Så tom
En blek måne stirrar tomt på mig
Jag stirrar tillbaka, tom också jag
Natten är svart, luften är fuktig
Det ilar till längs min ryggrad
När kylan biter sig fast i mitt skinn
Uppgivenheten är total
Jag sätter mig ner i den daggfuktiga mossan
Tyngd av min sorg och min smärta
Månens strålar bleker min hud
Min skugga kastas långt in i skogen
Korta skrik av ångest ekar mellan träden
Ljuden studsar från stam till stam
Lutar mig bakåt, lägger mig ner
Skogens dofter fyller mina sinnen
Multnande växter och ruttnande djur omger min kropp
Kylan srider sig, förtär min livsenergi
Vägrar röra mig, slappnar bara av
Min själ sliter sig, äntligen fri
En blek måne stirrar tomt på mig
Jag stirrar tillbaka, tom också jag