Sidekicks

Av Martin Flodkvist

"Could you imagine Dirty Harry battling bad guys with a teenage sidekick in tow? Laughable! "
Russell Lissau, amerikansk seriejournalist

I serierna:
En av de värsta trenderna i superhjälteserier är, enligt min mening, "sidekick-trenden". Sidekicks är alltså de där små knappt könsmogna hjälpredorna som under en period var hjälte hade vid sin sida. Från början uppfanns de därför att det verkade så märkligt när hjältarna hela tiden berättade för sig själva vad de gjorde. Nu hade de en liten partner att byta ord med och för att attrahera de yngsta gjorde man dem till barn, tolv-tretton åringar. Varför i herrans namn ansvarstagande hjältar skulle riskera barns liv genom att ta med dem ut på livsfarliga äventyr var det ingen som ifrågasatte.

Det började naturligtvis med att Batman fick tag på sin Robin, men följdes snart upp av Captain America och Bucky, Flash och Kid Flash, Aquaman med sin Aqualad, Wonder Woman och Wonder Girl, Green Arrow och Speedy, Sandman och Sandy, Captain Marvel och Mary Marvel, osv. Stålmannen behövde ingen partner. Han hade fullt upp med "the superpets" Stålhunden Kryto och Stålkatten Streak - för att inte tala om Beppo the Supermonkey.

Idag är sidekickfrekvensen ganska låg i seriebranchen. Batman har kvar sin Robin förstås (han är förresten inne på sin tredje nu, efter diverse uppbrott och dödsfall), men annars är det dåligt. Tonårshjältar finns fortfarande kvar, men de jobbar mest ensamma eller i grupp.

På film:
Men tack vare Guds godhet (eller snarare filmproducenternas) har vi sluppit den nördiga barnhjälte-trenden inom filmen. Det enda exemplet är "Batman Forever" och "Batman and Robin" där den rödklädde pojkhjälten slutligen dyker upp vid den mörka riddarens sida. Men det är inte samma tolvårige BoyWonder vi fått läsa om i serierna. Nej, det skulle ha varit för mycket för det moraliserande Hollywood. Istället får vi en tjugo-någonting yngling som ser Batman som sin partner och bror framför mentor och fader.