dessa observationer till allomfattande redovisningar kallade teorier. Tre oberoende axlar av mid-range teorier är syntetiserade i en serie specifika strategiska modeller som förekommer i Monitor Valleys arkeologiska register. Dessa tas upp närmare längre fram i texten. Till dessa tillkommer ytterligare två modeller. De fem modellerna undersöker inte bara strategiska valmöjligheter för de förhistoriska jägare-samlare populationerna i Great Basin; de erbjuder också ett fungerande uttrycksmedel, vilket förekommer Monitor Valleys arkeologiska register.

1. Den nuvarande arkeologins dilemma

En vanlig arkeologisk platsrapport börjar vanligtvis med frågan varför en speciell plats valdes ut för utgrävning. Thomas monografier följer inte denna sedvanliga "plats-rapport-modell". Här diskuteras inte arkeologi på en enskild plats, utan snarare arkeologi inom en region.
Thomas anser att teorier och arkeologiskt fältarbete bör fungera hand i hand. I praktiken utför arkeologen fältarbete eller formar teorier, sällan båda samtidigt. När det gäller arbetet med Monitor Valley, försöker Thomas förena de två; att integrera nutida arkeologiska fälttekniker med nutida arkeologiska teorier.

2. Strukturen av undersökningarna av Monitor Valley

Artikulationen mellan den närmast nomadiska livsstilen och den närmast bofasta livsstilen är, enligt Thomas, illa förstådd. Det har t.ex. föreslagits, att då människan upphör att vara en "födosökare" (foraging) och i stället börjar samla, ändras deras livsrytm och att detta tillåter bofasta grupper att sämre ta tillvara naturens säsongsmässiga resurser. Ur detta perspektiv, är samlare mindre underkastade naturens nycker, eftersom konsumtionen är utjämnad över en längre tidsperiod. Men Thomas menar att samlare knappast är immuna mot kriser och katastrofer då substantiella modifikationerna av deras ekosystem ibland förekommer.
"Foragers" anställer en serie flyttningar bland en sekvens av resursområden; en effektiv strategi applicerad på en uppsättning olika områden, vilka uppträder i den tropiska regnskogen och andra liknande miljöer. Foragers samlar mat där de träffar på den och lagrar sällan födan. De återvänder vanligtvis till sin tillfälliga boplats dagligen. Deras strategier anställer generellt en i hög grad tillfällig bofasthet och lågvolym vad gäller införskaffning av föda. Denna strategi kallas ofta "mapping-on". Samlare, å andra sidan, karakteriseras av deras tillit till matförråd (under åtminstone en del av året), samt en logisk strategi för införskaffnig av föda. Samlare begränsar den tillfälliga bofastheten till förmån för förflyttning av målspecifika grupper, vilka ofta är borta från baslägret periodvis.
Betoningen på mobilitet och magasinering av föda som resultatet av anpassningsbara mekanismer, föreslår ett flertal arkeologiskt observerbara konsekvenser; specifika platsmönster (geografiskt),grader av mikrostrategisk integritet hos specifika platstyper, strategier för att utnyttja landskapet, ekonomisk zonindelning, kassering av redskap och verktyg, implikationer av en populations tillväxt och intensifikationen av resursutnyttjande osv. Konceptet forangers-collectors uppvisar på intet sätt en generell dynamisk teori om jägare-samlare. Ett mer realistiskt närmande är, enligt Thomas, att inse att jägare-samlares belägenheter villigt inrymmer fler än en enda anpassad lösning.

Vi har nu en början till en generell teori om mänsklig anpassning; ett slags fungerande ramverk. Arkeologen måste åberopa uniformitaristiska principer; det är t.ex. ett måste att förstå de pågående geologiska processerna för att kunna forma överbryggande argument, nödvändiga för att kunna tilldela objekten från det geologiskt förgångna mening. Man måste t.ex. ha kunskap om nuvarande glaciärer för att kunna tolka kännetecknen hos glaciärer från en gången tid. Precis samma spörsmål möter dagens arkeologer då de ska tolka materiella lämningar från svunna kulturella processer. Arkeologen måste också utarbeta hypoteser som redovisar formationen och depositionen av de aktuella fysiska lämningarna. Det krävs också överbryggande argument för att översätta de generella hypoteserna till specifika resultat, som i själva verket kan observeras i det arkeologiska registret.
På 1940-talet började biologen Ludwig van Bertalanffy utarbeta en uppsättning begrepp som försökte kartlägga de bakomliggande regler som styr beteendet hos så olika fenomen som termostater, glaciärer, levande organismer och sociokulturella system. Detta kallas systemteori. Systemteorin gjorde det möjlig för arkeologen att övervinna begränsningarna i de traditionella socialantropologiska analyserna av statiska strukturer genom att man inte bara studerade strukturbevarande utan också systemutvecklande (morfogenetiska) processer. Fullgoda tester av teorier rörande systematisk evolution (morphogenesis) kräver ett antal ganska specifika empiriska komponenter. Binford uppmanar till att göra studier i form av systemanalyser. Då C14-analysen kom kunde arkeologen studera förändrinstakt likaväl som förändringssekvenser. Thomas använder sig av båda dessa i sina studier av Great Basin området. Han skriver att alla generella teorier om jägare-samlares anpassning måste tillskrivas kortperiod anpassade förändringar. För att kunna utveckla robusta teorier, måste vi komplettera ett globalt, holistiskt närmande till förklaringar med fasta, empiriska fallstudier rörande anpassade förändringar och kulturell evolution.

Adekvata mid-range teorier kräver en vid räcka med intag från den beteendemässigt observerbara världen. Etnoarkeologi och experimentell arkeologi har fram till i dag varit starkt involverade i uppbyggnaden av mid-range teorier, men det finns anledningar till att titta in under dessa ganska inskränkta källor av information. För att kunna sörja för en mer balanserad och diakronisk bild, är det användbart att kombinera etnohistoriska dokument, äldre etnografiska beskrivningar och särskilt att integrera naturvetenskaplig data, för att kunna få fram detaljer, dels om den fasta och dels om den temporära strukturen av baskällan. Hur upptäcker vi en exploaterad strategi i det arkeologiska registret? För att lösa detta problem är det nödvändigt att överbrygga gapet mellan en beteendemässigt relevant strategi och dess materiella utgångar (några som kan väntas överleva det arkeologiska reg.). Vi börjar med att undersöka strukturen av resurserna tillgängliga i det aktuella landskapet. I stället för att koncentrera sig enbart på överflödiga resurser vid få nyckeltillgångar, är det nödvändigt att undersöka det specifika hos olika "resursstrukturer"; fasta och temporära variabler, sätt att införskaffa föda, förvaringsmöjligheter, transport av föda från införskaffningsområde till område för förtäring mm.
Med tanke på resurserna i Monitor Valley; är det möjligt att detta landskap utnyttjats av en "födosökande"(foraging) strategi, en samlarstrategi eller en strategi för sässongsmässig fusion-fission (både kartlagda och logiska strategier)? Den primära empiriska angelägenheten när det gäller forskningen i Monitor Valley innebär att fastställa hur olika strategier fungerade i det mosaik liknande landskapet, samt hur sådana strategier kan ha förändrats genom tiderna.
Ett problem följer med denna frågeställning; vi måste veta hur varje strategi "översätts" i det arkeologiska registret. Hur upptäcker man t.ex. ett basläger i det arkeologiska registret? Många arkeologer tror, enligt Thomas, att platstyper kan upptäckas via snabba inspektioner av ett par nyckelkännetecken. Det är dock extremt svårt att precisera ett basläger i det arkeologiska registret över jägare-samlare. Är det möjligt att säga vad som är basläger för forangers och vad som är basläger för samlare? Sådana spörsmål involverar fungerande definitioner snarare än hypotetiska tester. Det arkeologiska registret uppfattar ett beteendes händelseförlopp olika, beroende på platsens geografiska position. Rena forangers skapar enbart två typer av platser, men dessa är ofta olikartade i sig; säsongsmässigt, funktionellt mm.
Nu kommer mötet med den empiriska världen. Vi är redo att möta ett specifikt segment av det arkeologiska registret; i detta fall det över Monitor Valley i centrala Nevada. Vad som började som en generell teoretisk angelägenhet, blir nu en arkeologisk "provtagnings-angelägenhet". Man måste lita sig till en växlande provtagningsteknik; i annat fall hotar den empiriska basen att undermineras redan från början.( Man använder sig bl.a. av remote sensing och olika analysmetoder. Provtagning med C14-metoden, erinrar om det visa uttrycket "en datering är ingen datering"; det behövs flera. Den bästa dateringsproceduren är att arbeta mot en inre relativ ordningsföljd, t.ex. på en plats som Gatecliff shelter i Monitor Valley, utgrävd av D. H. Thomas och hans medarbetare. Om proverna kan arrangeras i en relativ ordningsföljd på detta sätt, så att den lägsta avdelningen har den tidigaste dateringen osv, finns det ett inre kontrollerat sammanhang i laboratoriets fastställande resultat samt på kvaliteten på provtagningarna gjorda i fält). Utöver provtagningarna, finns det svårigheter i närmandet av till och med en enda arkeologiskt intressant plats. Arkeologer antar ibland taktiskt att en viss plats representerar en enda aktivitet. De flesta platser som är värda att gräva ut, innehåller en fenomenal mängd funktionella variabler. Detta reds ut mer i detalj i kap. 5 (som för övrigt inte finns med i häftet).

3. Variabiliteten i det förhistoriska Great Basin

Innan vi vänder oss mot det arkeologiska registret, är det nödvändigt att bygga upp ett adekvat mid-range teoretiskt ramverk, emot vilket vi kan sikta den empiriska informationen. Shoshoneindianerna i Great Basin bjuder en bra punkt att utgå ifrån i en sådan teoribildning.
Det har funnits en olycklig tendens till att man, inom den ekologiska och evolutionära antropologin, pekat ut Shoshonefolket i Great Basin som representativa för enkla jägare-samlare. Följande utgör den traditionella synen på Shoshoneindianernas samhälle: enkelt, ovarierat, grundläggande förhållande mellan den primitiva människan och en marginell miljö mm. En alternativ syn på Shoshonefolken kräver ett tvärkulturellt perspektiv. Man måste se över variationen i beteendet. I stället för att se Shoshoneindianerna som en "massa" att täppa till världsomspännande gap med, kan vi försöka reda ut och förklara variabiliteten hos denna till synes likformade monolitiska anpassningen. Sedd på detta sätt förser sig plötsligt Great Basin`s invånare och deras kultur med en häpnadsväckande skala av temporära, spatialt, långperiod och kort-period variabilitet. Med ett synkront perspektiv, kan vi börja uppskatta och inse den vida räckan av variabler i de förhistoriska kulturella anpassningarna i Great Basin.

Nu över till de tre fallstudierna; Shoshoneindianerna i Kawich Mountain, Shoshoneindianerna i Reese River Valley och Paiuteindianerna i Owens Valley. Samtliga tre grupper är typiska för vad Kroeber (1925) kallade "Nevadas fattiga infödda civilisation". De överlevde i den karakteristiska ofruktbara miljön runt Great Basin. Alla tre talade nusmatiska språk och hade inga direkta svårigheter att tala med varandra. De delade alla en nästan identisk teknologi och ibland också religiösa festivaler. Med andra ord; de var alla av samma "sort". Trots detta, illustrerar dessa tre grupper också den räcka av mångfald som existerade i det protohistoriska Great Basin`s ekosystem. Shoshonefolket i Kawich Mountain var ett mobilt, "födosökande"(foraging) folk; Paiutefolket i Owens Valley var samlare, levde i band och var nära nog bofasta; Shoshonefolket i Reese River Valley följde ett bebyggelsemönster a`la fusion-fission innehållande karakteristiska drag från både "födosökarens" och samlarens strategier. På denna nivå finns en signifikant variabilitet i termer av resursstrukturer, regional kulturgeografi, sociopolitisk organisation, territoriellt mm. Dessa tre samhällen delar en betydande identitet: språk, ras och kultur. Utmaningen består nu i att förklara de observerade graderna av variabilitet.

Shoshoneindianerna i det protohistoriska Kawich Mountain: Thomas beskriver läge (platsens höjd över havet samt geografiskt läge), miljö, population (personer per kv.km), baslägrens positioner, ekonomi osv. Ett huvudsakligt basläger etablerades och utifrån detta gick dagligen grupper för att söka föda. Man samlade huvudsakligen en viss sorts nötter. Efter höstens skörd av nötter, etablerade man tillfälliga fältläger (ca 2 veckor), för att ställa till med kanin jakter och fandangos (festivaler). Därefter återvände man till sina vinterbasläger. Våren var en svår period ekonomiskt sett. Man satte under denna tid upp tillfälliga kortperiod läger nära platser där olika användbara grässorter växte. Troligen gjorde man nu också dagliga turer från baslägret i syfte att söka annan föda, t.ex. hjort och big-horn (ett slags får). Ibland jagade man också antilop under ledning av en shaman. Man levde i individuella familjer som generellt var oberoende av varandra. Speciellt ledarskap var ovanligt. Under en säsong kunde en familj förflytta sig ca 120 km i sökandet efter föda.

Shoshoneindianerna i det protohistoriska Reese River Valley: Thomas beskriver även detta folk ingående. Dessa människor utnyttjade en mer stabil och en generellt sett mer resursöverflödig omgivning än de flesta grannarna i områdena intill gjorde. Populationstätheten var bland de högsta i det protohistoriska Great Basin. Etnografiskt är dalens säsongscykel väldokumenterad. Man etablerade basläger längs den nedre delen av skogslandet. Vinterbasläger satte man upp på traditionella platser, generellt ägde och namngivna av och efter en lokal familjegrupp. Dessa basläger flyttade man bara i händelse av dålig piñon skörd. Man satte upp tillfälliga fältläger för speciella syften, som t.ex. kaninjakter och Fandangos. Sommartid slog man upp kortperiod läger i närheten av Reese River på dalens botten. Man levde då av fisk, utsäde, samt lagrad föda från vintern. Man flyttade aldrig några längre sträckor; ca 80 km/säsong.

Paiuteindianerna i det protohistoriska Owens Valley: Även dessa människor beskriver Thomas mer ingående. Här rådde en kompaktare folktäthet än på någon annan plats i Great Basin. Det fanns åtminstone 30 relativt permanenta basläger och arkeologer har konstaterat det uråldriga i dessa samt i själva mönstret. Folket jagade i bergen i 2-3 dagar och återvände sedan till baslägret. Andra expeditioner sändes ut för att fiska och samla rötter på dalens botten. Dessa grupper återvände också till baslägret eter utfört uppdrag. Trots den ekologiskt sett stora variationen, utgjorde piñon den största mat resursen för folket i det protohistoriska Owens Valley. Olika bandgrupper samarbetade ibland, bl.a. vid jakt. Varje band hade sina speciella områden och sin egen ledare. Dessa tre fall utgör en viktig kärnpunkt i studiet av jägare-samlare. På en viss nivå, kan samhällen mötas i ett synkront, neofunktionalistiskt ramverk. Olika utvalda exempel på dessa "typiska" grupper kan användas för att testa hypoteser om vad som är utmärkande globalt för jägare-samlare. Resultatet blir användbart då en generell teori om jägare-samlares anpassning skall byggas. Det globala närmandet kan dock inte stå ensamt då detta lämnar en massa frågor obesvarade; speciellt rörande variabilitet i systemet.

4. Mid-range teori: Utvalda "framskaffande"strategier i det protohistoriska Great Basin

1. att etablera de relevanta biogeografiska och etnologiska parametrar;

2. att betänka de kända ursprungliga teknologierna, vilka var involverade i utnyttjandet av resurserna;

3. att precisera den underliggande införskaffningsstrategin (eller strategierna) involverade i denna resurs;

4. att etablera de generella arkeologiska konsekvenserna av detta resursutnyttjande.

Följande kapitel tillämpar dessa begrepp på den specifika ekologin i det förhistoriska och protohistoriska Monitor Valley. De ickemänskliga komponenterna i ekosystemet har Thomas delat in i tre huvudsakliga kategorier: 1. Saker som äts (som mat) 2. Saker som används 3. Saker som inte används. Saker som äts delas in i två delar: a) Saker som rör sig (djur) b) Saker som växer på en plats (i vattnet, i jorden). De etnobiologiska komponenter är av intresse här, därför att de delar upp universum i termer av hur olika resurser utnyttjas. I fallet med Monitor Valley gäller det att fastställa de underläggande strategierna för utnyttjandet av individuella resurser.

a) Att äta saker som rör sig : Vikten av kaloriintag via villebråd var sekundärt; växtfödan var viktigast i det protohistoriska Great Basin. De varierade taktikerna att införskaffa villebrådet hade förstås stort inflytande på de födosökande och samlande strategierna, och det är på sin plats att ta upp detta beteende mer i detalj.
Grundläggande jaktstrategier: Binford (1978) har betonat den fundamentala skillnaden mellan kort strid och strategier som innebär att man följer viltet i dess spår (kräver planering). I det första fallet täcks extremt stora ytor i sökandet efter byte. Villebråd jagat enligt denna typ av strategi uppträder sällan i stora flockar och mängder. De verkliga nedläggningarna är relativt få. I det andra fallet utnyttjas i stället villebråd som tenderar att uppträda i större mängder och som följer förutsägbara och kända förflyttningar. Jakten kan utföras på olika sätt. Migrationsjakt är det mest effektiva, där bakhåll av relativt stora flockar, som säsongsmässigt flyttar från en omgivning till en annan, är involverat. Vanligtvis utnyttjas traditionella jaktplatser på noga utvalda platser, vilka korresponderar med väletablerade mönster av viltets förflyttningar. Man kan också välja att skingra en flock och ta hand om eftersläntrarna.Dessa generella jaktstrategier fungerar oavsett lokal eller typ av vilt som jagas. För att få en riktig inblick i hur de fungerar i specifika instanser, är det nödvändigt att undersöka djurens beteende i ett speciellt kontext; i detta fall det protohistoriska Monitor Valley. Bighorn sheep är ett djur som beter sig olika beroende på vilken plats de bor på. Bighorn i Great Basin kan indelas i tre grupper: Öken bighorn, Klippiga bergen bighorn och Califonia bighorn. Två flockar Öken bighorn har nyligen observerats i centrala Nevada, vilket indikerar att denna art kan ha levat i Monitor Valley i större utsträckning en gång i tiden. Vi måste dock komma ihåg att historiska och nutida källor visar att bighorn inte brukar gästa sådana här dalar. Bighorn i Great Basin uppträder i termer av gruppstorlek, könskombination samt spridning över landskapet. På sommaren söker de sig till permanenta vattenkällor på dalens botten. Under höst och vår är de mycket mer utspridda och befinner sig huvudsakligen på högre höjder. Bighorn i centrala Nevada följer ett väletablerat, säsongsmässigt förflyttningsmönster. Flockarnas storlek och sammanhållning beror helt klart på omgivande faktorer vilka sällan är konstanta. Jakten på bighorn i Monitor Valley sommartid var troligen väl planerad. Jägaren skulle då vara tvungen att ordna efterföljande flyttningar. Bakhåll kunde assisteras av uppförandet av permanenta jaktfaciliteter. Under sen höst och tidig vinter utförde man antagligen migrationsjakt. Relevanta observationer har gjorts av historiska shoshoneindianer i västra Utha och Nevada: "Ett betänkligt antal av indianerna brukade jaga bighorn i sällskap likt samlingar av vargar. De var in i minsta detalj bekanta med topografin i jaktmarkerna, samt med villebrådets vanor och instinkter." Muir, som gjorde denna observation, konstaterade att dessa jägare var "ganska framgångsrika". Han lade också märke till nästliknande krypin på toppen av ett flertal berg i Nevada.. Dessa var bl a till för bakhåll vid jakt. Det är dokumenterat att grupper av shoshoneindianer i Idaho jagade bighorn med grupper om 2-3 jägare, vilka drev bytet utför stup med hjälp av hundar.
Generella arkeologiska konsekvenser av jakten på Big horn: Jakt på bighorn är en relativt synlig aktivitet arkeologiskt sett. De arkeologiska konsekvenserna är ganska uppenbara. Beroende på den lokala topografin och den samlade vikten av jakten på bighorn i det aktuella området, borde kännetecken som t.ex. permanenta jaktfaciliteter och jaktstationer med kasserade jaktvapen och ev. spår efter slakt uppenbaras i materialet. Summan artefakter i höglandets jaktområden borde vara ganska hög; speciellt runt platser för bakhåll. Baserat på erfarenheter från Reese River Valley, kan vi förvänta oss att läger och jaktposter kan ha satts upp en bit ifrån vattenkällor. Detta för att djur som kom dit för att dricka inte skulle bli skrämda av jägarna. Artefakterna på sådana platser borde vara begränsade till verktyg och vapen ämnade för nedläggning samt slakt av bytet. Det arkeologiska materialet efter vintertida jakt på bighorn, då djuret spred sig och flyttade högre upp i landskapet, är ganska dåligt. På dalens botten skulle i stort sett inga bevis på jakt från denna säsong bli funna.
Antilopen: Detta djur var förmodligen inte lika viktigt för de förhistoriska jägarna i Great Basin. Få antiloper bor i dag kvar i Monitor Valley. De är mindre än bighorn och dessutom otroligt lättskrämda. De kan fly mycket snabbt. Antilopen tillbringar större delen av livet på den öppna och trädlösa stäppen, vilket gör att det är svårt att smyga sig på och överraska dem. Vid vattenkällor kunde man ligga i bakhåll. Kanske konstruerade man individuella gömställen på sådana platser. Etnografiska studier har visat att det också var vanligt att driva antiloper.
Generella arkeologiska konsekvenser av jakten på antilop: Periodvis finns det rikligt med antilop på dalens botten och det är också där som man finner spåren efter jakten, bl.a. i form av kasserade vapen avsedda för olika former av jakt.
Hjorten: Detta djur är inte svårt att jaga. Då de blir skämda springer de en bit och stannar sedan upp och ser sig omkring. Tyvärr ser det ut som om beståndet av hjort var lågt under förhistorisk tid. Djurets migrationsmönster är dåligt dokumenterat de senaste 50 åren. Man jagade djuret över stora ytor. Olika jaktstrategier är beskrivna i etnografiska och historiska källor. Bl.a. sköt och snarade man djuret. Det var kvinnorna och de äldre som tog hand om viltet efter nedläggningen. I höglandet jagades hjorten endast under sommarmånaderna. Under vintern jagades djuret i de lägre sluttningarna och på dalbotten, trots att hjorten fanns på dessa områden i stort sett året om.
Generella arkeologiska konsekvenser av jakten på hjort: Artefaktlämmningarna efter jakt på hjort är omöjliga att särskilja från de som användes vid jakt på bighorn. De skulle också vara fördelade på ett liknande sätt över landskapet. Det som skulle kunna bestämma en sådan arkeologisk plats är fynd av djurben (få ben av hjort väntas dock). Kloförsedda djur: Det fanns ett flertal kloförsedda djurarter i Great Basin, t.ex. bäver, varg, räv, björn, präriehund, jordekorre, råttor och möss. Etnografiska källor talar om ett flertal sätt att fånga in dessa djur. Trots mångfalden, löper en röd tråd genom jaktstrategierna: avkastningen var alltid låg.
Generella arkeologiska konsekvenser av detta: Här råder en begränsad arkeologisk synlighet. De finns spridda över obestämda platser. Man kan bl.a. finna delar av snaror.
Flygande och krälande djur: Shoshoneindianerna i Great Basin utnyttjade också flygande och krälande djurarter. Förutom de över 30 dokumenterade flygande arterna, samlade man in ödlor, ormar, fluglarver, fjärilslarver, gräshoppor mm. Bytet kokades, torkades eller rostades. Denna typ av föda förvarades som extra resurser. Vid vissa tillfällen kunde en del insekter skördas i massor.
Generella arkeologiska konsekvenser av detta: Inga.

b) Att äta saker som växer på en plats: Det är välkänt och väldokumenterat att olika växter var mycket viktiga i de protohistoriska shoshoneindianernas diet. Man samlade in, tröskade, sorterade, malde och förvarade de olika arterna. Ibland användes speciell utrustning för att ta hand om en viss art. Sådana utrustningar/hjälpmedel är dock underrepresenterade i det arkeologiska registret, eftersom dessa artefakter inte bevaras i mer än ett par hundra år. Slipstenar finns dock kvar. Dessa finner man ute i fält eftersom de sällan släpades hem till huvudbaslägret. Gamla nötter har hittats på flera platser i Great Basin. Det betyder dock inte automatiskt att de förtärts av människan; de kan ha använts som bränsle, ätits av råttor osv.
Man tog tillvara naturens resurser i form av t ex bär, lökar, potatis och svamp. Spåren i det arkeologiska registret är i stort sett osynliga. Ingen speciell teknik användes för att skaffa den här typen av föda. Man kan dock finna intressant makrofossil i bl.a. härdar på boplatser. Man kan också finna verktyg som t ex knivar och grävkäppar, men detta är sällsynta fynd.

Saker som används: Thomas beskriver bl.a. hur örter användes i medicinskt syfte. Han tar även upp råmaterial som användes vid tillverkning av vapen och verktyg.

OBS! Kapitel 5-6 saknas i häftet!.

7. Sociala kontext: Monitor Valleys kulturella historia

Detta kapitel diskuterar först Monitor Valleys shoshoneindianer ur ett etnografiskt perspektiv och tar därefter upp inverkan av den vite mannens kontakt med de ursprungliga folkgrupperna. Förutom ett generellt adekvat etnografiskt register över vissa grupper av shoshoneindianer, är direkta etnografiska dokument över Monitor Valleys befolkning nästan obefintliga. De dokument som finns tillgängliga bör studeras ingående. De dokument som är relaterade till den vita bosättningen i Monitor Valley bjuder den bästa informationen om urinvånarnas natur i det området.

8. Det protohistoriska Monitor Valley: arkeologiska förväntningar

En rad data och teorier relevanta för att kunna förstå strukturen av det protohistoriska Monitor Valley har nu presenterats. Innan vi vänder oss mot en mer detaljerad undersökning av det arkeologiska registret över detta område, är det nödvändigt att a) reducera den erhållna informationen till en liten uppsättning strategiska förhållanden som kan väntas dyka upp i det arkeologiska registret, och b) att relatera dessa väntade strategier till Monitor Valleys specifika landskap. Det enhälligt sätt att utnyttja ett ekosystem. Utnyttjande strategier kan vara både komplexa och mångfaldiga. En viss strategi prioriteras om omständigheterna tillåter det, men det finns alltid en annan strategi i reserv att tillgå. Detta garanterar överlevnad över längre perioder.
Vilken inverkan har dessa strategiska riktningar och tendenser på Monitor Valleys landskap? Thomas presenterar en rad strategiska modeller som sedan får utgöra måltavla för den protohistoriska perioden, satt till A.D 1800. Det är möjligt, med en resonabel grad av error, att fastställa hur landskapet såg ut vid denna tid. Man kan också klarlägga det sociala klimatets natur, samt precisera olika nivåer av teknik på olika områden. De strategiska modellerna är:

1. En strategi för hög mobil bofasthet: "födosökare," som t.ex. Shoshoneindianerna i det protohistoriska Kawich, kan ha utnyttjat Monitor Valley som en del av sin vidsträckta aktionsradie. Detta landanvändnings mönster skulle manifesteras bland människor där det rådde en populationstäthet med ett fåtal gömställen/jaktposter uppförda på områden med stort resurs omfång.

2. En strategi för säsongsmässig fusion-fission (kontrollerade inom lägret/"födosökarradien": mixade "födosökare"-samlare, som t.ex. shoshoneindianerna i det protohistoriska Reese River Valley, kan ha utnyttjat Monitor Valley i syfte att etablera bofasta baser i flera områden av relativt optimalt läge, och därifrån ordna ett lokalt sökande efter föda. Över resten av dalen använde man sig av logiska strategier. Detta landanvändnings mönster skulle manifesteras i en serie relativt synliga basläger, omgivna av bl.a. fältläger och omfattande säsongsmässiga specifika system med gömställen/jaktposter i områden med stort resurs omfång.

3. En strategi för säsongsmässig fusion-fission (kontrollerad inom den logiska radien): mixade "födosökare"-samlare (som shoshoneindianerna i Reese River Valley) kan ha utnyttjat Monitor Valley från bofasta baser på andra platser. De skulle i så fall enbart besöka Monitor Valley i speciella syften. Detta landanvändnings mönster skulle manifesteras i en serie väl synliga tillfälliga läger, bevis för gömställen/jaktposter, frånvaro av bofasta läger mm. Lågt resurs omfång.

4. En strategi för minimal bofast mobilitet(kontrollerad inom lägret/födosökarradien): Samlare, som t.ex. paiutefolket i det protohistoriska Owens Valley, kan ha utnyttjat Monitor Valley genom att etablera nära nog permanenta optimalat placerade bofasta baser, från vilka man gick ut för att samla föda. Jaga gjorde man över hela dalen. Detta landanvändnings mönster skulle manifesteras i relativt få synliga bofasta baser, vilka skulle visa hög grad av aktivitet, samt fältläger och omfattande jaktposter (speciellt på områden med stort resurs omfång).

5. En strategi för minimal bofast mobilitet (kontrollerad inom den logiska radien): Samlare (se ovan). Kan ha utnyttjat Monitor Valley genom att etablera nära nog permanenta baser på andra platser, från vilka man besökte Monitor Valley i speciella syften. Sådana landanvändnings mönster skulle manifesteras i en serie väl synliga uppsamlingsplatser, fältläger, jaktposter, avsaknad av bofasta läger, lågt resurs omfång m.m.

Trots att andra mixade strategier är möjliga, utgör dessa fem modeller en adekvat uppsättning att förekomma Monitor Valleys arkeologiska register med. Modellerna är till för att ge en mening till förståelsen för det förhistoriska Monitor Valley och för att överbrygga gapet mellan ett observerbart arkeologiskt register och de nu mer utdöda kontexterna rörande beteenden. Modellerna är beteendemässiga strategiska generaliseringar, vilka visar olika sätt att skaffa fram föda, samt lägesstrategier. Utmaningen består i att fastställa hur många (om några alls) av dessa strategier som prövats i Monitor Valleys landskap.
Thomas skisserar upp Monitor Valleys landskap, indelat i olika karakteristiska områden. Termen landskap används för att beteckna geomorfologi, geologi, jordar, zoner med flora och fauna, liksom mikro- och makroklimatologi. Han ritar upp tvärsektioner över dalens norra resp. södra delar. Han skriver att det är ett misstag att tro att den moderna vegetationen fullt och fast liknar den förhistoriska. Det bästa är att dela in landskapet i zoner (mätta över havet):
1. Toppen = den högsta punkten, högre än 2750 m.
2. Höglandet = 2500-2750 m.
3. Skogslandet = 2250-2500 m.
4. Låglandet = 2100-2250 m.
5. Dalbotten = under 2100 m.

Resultatet och mina egna åsikter: För att ta del av resultatet i sin helhet, hade man behövt läsa hela serien. Det Thomas kommer fram till i just denna del är de fem modellerna ovan.
För att kunna framkalla en så klar bild som möjligt av ett visst förhistoriskt samhälle, studerar och analyserar arkeologer, precis som Thomas, sådant som t ex fyndmaterial, landskap och ekonomi. Man använder sig bl.a. av remot sensing, C14-analyser, mikro- och makrofossil analyser samt funktionsanalyser. När det gäller landskapsanalyser, studeras t.ex. topografin; när det gäller ekonomiska analyser, kontrolleras t.ex. djurbensmaterial på boplatser och jaktstationer. Utifrån det arkeologiska källmaterialet formas hypoteser, som i sin tur testas mot ytterligare fakta. Denna fakta kan bestå i etnoarkeologiska metoder, etnografiska källor eller naturvetenskapliga metoder. Vissa av de metoder som Thomas använde sig av i sitt arbete med Monitor Valley, kan alltså också användas vid undersökningar av ett svenskt stenålderslandskap. Att föra över Thomas resultat direkt till ett svenskt material är omöjligt; våran ekologi är t.ex. totalt olik den i Nordamerika. Däremot kan vi få nya idéer samt ställa fler frågor runt vårt eget material vid en jämförelse med Thomas resultat. Indianerna boendes i Great Basin var jägare, samlare och troligtvis också "födosökare" (forangers). Även de tidiga stenåldersmänniskorna i Sverige var jägare och samlare. De atlantiska fångstfolken var nomader, som utnyttjade olika säsongsbosättningar och resursområden. Kombinationen kustbosättningar-inlandsbosättningar erbjöd ett maximalt födoutnyttjande. Detta gäller även för de jagande och samlande grupperna i Great Basin området (även om det inte gäller just kustbosättningar - inlandsbosättningar); man såg till att utnyttja de olika resursområdena säsongsmässigt. Thomas skriver att de tre fallstudier som han tar upp, utgör en viktig kärnpunkt i studiet av jägare-samlare genom tiderna. De utvalda exemplen kan användas för att testa hypoteser om vad som är utmärkande globalt för jägare-samlare. Utifrån resultatet kan en generell teori om jägare-samlares ekologiska anpassning byggas. Detta är jag beredd att hålla med om. Det globala närmandet kan dock inte stå ensamt, då detta lämnar flera viktiga frågor obesvarade; t.ex. frågor rörande variabilitet i systemet.

Det skall tilläggas att Thomas i sina studier av Monitor Valley (och omgivande områden), i motsats till oss, hade en viktig källa att tillgå i de etnohistoriska dokumenten och de äldre etnografiska beskrivningarna över de aktuella områdena. Vi har, i modern tid, inte haft några kvarlevande, sentida traditionella kulturer att studera i vårt eget land. Därför får vi i stället vända oss till andra delar av världen. Det hade varit intressant att läsa mer ingående om vad Thomas fått fram om de aktuella redskapen och vapnen i Great Basin området. Jag tittade i den andra utgåvan av "Archaeology" och jämförde typerna av pilspetsar från Gatecliff Shelter i Monitor Valley med pilspetsar från den yngre stenåldern i Sverige (ur Montelius "Minnen från vår forntid"). Stora likheter kan konstateras i flera fall. Även vi i Sverige åt "saker som rör sig"; klövförsedda djur, kloförsedda djur, djur som flyger eller simmar. Vissa jaktstrategier kan säkert ha liknat varandra.