|
Några ord om totalstationen (Ett utdrag ur Dan Ulléns "Totalstationens funktion-en handledning till totalstationsanvändning inom arkeologin med snabbmanual för programvaran Geotime GT9000") Det som skiljer en totalstation, eller takymeter som den också kallas, från andra instrument är dels att den mäter avstånd, horisontal- och vertikalvinklar samt att den med datorns hjälp kan räkna själv på de värden som den får och att den kan presentera resultatet. Totalstationen kan alltså mäta exakt hur den punkt där prismahållaren befinner sig ligger relativt till stationen själv. Om man har etablerat stationen i ett koordinatnät (se introduktionen till arkeologisk undersökningsmetodik) så innebär det att man kan få den exakta koordinaten för den punkten. För att detta ska gå att räkna ut krävs att totalstationen får mäta vinklarna i höjd- och sidled samt avståndet. Avståndet mäts genom att tid- och fasskillnad i totlastationens utgående och ingående laserstråle jämförs. Strålen fångas upp av ett sk prisma, vilket placeras på den punkt som skall mätas in. Prismats form gör att det inte spelar någon roll om man träffar i kanten på prismat eller mitt på. Däremot går det inte att skydda sig mot prismarörelser i sidled. Informationen som totalstationen lämnar ifrån sig kan man hämta antingen genom att koppla en extern dator direkt till totalstationen med en sladd, eller genom att ta ur mätdatakortet ur totalstationen och sätta det i en extern dator, alternativt att med papper och penna helt enkelt skriva ned det som står på totalstationens display. Innan totalstationen kan användas krävs det att den vet var den befinner sig och åt vilket håll den är vänd. Detta åstadkommer man med en sk etablering. Det finns olika sätt att genomföra etableringen beroende på vad man har för fixpunkt att utgå ifrån och hur man vill placera instrumentet. Att göra etableringen mot en fast och känd punkt, te x i rikets nät, är det bästa för då kan hög noggrannhet uppnås. En fast punkt har kända X, Y och Z-koordinater. Med hjälp av de koordinatera och dessutom ett mätt avstånd från den kända punkten upp till centrum på optiken i totalstationen, kan man tala om för instrumentet exakt var det befinner sig. Genom att sedan göra en mätning mot en eller flera andra kända punkter tar stationen reda på åt vilket håll den är riktad och kan därefter användas för inmätning, utsättning eller kartering. Avståndet till det som sedan skall mätas in bör inte överstiga 80 meter. När det gäller kartering är dock 500 meter inget större problem. Om kända punkter saknas på den aktuella platsen får man göra en sk fri uppställning.
|