Kulturhistoria Barock

I Hem I Arbetsblad I Kulturhistoria I Elevutställning I A till Ö I Kurser I Museer I Konst I Vykort I Marga I

Ant. från div. föreläsningar, TV-prog. och böcker.

Barock

Bilder och text bra länkar till KULTURHISTORIA.

Barock (= överdriven) efterträdde renässansen i slutet av 1500-talet till mitten av 1700-talet.

Stilen kännetecknas av storslagenhet och massverkan. Dess mål var bl.a. att verka som ett effektivt propagandaverk åt katolska kyrkan eller kungamakten. Den överdådiga prakten skulle ha en bedövande effekt på människorna och få dem att inse sin litenhet inför den andlige eller världslige härskaren.

Barocken förlorar sinnet för klarhet och enkelhet. Bredvid de storslagna barockpalatsen ger renässansens strikta palats intryck av anspråkslösa borgarhus.
Kännetecknande för barocken var de rika utsmyckningarna som ofta var förgyllda. Vanliga utsmyckningar var putti, som små nakna gossebarn kallas i sådana här sammanhang, och stiliserade akantusslingor som är björnkloörtens flikiga blad. Akantusslingan hade varit ett älskat motiv ända sedan antikens dagar. Skulpturer utnyttjas ofta som bärande delar ex. som pelare. Fond och takmålningar utnyttjas för att nå större djup, rörelse och dynamik. Strävan att skapa rörelse i arkitekturen och måleriet nådde man med fladdrande mantlar och draperier, diagonalkompositioner, starka ljus och skuggväxlingar.

Barockträdgårdarna bygger på ett rätvinkligt axelsystem, med långa vyer över kanaler och dammar, och har geometriskt klippta buskar och alléträd, t.ex. trädgården i Versailles.

Barockstilen i Sverige 1660 - 1720 var till en början mycket pompös med överrikt ornamenterade svulstiga former, men utvecklades och blev mer klassiskt måttfull och så småningom kompletterad med en förnämt enkel borgerlig stil. Sverige hade vid den här tiden blivit en stormakt och Stockholm skulle göras representativt. Stadsmurarna revs, adelsmännen byggde höga dyrbara stenhus i staden och ståtliga slott och herrgårdar ute i landet. Slotten Tidö, Läckö och Skokloster är från den här tiden. Möbler gjordes ofta i ek och valnöt och man betsade gärna en del detaljer svarta för att efterlikna ebenholts. Möbelfötterna gjordes klotformade, stolsbenen spiralsvarvades. De kraftiga borden hade ballusterben; päronliknande former kallas balluster på fackspråk. Stolsryggarna var raka och höga och fast möbelstoppning var tidens nyhet.

Senbarocken 1720 - 1750. Kaffe, te och choklad var nya ovanliga drycker. Svenska Ostindiska kompaniet bildades 1732 och med dess skepp importerades Kinesiska varor som vart mycket populära ex. te, siden, porslin och lackarbeten som man senare fyndigt imiterade med vanlig oljemålning, förtjusningen i kineserier var stor. 1726 anlades Rörstrands porslinsfabrik som skulle konkurrera med det kinesiska porslinet. Där tillverkades husgeråd, prydnadsföremål och kakelugnar av ljuvligaste slag. Byråar, sekretärer och skrivbord var nya och praktiska möbler som gjordes lyxbetonade med mässings- och sköldpaddsinläggningar.

Kläder.
I början av århundradet gav det stela spanska modet vika för en mer naturlig, ledig linje. Det franska smaken kom att dominera. Från mitten av 1600-talet dominerades inte bara modet av den franske kungen Ludvig den XIV modet var fyllt av ett omåttligt bruk av band, lockar, volanger och plymer. Kungen införde bruket av peruk vid hovet, och det sägs att det var för att dölja att han själv var skallig. Snart symboliserade den stora lejonperuken makt och värdighet och ingen bildad herre uppträdde utan en sådan peruk. Under peruken hade man antingen rakat huvud eller mycket kortklippt. Några herrar föredrog det egna håret som förlängdes med en luggperuk. Arbetarna använde inte dyrbara svårskötta peruker utan lät håret växa istället.
Damernas hårmode nådde inte samma prakt som herrarnas. Från 1690-talet bar kvinnorna s k fontanger, komplicerade ställningar av tunt tyg, spetsar och band monterade på en stomme av metalltråd, dessa kunde torna upp sig20 cm över hjässan men krympte så småningom i storlek för att passa i de små runda mössorna som kvinnorna bar på 1700-talet.
Herrarna var ofta mer flärdfulla och benägna för ytterligheter än damerna.
Männens mode bestod av korta kappor, en kort tröja som lät skjortan pösa fram i midjan och ärmarna blev vidare och mjukare, bandgarnerade vida knäbyxor, kragstövlar, långt hår, spetskantade nerliggande kragar (ersatte pipkragen) och bredbrättade hattar med plymer som krusades. Handskar med höga eleganta kragar var ett viktigt tillbehör till dräkten. Förutom rosetter, band och slejfar bar man spännen lite varstans på kläderna och man sydde dessutom knappar på det mesta i klädväg. Omkring 1670 ersatte spännet rosetten på skorna, flera centimeter höga klackar kom på mode och utdraget, tvärt avhugget tåparti.
Tygerna färgades med naturfärger i stora kar.
När någon dog förväntade de närmast anhöriga att vara sorgklädda ungefär ett års tid. Då bar man svarta kläder och speciella smycken som fingerringar och hängsmycken prydda med skelett, kistor och dödskallar.

Musik.
Under barocken minskade regionens dominans inom musiken. Instrumentalmusiken får en självständig ställning, nya musikformer (opera, oratorium, concerto grosso, svit etc.) framträder, orkestern i modern mening bildas.
Musikens starka kontraster mellan ljus och skugga uppnåddes t.ex. genom växlingar mellan solistgrupp och hel orkester.
Musiken skulle skildra väldiga och mäktiga känslor, även mörka och hemska. Speciella stilar för violin, piano och orgel uppstår. Operan och baletten blir populära hovskådespel. Kompositörer: Buxtehude, Vivaldi, Händel, Bach, Roman, Gluck.

BILDEXEMPEL:
(tar en stund att ladda, var god vänta)

Michelangelo Merici da Caravaggio
barock1.jpg - 9,18 K