Detta är en uppsats, skriven av Karl Otto Emanuelsson under hösten 1997. Vi fick en uppgift i svenska att skriva en fackuppsats om ett valfritt ämne. Jag valde den klassiska musikens historia. Redovisningen har jag valt att publicera på Internet,(till min svensklärares förtjusning). Arbetet är fritt att läsa för alla och får användas som underlag till ett liknande arbete. Informera då gärna mig, så jag vet att arbetet har varit till nytta även för andra. Till arbetet hör också musiksnuttar, som är hämtade från olika multimediala uppslagsverk och CD-skivor.

Inledning

Renässansen.

Barocken.

Klassicismen.

Romantiken.

Kommentarer.

Källor.

< img src="/cgi-bin/users/Count.cgi?ft=T&frgb=gold|df=sample.dat" align=absmiddle>

Musiken har sitt ursprung från naturen. Fåglar som kvittrar, en sten som kastas i vattnet. Dessa ljud härmar vi människor och utvecklar till musik. Musiken sprids från läppar till läppar och från instrument till instrument. Utveckling sker ständigt. Historien börjar ända från människans första år på jorden. Tidigt användes "redskap" som man utnyttjade för att spela med, det vi nu kallar instrument. De vanligaste instrumenten var trumma och flöjt.

Efter forskning från målningar i det forna Egypten har man funnit att herdarna sjöng sånger medan de arbetade (för ca 5000 år sedan).

Musiken började mer och mer användas vid högtider, t ex begravningar och bröllop mm. Efter en begravning spelades en sorgmarsch, under tiden den starka gråten från kvinnorna hördes. Man anställde speciella gråterskor som sörjde under en begravning, även om de inte hade någon anknytning till den döde.

Runt år 1000 f.Kr. levde den förste riktigt för oss kände tonsättaren, kung David. Han hade en egen kör på 300 man, de sjöng psalmer. Musiken ackompanjerades av lyror, harpor, cymbaler, och ett av de första bläckblåsinstrumenten, trumpeten, hela 100 stycken.

Historien går framåt, människan sjunger ständigt. Allt besjungs, krig, kärlek och livet. Grekerna vill föra sin musik vidare och uppfinner notskriften. Bland de första turnerande artisterna var kejsar Nero. Han deltog i stora sångtävlingar och vann alltid. Med sig på de stora tävlingarna hade han applåderare, som var tvingade att applådera åt hans sång. En del tyckte att det var vedervärdigt.

Runt år 800 spreds den gregorianska sången runt om i Europa med hjälp av Karl den store. Gregoriansk sång är den katolska kyrkans motsvarighet till psalmer, på den tiden. Munkar i katolska kloster skrev ner de gregorianska sångerna. Kyrkomusiken är därför mer känd från den tiden än folkmusiken, som inte skrevs ned. Kyrkans sång ackompanjerades inte av något instrument, det ansågs vara djävulens påfund.

När araberna försökte inta Europa på 700-talet misslyckades de, men lyckades dock inta Spanien och Sicilien. Arabländernas musik påverkade musiken mycket runt medelhavet och nya instrument infördes och utvecklades.

Under åren fram till 1500-talet hände inget märkvärdigt i musikhistorien. Vid 1500-talets början infördes polyfonin (flerstämmighet). Den gregorianska musiken började komponeras i flera stämmor. Musiken fick nu mer liv och rörelse.

Kyrkan och folkmusiken utvecklades åt helt skilda vägar. Under korstågen blev de sakrala musikerna kända utanför kyrkan. De förde med sig influenser från folkmusiken och berikade på så sätt kyrkans musik.

Genom Notre Dame-kyrkans uppförande blev Paris, Europas musikaliska huvudstad. Bland de första tonsättarna som framträde där, var en av sin tids största kompositörer, Guillaume de Machaut (1300-1377). Med sitt gregorianska verk, Notre Dame-mässan gjorde han ett mycket bra intryck på dåtida kyrkomusik.

Kyrkomusiken och folkmusiken blandades mer och mer in i drama, som gavs utanför kyrkan. Något som förut var helt otänkbart. Vid den tiden blev trubaduren en ny form av musiker. Den mest kände var Rikard Lejonhjärta.

1325 skrevs en bok om tonskrivandet. Det var biskop Philippe de Vitry som behandlade den nya kompositionstekniken: Ars Nova (Den nya konsten). Bland de första verken i Ars Nova var "Roman de Fauvel". Det skrevs av artisterna själva.

I Italien levde en blind man, vid namn Franesco Landino. Han kunde trots sitt handikapp spela vilket dåtida instrument som helst. Landino och Machaut hade många elever som började tonsätta, men dock mycket komplicerad musik. Ars Nova var en mycket krånglig form av musik och många musiker valde att gå ifrån den nya stilen till mer melodiska och enklare verk. Framförallt var det engelsmännen, som var lärda av Notre Dame-skolan, vilka lämnade Ars Nova och spred sin nya form av musik.

Vi går nu in i en ny tid i den klassiska musikens historia, renässansen. Innan vi lämnar medeltidens musik måste historien förtälja om de första nottrycken. Det skedde 1501, 46 år efter att Gutenberg tryckte den första bibeln. Noter spreds med på 1500-talet över hela Europa, men till ett högt pris.

I Tyskland föddes två nya musikformer: Lieden, en tonsatt dikt. Denna stil fick sitt genombrott på 1800-talet. Koralen, var en melodi med religiös text. Genom Luthers reformation infördes koralen i kyrkomusiken. J.S. Bach var en stor koralkompositör, bl a med sina tre stora koraler, den första och kanske mest kända är Jesus all min glädje bliver.

Michael Praetorius, en tysk tonsättare, som levde mellan 1571 - 1621 var bland de första som skrev ett körverk för en orkester. Kören ackompanjeras av orkesterns olika instrument. Vid den här tiden utvecklades instrumenten och blev mer lika de som används i dagens musik.

Operan föddes av 1500-talets störste Italienske kompositör, Claudio Monteverdi. Han komponerade en opera om den grekiska sagan Orfeus (1607). Monteverdi verkade även en bra bit in på 1600-talet. Han bosatte sig i Venedig där han fick tjänsten som kapellmästare och fortsatte med att komponera kyrkomusik, men även operor mm. Monteverdi dog 1643 i Venedig. Han är känd som operans fader. En musikform som kom att bli mycket omtyckt på 1700- och 1800-talet.

Många musiker tvingades med i 30-åriga kriget. Bristen på musiker ökade. Kompositioner för mindre ensembler av musiker skapades. En av dessa tonsättare var Schütz, som verkade i början av 1600-talet.

En av Frankrikes viktigaste tonsättare under denna tid, var Jean-Baptiste Lully. Han var den franske kungen Ludvig den 14:es favorit. Han utnyttjade sin vänskap med kungen och fick sina kompositioner uppförda hos kungliga högheter. Detta medförde att hans konkurrenter inte hade någon chans. Han dog tragiskt. Förr dunkade dirigenten en käpp i golvet för att orkestern skulle hålla tempot. Lully hade en sådan otur att han dunkade den i foten och dog en kort tid därefter p.g.a. skadan.

Under början av 1700-talet "krigade" musikälskare. Antingen stödde man den franska eller den italienska operan. Det franska kungaparet skiljer sig p.g.a. detta. Drottningen tyckte om den italienska och kungen den franska stilen. Frankrikes store operamästare var Jean-Philippe Rameau (1683 - 1759). Han komponerade hela 32 operor, bl a Castor och Pollux. Han har också lagt grunden till en viss musikteori i vissa av sina verk. Rameau var den förste tonsättaren som komponerade solostycken för ett instrument och orkester, framförallt cembalo.

Den engelska musiken vaknade med hjälp av organisten Henry Purcell. Han komponerade alla sorters musik. Bland det största var operan "Dido och aenas". Hans musik kan beskrivas som en blandning av italiensk, fransk och engelsk folkmusik.. Purcell dog mycket ung, redan vid 37 års ålder.

Tyskland var indelat i mindre stater med ett stort musikaliskt liv. Störst var musiklivet i Sydtyskland, den katolska delen. Där verkade kompositören Pachelbel. Hans mest kända verk är Kanon. Stycket är uppbyggt som en stor kanon och solot vandrar från stämma till stämma. Bland 1700-talets största violinister var Biber, han skapade en ny musikkonst, Wienskolan.

På denna tiden utvecklades en ny musiktyp , concerto (konsert) och concerto grosso. I en konsert spelar flera instrument, ofta stråkar, en "duell" mellan varandra. I concerto grosso för en eller flera soloinstrument en dialog mellan varandra. Framstående kompositörer inom denna nya musik var Corelli, Marcello och Torelli.

I den norra delen av Tyskland rådde protestantism, där är orgelmusiken populär. En dansk organist, Buxtehude, sedermera bosatt i Lübeck var bland de första att ta betalt för sina konserter. Bach gick som 20-åring 30 mil bara för att höra honom spela.

I Italien byggdes många violiner, vissa finns bevarade än i dag. Dessa violiner är oftast mycket fina med ett utomordentligt ljud. Bäst av de all var Stradivarius violiner. Hans fioler är värda idag flera miljoner.

I Venedig föddes 1685 Antonio Vivaldi, han influerades mycket av dåtidens karnevalsmusik. Vivaldis musik blev snabbt mycket älskad, hans operor och konserter gjorde stor succé. Hans mest kända solokonsert är "Årstiderna". Den är en bland Vivaldis hela 600 konserter. Vivaldi var i grunden präst, han drev senare ett seminarium där hemlösa flickor fick chans att lära sig att spela fiol. J.S Bach var så förtjust i Vivaldi och skrev om några av hans verk för orgel eller cembalo.

1694 kunde man höra den 8:årige Georg Friedrich Händel spela orgel i kyrkan i Halle. Han studerade egentligen juridik men tyckte inte att det är roligt, så han reste till Italien och ägnade sig åt musik på heltid. Han återvände senare till Hannover och utnämndes där till kapellmästare. Händel begärde så småningom tjänstledigt för att åka till England, efter sin succé med operan "Rinaldo". Under sin tid i England blev kurfursten i Hannover, kung över England. Enligt berättelserna blev Händel och kungen osams. Men genom att komponera verket Wasser Music (Vatten musik), blev han åter kungens favorit. På tre veckor komponerade Händel, ett stort körverk, Messias. Tre veckor är den tid det tar för en skicklig notskrivare att skriva av verket. Händel var också bland de första kompositörer som har skrivit mest, 40 operor, ca 30 oratorier, orgelkonserter och flertalet concerto grosso.

Den tyska släkten Bach var från 1500-talet och fram till 1700-talet, en stor musikersläkt. Den mest kände av dem var Johann Sebastian Bach. Han föddes samma år som sin konkurrent Händel, 1685. Vid tio års ålder blev han föräldralös och visade i tidig ålder ett starkt musikintresse. Han var speciellt intresserad av orgel- och cembalomusik. Vid orgeltävlingar utklassade han alla sina motståndare. Bach jobbade på olika tyska furstehov, men Fursten av Kötchen var den som mest uppskattade honom. Denna tjänst ledde till kompositionerna Brandenburgkonserterna (6st) och sviterna (t ex Goldbergersviten). Bach första fru dog och han gifte om sig med Anna Magdalena. Hon födde 7 barn (han hade redan 13!). När Bach är 38 år fick han en tjänst som kantor i Thomaskyrkan i Leipzig. För att behålla tjänsten tvingades han komponera ett nytt verk till varje gudstjänst. Han skulle även undervisa ej kunniga elever i musik. Men trots detta hårda arbete, spelade han med sina bästa elever på ölstugan Zimmerman under sin fritid. Hemma hade Bach det ändå inte lätt, att komponera med huset fullt av barn. 1750 avled Bach med ett mycket stort förråd av kompositioner. Han blev berömd som virtuos och som den förste kompositören tillsammans med Händel, in på 1700-talet.

Tre av Bachs söner fortsatte tonsättaryrket, men lämnade sin fars stil och övergick till Wienskolan.

Klassicismen var 1700-talets musik. Den kan beskrivas som motsatsen till romantiken. Musiken skulle vara formell och uttryckte inte alls den känsla som romantiken gjorde. Klassicismen var som en "lagbok", som innebar att en kompositör inte kunde utveckla en egen stil. Det var mycket svårare att skilja på olika verk, vem som hade komponerat dem. Klassicismen föddes under 1600-talets mitt, i Tyskland, som på den tiden var uppdelad i mindre småstater. I varje stat utvecklades egna musikstilar. Detta mest p g a att de hade olika kapellmästare. Stilarna spred sig från en stat till en annan, på så sätt fick man liknade musikstilar. Men själva klassicismen härstammar från den allra sydligaste delen av Tyskland.

Detta århundrades viktigaste musikform var symfonin. Den skapades av Italienarna Boccherini och Samartini samt tysken Stamitz. Beethoven förändrade senare symfonin. En symfoni består av 4 satser. Första satsen är snabb med ett kraftfullt och ett melodiskt tema, som kommer tillbaka i olika stämmor eller i hela orkestern. Den andra satsen är långsam, den byter ofta stil och kan gå från ledsamt till glatt osv. Tredje satsen är en livlig och skämtsam. Wienklassikerna ville ha den tredje satsen som en menuett. Beethoven förändrade detta och bytte ut menuetten mot ett livligt Scherzo (=skämt). Sista satsen, finalen, är ett Rondo med ett upprepat tema med olika mellanspel. Den är ofta mycket mäktig.

Operan i Europa vaknade till liv genom Willibald Glück. Glück gjorde operan mer lättillgänglig genom att förenkla texten och plockade bort onödiga utsmyckningar. Helt enkelt gjorde han operan mer lättsam, framförallt den italienska operan. Men Piccini försvarade den gamla formen, men genom en tävling, vann Glück över den konservative Piccini.

Joseph Haydn (1732-1809) togs som 8:åring upp i kyrkokören i Stefansdomen i Österrikes huvudstad Wien. Men när han kom i målbrottet tvingades han sluta. Haydn lärde sig spela cello och piano (han undervisade bl a Beethoven). Haydn fick en vändpunkt i sin karriär, genom en anställning som kapellmästare hos fursten Esterhazy. Haydn fick till sitt för-fogande en orkester och en kör som han ledde och komponerade till. Under denna tid komponerade han som mest i sin karriär. Haydns musik kan beskrivas som en blandning mellan 1700-talets och Wienskolans musik. Haydn kallas för symfonins fader, även om han inte skapade den, men han komponerade över 100 stycken!. När publiken efter en av hans konserter rusade fram till scenen för att applådera, ramlade en av de stora takkronorna ner på några av de tomma stolarna. Denna incident gav namn till en av de hundra symfonierna, "Miraklet". Samma år som Napoleon gick in i Österrike, 1809, dör Haydn.

Symfoni nr.94, Pukslaget, andra satsen.

Det ryktades i hela Europa om underbarnet, Wolfgang Amadeus Mozart. Han komponerade sitt första stycke innan han ens lärt sig läsa och skriva, vid 5 års ålder. Wolfgans far, som också var kompositör, reste i tio år runt i Europa och visade upp sin son på konserter. Mozart blev mycket snabbt populär hos adeln i Wien. En av hans största beundrare var Marie Antoinette, sedermera känd som Frankrikes drottning. Mozart flyttade från Wien till sin födelseort Salzburg där han tjänade hos ärkebiskopen. Det var inte bara kyrkomusik han komponerade utan även serenader. Mozart gillade inte att vara underordnad biskopen och fick därför sparken och flyttade tillbaka till Wien. 1782 gifte sig Mozart med Konstanze Weber. Mozart tog emot beställningar, mestadels från högt uppsatta borgare. Folk förstod inte Mozarts genialitet som vuxen tonsättare, utan föredrog honom i hans unga år. Hans skulder ökade från dag till dag. Mozart tvingades ge pianolektioner för att hålla uppe sin ekonomi. Trots fattigdomen komponerade han stora verk som "Don Juan" och flera pianokonserter. I Wien ansåg man att "Don Juan" hade ett omoraliskt innehåll och hans opera gjorde absolut ingen succé. Mozart besöktes av en mystiskt person som beställde ett requiem. Detta blev hans sista verk, dock oavslutat. Under tiden hade hans opera "Trollflöjten" gjort succé. Mozart dog 35 år gammal och kroppen begravdes i en massgrav. Det som gjorde Mozart till en sådan utomordentlig kompositör var att han behärskade alla typer av musik. Hans musik illustrerade ofta humor och lidelse. En bra beskrivning på Mozarts liv. Det mest kända verket han skrev var troligtvis Eine kleine Nachtmausik, en av de många stråkkvartetterna.

Romantiken föddes ur Wienskolan. De romantiska tonsättarna försökte uttrycka känslan i musiken, i högre grad än tidigare kompositörer. Romantiken slog inte bara igenom inom musiken utan även inom litteraturen och konsten. Man fick inspiration från naturen, av friheten som naturen kan ge. Pianot var ett viktigt instrument inom romantiken. Den ersatte orgeln och cembalon. Många framstående pianokompositörer framträdde i början av 1800-talet, t ex Liszt och Chopin. Men tidigast av dem alla var Beethoven.

1770 föddes romantikens fader Ludwig van Beethoven i den tyska staden Bonn. Hans barndom var inte rolig. Beethovens pappa var tenor och mycket sträng. Han ville att sonen skulle bli en ny Mozart, men så blev inte fallet. De flyttade till Wien där Ludwig undervisades av Haydn i piano. Tillsammans med Mozart inspirerade Haydn honom till sitt första verk. Beethoven försörjde sig genom att undervisa pianoelever i de fina kvarteren i Wien. Han påverkades så som många andra kompositörer av den Franska revolutionen. Beethovens musik är olik andras. Den har en glans och ett hjärta. Hans kanske mest kända och vackraste pianosonat är nog den 8:e, "Pathétique". Den tredje symfonin "Eroican" (hjältesymfonin) skrev han till Napoleons ära, men han rev sönder första sidan när Napoleon utropade sig som kejsare 1804. Haydn formgav symfonin. Mozart inspirerade med sina musikaliska idéer och genialitet. Beethoven sprängde alla ramar och utvidgade musiken. Hans symfonier beskriver ofta ett landskap. I "pastoralsymfonin" beskrivs åskans blixt och dunder och efteråt stillheten och ron. Beethoven gick ofta omkring och komponerade, detta ledde starkt till friheten och inlevelsen i hans musik. Pianosonaten "Månskenssonaten" kan man ju gissa sig till när han skrev, en månskensafton. Beethoven betraktades som en eremit och isolerades ännu mer från omvärlden när han blev döv. Han fick nu kommunicera med hjälp av papper och penna. Trots att han inte hörde något, fortsatte han att komponera. Totalt blir det 9 symfonier, 32 pianosonater, mässor, 1 violinkonsert, 5 pianokonserter och 16 stråkkvartetter. Han skrev dock bara 1 opera "Fidelio". Högheterna i Wien uppskattade inte honom, så som de gjorde med Mozart. Hans genialitet var för hög för att de skulle förstå sig på mer komplicerad musik. Dock slog hans 9:e symfoni igenom. I sista satsen framträdde en kör som gav en mäktig stämning. Beethoven hörde inte applåderna , en orkestermedlem får gå fram till Beethoven och be honom vända sig om för att han skulle uppfatta applåderna. 1827, en marskväll dör Beethoven under ett oväder. Det sista han gjorde var att lyfta sin knutna näve upp mot himlen. Beethovens begravning besöktes av ca 30 000 personer. Troligtvis var Beethoven den störste kompositören någonsin, inte i kvantitet utan kvalitet.

Ännu en kompositör föddes ur Wienskolan, Franz Schubert (1791-1828). Genom Franz Schubert återfördes Lieden, den tonsatta dikten. Sin första Lied skrev han när han var 18 år. Den handlar om ett barn som tas ifrån sina föräldrar av älvorna. Han jobbade som folkskollärare för att slippa göra militärtjänsten. På den tiden varade den i 15 år! Schubert var den som bäst fick ihop texten, musiken och ackompanjemanget till en enhet. Han skrev dock inte bara lieder utan även mässor, operor, sonater, kvartetter och symfonier. 1815 föll Napoleons välde. Schubert var som Beethoven, full av inspiration från naturen. Han gillade också att jobba ensam. Dock blev aldrig Schubert någon välkänd musiker. Det var bara hans vänner som uppskattade honom. Hans musik innehöll mycket sorg, en mycket djup form av musik.

Europas högheter samlades i Wien för att forma Europas karta efter Napoleons fall. På dagarna arbetade de och på nätterna dansade de. Då föddes valsen. Den kom att ta form senare genom familjen Strauss.

Operan förändrades många gånger i historien men en av de största var Carl Maria von Webers förändring. Han gjorde operan mer romantisk. Han skapade ett ledmotiv som återkom i verket. En bra början skapades genom ouvertyren. Ouveryren presenterar själva innehållet. En bra ouvertyr ger en bra opera.

1809 föddes en av de största violinkompositörerna, Felix Mendelssohn. Hans uppväxt var i lyxkant, släkten var bankirer. Violinmusiken upptog inte alla hans kompositioner. Han komponerade oratorier, pianokonserter och symfonier. Musiken var ungefär motsatsen till Schubert, melodisk och lekfull. Mendelssohn dog dock som många andra ung, vid 38 års ålder (1847).

I Polen föddes år 1810 den störste pianokompositören någonsin, Frédric Chopin. Familjen var av franskt ursprung men hade bosatt sig i Polen. Som 20:årnig flyttade han till Paris. Från Polen tog han med sig en bägare med jord. Polen var hans älsklingsland. Alla de stora romantikerna, speciellt inom litteraturen beundrade hans pianomusik, valser, mazurkor, etyder, sonater, nocturner etc. Han fick chans att träffa ännu fler högheter genom att hans fru George Sand, en författare, bjöd in många kändisar som Dumas och Liszt. Detta utnyttjade Chopin och spelade sina stycken. Han blev därför mycket populär bland de högre personerna i Frankrike. Chopin drabbades av en lungsjukdom och åkte till Mallorca för att byta luft. Men det hjälpte dock inte. Han satt inomhus och komponerade bl a 26 st preludier i ett fuktigt rum. 1848 var han dödssjuk och han dog året därpå, Chopin hade en oro att bli levande begravd. Han hade en önskan att hans kropp skulle vila i Frankrike medan hjärtat vilar i Warszawa.

Den bästa violinisten kanske någonsin, var Nicolo Paganini. Han levde mellan 1782 - 1840. Folk trodde knappt på hans förmågor, utan förklarade det som om han var besatt utav djävulen.

Under 1800-talet fanns tre mycket stora pianister: Beethoven, Chopin och Liszt. Franz Liszt föddes1811 och blev liksom Mozart ett underbarn. Efter en konsert som Liszt spelade vid elva års ålder, kommer Beethoven upp på estraden och omfamnade honom. Liszt hade i sina drömmar att bli pianisternas motsvarighet till Paganini. Liszt flyttade från Ungern till Paris. Där han nekades bli antagen som elev på KGL Musikhögskolan. Rektorn uppskattade inte underbarn. Liszt utvidgade pianomusiken och skrev alla tänkbara former av pianomusik. Han turnerade runt i Europa och gav egna konserter med enbart piano. Ungern betraktade honom som en nationalhjälte. Liszt grundade en egen musikakademi i Budapest. 1886 dog han i sin dotters famn.

Operan var mycket populär och flertalet kompositörer skrev opera för fullt, t ex Rossini med 40 st. Verdi var kanske den störste. Han komponerade många kända operor som, "Rigoletto" och "Aida". Operorna var mycket lätta, ungefär som dagens såpoperor, fast mycket enklare. Verdi var inte bara populär i Italien utan i hela Europa. Han fick massor av beställningar. Verdi drog sig tillbaka i slutet av sitt liv. Men hans två största operor hade inte slagit igenom ännu, "Othello" och "Falstaff". Tysk opera var inte vanlig, men genom Lortzing (1801 - 1851) skrevs även tysk opera. Men det var den italienska operan som frodades i hela Europa. I Frankrike var operan mer lättsam och komisk, men få verk komponerades. Bland de operor som skrevs finns "Vita frun" (F.Boiddieu) och "Zampa" (F. Herold). En tragisk brand utbröt under en operaföreställning i Frankrike (1897) och 400 dör.

1813 föddes en stor man inom romantiken, Richard Wagner. Wagners musik var jämförbart med en religion. Musiken försökte skildra det som styrde världen. Hans ordspråk var "Världen är skyldig mig allt jag behöver". I början av Wagners liv levde han fattigt. För att kunna flytta från Paris tillbaka till Tyskland måste han sälja texten till sin opera "Den flygande Holländaren". Hans musik innehöll influenser från revolutionen i Tyskland, det gillade inte myndigheterna. Wagner flyttade till Schweiz. Där levde han med Liszts dotter Coisma och sin son Siegfried. Till sonens ära dirigerade Wagner några av sina bekanta musiker, i stycket "Siegfried - idyll", hemma hos familjen Wagner. En av Wagners drömmar går i uppfyllelse, när en teater restes på Bayreuths heliga kulle. Teatern har en mycket bra akustik och är skapad speciellt för Wagners verk.

Den franska operan vaknade mer och mer, dels genom Charles Gounod (1818-1893), men framförallt med Georges Bizet. Hans största verk är Carmen, fransmännen uppskattade inte operan. Bizet tog motgången hårt, dessutom led han av en hjärtsjukdom.

Valsen utvecklades i södra Tyskland, men dess centrum var Österrike. Där dansades vals dag som natt. Valsen föddes genom den tyska kompositören Joseph Lanner (1801 - 1893), men framförallt av familjen Strauss.

Straussdynastiens förste kompositör var Johann Strauss d.ä. Han utbildade sig egentligen till bokbindare, men musiken drog honom ifrån yrket. Johann spelade ofta violin på hovbalerna. En gång hällde han öl på sin fiol, p g a att han var missnöjd med ljudet. Han fick tre söner, Joseph, Johann och Edward. Bland dessa tre var Johann Strauss dynastiens störste kompositör. Han utvecklade valsen, så som Beethoven utvecklade symfonin. Den mest kända valsen är "An der schönen Blauen Donau". Efter att Brahms hört den sa han: "Tyvärr, inte av mig". Johann d.y. komponerade inte bara baletter utan även operetter. En operett är en lättare form av opera. Johann Strauss d.y. vilkens musik är Wienmusiken personifierad.

Den nordiska musikens störste kompositör var Edvard Grieg. Den ende riktigt kända norska kompositören. Han föddes i Bergen 1843. Musiken kan beskrivas som en blandning mellan romantiken och norsk folkmusik. Han skrev sitt första verk när han var 25 år, en pianokonsert i a-moll. Det mest kända verket är troligtvis Per Gynt. Grieg skrev endast musiken till verket, texten skrevs av Henrik Ibsen. Han komponerade även musik till andra texter av Ibsen.

I Tjeckoslovakien "importeras" musik. Stora konserter hölls med gamla klassicister som Mozart och Berloiz. Det var motsvarigheten till dagens konserter, där man gav verk utan att kompositören medverkade. Förr dirigerade ofta kompositören själv eller spelade solostämman. Men den tjeckiska musiken vaknade genom de stora kompositörer, Bedrich Smetana och Antonín Dvorák.

Tillsammans med Smetana satte Dvorák prägel på den tjeckiska musiken. Dvorák var son till en värdshusägare och fick tidigt lära sig att spela fiol, piano och orgel. Dvorák flyttade till Prag för att gå i orgelskola. För att försörja sig spelade han fiol i en orkester. Han misslyckades med sina två första operor, men gjorde stor succé med sina hymner. Mest p g a Brahms uppskattning av honom. Efter ett arbete vid Musikkonservatoiret i Prag fick han ett erbjudande. En tjänst som direktör vid National Conservatory i New York lockade honom mycket och han flyttade över Atlanten. 1895 återvände han från New York och tillbaka till sitt gamla jobb i Prag. Dvoráks musik härstammar från Wienklassicismen med inspiration från Brahms, Wagner och Liszt. Man märker även influenser från den tjeckiska folkmusiken. Dvorák komponerade 9 st symfonier. Den 9:e och sista "From the new world" komponerade han när han var i USA. Symfonin är bland de vackraste i hela historien. Första satsen har influenser av folkmusik och ger en stark öppning. Andra satsen är långsam, med ett återkommande tema. De två sista satserna är mycket mäktiga. Detta är en typisk blandning mellan Brahms och Beethoven. I USA inspirerades han av negermusik. Detta har satt sina spår i bl a "negerkvartetten". Den vackraste cellokonserten genom tiderna är komponerad av Dvorák.

1833 föddes Johannes Brahms i Hamburg. Han bar vidare Beethovens romantiska kompositionstradition. När han var 20 år lämnade han sin födelsestad och turnerade med violinisten Remenyi. Brahms älskade hornens klang och lade ofta in hornet i den ofta mycket allvarliga och tystlåtna musiken. Dock hade Brahms inget musikyrke till en början, utan sysslade med musiken på fritiden. Han flyttade till Wien för att få ägna sig åt musik på heltid. Brahms var en mycket viktig liedkompositör, han komponerade hela 200 st.

Den tyska musiken delas i två "genre", antingen Brahms eller Bruckner.

Anton Bruckner växte upp i en värld full av kyrkomusik. Hans musik består till stor del av kyrklig musik, mässor, etc. Bruckner skrev liksom som många andra kompositörer, 9 symfonier, som är relativt långa. Enligt sin önskan blev han begraven under orgeln i S:t Floriankyrkan i Österrike.

Fram till 1950-talet avtar den klassiska musiken mer och mer. Mest p g a att den ersätts av annan musik som blues, jazz och rock n'roll. Dessa musikstilar grenar sen ut sig i andra genre. Till varje stil finns lika mycket att skriva om, som den klassiska musiken tillsammans. Men de har alla influenser från klassisk musik. Ett nutida exempel är den amerikanska rapparen Coolios låt "C U When U get there" vilken bygger på Pachelbels Kanon. På 1920-talet påverkades den klassiska musiken av jazzen. Kompositörer som George Gershwin blandade in jazzen i sina kompositioner, trots att den klassiska musiken upptog hans stora interesse. Framförallt i hans debutverk Rhapsody in Blue, en pianokonsert. I denna konsert hör man väl jazzens influenser. Inte bara i melodin utan även i instrumenten. Stycket är egentligen skrivet för en symfoniorkester, en brassorkester och ett solopiano. Längre in på 1900-talet verkar John Cage, en amerikansk kompositör som man knappt kan kalla musiker. Han lade i träbitar, muttrar och skruvar i pianot för att förändra dess ljud. Stycket "4 minuters och 33 sekunders tystnad" är precis vad det heter, tyst i 4 minuter och 33 sekunder. Cage skrev också ett verk för de instrument som finns tillhanda i ett boningsrum, möbler etc.

 Man får inte glömma av att den klassiska musiken spelar stor roll för dagens musik. Detta tycker jag att man bör tänka på.

Bernad Deyries, Denys Lemery, Michael Sadler