Våren närmar sig city
Snutarna snokar i Silvers bil
vinden vrider mot sydväst.
Sirénerna tjuter, mil efter mil
och våren kommer dundrande på häst.
Jag var nere i källarn
bland flaskor och löss.
Ja, jag drunknade i damm.
Jag har letat efter
Rampions trädgård
och i natt kom jag äntligen fram.
Snutarna lunkar tillbaka
till pappersplock och pistol.
Silver kan gömma sin kaka
han är ingen school-fool.
Och våren närmar sej city.
Gunilla borstar sitt hår
och det syns
att hon sovit i hundra år.
Kylskåpet läcker, värden är sur
och tapeterna är fulla av sår.
Förlorade pjäser ligger överallt
men med posten kommer en kvast
och i husets enda tevemast
sjunger vårens första trast.
Silver hör den och skrattar
Gunilla borstar sitt hår.
Är jag den ende som fattar
att det är vår.
Att våren närmar sig city.
Åhå, min törst är oändlig.
Åhå, min törst är så stor.
Och den läskande vinden
den vet var jag bor.
Och den kommer den kommer
med piskande man.
Den kommer den kommer till stan.
Snön den bubblar, solen är banal
men fan så märklig om våren.
Silver han dansar i sin vrålande sal
Gunilla stönar: Åh, den där dåren
Trastarna kommer i tusendetal
sjunger sej rätt in i såren.
Gunilla säjer tyst:
Ja, solen är banal
men jag tror det börjar
kittla i låren.
Snutarna snokar i myllan
hittar bara blåsippsblad.
Silver och jag blir på fyllan
och Gunilla börjar bli glad
för våren närmar sej city.
Ja, våren närmar sej city.
Tillbaka till Lundell-Album och texter