Dräkter

Av Martin Flodkvist

"I always turned [erbjudanden om att regissera superhjältefilmer] down, because I didn't want to deal with childlish characters in funny costumes"
Kenneth Johnson, regissör "Steel"

I serierna:
I en tid då serier hade dåligt tryck och grådaskiga krigsserier dominerade marknaden behövdes det något annorlunda för att väcka serieläsarnas uppmärksamhet. Det behövdes gällt klädda hjältar med kalsongerna utanpå byxorna! Tja, om det där med kalsingarna verkligen var nödvändigt kan diskuteras, men det stämmer att de färgglada dräkterna från början var en tryckfråga. Ett bra exempel är Hulken, som från början var grå, men som efter två-tre nummer fick sin gröna färg, för att märkas mer. Dräkterna och dess färger har sedan dess hängt med.

På film:
Idag är vi så pass vana vid begreppet superhjältar att vi egentligen inte behöver en förklaring till varför de har på sig slängkappa och tajts, det är helt enkelt så det ska vara. Men många ser därför superhjältefilmer som sämre sortens filmer just därför att det så sällan går ihop. Varför bli superhjälte, och inte polis, militär eller något annat vanligt yrke där man också beskyddar sina medmänniskor? Har man stora krafter, visst, använd dem för att göra världen en bättre plats, men varför de konstiga kläderna. Just det där med dräkterna har varit ett av de största problemen under hela superhjältefilmens historia. Actionfilmer har i alla tider handlat om vanliga män (inte alltför ofta kvinnor, tyvärr) som blivit tvungna att ta lagen i sina egna händer och bli laglösa hämnare, viglanter. Skillnaden mellan dem och superhjältar är ofta bara dräkten, men på film och i verkligheten ser det inte lika läckert ut att hoppa runt i långkalsongerna. Detta är ett problem filmare tacklat olika. Nedan följer några exempel, vars kreativitet man ju kan diskutera ibland:

Batman & Batman Returns:
I dessa två första filmer i en rad av fyra tog regissören Tim Burton och manusförfattaren Sam Hamm verkligen till vara på varför Bruce Wayne väljer att klä sig som en fladdermus. Han vill sätta skräck i busarna och genom det vinna de där två extra sekunderna han behöver för att överrumpla dem, då de stelnat till i ett ögonblick av skräck. Genom hela filmens första akt diskuteras Batman, vem han är eller kanske vad han är, vad han kan göra och hur till vida ryktena är sanna; att han suger blodet ur sina offer innan han överlämnar dem till polisen. Den bästa scenen som visar detta är helt klart den första i filmen, där två rånare diskuterar ryktet om den väldiga fladdermus som synts till i Gotham City. När Batman sedan dyker upp har de skrämt upp varandra så pass att de inte tänker klart. I filmen är också dräkten ett pansar som skyddar honom från pistolskott och annat. Den gula fladdermussymbolen på hans bröst finns där för att dra uppmärksamhet från hans fria ansikte, som naturligtvis inte är skottsäkert. Bakom symbolen finns en litet rejälare armering. Så i denna film motiverar de verkligen varför Batman valde en sådan dräkt.

Steel:
Steels dräkt i serien är i en klass för sig. Hela dräkten är av stål, inklusive läpparna som, tro det eller ej, kan röra sig tillsammans med bärarens. Då detta är ganska svårt att göra på film bestämde man sig för att låta nedre delen av ansiktet vara fritt, likt Batmans dräkt. Ett klokt val. Regissören Kenneth Johnson, som jag citerade i början av detta avsnitt, hade tidigare blivit erbjuden att regissera flera superhjältebaserade filmer, men konsekvent tackade han nej till alla. Han hade ingen lust att regissera filmer "med barnsliga hjältar i lustiga kostymer". Men med Steel var det annorlunda. Seriens Steel är en svart Superman-inspirerad hjälte, som var tänkt att fungera som ett föredöme för (och locka till sig) främst svarta barn. Johnson gillade denna idé, men som sagt, superhjältar var inget för honom. Han bestämde sig därför för att ta bort de allra tydligaste superhjältedragen hos Steel, slängkappan, Superman-S:et på bröstet, den högteknologiska ståldräkten. Johnson ville istället ha realitisk dräkt, som skulle se ut som något man verkligen skulle kunna banka ihop hemma i garaget. Följden blev istället att basketstjärnan Shaquille O'Neal som spelar huvudpersonen ser lite för löjlig ut i sin dräkt för att kunna attrahera "ghetto-kidsen" vilket var tanken.

X-Men:
Inspirerad av filmen "Matrix" valde filmmakarna att byta ut X-Mens färgglada tajts mot det mer trendiga svarta lädret och det fungerar riktigt bra. Och genom att bevara små detaljer från originalkostymerna lyckades regissören Bryan Singer charma även de mest kritiska serie-fansen. För som Cyclops i filmen frågar en till dräkterna tveksam Wolverine: "What would you have preferred? Yellow spandex?" Och det tror jag inte någon hade gjort.