|
Sammanställt av Malin Eriksson utifrån tenta, 1997, Högskolan på Gotland.
Positivismen föddes med Comte på 1800-talet och innebar fäljande tanke: människan genomlöper tre stadier under sin utveckling, 1) det teologiska, 2) det metafysiska, 3) det positiva. I det tredje stadiet har individen förstått att sann kunskap endast kan fås via erfarenhet. Det finns två olika sätt att nå kunskapen; via våra fem sinnen (empirisk kunskap) samt via vårat intellekt (logisk kunskap). Slutsatser kan man dra på två sätt; induktivt eller deduktivt. Den induktiva metoden bygger på empiri och den deduktiva på logik. Den empiriska sanningen är inte alltid sann eftersom våra sinnen kan svika oss. Den logiska sanningen är dock alltid sann och pålitbar, enligt positivisterna. Eller är det alltid så? En klassisk fråga för att ställa detta på sin spets är: Kan Gud lugga en flintskallig? Exempel på empirisk sanning: en person kan inte befinna sig på två platser samtidigt. En empirisk sanning kan ikullkastas av erfarenheten. Positivisterna skiljer på vad som är vetenskap och inte. Liksom de processuella arkeologerna förordar de objektivitet i förhållandet till materialet. Man talar sig också varm om vikten av anti-historisism. Man anser därmed att kulturhistoria är omöjligt att komma åt. Man betonar, i motsats till hermeneutikerna, delarna framför helheten (= atomism). Positivismen är bunden till den processuella arkeologin. Hur positivisten testar sina hypoteser angående kulturyttringar och processer: Teori - tankemässig förklaring som ej är vetenskapligt bevisad Problem - Formulera ett problem/en fråga utifrån din teori Val av material - Vilket material behöver du för att besvara problemet/frågan? Analys - Djupgående kontroll av materialet du valt Hypotes - Svar formulerat på försök Test av hypotes - Håller din hypotes mot oberoende material? Utifrån detta verifieras eller falsifieras din teori,
dvs höll den för analysen och mot materialet eller ej. Denna
test kallas för hypotetisk-deduktiv metod. Hermeneutisk kunskapsteori: En tolkningslära som är en del av den postprocessuella arkeologin. Baseras på förförståelse och förståelse samt holism. Holismen betonar helheten i motsats till delarna. Delarna är ändå viktiga eftersom man inte kan förstå helheten om man utesluter delarna. Hermeneutikern vill gå på djupet med sitt material och inte "skrapa på ytan" som positivisten gör. Hermeneutikern förordar historisismen och menar därmed att man inte kan förstå något mänskligt utan att se till dess historiska sammanhang. Exempel på förförståelse och förståelse: Du skall åka till Indien. Inna du far formar du en bild av landet och människorna som bor där. Du kanske assosierar landet med heliga kor. Denna bild är en slags förförståelse. När du väl kommer till Indien kanske du erfar att korna inte alls är så heliga som du trott och därmed får du modifiera din förförståelse. När du åker hem har du nya kunskaper med i bagaget. Nästa gång du åker till Indien har nya förförståelser skapats som du sedan genom erfarenhet måste modifiera. På detta sätt fortsätter du och når hela tiden ny kunskap. Det hela kan ses som en kunskapsspiral med förförståelse varvat med föståelse. Slutligen binds det hela ihop i en cirkel då du uppnått full förståelse.
Tillbaka till Stenröse och Teg
|