Avgrund

Jag färdas genom en skog av känslor ....Skogen är svart och mörk ....Skogen är död Dess träd står som enorma torn i min väg Långa karga grenar fyllda med törnen Rispar upp smala blodstrimmor i min nakna hud Döende blommor, buskar och mossa trasslar in mina fötter Likt snärjd av ett nät hindrar de mig Den iskalla marken fryser fast mina fötter Kylan sprider sig som ett gift i min kropp Känslomässig avrättning, det är vad det är Handlingsförlamande ångest skälver min kropp Skakar grunden av min existens Jag gråter, jag skälver, jag kvider Men mina tårkanaler producerar inga tårar Min kropp rycker okontrollerbart Min såriga själ förtvinar, försvinner långsamt bort Lämnar ett trasigt skal bakom sig Ett skal, tidigare känt som jag