Museum
Pelikanerna strök över det turkos blå vattnet
sen steg dom tvärt upp i skyn och sen dök dom
Inne i stan satt dom svarta på verandorna
och solen skrek vit och het och det frasade i palmerna
På Whitehead Street innanför grindarna
låg katter överallt och vattnet i poolen var salt och grumligt
Antiloperna och bufflarna och dom skuggade balkongerna
Turisterna trängdes under dom viskande palmerna
Det var ditt hem en gång, nu är det ett museum
Folk kommer från när och fjärran för att gå i dina rum
Hon kunde inte hålla dig kvar där
så du rymde till Havanna
och den där blondinen som var galnare än frun
Lika galen som du själv just då
lika fylld av självförakt
för att du hade byggt dig ett fängelse
av pengar och flärd
På Whitehead Street står ditt tomma hus kvar
Folk kommer från när och fjärran för att smaka på din värld
Isen släpper och staren har kommit
Nere vid Pålsund slippar man på båtarna i solen
Strax intill där Jasen slog ner ligger fängelset
där den stora spionen satt när världen ännu var öst och väst
Nu kommer folk in till stan från landet
med sina pilotväskor och sina konferenser och affärer
Det är ett hotell idag, där en mördare sov förut
i tio år sover nu varje natt en ny gäst
Jag ser fängelset i från mitt fönster en söndag i Mars
Jag skakar galler som en fånge i en stumfilmsfars
Kvinnorna blev galna och barnen växer upp
och jag beställt ett förfalskat pass
När jag hänger av mig kostymerna
blir jag den osynliga mannen
Mina rum är ett museum där jag nattvakt varenda kväll
och rassla med nycklarna och fundera på
hur jag ska göra det här fängelset till hotell
Jag vet inte var du är älskling, men om du hör det här
kräng dina långa ben
dina sjungande höfter genom den där glorian
Dina brev blir allt svårare att förstå
som om du lämnat och rest till din egen värld
för att få grepp om din historia
Jag hörde det oss zen
Jag läste det hos Wittgenstein
Gåtorna ska upplösas, inte lösas
Jag tror vi sjunker allihop, hjälp mig nu min vän
Jag är helt säker på att den här båten
behöver ösas
Jag kom hem från en resa , hallen full av post och tidningar
Jag läste att Palme inte var mördad bara försvunnen
Det var ingen ensam galning, ingen konspiration
inte poliserna som la ner honom, det var Jantelagen
Han gick för långt helt enkelt och det kunde inte tålas
Hatet växte som ogräs och mögel
Nu har vi drivit ut den jävlen ur vårt tjocka svenska blod
Nu står vi nakna inför varann i den kritvita dagen
Det var ditt land en gång, min vän, nu är det ett museum
där vi skrota runt och dammar våra pjäser
Jag ville stanna och slåss, men jag inte mot vad längre
Jag tycker jag förstår allt mindre ju mer jag hör och läser
Jag vill gå ner längs ängarna, ner mot den koboltblåa sjön
med dig intill mig fylld av vilda sånger
Jag vill se vin på bordet, mat och jag vill dansa mig yr
I det här muséumet lukta det naftalin och ånger
Så när du har där gyllne ringen
som en krans i ditt hår
Kom hit då, min älskling, så försöker vi glömma
det som hände igår
Tillbaka till Lundell-Album och texter