För den oinvigde kan man berätta att Onkel Kånkel i över tio års tid har varit kult med sina snaskiga snuskigheter och perversa texter, som liksom Eddie Meduzas kassetter har gett folk en chans att garva åt sånt som är tabu. Osmakligt och äckligt? Javisst! Dags att ropa på förbud? Nej, knappast, för handen över hjärtat, hur många av er har inte någongång dragit på munnen åt dessa barnsligheter? Tänkte väl det. Inför deras första spelning någonsin - den på Hultsfredsfestivalen - tyckte undertecknad att det var läge för en intervju. Men p.g.a allt hysch hysch och hemlighetsmakeri kring bandet var det inte lätt att få någon substans i det hela, så håll till godo och ta det mesta med en klackspark.

INGET ENMANSBAND

Det ryktas att det i grund och botten är ett enmansband. Vad säger du om det? -Nu skall man inte förväxla det här. Onkel Kånkel, det är ju en person men hela gruppen heter Onkel Kånkel & His Kånkelbär. Det är det som förvillar många. Onkel Kånkel det är ju jag som sjunger och spelar gitarr. Övriga medlemmar är Stomi Bertil (gitarr & sång), CP-Sven (bas & sång), Epilepsi Kurt (trummor & percussion) och Arne Tammer (special-FX & sång). På frågan om de spelar i andra band vill han inget säga eftersom det skulle kunna avslöja vilka de är. Han är lite mer medgörlig när det gäller varifrån de kommer även om det enda han säger är att de kommer från olika ställen i mellansverige. Det är nog ingen allt för vågad gissning att tro att de kommer från Örebrotrakten då deras skivbolag, Konkurrens Records, är baserade där. Den slutsatsen drar jag eftersom Onkel Kånkel skivdebuterade med klassiska "Nazzepenis i Führerns anus", på samlingsplattan "Svenska Tonårsgrupper Vol. 3" på det bolaget, och som han själv säger så var det mest lokala band som medverkade på den skivan. 1983 släppte samma bolag fullängdsdebuten "Onkel Kånkels Gyllene Tider". -Den trycktes faktiskt bara upp i 500 ex och går inte att få tag på längre, men nu är vi såpass käcka att vi har tryckt upp den på CD, med ett gäng bonusspår. Det är 25 gedigna hits på en CD, berättar Onkel Kånkel. Platta nummer två, "Kalle Anka suger pung", som innehöll mycket gammalt material, från början av 80-talet, släpptes 1990 i endast 1000 ex, av Tjockfet Records. År 1993 kom platta nummer tre "Onkel Kånkels underbara värld", och år 1994 släpptes fjärde plattan "Gammeldags jul".

GÖR DET FÖR SITT EGET NÖJES SKULL

Varför har det tagit så lång tid mellan plattorna? -Det är väl det att man inte har haft någon brådska. Det är inte frågan om någon idolhysteri utan vi gör "hitsen" för att vi tycker att det är kul. Vi har andra sysselsättningar vid sidan om och gör det här bara för vårt eget nöjes skull, hävdar Onkel Kånkel. Sen om folk köper skivorna så är det bara kul, men vi skulle ändå göra låtar även om ingen vore intresserad. Vi ger ut skivor när vi känner för det så inga påtryckningar hjälper. Hur viktig är egentligen musiken? Är det viktigaste att äckla och chocka? -.... äckla och chocka? Nu förstår jag absolut ingenting. Musiken är naturligtvis grundläggande, sen försöker vi att skriva lite vacker poesi till det. Ni har verkligen hittat er egen stil när det gäller texterna! -Det är förmodligen det man behöver. Det är så många andra CP-band som spelar och det låter bara skit, och dom har ingenting eget och personligt att komma med. Jag menar att det är inte så många som hakar på i genrén vi är så vi är s.a.s rätt ensamma. Har ni Eddie Meduza som förebild? -Nej, det vill jag inte påstå. Han är lite för bonnabetonad för min del, och kanske lite väl Cadillac-influerad, men han har ju faktiskt gjort några roliga låtar. Har börjat lyssna mer på honom nu i efterhand. Musiken på "Onkel Kånkels underbara värld" är väldigt varierad. -Ja, jag tycker nog att det skall vara lite varierande i och med att det är rätt lång speltid på CD. Det kan bli lite tradigt att lyssna på samma dunka-dunka rakt igenom så vi blandar lite nytt och lite gammalt.

OMVÄVS AV MYSTIK

Varför all den här mystiken runt vem eller vilka ni är? -Vi har väl egentligen inte varit så jävla hemliga utan det är väl bara det att det aldrig har kommit fram offentligt. Det är rätt kul att vara hemlig, för man får höra en hel del prat, och då kan man gå där och små lé. Hur många känner till vem du är? -Det är nog rätt många men de tycker nog också att det är kul att hålla kulten i liv. Det finns alltså inga planer att avslöja vilka ni är? -Det vore ju meningslöst. Jag tror inte att våra privata yttre skulle tillföra gruppen någon form av intresse. Det skulle ju bli typ CP-Sven Nilsson, Onkel Kånkel Bengtsson, Epilepsi Kurt Svensson och det låter ju rätt tråkigt. Är det helt enkelt så att ni skäms för det ni gör? -Vad skulle vi skämmas för? Det finns många som inte står för vad de gör. -Våra käcka lyriker och kompositioner tycker jag nog att man borde vara mer än stolt över. Jag tror att det handlar mer om ett inslag av ödmjukhet från vår sida. Jo, jo, det lät ju bra, men vet era närmaste om vad ni sysslar med och vad säger de? -Jo, de vet. Det är lite svårt att sticka under stolen med det. Vissa låtar tycker de mindre om. Eftersom "bandet" har hållit på i 13 år (1993) så måste det innebära att Onkel Kånkel & co åldersmässigt måste ligga runt 35, om inte rent av 40-strecket eller mer. Känns det lika motiverat att hålla på med det här idag som tidigare? -Det känns nästan lite mer motiverat faktiskt. Delvis p.g.a festivalspelningen men också eftersom tiden är mogen för lite annorlunda musik. Nu är det svenska depressionstider och då behöver folk någonting som piggar upp, hävdar Onkel Kånkel. Helt ute och cyklar är han inte då den senaste plattan har sålt 5-6000 ex på ett kort tag. Inte alls illa. Vidare berättar han att alla involverade i skivan, inkl. bolaget, jobbar idéellt. Bandet äger själva studion som de håller på och spelar in i, och därför kan de hålla ner inspelningkostnaderna.

"KÅNKELMANIA"

1992 släpptes samlinsplattan "Kånkelmania / A Tribute To Onkel Kånkel" - en platta där band som Union Carbide Productions (R.I.P), Stig Vig & De 40 Röjarna, Charta 77, White Stains, Dom Dummaste, New Clear Family, Cry, Njurmännen och The Sun medverkade och gjorde covers på kända Onkel Kånkel-låtar. -Det var faktiskt bolagets idé. De har ju kontakt med svenska rockeliten, de bra musikerna, och då pratar vi inte om Dr Alban och gänget utan om de riktiga musikerna. Bolaget tyckte att det var många som hade fått influenser av våra gamla käcka schlagers, och de tyckte att de skulle göra låtarna i sina egna tappningar. Det var populärt berättar Onkel Kånkel som förklarar att även de banden gjorde det helt idéellt. -Den skivan är helt underbar. Jag vrider mig av skratt varje gång jag hör den. Det är så perfekt, de har verkligen fått in känslan. Visst har jag ett par egna favoriter men jag tycker att skivan är gedigen rakt igenom.

FÖRSTA SPELNINGEN

Spelningen på Hultsfredsfestivalen var Onkel Kånkels första någonsin. -Vi har väl haft våra möjligheter tidigare men vi har alltid nobbat och tyckt det varit för fjuttigt, förklarar Onkel kånkel som inte utesluter att det blir fler spelningar framöver. -Det finns intresse för det men sen är det upp till oss. Vi får se hur det känns efter Hultsfredsspelningen, hur nergångna vi är efter den resan. Så det var ingen farvälspelning? -Nej, vi hoppas hålla på tills vi ligger med näsan i vädret. Bara för att spä på sin "image" som den dåliga smakens riddare använde de sig av en utvecklingsstörd konferencier under festivalspelningen. En mongolid kille med en kromosom för lite. Däremot blev det dåligt med de gästartister som utlovats. Hur ser era framtidsplaner ut? -Att vi fortsätter och försöker förgylla folkets vardag med att knåpa ihop lite nya hits. Vi planerar även att ge ut en liten jul-CD till jul. Blir det en platta med kända julcovers? -Nej, det blir nog lite blandat. Man är väl inte så jävla bränd att man inte kan snickra ihop sina egna julsånger. Bäva månde tomten!