1682 - 1718
Carolus Rex (Karl XII) är den enda svenske kung som idag påtaglingen kan sätta sinnena i brand. De Bataljer som utspelas varje år på hans dödsdag, 30:e november, talar sitt tydliga språk. Vad är det då som är speciellt med Karl XII ?
Under hans tid blev det uppenbart att den svenska stormaktstiden led mot sitt slut. Därtill är kungens personlighet som fängslat generationer av historieintresserade. Djärv, intelligent och handelsinriktad var han uppenbarligen, men ganska tystlåten och obenägen till att skriva, varför det råder stor osäkerhet om hur han tänkte.
Vad kan egentligen dagens svenskar lära av en historisk kung som levde i en annan tid och som tillbringade större delen av sitt vuxna liv i fält ?
Faktiskt ganska mycket! Det finns egenskaper hos människor som är tidlösa. En person som utmärkersig för sitt mod, sin kamratanda och sin övertygelse är en förebild i alla samhällen. Karl XII var en man som levde för sin stora uppgift - att tjäna gud och fosterlandet ! Han var inte ofelbar, men gjorde han någon gång ett fel så berodde det inte på slarv eller försumlighet. Han svek aldrig sina plikter och krävde aldrig av någon vad han inte kunna göra själv.
Då Karl XI dog 1697 var den unge kronprinsen Karl bara 15 år gammal. Sverige var vid den tidpunkten fortfarande en stormakt som, förutom det nuvarande Sverige, omfattade Finland, Karelen, Ingermanland, Estland, Livland, Kurland, Vorpommern, Stettin, Wismar, Bremen och Verden. Det var med andra ord ett stort rike som den tonårige Karl XII i sinom tid skulle få ansvaret för. Han ansågs emellertid tidigt vara tillräckligt mogen för att klara de konungliga sysslorna, så den förmyndarregeringen som hade tagit vid efter Karl XI:s död styrdebara ett halvår. En period av fred rådde till år 1700, då Danmark, polen och Ryssland förklarade krig mot Sverige.
Därmed inleddes det långa försvarskrig som kom att avbrytas först i och med Karl XII död.
Med hjälp av en holländsk-engelsk flotta tvingades Danmark snabbt på knä. Sedan for den svenska hären över till Baltikun och slog ryssarna vid Narva, Sveriges kanske mest lyckosamma fältslag genom tiderna. Därefter kom turen till Polen, som Karl XII ville få bukt med en gång för alla. Sex år tog det, och det resultatet blev en ny svenskvänlig kung i Polen. Under tiden hade ryssarna hämtat sig från nederlaget vid Narva och passade på att bryta in i Sveriges baltiska provinser. Efter det att polen neutraliserats ryckte Karl XII in i Ryssland med 40 000 man.
Till denna imponerande styrka skulle general Lewenhaup, som förde befäl över en svensk här i Kurland, ansluta sig med förstärkningar och proviant. Dessutom skulle kosackhövdingen Mazeppa leda ett lokalt uppror emot tsaren Oddsen såg dåliga ut Ryssland, men den svenska planeringen kom på skam vad det gällde det mesta. Istället för att bli ett segertåg till moskva, slutade fälttåget med den svenska armens undergång vid Poltava 1709. Karl XII flydde till Turkiet med en splittra av sin arme, coh lyckades faktiskt få sultanen att förklara Ryssland krig tre gånger under de fem år som svenskarna till bringade i turkisk exil.
När Karl XII till sist kom hem till sverige var det ett hårt pressat land som tog emot honom. Ryssland härjade i Finland och danskarna hade anfallit i söder. Kung August hade återtagit makten i polen och deltog även han i de förnyande angreppen på Sverige. Som om inte detta inte nog var kurfursten George av Hannover, sedemera kung av England, intreesserad av Bremen och Verden.
En annan fiende var kung Fredrik Vilhelm av Preussen som ville åt de övriga svenska besittningarna i Tyskland I vad som troligen var ett försök att bryta upp ringen av motstånd runt riket gick Karl XII in i Norge 1718, och vid belägringen av Fredrikstens fästning mötte han sin bane i form av en förlupen kula i huvudet.
Han dog på ett för honom utmärkande sätt - få andra samtida kungar hade kravlat omkring i de främsta löpgravarna med uppenbar risk för livet ! Karl XII valde att leva farligt med sina mannar. Inte längst bak i leden utan främst. Och som det mycket riktigt heter i Geijers dikt om Karl XII: "han kunde icke vika, blott falla kunde han".
Med dessa ord vill vi hylla och ge en positiv bild av den skägglösa dunderguden KARL XII
(Text ur Carolus Rex 1)
Carolus Rex (Karl XII) är den enda svenske kung som idag påtaglingen kan sätta sinnena i brand. De Bataljer som utspelas varje år på hans dödsdag, 30:e november, talar sitt tydliga språk. Vad är det då som är speciellt med Karl XII ?
Under hans tid blev det uppenbart att den svenska stormaktstiden led mot sitt slut. Därtill är kungens personlighet som fängslat generationer av historieintresserade. Djärv, intelligent och handelsinriktad var han uppenbarligen, men ganska tystlåten och obenägen till att skriva, varför det råder stor osäkerhet om hur han tänkte.
Vad kan egentligen dagens svenskar lära av en historisk kung som levde i en annan tid och som tillbringade större delen av sitt vuxna liv i fält ?
Faktiskt ganska mycket! Det finns egenskaper hos människor som är tidlösa. En person som utmärkersig för sitt mod, sin kamratanda och sin övertygelse är en förebild i alla samhällen. Karl XII var en man som levde för sin stora uppgift - att tjäna gud och fosterlandet ! Han var inte ofelbar, men gjorde han någon gång ett fel så berodde det inte på slarv eller försumlighet. Han svek aldrig sina plikter och krävde aldrig av någon vad han inte kunna göra själv.
Då Karl XI dog 1697 var den unge kronprinsen Karl bara 15 år gammal. Sverige var vid den tidpunkten fortfarande en stormakt som, förutom det nuvarande Sverige, omfattade Finland, Karelen, Ingermanland, Estland, Livland, Kurland, Vorpommern, Stettin, Wismar, Bremen och Verden. Det var med andra ord ett stort rike som den tonårige Karl XII i sinom tid skulle få ansvaret för. Han ansågs emellertid tidigt vara tillräckligt mogen för att klara de konungliga sysslorna, så den förmyndarregeringen som hade tagit vid efter Karl XI:s död styrdebara ett halvår. En period av fred rådde till år 1700, då Danmark, polen och Ryssland förklarade krig mot Sverige.
Därmed inleddes det långa försvarskrig som kom att avbrytas först i och med Karl XII död.
Med hjälp av en holländsk-engelsk flotta tvingades Danmark snabbt på knä. Sedan for den svenska hären över till Baltikun och slog ryssarna vid Narva, Sveriges kanske mest lyckosamma fältslag genom tiderna. Därefter kom turen till Polen, som Karl XII ville få bukt med en gång för alla. Sex år tog det, och det resultatet blev en ny svenskvänlig kung i Polen. Under tiden hade ryssarna hämtat sig från nederlaget vid Narva och passade på att bryta in i Sveriges baltiska provinser. Efter det att polen neutraliserats ryckte Karl XII in i Ryssland med 40 000 man.
Till denna imponerande styrka skulle general Lewenhaup, som förde befäl över en svensk här i Kurland, ansluta sig med förstärkningar och proviant. Dessutom skulle kosackhövdingen Mazeppa leda ett lokalt uppror emot tsaren Oddsen såg dåliga ut Ryssland, men den svenska planeringen kom på skam vad det gällde det mesta. Istället för att bli ett segertåg till moskva, slutade fälttåget med den svenska armens undergång vid Poltava 1709. Karl XII flydde till Turkiet med en splittra av sin arme, coh lyckades faktiskt få sultanen att förklara Ryssland krig tre gånger under de fem år som svenskarna till bringade i turkisk exil.
När Karl XII till sist kom hem till sverige var det ett hårt pressat land som tog emot honom. Ryssland härjade i Finland och danskarna hade anfallit i söder. Kung August hade återtagit makten i polen och deltog även han i de förnyande angreppen på Sverige. Som om inte detta inte nog var kurfursten George av Hannover, sedemera kung av England, intreesserad av Bremen och Verden.
En annan fiende var kung Fredrik Vilhelm av Preussen som ville åt de övriga svenska besittningarna i Tyskland I vad som troligen var ett försök att bryta upp ringen av motstånd runt riket gick Karl XII in i Norge 1718, och vid belägringen av Fredrikstens fästning mötte han sin bane i form av en förlupen kula i huvudet.
Han dog på ett för honom utmärkande sätt - få andra samtida kungar hade kravlat omkring i de främsta löpgravarna med uppenbar risk för livet ! Karl XII valde att leva farligt med sina mannar. Inte längst bak i leden utan främst. Och som det mycket riktigt heter i Geijers dikt om Karl XII: "han kunde icke vika, blott falla kunde han".
Med dessa ord vill vi hylla och ge en positiv bild av den skägglösa dunderguden KARL XII
(Text ur Carolus Rex 1)